Blue Lunar Ska

En alternativ julkalender

Julkalender. (<--- Det är en länk till en julkalender.)

God jul!

God jul åt er alla! Ha det trevligt och underbart på julen!

Själv ska jag ägna mig åt revolutionsromantik och -fantasi, med hjälp av dessa produkter:
Dagbok från en revolution
Land och frihet samt
Spanska inbördeskriget av Antony Beevor.

Allt gott till er alla!

Dagbok från en motorcykel

miljöbil

Christer Glenning testar en av de allra första miljöbilarna - 1992...! Volvo ECC. Projektet las tyvärr ner. Stadsjeepar sålde bättre. Kapitalismens kortsiktighet.

This is England

Strawberry flower - Ai no uta (Pikmin)

D-vitamin-förgiftning

det här inlägget är mest bara för min egen skull.

Symptom på D-vitamin-förgiftning (överdosering av D-vitamin): minskad aptit, illamående, kräkningar. Dessa åtföljs ofta av: ökad urinering, törst, trötthet, svaghet, nervositet, klåda, njursvikt. Så om jag uppvisar dessa symptom, kan ni väl berätta för läkarna att jag kraftigt ökat mitt intag av D-vitamin?

Men risken är inte så stor verkar det som. 2004 rapporterades endast 284 fall av D-vitamin-överdosering i USA. Enligt engelska Wikipedia så har de flesta fall av överdosering skett i samband med produktions- och industri-olyckor. Enligt samma källa så kan ett intag på 2500 mikrogram per dag (100 000 IE) skapa giftiga nivåer av D-vitamin inom ett par månader. Det kosttillskott som innehåller mest per tablett, som jag hittat, innehåller 2000 IE (50 mikrogram) per tablett.

Jag har bara provat några dagar så det är alldeles för tidigt att säga om det alls har någon effekt. JAg vet inte hur länge jag måste prova för att veta vilka resultat det har, men jag kan tänka mig att det åtminstone är några veckor, innan den hypotetiska bristen förbytts i en stabil nivå.

Här är några länkar jag tittat på, som handlar om D-vitamin-brist och -intag, och vad det kan få för följder:
Kostdoktorn
Läkartidningen
Bums.nu
en forskares betraktelser

lite navelskåderi

Här följer en kronologisk översikt över min färd genom ångest och oro osv.

Våren 2006: Jag bestämmer att jag ska äta mindre, mycket mindre. Jag ska äta jättelite, så lite som möjligt. Jag vill bli mager, mycket mager, och jag vill vara asketisk, jag känner att det finns inget jag kan eller orkar bli bra på, men jag kan bli bra på att vara riktigt mager. Jag vill leva enkelt, mat ska bara vara till för att överleva. Gott eller lockande behöver det inte vara. Sagt och gjort. Jag börjar äta mindre, jag blir magrare. Det fungerar. Men det är lite jobbigt också, jag blir trött fort och orkar mindre.

Sommaren 2006: Jag åker till Taiwan. Jag fortsätter min asketiska diet där, men det är svårare att hålla koll. Jag känner alltid att jag ätit för mycket, jag har många tankar om mat. Jag fördjupar mig i buddhismen, men drabbas av något slags andlig kris och beslutar att jag inte är buddhist, bara en slags andlig vandrare.

Hösten 2006: Jag kommer tillbaka från Taiwan. Jag är desillusionerad och besviken. Det är något av en chock att komma tillbaka till västerlandet, det är svårt att stå ut i den annorlunda kulturen. Det är nu jag börjar få problem med nedstämdhet, sämre självförtroende, jag är rädd när jag är ute, det var jag aldrig i Taiwan.

Samtidigt försöker jag hitta tillbaka till den stränga diet jag hade innan jag for till Taiwan, men jag har glömt hur det var jag gjorde. Jag försöker äta liknande mat som jag åt i Taiwan, eftersom jag gått ner flera kilo där borta. Funderingar ikring hur lite man kan äta utan att ämnesomsättningen saktas ner upptar en stor del av min tid: jag vill ligga precis på gränsen. Jag återupptar buddhismen, men läser inte så mycket.

Början av 2007: Jag tror mig hittat nån slags balans för hur lite jag kan äta utan att sakta ner ämnesomsättningen, men det är svårt. Jag försöker hitta nåt sätt att lura kroppen att hålla igång ämnesomsättningen. Jag börjar läsa mer buddhistiska böcker, men samtidigt går jag en skrivkurs och ska skriva en längre historia som ska utspelas i Kina så jag läser en massa böcker om Kina också. Jag börjar få större problem med nedstämdhet, och svårt att umgås med människor. Det är inget som direkt bekymrar mig.

Våren 2007: Jag har blivit klar med berättelsen, och övergår nu till att bara läsa buddhistiska böcker. Ju sämre jag mår, desto mer läser jag. Jag äter lite mat, för lite mat. Fortfarande är jag såklart ute och promenerar överallt, och tröttar ut mig.

Jag börjar se världen på ett ensidigt sätt, jag sviker en vän som har "kniven på strupen" pga. att jag tror att det vore fel moraliskt att hjälpa. Jag är fullständigt okänslig och kan inte se ur vännens perspektiv. Samtidigt får jag information som motstrider vännens berättelse och det bidrar till att jag verkligen inte vet vad som är rätt. Under sommaren ändrar jag mig plötsligt när jag får klart för mig hur illa det är för vännen och jag ställer allt tillrätta just innan det blir för sent. Det är jag glad för, men än idag har jag ibland samvetskval för hur illa det kunde ha gått och hur svårt det måste varit för min vän under den tid då jag sa att jag inte skulle hjälpa denne.

April 2007: Jag är i Borås några dagar, där jag planerar att studera till hösten. Jag har inget att göra, så jag promenerar omkring 5 - 6 timmar per dag. Jag får min första mildare ångestattack, inne på Willys. Senare inser jag att inte kan bo i Borås, och jag väljer lyckligtvis Umeå istället.

Maj 2007: Jag börjar meditera varje dag. Samtidigt läser jag bara buddhistiska böcker och buddhistiska hemsidor. Jag har inte lust att göra något annat. Tycker det är svårt att träffa människor. Jag tänker på buddhismen nästan hela tiden, och på att inte äta för mycket. Världen blir mer svart-vit på sätt och vis. Jag blir mer och mer överkänslig, tål inte skämt, tar saker och ting för allvarligt.

Sommaren 2007: Jag känner att jag behöver paus från den buddhistiska litteraturen, men det struntar jag i, jag matar på med mer böcker.

Hösten 2007: Jag flyttar till Umeå. Jag får svårare problem med nedstämdhet, jag får svårt att sova några nätter per månad. Jag träffar nya vänner, och min värld ljusnar för ett tag. Under tiden fortsätter jag min stränga kost, och äter fortfarande för lite. Jag har såklart yrsel och trötthet ibland. Det är svårt att bry sig om kurslitteraturen, jag bara läser buddhist-böcker och -texter.

December 2007, januari 2008: Min värld blir mörkare igen, jag börjar bli allt mer nedstämd allt oftare. Återigen börjar jag få svårt att umgås med människor, min hjärna fungerar inte riktigt, vet inte vad jag ska säga. Jag är överkänslig, tar för hårt på saker och ting.

Februari, mars 2008: Jag börjar bli nedstämd och deppig i princip varje dag. Jag börjar bli rädd för människor, att vistas ute på stan blir tungt, det känns som att alla tittar på mig och ser ner på mig. Jag mediterar fortfarande varje dag, jag äter för lite mat, och läser jättemycket om buddhismen.

Slutet av mars 2008: Plötsligt får jag allvarligare sömnproblem, jag sover inte bra på flera veckor. Samtidigt blir jag mer nedstämd och deprimerad, och överkänslig och orolig. Jag får mildare ångestattacker och yrsel ibland. Jag tror alltid att det värsta ska hända. Jag är ibland rädd att jag ska bli tokig. Jag börjar nu trappa ned på buddhismen.

April 2008: Det börjar gå upp för mig att kroppen behöver näring, den behöver mat. Jag promenerar alltid så mycket och äter så lite - det kan man inte göra. Jag börjar äta bättre. Det verkar som att jag blir bättre, jag sover bättre, börjar må bättre, men att jag samtidigt inte riktigt är mig själv och att jag får återfall med jämna mellanrum.

Maj 2008: Jag slutar meditera för gott. Jag lägger buddhist-böcker och dylikt på hyllan. Jag tar en paus från buddhism och andlighet. Jag äter rejält med mat.

Sommaren 2008: Jag har stunder då jag mår bättre än jag kan minnas att jag gjort på väldigt länge på 2 år kanske, samtidigt är jag inte riktigt mig själv och jag får återfall emellanåt. Jag äter ordentligt med stabil mat. Tar alltid med mig en matlåda, var jag än går.

Hösten 2008: Det går upp och ner, känner mig inte riktigt stabil men inte lika illa som våren. Får sömnproblem ibland, men inte lika ofta som på våren och sommaren. Jag har helt lagt av med buddhismen, även om jag fortsätter vara buddhist - jag blir mer som en riktigt asiatisk lekmannabuddhist: obekymrad, ser inte saker och ting svart-vit, gladare, tar saker och ting inte lika allvarligt.

Jag kan vara rätt glad, det blir lättare att träffa människor, jag börjar få tillbaka intressen som jag hade tidigare innan jag började att bara läsa buddhistböcker. Samtidigt tillåter jag mig vara ordentligt lat och ser på Seinfeld-DVD ibland hela dagar. De är otroligt roliga, verkligen riktigt roliga. Jag sitter i fåtöljen och skrattar högt. Seinfeld-tv-serien är ju genialisk.

Jag är inte frisk ännu, det verkar som att jag överansträngt mig - säkert både fysiskt och psykiskt. Jag behöver vila, kroppen behöver vila, psyket behöver vila. Inget av dem orkar ta itu med några tyngre saker. Samtidigt får jag ännu återfall, men det verkar som att jag kan ringa in varför nu: det verkar som att det har att göra med hur mycket jag anstränger mig. Om jag anstränger mig för mycket, antingen jättemycket på en enda gång eller lite grann flera dagar i rad, så kommer problemen tillbaka och det verkar som att en slags fysisk utmattning uppträder i samband med dessa återfall av depression, ångest och sömnproblem. Men det är sällan bara en orsak till nedstämdhet och dylikt. Samtidigt kan jag tänka mig att det att jag åt för lite och gjorde för mycket är den största orsaken till mina bryderier + att jag fördjupade mig i religiösa funderingar och mediterade, och flyttade till en ny stad - allt på en å samma gång.

Jag väntar ivrigt på svaren på blodproven jag lämnade till vårdcentralen, om jag har nån näringsbrist. Nån borde jag ha dragit på mig under de där två åren när jag åt för lite.

Det känns som att livet sakta återvänder efter 2 år, som det var innan 2006, och ja kanske egentligen till och med bättre än då på vissa sätt. Jag håller på bli den rätt glada och inte så bekymrade person som jag för det mesta var förut, plus att buddhismen lärt mig att skuldkänslor inte är till någon nytta.

Jag ska avsluta med crazy Joe Davola.

The Boss

kramer taking care of business

motarbeta nd och sd

Förra året var det en skola som stoppade nationaldemokraterna från att sprida rasistiskt material i skolan. Nationaldemokraterna vände sig då till JK som menade att skolan gjort fel. Här kan man läsa mer om det.

Jag anser att skolan gjorde helt rätt, och jag hoppas att rektorer osv. även fortsättningsvis stoppar rasister från att sprida sitt material i skolor. Om man låter rasister hållas bidrar detta till att normalisera rasismen. I spåren av detta följer ett ökat hot och våld mot invandrare, flyktingar, homosexuella, vänsteraktivister, antirasister osv. Inte bara rasistgruppen själv, i det här fallet nd, stärks av detta, även andra ännu mer våldsamma grupper får ökat självförtroende. När de får ökat självförtroende kommer hela samhället bli mer otryggt än vad det redan är.

Därför är det viktigt att stoppa och motarbeta rasistpartier som sd och nd. Att de ska få komma till skolorna och sprida sitt material, ser man som att det har med yttrandefriheten att göra, men dessa partier försvarar bara yttrandefriheten så länge som den tjänar dem. Om de kommer till makten kommer de inskränka yttrandefriheten, det här är mörka krafter, inget att leka med. Inte bryr de sig om yttrandefrihet och demokrati, de vill använda sig av den för att komma till makten sen kommer de nedmontera den och då är det för sent.

Det är så här det börjar, risken att det går så långt kanske inte är så stor i sverige, men nånstans börjar det och även innan det gått så långt att de har makten, så har många människor kommit till skada.

Kväv rasismen i dess linda!

Såhär kan det gå till. Eller såhär.

jag har ingen lust att blogga, ändå kan jag inte sluta

kriget mot kvinnor

Det pågår ett krig mot kvinnor i denna världen. Män slår, våldtar, förtrycker, fängslar, förföljer, trakasserar, hånar, tystar, kontrollerar, förnedrar, misshandlar, dödar kvinnor över hela världen.

Om en kvinna ska gå ut ensam när det är mörkt, är det ett risktagande, det finns alltid ett överhängande hot att hon träffar på någon av de många manliga galningarna som springer omkring och tror att de kan göra vad de önskar med andra människor. Många kvinnor vågar inte gå ut på natten på grund av detta.

Om hon klarar sig från detta finns en ännu större risk att hon blir våldtagen av någon hon känner, eller misshandlad av sin partner.

Vad är det för värld vi lever i? En kvinna kan vara på väg hem och så bara försvinna, därför att en man tar sig rätten att våldta och mörda henne. Hur många män försvinner på grund av att en okänd kvinna på gatan våldtar och mördar honom?

Så fort det verkar som att en kvinna är s k manshatare kommer en massa självömkande män och anklagar henne för att vara "tokfeminist", manshatare osv. Jag tycker inte att det är konstigt att vissa kvinnor hatar män, jag tycker det är mer konstigt att det inte är fler kvinnor som hatar män. Jag är själv manshatare ibland, det är lätt hänt att man blir det. Vem orsakar t.ex. krig, vem ligger bakom finanskrisen, kapitalismen, det mesta våldet och förtrycket, vapenhandeln, pedofili, övergrepp, misshandel, mord, osv. vem är det som bär det största ansvaret till klimatkatastrofen? Det är ju till största del män, och deras filosofi.

Men jag tror inte att män i grunden är onda, det är systemet, det är patriarkatets filosofi. Jag vet att det funnits andra folkgrupper och andra kulturer, som har sett annorlunda ut där det funnits respekt för kvinnor. Nu är systemet uppbyggt på förnedring och mord av kvinnor, där kvinnor inte ses som människor utan som objekt mannen kan göra vad han vill med.

varning för meditation

Meditation borde nästan ha en varningstext som snus och cigaretter. Jag känner det som att det idag mediteras alltför lättvindigt utan att man känner till vilka risker meditation kan innebära.

Jag fick en depression och sömnproblem. Jag fick skumma känslor av yrsel och som att jag skulle "flyta iväg", jag blev överkänslig och bräcklig där jag tog alltför allvarligt på saker och ting och blev ledsen av dem, jag blev orolig och ängslig, energilös ibland, ångestattacker, en mörk och dyster syn på tillvaron. Jag fick svårt att träffa människor och drog mig undan (mer än vad jag som redan är lite osocial normalt brukar göra).

Det verkar som att dessa problem kom från meditationen, och problemen uppstod alltså inte medan jag mediterade utan i vardagen. Ännu idag, snart 7 månader efter att problemen förvärrades, och ca 4 månader efter jag slutat meditera, är jag inte helt återställd. (Men mycket bättre.) Fortfarande kan jag ibland känna mig lite konstig, inte riktigt som mig själv.

Det hjälpte att äta ordentlig och stabil mat: fullkornsprodukter. Och att äta rejält så att jag blev riktigt mätt, som att maten skulle komma ut ur öronen på mig. Och att man äter flera gånger om dagen, frukost, lunch, middag. Jag var vegan förut, men började p.g.a. dessa problem att äta (ekologiska) ägg, två om dagen. Nu har jag blivit vegan igen, och jag vet inte om äggen faktiskt var till någon speciell nytta som inte ett veganskt alternativ kunnat vara.

Jag la all andlighet och buddhism på hyllan, och har inte öppnat en buddhistbok på flera månader. Även andra andlighets-inriktade saker, t.ex. filmer, tycks kunna väcka en attack, även filmer och texter om konstiga psykiska tillstånd och övernaturligheter undvek och undviker jag ännu. Dessutom verkar det som att alltför stor fysisk ansträngning kan leda till att känslor av tungsinne och depression dök upp. Min paus från buddhism osv. fortsätter minst några månader till.

Även att skriva denna text är lite jobbigt, och kanske kommer det väcka en attack, men jag känner att den kanske kan hjälpa andra oerfarna meditatörer, och få en del att inse att meditation inte är så harmoniskt och ofarligt som man tror.

Dessutom tycks det som att alltför djupt religiöst grubblande kan vara till skada för den som har ett skört och känsligt psyke som jag. För den som inte är så stabil kan det vara skadligt att vara för sig själv och grubbla på livets djupa saker. Överhuvudtaget, att syssla med sånt som är övernaturligt kan vara skadligt, oavsett om man tror på det eller inte, tror jag det kan vara skadligt för psyket.

Det har hjälpt mig att göra sånt som är konkret, t.ex. läsa om politik. Fundera på andra saker, se komedier, eller politiskt engagerande filmer. Att umgås med människor var inte alltid så lätt. På ett sätt var det som att det hela förstärkte många av mina negativa sidor: blyghet, osocial, osäker, deppig osv.

Jag vill inte skriva nåt mer om det här, det ligger för nära i tiden, och jag vill heller inte prata om det, så fråga inte alltför ingående frågor. De som läser detta och själv har råkat ut för det, just nu kan jag inte hjälpa på något annat sätt än vad som står här, jag är inte återställd själv. Men den som mediterar och börjar känna sig deppig osv. bör sluta meditera. Man ska inte meditera om man mår dåligt, eller är psykiskt skör.

Trots detta är och förblir jag buddhist, men på en betydligt blygsammare nivå. Jag har bestämt att jag aldrig mer ska meditera i mitt liv. Däremot ska jag följa de fem träningsreglerna, så kanske jag har bättre förutsättningar att meditera i nästa liv istället! :-)

Hur tillvaron och pysket fungerar är inte så enkelt som jag i min naivitet trodde. Många av de strategier jag tidigare haft för att hantera tungsinne hjälpte inte mot detta, det var något annat än vanlig deppighet. Det kanske var vanlig deppighet fast mycket tyngre.

Om man är intresserad av buddhism och meditation, kanske man ska gå lite lugnt fram. Man ska ha kontakt med en erfaren lärare, och verkligen kolla upp den läraren. Det är viktigt att man inser att det finns risker med att meditera, och att det kan bli ordentligt jobbigt. Jag visste att det fanns risker men jag tog dem inte riktigt på allvar, det är viktigt att man tar dem på allvar.

Jag har till och med flyttat för att komma undan lägenheten där jag mediterade och grubblade så mycket. Meditation är som eld: den kan vara till nytta om man hanterar den rätt, men om man inte vet vad man gör kan det bli riktigt farligt. Jag lekte med elden utan att veta vilken kraft och potential elden besitter. Jag hade kunnat brinna upp, men jag tror jag klarade mig. Ta i trä!

Om man inte vill ta den risken, kan man ändå ägna sig åt buddhismens grundläggande delar, nämligen moral och generositet. Men man måste gå lugnt fram och inte vara hård mot sig själv.

välfärden

Högern vill ta bort välfärden, och det är ju ingen nyhet precis. Man säger att välfärden kostar pengar, och att det bara är arbete som genererar pengar, alltså kan man inte ha alltför mycket välfärd för det finns inte pengar till detta.

För det första; vad ska vi ha för slags samhälle egentligen? Ska man ställas på gatan bara för att man råkar bli sjuk? Ska den som har cancer förutom det helvete det är i sig, behöva oroa sig för att förlora sin inkomst och allt, och hamna på gatan? Ska den som blir sjuk behöva lita till små och frivilliga donationer? Det är klart samhället måste gå in och täcka upp för den som är sjuk t.ex.

Sen för det andra så är det en nyliberal doktrin att det hela tiden ska finnas en viss mängd arbetslösa, därför att det är bra för eliten som tjänar pengar på andras arbete. För om det hela tiden finns 1000 andra som kan komma och göra ens jobb, kommer man inte begära högre lön i första taget. Dessutom kommer man inte höja sin röst och vara till besvär när något inte går rätt till. Vad hände t.ex. med killen som påtalade brister och faror i Stockholms tunnelbana? Han fick sparken. Systemet är en fara för allmänheten, det uppmuntrar galenskap och kortsiktig vinst. Pengar sätts före människor.

Högern tycker att det är okej att en liten elit blir allt rikare på den stora majoritetens bekostnad. De bryr sig inte om människor skadas eller t.o.m. dör. Business as usual.

Den stora finanskrisen begriper jag inte hälften av, men så mycket har jag förstått att den beror på en liten klick människors spelande och trixande för att tjäna så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt. De gör groteska vinster, också nu, men lyfter inte ett finger för att ställa till rätta den stora skada de har ställt till med. Vem är det som nu ska komma och fixa allt? Det är skattebetalarna.

Kommer de som tjänar på krisen, kommer de betala tillbaka, kommer de erbjuda sin hjälp? Nej, det är allmänheten som får betala, medan eliten behåller allt de tjänat. De tar alla vinsterna, och skattebetalarna får stå för kalaset. Vad kan man kalla det annat än stöld.

Och säger högern något om detta? Kommer det några upprörda inlägg om lata bidragsberoende som lever på andra? Nej, självklart inte. Det som vanliga människor inte kan göra, kommer inte bara eliten undan med utan hyllas av högern, högern som är korrupt och omoralisk, samtidigt som de utropat sig till moralens väktare.

Nog finns det pengar till välfärd, massor av pengar. Det kommer från det arbete som vanliga människor utför. Problemet är att en liten girig elit roffar åt sig en så stor andel av dessa pengar, och aldrig aldrig blir den nöjd hur mycket pengar den än stjäl. Och inte nog med det; den gör det utan att skämmas ens det minsta lilla, och inte nog med det; den gör det och har ändå så lite skam i kroppen att den kan höja finger åt andra, åt vanliga människor utan vilka den inte skulle klara sig en dag ens.

Det är lätt hänt att man blir cynisk... Men bäst att inte bli det.

protest mot sd i luleå

Idag hade sverigedemokraterna torgmöte i Luleå igen, första gången sen 2004 (skrev fel i förra inlägget, var inte 2002, var 2004). Och vi hade en protest mot dem, samtidigt. Vi var omkring 100 - 150 pers - bara en handfull var där för att verkligen lyssna på dem. Vi började med att överrösta dem genom burop och annat, och det gicck inte att höra vad rasisterna sa. Men sen ansåg polisen att det att vi visade vårt missnöje var en demonstration utan tillstånd, så de började de plocka bort en del folk, och förde dem längst ut på Hertsön och Bergnäset. Till slut blev det då tyst, men då vände vi ryggen mot rasisterna istället.

Det var verkligen synd att polisen gjorde så som de gjorde. Det var dåligt tycker jag, vi borde ha rätt att visa vårt missnöje med rasism.

Helt klart så visade i alla fall detta att sd inte är välkomna i Luleå. De har inget här att hämta.

tillfrisknar sakta

Jag börjar alltmer känna mig som mitt gamla vanliga välbefinnande jag återigen, och nu när detta välbefinnande sakta återkommer och varar allt längre, inser jag att jag nog egentligen inte mått särskilt bra sen kanske 2006, men att det inte blev riktigt illa förrän december förra året, och sen under den största delen av detta året. Ja jag hade glömt hur bra man faktiskt kan må. Å så äter jag ju bra med mat igen också, det har jag ju heller inte gjort sen 2006. Jag misstänkte inte ens att något var fel förrän jag började få sömnbesvär, jag trodde helt enkelt att det var normalläget att må dåligt.

Jag vågar dock inte säga att jag är helt frisk riktigt ännu. Jag känner även nu emellanåt en ökad känsla av stress, oro och ångest, att jag är på helspänn som om jag stod inför en fara av något slag bara det att någon fara inte syns till - jag känner så ibland. Även i bekanta miljöer bland familj och vänner.

Dessutom har jag blivit förkyld igen för femtioelfte gången i år, men jag tror att min lite bräckliga fysiska hälsa är en del av den större psykiska "sjukdomen". Det positiva är att förkylningen denna gången är relativt mild.

Men hursomhelst, kurvorna pekar åt rätt håll om man säger så. Jag får som sagt återfall ibland, och de kan hålla i sig i några dagar, men dessa återfall tycks bli allt lindrigare, och vara allt kortare.

Jag har till och med börjat äta ägg (visserligen ekologiska ägg). Jag har varit vegan sen 2002, jag tycker inte ens om ägg speciellt mycket, tycker de är ganska äckliga. Då kan ni kanske förstå hur dåligt jag mått, att jag t.o.m. börjat äta ägg. Jag trodde då att jag hade någon näringsbrist, men så verkar det inte vara. (Och jag håller nu på trappa ner på äggätandet för att snart sluta helt, som det ser ut nu, och återigen bli vegan.)

Orsaken till mina besvär tror jag snarare beror på någon slags utbrändhet, att jag ägnat för mycket av mig själv åt buddhismen, åt meditation osv. Jag har nog överansträngt mig, och det kan vara så att det inte är buddhismen i sig som är problemet men att det är hur jag hanterat det. Jag tror jag är en sådan som har tendenser att bränna ut mig själv, på vad det än må vara som för tillfället intresserar mig mest. Men jag antar att det blir extra känsligt med något sådant som meditation och sinnesträning.

Nu har jag en fullständig paus från allt vad andlighet och buddhism heter. Jag vill inte ens prata om det, jag känner hur det kan bränna i huvudet då, jag är överpackad med information. Så det kommer inte bli nån buddhism här de närmaste månaderna. Och nu vill jag inte skriva mer om det, redan för mycket.

Jag har fått möjlighet att utforska andra intressen, jag nästan glömt att jag en gång haft, politik, UFO, löpning, film, och snart kanske författande också, att läsa om sånt och göra sånt lindrar verkligen mina besvär. Jag har lätt att slukas av det, och tar då tankarna bort från buddhismen. Nu har jag läst lite om ryska revolutionen, om Lenin och Trotsky... intressant. Och så har UFO debatterats seriöst (så seriöst det nu kan bli med reklamavbrott var femte minut) på CNN hos Larry King, det trodde man inte.

Mitt nästa projekt är att ta reda på mer om syndikalismen. Det är kanske där jag står politiskt, det är det jag ska ta reda på.

The Clash, Revolution rock

sverigedemokraterna

Jag hade inte tänkt skriva nåt i bloggen, jag har en Internet-paus nu, det behövs, men det har varit en del kring Sverigedemokraterna i teve och tidningar den senaste tiden och nu senast ser jag att det finns en intervju med SD i ETC.

Jag vet inte om det bara är jag, men det vänder sig i magen på mig att se att ETC intervjuar SD, ett rasistparti. Den senaste tiden har jag börjat känna att ETC nog inte är något för mig och att jag inte kommer fortsätta min prenumeration när den snart går ut. Jag kommer gå över till Arbetaren istället, förutom den prenumeration på Offensiv som jag redan har. Det känns som att denna intervju är det som fått bägaren att rinna över.

En del menar att man ska behandla SD som vilket parti som helst, och ta med dem i debatter i media och intervjua dem osv, och sen får folk utifrån detta avgöra om de ska rösta på SD. Jag tror det är helt fel att göra på det viset, det är samma aningslöshet som att innan Hitler kom till makten inte inse faran med rasistiska och nazistiska partier.

Rasistpartier måste man bekämpa och trakassera. När man bjuder upp dem till debatt som vilket annat parti som helst ger man dem legitimitet och självförtroende, följden av detta blir att även andra nazistiska och rasistiska grupper får ökat självförtroende och legitimitet och det kommer leda till att hot och våld mot invandrare, flyktingar, homosexuella, vänsteraktivister kommer öka.

Dessutom, vilka är det som ska debattera med dem? Riksdagspartierna? Som själva övertagit SD:s rasistiska flyktingpolitik? De ställer till mer skada än nytta, och deras främsta drivkraft är dessutom inte att bekämpa rasism utan att vinna över rasistiska väljare genom att visa att de är lika hårda som SD.

Jag kommer ihåg i Luleå förra valet, 2002, när SD hade turné i Norrbotten. Vi fick veta att de skulle komma till Luleå nästa dag, på den korta tiden hann vi samla ihop några hundra som dök upp på SD:s torgmöte i centrum, sen omringade vi talaren och skrek och buade så ingen kunde höra vad rasisten sa, det var inte en enda männska där för att lyssna på dem, de enda som kom var vi antirasister. Det är så man måste behandla rasister, inte intervjua aningslöst och bjuda in till debatter.

Man kan ha debatt med dem - där på gatan där de har sitt torgmöte, man ska störa dem och inte ge dem utrymme. Det hjälper inte att sitta ner med ryggen vänd mot dem, tysta. Det funkar inte. Det går inte att stoppa rasister på det sättet, Hitler skulle inte ha stoppats av det.

Det går inte att resonera logiskt med nazister och rasister, de lyssnar inte på det örat.

tribute!

När jag skummade igenom marshallakavargens favoriter på youtube, fick jag en ny idol. Det här inlägget är min tribut till den i mitt tycke skönaste nyhetsuppläsaren av de alla: Rikard Palm.

igår

Igår var en märklig dag av flera roliga och trevliga händelser. Filmen har jag ju nämnt. En annan sak var att A. kom hit igår. Och sen på kvällen satt mor och syster, och lillebror och L. och A. och jag, runt köksbordet och bara pratade en massa. Sånt som inte händer så ofta tråkigt nog. Jag kan inte bli personligare än såhär på en blogg (och knappt i verkligheten heller, man är ju trots allt norrbottning): det var jättekul helt enkelt.

Norrbottniskt:
- hur är det?
- inte är det så dåligt.

(man säger inte "det är jättebra" man säger "inte är det så dåligt")

Och om man haft kul med nån, så säger man inte "va kul vi har det". Om man överhuvudtaget erkänner att man haft kul så säger man nåt i stil med:

- det var ju inte så dåligt det här
- nee

men för det mesta blir det bara ett "jaja vi hörs"

Men nu generaliserar jag en aning förstås.

Fearless Mountain

Nu har jag beställt och fått och sett Fearless Mountain, en dokumentärfilm om Abhayagiri Buddhist Monastery (på wikipedia) som är ett tempel i Ajahn Chahs tradition. När jag ser den här rogivande och underbara filmen, så känner jag att jag vill åka iväg och bli buddhistmunk.

Jag brukar känna så emellanåt; det är som att det finns en ständigt närvarande men ofta slumrande längtan efter att leva det livet - som bland annat väcks till liv av sådana här fina filmer. Om det någonsin blir något av det, vet jag inte. Jag antar att det är min dröm, en sån där dröm som många har, "nån gång i framtiden då ska jag...", en sån där dröm som kanske inte så många tar tag i.

Att få tillbringa en timme med munkar och lekmänniskor på Abhayagiri är verkligen en angenäm upplevelse, och idag känner jag en saknad, filmen färgar hela min tillvaro och kommer väl fortsätta göra så åtminstone idag. Det här är en DVD jag kommer nöta, jag kommer se om den ett flertal gånger, samt spela upp olika favoritscener. Och så fanns det med buddhistisk chanting som man kan slå på när man känner för det.

Här är en trailer för filmen.

Coming attraction

En trailer för en film av "award winning makers".

Två årsjubileum

Idag firar vi jubileum här på bloggen. Det är nämligen exakt två år sen bloggen startades. Dagen till ära sitter jag ute i trädgården och skriver detta. Det kan jag nog inte göra så länge till dock, eftersom det ser ut att bli regn snart. Eller kanske inte.

Jag minns än i dag det där första, korta, kärnfulla inlägget som rymde så mycket information och förhoppningar. Sedan har det följt andra inlägg, detta är ett av mina favoriter, det ska min bror ha cred för.

Nu är det en mygga som har börjat trakassera mig, så nu ska jag gå in igen. Ojojoj nu bajsade en fågel på hammocken... va ska mamma säga...? Å fågeln tittade på mig när han/hon gjorde det. Det var en slags markering? Vilken fräck fågel när jag tänker på det. Vilket snöpligt slut på jubileumsinlägget.

Hotel Rwanda

Ibland ser man en film som är något mer än bara en film, något som inspirerar och finns kvar långt efteråt. En sån film är för mig Hotel Rwanda. Jag tänker att, även om man inte kan göra allt, även om man inte kan hjälpa alla, så kan man i alla fall göra något. Och ju fler som gör något, så till slut blir det allt.

Här en låt från filmen, A Million Voices, med Wyclef Jean.


Text till låten finns på Youtube.

retorikern

Då är den utlovade retorik-filmen klar (dock inte retorik-uppgiften). The Orator:

familjen

jag ska berätta något om min familj. om vi ska på något kommer vi sällan i samlad trupp, på samma tid. nej vi kommer i omgångar. först kommer kanske tre i tid (precis i tid, sällan före utsatt tid), sen droppar övriga in kanske en och en, eller två, och sen en och så två.

Om vi nån gång kommer tillsammans kommer vi inte i tid. Då kommer vi istället den tid den siste skulle ha kommit, om vi hade kommit i omgångar.

För att ta ett exempel. Igår tog bror Sebbe studenten. Först på plats var mor, far, och syster K. Därefter kom bror J. Ytterligare lite senare droppade jag in. Sen efter ännu ett tag kom bror J:s käresta.

Jag tycker det är kul och bra! :-) Idag på restaurangen hörde vi: Dion and The Belmonts - I Wonder Why. Gammal klassiker från 50-talet.

studenten

idag tog bror S. studenten, eller ja tekniskt sett igår, eftersom den är halv tre på natten nu (men det ska jag censurera genom att manipulera i bloggen så det ser ut som jag kommer skriva detta inlägg imorgon ska vi säga kl. 8:00) hahahehehah nu måste jag sova

ja men han tog sutdetnen i alla fall och det var ju jättekul! tyvärr var jag lite försenad så jag missade själva utgången. ni ska få se bilder sen, det har min syster utlovat på sin blogg så ni får hålla utkik där.

sov gott!
eller, hehe godmorgon! uppe med tuppen

Buddha's Lost Children

en andlig väg

Jag vill hitta en andlig väg, ett annat sätt att leva, ett mer fullständigt sätt. Men vad är en andlig väg? Man måste ju fortfarande gå på toaletten, man måste fortfarande tvätta sig, städa, man måste fortfarande handla mat och laga den. Det måste finnas en andlig väg som innefattar allt det, en fullständig väg som inte är beroende av några särskilda, svåruppnåeliga villkor, utan en andlig väg som ligger öppen för alla, överallt i alla tider i alla kulturer. I varje ögonblick.

Vad kan den bestå av, var är den andliga vägen. Jag vet inte, jag har inte funnit den, men jag tror att jag börjat ana dess konturer rent intellektuellt alltså. Känslomässigt har jag inte en aning, den är inte förankrad i mitt hjärta.

Det tycks mig som att en andlig väg måste bestå av harmlöshet. Det verkar som att det inte går att förena andlighet med att man skadar andra levande varelser, hur små de än är. Vilka villkor delar jag med en myra? Vilka erfarenheter har vi gemensamma, vilka gemensamma nämnare har vi alla levande varelser? Vi vill alla leva, vi vill leva lyckligt, allt vad vi gör består av handlingar som är inriktade på att vi ska finna frid och välbefinnande, vi vill vara lyckliga.

En myra föds, växer och dör, precis som jag, en myra vill leva fri från lidande, precis som jag, en myra vill inte bli trampad på, precis som jag.

Det tycks mig som att andlighet på nåt sätt måste ta detta i beaktande. Det känns inte som en andlig väg att trampa på och skada andra varelser, det känns inte som en andlig väg att ta vad man vill ha utan att bry sig om andra, det känns inte som en andlig väg att vara respektlös och girig. Det tycks mig som att andlighet inte kan vara att förhindra andra varelser från att finna sin andlighet - d.v.s. sinnesfrid och frihet från lidande.

Det verkar också som att andlighet inte kan innebära att säga allt som far genom huvudet, det verkar som att självdisciplin och andlighet är två viktiga sammanlänkade fenomen. Andlighet kan inte vara att tro på alla sina begär och motviljor, men andlighet kan inte heller vara ett krig mot begären. Andlighet måste vara en slags acceptans av begären och motviljorna, utan att man följer dem vart dem än leder, utan att man förtränger dem.

Men för allt det här behövs närvaro, medvetenhet, uppmärksamhet - för vanans makt är stor, och som vana har jag att följa det som leder bort från andlighet. Alltså behöver man medvetenhet, vis medvetenhet så att man vet vad man gör och vad konsekvenserna kan bli. Man behöver självinsikt, och pigg vaksamhet.

Men generositet behöver också vara med, att dela med sig, att bjuda. Inte bara andra varelser, utan också sig själv, att förlåta sig själv är ju en slags generositet tycker jag. Att upplåta rum åt alla sina konstiga tankar, känslor, begär, att inte döma dem - är ju också generositet. Att inte följa alla sina konstiga tankar, känslor, begär är ju en slags generositet mot världen och mot sig själv eftersom man slipper uppleva alla negativa konsekvenser som kommer av att leva så. Generositet är en slags öppenhet, luftighet, rymd, att vädra ut ett unket rum.

Harmlöshet, närvaro, generositet det kan man ju träna på. Alltså kan man träna sig att vandra den andliga vägen. Närvarande kan man ju vara när man är på toaletten, städar, handlar osv. Alltså finns den andliga vägen tillgänglig alltid, i alla ögonblick. Ja det finns inte ett enda ögonblick i hela existensen som inte är uppfyllt av andlighet, det bara är så lätt att missa.

Lustigt nog har jag räknat upp buddhismens syn på en andlig väg: moral, generositet, meditation. Moral är harmlöshet, att inte skada. Generositet, ja det är ju generositet. Närvaro, det är meditation. Meditation kan vara det svenska ordet för "bhavana" om jag inte missminner mig (men också för jhana) och bhavana betyder "utveckling", eller som jag läst i engelsk bok "mind cultivation". Närvaro kan också vara "sati".

Hursomhelst, jag kan intellektuellt tänka mig till vad den andliga vägen i stora drag består av. Men känslomässigt är jag vilse, och det som jag förstår intellektuellt är inte förankrat i mitt hjärta. Så jag vill förankra den andliga vägen i mitt hjärta.

retorik

Imorgon ska vi redovisa en retorik-uppgift i skolan. Den består av att vi ska hålla ett föredrag i 4 minuter framför övriga gruppen, och samtidigt bli filmade. Sen ska vi se på den där filmen av oss själva, och skriva ett omdöme som till minst 80 % måste vara positivt.

Jag har funderat på att kanske inte gå imorgon, och göra uppgiften själv hemma med en kamera och skicka till läraren. Man får göra så. I så fall kan man göra en rolig film av det också, och lägga på youtube. Då blir det än fler som har roligt, ja världen blir en lite roligare plats om jag inte går till skolan imorgon.

Först får jag det lite roligare för jag behöver inte stiga upp och gå till skolan, sen får alla som ser den roliga filmen på youtube också roligt. Alltså ökar den totala lyckan i världen. Så jag har kommit fram till att det är min moraliska skyldighet att inte gå till skolan imorgon.

Inlägg nr. 200

Jag sitter här och äter potatis och bönor. Man kan fundera över potatisen, var kommer den från, vem plockade upp den ur marken. Tänk att just den potatisen kom hit till min tallrik och att jag nu stoppar in den in i kroppen, så att den blir en del av min kropp. Tänk att min kropp här är uppbyggd av all mat och vätska jag tidigare tillfört den. den är summan av en massa människors arbete i sitt anletes svett.

Jag får pengar från CSN som jag sen använder att köpa potatis för, de här pengarna går vidare till de som odlade potatisen och de använder den till att köpa mat som nån annan tillverkat och så vandrar pengarna vidare i kretsloppet, och maten också. Allt vandrar omkring i kretsloppet som vi alla är en del av.

Jorden frambringar mat som sen bygger upp kroppen, så den här kroppen är en förlängning av jorden, och luften som kroppen andas. Och en dag återvänder kroppen till jorden.

Det är aldrig något som egentligen är mitt, jag bara förfogar över det ett tag. T.ex. pengarna, jag förfogar över dem ett tag, till jag byter dem mot potatis och sen är det nån annan som förfogar över dem ett tag. Den här potatisen förfogar jag över ett tag, den tillförs kroppen ja osv. Sen är den inte min längre. Kretsloppet snurrar vidare, och inbegriper hela universum, ständigt i rörelse. Allt det här har jag ständigt framför ögonen, ja det är jag ju en del av. men det är lätt att glömma.

Ja det var inlägg nummer 200. (Försöker tänka mer konstruktivt, det funkar rätt så bra :-)

rehabilitering

Det största problemet med nedstämdhet är att jag börjar tycka om att gräva ned mig i den, och älta den. och tycka synd om mig själv, stackars mig. Så det finns något i mig som inte är nedstämt, något som kan observera nedstämdhet och antingen snärja in sig i den, eller försöka bli av med den. Eller bara observera den utan att döma.

Ja, det är åt helvete med världen och allt blir bara värre och det gör mig förtvivlad. Jag kan observera det. Jag behöver inte börja tycka om att världen är som den är, jag behöver heller inte börja tycka om min förtvivlan eller försöka bli av med den; jag kan observera det som det är. Det är så här det är; det är åt helvete, det gör mig förkrossad, det är så det är just nu. Om jag kan göra något, så låt mig göra det, ge det allt jag har, om jag inte kan göra nåt så gör inget. Sitt ner, drick te i väntan på att det oundvikliga sker och allt rasar samman.

Fritt återberättat ur minnet: bror S. berättade mig för mig en historia från Ajahn Chahs tempel (som han hört från Ajahn Brahm). En västerlänning kom dit för att träffa Ajahn Chah, men hittade honom inte någonstans och ingen visste var han var. Västerlänningen såg att det behövdes sopas löv, så han tänkte att "well, I might as well sweep some leaves while I'm waiting". Så han satte igång att sopa löv. Snart kände han att någon knackade honom på axeln, så han vände sig om och såg att det var Ajahn Chah, och han sa "If you're going to sweep, give it all you got."

Vi tar lite mer Allan Edvall: Rehabilitering.

uppdatering

Jag tänkte att jag skulle uppdatera här, vad är situationen, hoppas inte det verkar alltför gnälligt eller dylikt.

Sanningen är den att jag inte precis upplever den bästa tiden i mitt liv just nu rent mentalt. Jag har ju skrivit om mina sömnproblem och nedstämdhet här tidigare, och att jag trodde det berodde på näringsbrist. Även om näringsbrist kan ha spelat sin roll i det hela verkar det istället som att det är meditationen som är orsaken.

Jag har nog inte riktigt velat erkänna att det är så, men det som jag upplever nu är ju samma sak som jag upplevde för ca 4 år sen när jag också mediterade regelbundet. Då slutade jag meditera och problemen upphörde.

Nu har jag tagit paus från min meditation och sömnproblemen verkar försvinna av det. Nu har jag inte mediterat sen i måndags, och igår natt sov jag lite bättre och igår kände jag mig lite muntrare. I natt sov jag väldigt bra. Fast munter känner jag mig inte idag, fast inte så deppig heller.

Mer känner jag mig lite oinspirerad, om jag inte kan meditera, vad har mitt liv för riktning då? Jag känner att om jag inte mediterar och strävar längs Vägen, då vet jag inte alls var jag är på väg.

Det låter allt lite gnälligt det här, men jag bara skriver av mig lite. Det ska nog ordna sig det här, jag håller på göra lite forskning ikring detta, och om det är någon annan som upplevt samma sak av meditation.

Det är bara att: Endure!

Farbrorn som inte vill va' stor

Det är nog jag också

Buddhistmunkar i Thailand

Några buddhistmunkar i Thailand intervjuade. Musikvalet kan förefalla egendomligt, men får sin förklaring i slutet.

syrran

Min syster, jobbar där jag inte skulle våga jobba. Det är min syster på verket.

tryptofan 2

Man kan köpa rent tryptofan på hälsokostaffären här i Sverige. Men i USA är det förbjudet, H. sa att det är många där som tycks ha blivit rejält sjuka av att ha ätit rent tryptofan. Så jag kommer avstå från att köpa någon sådan produkt. Det borde nog ni också göra. Eller kolla upp saken noggrant före. (hehe hur stavas noggrant egentligen, det är ett knepigt ord)

tryptofan

Jag har haft vissa problem den senaste tiden, sömnproblem, oro osv. Jag kom fram till att det kanske berodde på näringsbrist, och jag började äta bättre. Brist på en av de essentiella aminosyrorna (de åtta , eller nio aminosyror som man måste få i sig från kosten) kan leda till depression och sömnproblem. Den aminosyran som det rör sig om är Tryptofan. Den finns mycket av i ko-mjölkprodukter och det är därför man brukar säga att man ska dricka ett glas varm komjölk om man inte kan sova, för i komjölk finns tryptofan.

(Ett lite senare tillägg: i USA är det förbjudet att köpa rent tryptofan, eftersom det visat sig att en del fått svåra skador av att använda rent tryptofan.)

Men om man är vegan som jag, då kan man inte dricka varm komjölk. Men det finns även i solrosfrön så det har jag ätit en del av den senaste veckan.

Vad är då tryptofan? Tryptofan är alltså en aminosyra (protein består av flera hopkopplade aminosyror), ur denna aminosyra bildas serotonin och ju högre serotonin-halt i hjärnan desto större välbefinnande. Liten halt av serotonin och man brukar må dåligt. Ur serotonin bildas på natten melatonin, och melatonin gör så man sover bra. Så utan melatonin sover man inte bra.

Så alltså: tryptofan bildar serotonin som bildar melatonin. Men aminosyrorna samarbetar med varandra, så det räcker inte att bara få i sig en, man måste få i sig alla de essentiella aminosyrorna för en fullgod effekt. Så för en vegan betyder det att hon eller han måste äta från flera olika proteinkällor varje dag.

Till en början verkade det fungera: jag mådde bättre, sov bättre. Men efter en vecka kom sömnbesvär och ångest tillbaka igen. Och nu vet jag inte riktigt vad som är på gång. Så jag fortsätter undersöka saken. En teori jag har är att jag kanske inte skulle börjat jogga på en gång efter att jag precis börjat förbättra min kost. Så nu vilar jag från joggningen så får vi se. Kanske det var näringsbrist trots allt.

Sen när det slutligen är över, för det kommer gå över på ett eller annat sätt (som Ajahn Chah sa till Ajahn Brahm när denne var sjuk i tyfus-feber: "Antingen går det över eller så dör du." Och det är ju helt sant, och det är alltså ingen idé att oroa sig, det kommer inte vara för evigt. Till dess: Endure!) jamen då när det är över, då vill jag utbrista i ett "Men nu är det i alla fall över!"

Endure

Endure är ett bra ord, det finns kraft att hämta ur det ordet. Det är när man tror att man ska bli tokig, att man ska go bananas, när man är riktigt nere på botten och allt ser svart ut och det verkar inte finnas någon utväg och allt rasar samman. Då säger man Endure! Även om det inte verkar finnas något kvar att kämpa för, inget mer att leva för, bara: Endure! Även om det bara är för att andas ett andetag till, och ännu ett, och ännu ett. Endure! För att ta sig igenom till nästa sida. Endure!

Bodhidharma, från http://www.chuanfa.de/kempous.htm

teet är slut

Nu har jag tagit min sista bild med denna kamera, som jag lånat av min far och nu återlämnar. Symboliskt nog föreställer bilden en tom te-kopp och en torr gammal te-påse. Det är över, det är slut. En epok går i graven.

Mitt nya projekt är att eventuellt flytta över bloggen till http://bananregn.blogspot.com men det kanske inte händer.

En kartong bananer 2

uppföljaren

1 miljon namn för Tibet

Hjälp Avaaz samla ihop 1 miljon namn till stöd för Tibet och Dalai Lama.

Dalai Lama

I dessa dagar drar jag mig till minnes något som Ajahn Munindo har sagt om Dalai Lama, i ett Dhamma-tal som finns här. Jag citerar:

"One of the best encouragements, I suggest, is to intentionally witness compassionate beings. One of the most inspiring people around at the moment is His Holiness the Dalai Lama. Here is a man who has every reason to be indignant, every reason to be upset, and every reason to try and avoid his responsibilities. And yet he doesn't avoid responsibility. He meets it. Over and over again, everywhere he goes on the planet, he meets it. Even with the troubles inside his own tradition, he meets his responsibilities. And he does so with a particular quality of heart, which, if you witness it, you can't help but be touched. One way, then, to cultivate compassion would be to find a way of observing the Dalai Lama as often as we are able and to become aware of what impresses us. These days one doesn't have to go to India or Tibet to do this. With the advantage of current technology we can have the opportunity to view people like His Holiness on video or television and if we apply mindfulness to our viewing this can be a great blessing."

- Ajahn Munindo

Stöd Tibet

Stöd Tibet

boken om Dipa Ma på Umeå stadsbibblan

Nu finns snart boken om den kvinnliga buddhistiska mästaren Dipa Ma på stadsbiblioteket i Umeå. Den boken har jag ju rekommenderat förut och nu gör jag det igen. Bege er till bibblan!

(bilden kommer från adlibris)

Banan-filmen igen

den här filmen är ganska populär + jag känner de som är med i den hehe ;-)

Aung San Suu Kyi sedd offentligt

Jag fick ett utskick från U.S. Campaign for Burma



Istället för att jag översätter det, klistrar jag helt enkelt in det här bara, det är alltså inte jag som skrivit det:



We typically use this email list to distribute calls for action on how you can help the world's only imprisoned Nobel Peace Prize recipient Aung San Suu Kyi and the people of Burma.However, many of you have been asking us what happened in Burma over the past weekend, so we wanted to send a special note.


Aung San Suu Kyi was seen in public when the United Nations Secretary General's envoy to Burma, Ibrahim Gambari, traveled to Burma.

His trip was the 35th trip by a UN envoy to Burma since 1990, but his mission was the same: to convince Burma's generals to participate in peaceful negotiations with Aung San Suu Kyi and Burma's ethnic groups. In one form or another, 31 consecutive UN resolutions have called for these "talks" to start for nearly two decades. The goal of the "talks" is to create a framework for a transition to democracy.

Like previous trips by UN envoys, the military regime rejected all the UN proposals. The UN trip failed.

Frankly, we expected this to happen. We have watched how the military regime defies the UN at every turn for quite some time, and this trip was no different.

The main reason the regime is able to refuse to honor UN calls for change is that they know there will be no consequences from the UN. The only body at the UN that is capable of enforcing resolutions is the UN Security Council, but China has completely paralyzed the Security Council with its veto power. 10 Nobel Peace Prize recipients have called for the UN Security Council to impose a ban on all arms sales to Burma, but because of China's threat of a veto, the Council has only issued a non-binding, weak statement. Meanwhile, China has provided the military regime with billions of dollars in weapons and hundreds of millions of dollars in aid.

As a result, the UN is making the same mistakes the world made on Rwanda, Darfur, and elsewhere. In the meantime, the regime has carried out awful human rights abuses against the people of Burma, which you know about. It is shameful that in todays' world one single country can hobble the entire United Nations, but that is exactly what is happening.What You Can Do

Clearly, we need to be doing more to focus attention and pressure on China. That is one reason why we are asking Americans to turn off their televisions and not watch the Beijing Olympics. China very much cares about the Olympics and its reputation, and it appears that the only way we can get China's attention is to call for everyday American people (and others throughout the world) to signal our frustration by refusing to watch the Olympics. You can sign up here today to pledge to become one of 1 million people that will turn off your televisions and do something instead of watching the Olympics. We have an easy online tool that allows you to ask your friends and family to refuse to endorse the Beijing Olympics as well.

Feel free to write to us with any questions or ideas you have. We have to do a lot more to convince China to support peace instead of underwriting tyranny in Burma. If we work together, we can make it happen.

Aung Din, Jeremy Woodrum, Jennifer Quigley, Thelma Young

en nobel människa

Den som skadar en levande varelse är inte nobel; endast den som inte utgör någon fara för någon enda varelse är en nobel människa.

Buddha, citerad i De osynliga av Karel Glastra van Loon

kapitalismen mot klimatet

Jag har en tendens att missa saker. En av mina ”skills” är ju att sitta en hel lektion och inte ta in ett enda ord läraren säger. Så först igår märkte jag ett ex av tidningen Flamman som låg på mitt bord. Den är från 15 november 2007, och jag har vetat att den funnits här en längre tid men ändå inte, jag har varit medveten om att någon slags tidning från min vän M. befunnit sig här, men inte reflekterat över det. Jag har helt enkelt missat det.

Nåväl, nu började jag läsa i den och i den stod om en annan sak som jag missat, nämligen det faktum att FN:s första alarm om klimatförändringarna faktiskt kom för 20 år sedan – 1987 – i rapporten Our Common Future, framtagen av Brundtlandkommissionen. Det var en sån sak som jag vetat men ändå inte vetat, i periferin av min uppmärksamhet kanske. Men strunt i mig nu.

Länk till rapporten: här och även här.

Den här rapporten varnade för att effekterna av högre koldioxidnivåer skulle leda till en temperaturhöjning på 4,5 grader i mitten av det tjugonde århundradet. Följden av detta skulle bli katastrofala klimatförändringar.

Rapporten påpekade att omedelbar handling måste till: rejäla investeringar i förnyelsebara energikällor, och menade att bördan skulle läggas på världens rika länder. Slutsatsen som drogs var att det som behövdes för att bekämpa klimatkatastrofen var omfattande ”strukturella förändringar i socioekonomiska och institutionella arrangemang” för att bana vägen för ett beslutsfattande som satte mänsklighetens ”allmänna intresse” före ”produktion för marknaden”.

Som jag tolkar det: Kapitalismen är ursprunget till hotet mot hela planeten. Ett nytt samhällssystem krävs för att förhindra klimatkatastrofen. Någon förändring i samhällssystemet har inte skett sen 1987. Vi har ännu inte börjat ta några avgörande steg mot ett bekämpande av katastrofen.

FN:s rapport 20 år senare, från 2007, Global Environment Outlook: environment for development (GEO-4), ger världens regeringar skulden för att så lite har hänt på 20 år. Rapporten konstaterar att ”det inte finns några större frågor som restes i Our Common Future för vilka de överskådliga trenderna är positiva”.

Med andra ord: om kapitalismen får fortsätta härja kommer det gå åt helvete.


Latinamerika
I Latinamerika pågår dock en del ”strukturella förändringar”, där man börjar röra sig från att prioritera storföretagens vansinnesjakt på profit till att istället prioritera människor och miljö.

På ett FN-möte i New York där 150 regeringschefer träffades för att diskutera klimatförändringarna, gav Ecuadors president Rafael Correa ett generöst erbjudande: att Ecuador skulle sluta borra efter olja för mänsklighetens framtids skull. Det skulle röra sig om 920 miljoner fat olja som aldrig exploateras och det skulle även innebära att en av de mest artrika regionerna i världen bevaras.

Det skulle också bespara luften från 111 miljoner ton kol. Samtidigt innebär detta en enorm ekonomisk förlust för Ecuador och dess befolkning (hälften lever i fattigdom): motsvarande 720 miljoner dollar per år. Han bad om finansiell hjälp från de rika länderna för att klara av detta.

Världsnaturfonden har utsett Kuba till det hittills enda land i världen som har hållbar utveckling. Kuba har gjort världens enda övergång till organiskt jordbruk, och medborgarna har fått gratis lågenergilampor som en del av en nationell energisparplan. Kuba hade fram till 2005 sänkt sina växthusutsläpp med 40 % jämfört med 1990.

Och i Venezuela har regeringen lagt ett förbud mot nya kolgruvor. Ett program har startats för att plantera 100 miljoner träd de närmsta fem åren.

Länk till hela artikeln.

Så jag menar att kapitalismen och dess vansinniga profitjakt är kortsiktig och människofientlig. Den hotar allas vår existens här på planeten. Men det finns alternativa samhällsformer. Kapitalism är ingen naturlag.

Bok-tips

Jag vill rekommendera Venerable Father - A Life with Ajahn Chah, som handlar om Ajahn Chah, skriven av Paul Breiter, som levde som munk i Ajahn Chahs tempel.

Kan beställas från adlibris.

"Available until now only in limited editions, "Venerable Father" has become an underground classic among Buddhists, especially those practicing the Thai tradition. It details the joys and struggles of Paul Breiter's years wit PAUL BREITER ordained in the Theravada Buddhist tradition in Thailand in 1970 and soon thereafter met Ajahn Chah. He became one of Ajahn Chah's favorite disciples and his translator, and stayed with him until disrobing in 1977."

Man får verkligen en inblick i dels Ajahn Chah, dels hur det kan vara att leva som munk i ett buddhist-tempel. Dessutom får man såklart buddhistisk visdom till livs.

Den finns så vitt jag vet, inte på svenska.

Burma-rapport

Human Rights Watch har satt ihop en rapport från protesterna i Burma under hösten förra året.
http://hrw.org/reports/2007/burma1207/

Till höger på den sidan ser ni också att man kan ladda ner rapporten som en pdf-fil, samt att det finns ett utdrag ur rapporten, en summering, som är illustrerad med foton från demonstrationerna.

Buddhist-filmer

Här finns en del buddhistiska filmer, som nog är rätt svåra att få tag på om man inte beställer över Internet.

International Buddhist Film Festival: Festival Media

Ska botanisera bland urvalen :-)

The Zen Mind

"This is a clip from The Zen Mind documentary, filmed in Japan. It serves as a nice overview of zen - a topic very few people can fully understand. EmptyMind Films. http://emptymindfilms.com"

JAK medlemsbank

Sen igår har jag fått höra att JAK medlemsbank faktiskt kommer att bli som en vanlig bank snart, så att man kommer kunna ha vanligt konto där osv. Det är ju jättebra! Då är det bara för mig att byta bank igen sen då, när de är färdiga.

De svenska bankernas fondinnehav i Total

Jag har skrivit om det förut här på bloggen, det att de svenska bankerna äger fonder i Total. Jag kontaktade ju alla de fyra banker som Svenska Burmakommittén nämner. Jag fick svar från två. Däremot fick jag inte svar från min egen bank, Handelsbanken.

Jag kände att jag måste byta bank, eftersom de äger fonder i Total. Jag bytte till Länsförsäkringar, eftersom de sa att de inte kunde se att de hade några stora innehav i Total. Det var dock möjligt att det fanns ett litet innehav i Total, men det kunde hon inte se, hon kunde inte se de små innehaven. Hon kunde alltså inte säga 100% att Länsförsäkringar inte äger fonder i Total, men några stora innehav har de i alla fall inte. Så jag bytte till Länsförsäkringar.

Det där med fonder och bankvärlden är obegripligt för mig, men så mycket förstår jag att det finns en hel del omoraliska fonder, och att Länsförsäkringar äger sådana också. De sa att de förmodligen äger sådana fonder som jag skulle finna omoraliska.

I detta systemet finner man sig hänvisad åt banker som sysslar med omoraliska affärer. I det här fallet verkar det inte finnas så mycket man kan göra, kanske inte förrän JAK medlemsbank blir mer än bara sparbank. Man kan ju också höra av sig till sin bank och påtala dem vad man tycker om barnarbete och vapenhandel osv.

Sen när jag bytt bank (jag håller på byta bank, det är en övergångsperiod, men det mesta är klart), skrev jag såklart till Handelsbanken och berättade varför (för ca 10 minuter sen hehe). Om de inte vet varför jag bytt, blir det inte lika meningsfullt tror jag. Så jag talade om det.

Könsbytet

Nu har jag läst Könsbytet av Johan Ehrenberg, finns att köpa här på Adlibris (som vanlig bok och som e-bok finns nog säkert på ETC.se också.) (Eller förslagsvis: låna den på närmaste bibliotek.) Jag har läst den här boken. Jag ska inte säga så mycket om den utom att jag rekommenderar den. Nu följer några tankar.

Jag funderar mest över det oförsonliga hatet som riktas mot människor som ägnar sig åt "könsöverskridande handlingar". Varför, var kommer den oförställda vreden ifrån?

Är det från rädsla? Vi människor lever nog på många sätt i en symbol-värld och inte i den verkliga världen. Den här symbol-världen består av överenskommelser och kategoriseringar, vi placerar in saker och ting i fack, sätter namn på saker och ting - sätter stämplar. "Det här är en X och en X är såhär och sådär, om den inte är såhär och sådär, så är det ingen X utan en Y."

Men så kommer ett fenomen som inte kan placeras in under varken X eller Y, eller en Y som inte vill vara Y utan en X eller en X som inte riktigt uppträder som en X ska uppträda - "det ser ut som en X men låter inte som en X."

Vi blir rädda. Hela symbol-världen är hotad! Och eftersom vi förväxlat vår rigida och oföränderliga symbol-värld med den verkliga världen, tror vi att hela verkligheten är hotad, vilket ju på ett sätt är lite lustigt för hur skulle verkligheten nånsin kunna vara hotad, det enda som kan vara hotat är vår bild av verkligheten. Verkligheten är ju som den är, varken mer eller mindre. Den bryr sig knappast om vad vi tror.

Symboler kan såklart vara bra, t.ex. för att vi ska kunna kommunicera med varandra, eller ta trafikskyltarna: de betyder ju egentligen ingenting, det är ju bara mönster och färger som satts samman, sen har vi bestämt att "det här betecknar 'parkering förbjuden' det här betecknar..." osv. Och de behövs ju för annars skulle det vara ännu farligare i trafiken.

Men problemet blir när vi tar symbolerna för allvarligt, när vi glömmer att de bara är symboler och inget mer än symboler, när vi tror att symbol-världen och den verkliga världen är samma sak, eller när vi applicerar symboler på människor, levande tänkande kännande människor, och försöker trycka in människor i fack, bilda ramar som människor ska passa in i, trycka in verkligheten i en låda. Kan inte verkligheten få växa och utvecklas, som en urskog t.ex.? Måste allt vara kalt och organiserat, och likadant? Måste allt vara likadant? Vad säger man om en urskog? Den lever. En nyplanterad skog, träden står i exakta rader, kalt, tråkigt, och dött.

Men jag undrar var hatet kommer från? Är det kulturellt betingat?

varför går klockan så fort

Vad är det med klockan, varför är den så stressad? Jag hinner inte mer än kliva upp så försvinner en halvtimme på ett ögonblick. Det är samma sak varje morgon; det ser ut som att jag ska kunna komma i tid, som att jag äntligen ska komma i tid, men på nåt sätt hinner klockan alltid om mig och förbi, långt förbi. Och jag blir sen igen.

Kanske jag fötts i fel land, kanske jag skulle fötts i ett land där man är lite slappare med tiden, ingen kommer tidigare än 30 minuter efter avtalad tid. Men finns det ett sånt land? Det verkar som att kapitalismen, överallt där den slagit sig till ro, tagit med sig klock-hetsen.

Jag undrade igår hur det är att vara en buddha, och leva utanför tid och rum. Jag är så van att relatera allt till tid och rum, jag kan inte föreställa mig hur det kan vara att leva utanför tid och rum. Hmm jag antar att man inte kan föreställa sig det överhuvudtaget, för om man kan föreställa sig det är man en buddha, och då lever man redan utanför tid och rum och vad finns det då för anledning att föreställa sig det?

Förgänglighet, föränderlighet, rörelse hör till tid och rum. Men vad hör till det som är utanför tid och rum?

En ny blogg...

Lustigt nog så har vi fått i uppgift att göra en blogg i den senaste kursen på universitetet. Och så har skolan betalat en domän var åt oss alla för ett år. Min domän är såklart rymdregn.se! Där kommer jag återanvända inlägg från den här bloggen... för det mesta.

(Rapporten är klar sen länge, och jag fick godkänt också!)

Lilla te-skolan

Här kommer nu en liten te-skola. Allt som hävdas här, bygger ej på vetenskapliga undersökningar, utan på min egen erfarenhet.

Grönt te i lösvikt
Koka vatten. När vattnet kokat; ta en kopp, och skölj ur den med en skvätt av det heta vattnet. Detta för att dels skölja ur koppen, dels för att värma upp koppen.

Ta sen en nypa grönt te och sätt ner i koppen. Häll sedan på det heta vattnet. Behåll teet kvar i koppen under hela "te-sessionen". Såhär gör man med grönt te bland annat i Kina. (Enligt min erfarenhet funkar det inte med svart te, det blir för starkt och beskt att ha kvar svart te i vattnet längre än 3 - 4 minuter anser jag (hittills).)

Drick inte upp allt te, spara en viss mängd av teet. Och sen kan du använda samma blad igen: häll helt enkelt på nytt hett vatten. Vad jag har upplevt blir teet för svagt andra omgången, om man dricker upp allt te.

De flesta gröna teer kan man använda två gånger på det här sättet. En del t.o.m. tre gånger. De flesta som jag provat har tappat smak efter tre gånger, men en del håller för fyra. Man brukar säga att ju fler gånger gröna te-blad kan användas, desto bättre är deras kvalité. De bästa teer kan man använda upp till 20 gånger har jag hört mig berättas. Jag har dock aldrig stött på ett sånt te hittills.

Jag skulle tro att man kan använda en te-sil till grönt te, precis som med svart te. Om man vill använda dessa te-blad igen, bör man nog dock också här spara en liten mängd te, och inte tömma koppen.

Grönt te i påse
Principen här är samma, men man behåller inte te-påsen i teet hela tiden. Man låter den dra en liten stund (inte så länge i min erfarenhet: pås-te är starkare än lösviktste), sen sparar man lite te, sätter i te-påsen igen, och häller på nytt hett vatten.

Om vattnet
Vattnet bör vara hett, och nykokt. Om vattnet blivit kallare, blir teets smak svagare. Ja, ju kallare vattnet är, desto svagare blir teet. (Jag har dock stött på teer som vill ha lite kallare vatten, hittills, för mig, i minoritet.) För andra och eventuella följande omgångar, bör också användas hett vatten. Trots att det är andra gången, och trots att man har kvar te i koppen, blir teet svagare ju kallare vattnet är, som jag ser det.

Svart te i lösvikt
Svarta te-blad bör inte användas fler än en gång som jag ser det. De är inte behandlade på samma sätt som gröna, och därför bör man avstå från att återvända svarta te-blad. Jag gör det dock ändå ibland, men den andra omgången blir inte lika frisk anser jag, tror jag. Principen här är samma som med grönt te: spara en liten mängd av teet, och häll sedan på nytt hett vatten.

Svarta te-blad bör inte lämnas kvar i teet, sil bör användas. Annars blir teet för starkt och beskt som jag ser det. Låt de svarta te-bladen stå och dra i vattnet omkring 3 minuter (de flesta). Det står oftast på förpackningen hur länge det ska dra.

Svart te i påse
Bör inte heller återanvändas anser jag, men jag gör det ibland ändå. Ibland står det på påsarna att teet ska stå och dra i ca 2 - 3 minuter: som jag ser det är det alldeles för länge. Jag brukar låta den svarta te-påsen vara i högst en minut, kanske 30 - 45 sekunder.

--------------

Allt som jag skrivit här är sånt jag lärt mig i min egen te-praktik. En del saker kanske inte stämmer överens med vad som står i te-teorin. Men man kan testa sig fram.

Porten till alla mysterier

Den Tao som kan beträdas
är inte den eviga Tao
Det namn som kan nämnas
är inte det eviga namnet
Det namnlösa är himmelens och jordens begynnelse
Det nämnda är de tiotusen tingens moder

Därför:
Den som är fri från begär ser mysteriet
Den som är fylld av begär ser manifestationerna
Dessa två har samma ursprung men skiljer i namn

Där är hemligheten
hemligheternas hemlighet
porten till alla mysterier.


- första versen i Tao Te Ching, i svensk översättning av Stefan Stenudd

Lästips

Här är en länk till en artikel om Thai Forest Tradition, och hur den började.
The Customs of the Noble Ones skriven av Thanissaro Bhikkhu.

bror på besök

I helgen var en av mina bröder på besök. Jag förevigade det sällsynta tillfället med 125 bilder, det är fler bilder på 2,5 dagar än vad jag tog under 3 månader i Taiwan. Jag hade ingen kamera då, det har jag i och för sig inte nu heller, men jag har lånat en av min far. Jag driver den med uppladdningsbara batterier. Det är bra för miljön, men mest av allt är det bra för oss alla varelser som lever i miljön. Som någon sa: miljön klarar sig alltid, det är vi som inte klarar oss.

Men nu kom jag av från ämnet. Min bror var alltså här, och jag tog en massa bilder. Jag lägger upp ett urval här, så ni alla kan få ta del av det speciella tillfället då jag fick fint besök.

(Jag har för mig att du sa att det var okej brorsan, men du får lämna en kommentar om du finner det opassande att vara på bild här på bloggen...)

var kommer alla bilar från

Om jag går ut och går så ser jag vanligtvis en stor mängd bilar i rörelse. Var kommer alla bilar ifrån? Och visst är det så att de flesta, eller väldigt många, bilresor är korta bilresor, vad som egentligen är promenadavstånd? Vi kan inte ha missat informationen eller hur? Vi är på väg mot en katastrof, och borde det inte vara ganska tomt på bilar på gatorna med tanke på att biltrafiken skyndar på katastrofen ytterligare?

Det ser rätt illa ut också, helst skulle vi ha ändrat vårt beteende typ igår...

En sak man kunde göra om man hade makt, om man tillexempel var en regering, i Sverige tillexempel, är att införa gratis kollektivtrafik, och gratis tåg över hela landet, nu på en gång omedelbart. Det skulle vara en stor insats för miljön och ett bra exempel som andra länder kan ta efter.

Staten har ett överskott på ca 600 miljarder kronor, pengar som bara ligger och samlar damm så att säga. De skulle man kunna använda för att bekosta gratis kollektivtrafik och tåg, och bygga ut det, göra det ännu bättre.

Att använda dem till minskad förmögenhetsskatt skulle inte bara vara orättvist utan ansvarslöst - ja oanständigt! Vilken skam... Men vad kan man vänta sig av en borgerlig regering...? Men om en regering, som ska representera folket, men inte uppträder i folkets intresse (vi har ju alla ett intresse av att planeten ska finnas kvar i beboeligt skick så att säga), ja om den uppträder på ett sätt som tyder på vansinne, har inte då folket en rättighet att avsätta den regeringen? Rätt snabbt också, innan vansinnet gått alldeles för långt.

Rent personligt är jag dock optimistisk beträffande framtiden. Det är ju inte för sent ännu. Det är fortfarande möjligt att det på nåt sätt ordnar sig. Men inte av sig självt. Det hänger på oss, och vad vi tillåter våra regeringar att göra och inte göra.

"pluggar"

Här sitter vi och "pluggar", eller ja min käre vän pluggar utan citationstecken, men själv "pluggar" jag. Det är den där rapporten jag nämnde, jag sitter och försöker engagera mig i den, på måndag ska den vara inne och det tror jag inte att jag hinner, men det känns som att jag inte bryr mig längre. I början var jag mer angelägen och stressad om att hinna. Den här gången har jag inte ens varit på föreläsningarna. Jag fann det viktigare att stanna hemma och meditera istället (föreläsningarna var på förmiddagen, och jag brukar meditera då).


Varför är det nu såhär? Jag vet inte... Ja, jag vet att jag är något av en lodis, och det är inget jag är stolt över men jag kan inte påstå att jag skäms heller, eller att det skulle bekymra mig nämnvärt. Dessutom är jag bara lodis i vissa aspekter. I tränandet av Vägen känner jag inte att jag är en lodis.

Nej, "i morse" (läs: förmiddagen) kände jag stor entusiasm över att få läsa i en text (Practical Vipassana Exercises) av Mahasi Sayadaw, den berömde meditationsmästaren från Burma, som jag hittade på Internet igår när jag "pluggade".

Det var heller ingen som behövde tvinga mig att vara nyfiken på om den andra burmesiska meditationsmästaren, Sayādaw U Paṇḍita, (vars bok In this very life jag har beställt över Internet och väntar i brevlådan vilken dag som helst nu) hade någon koppling till Mahasi Sayadaw. Och jomenvisst det visade sig ju att han hade, han var nämligen Mahasis student.

Vidare var det ingen som beordrade mig att fundera över om Dipa Ma (arahanten, meditationsmästaren) som studerade meditation i Burma också hade haft kontakt med Mahasi. Och jo, en titt i boken om Dipa Ma, avslöjade att hon studerat meditation och Vägen på hans meditationscenter i Rangoon, Burma.

Det var helt frivilligt som jag satte mig och mediterade innan jag motvilligt begav mig till universitetet för att skriva på rapporten (behöver Internet för att kunna skriva, men har det inte hemma!).

Så visst, med vissa saker är jag verkligen en riktig lodis, det är jag den förste att erkänna, men med andra är jag det inte. Jag har aldrig varit särskilt driven eller ambitiös i att studera, eller införskaffa pengar och allt det där man behöver för att kunna överleva. På nåt sätt har jag ändå lyckats bli 26 år gammal, och fortsätter...

(Nu vill jag ju inte på något sätt framstå som att jag tränar Vägen målmedvetet och utan pardon, nej jag är ingen meditationsmästare och jag har ju inte blivit buddhistmunk heller, så jag är ju inte helt och håller övertygad eller så.)

För övrigt tog jag med mig vattenkokaren och te till uni. För det behövs ju om man ska kunna arbeta. Teet från min termos smakar konstigt, och tar slut alldeles för fort.


Och det är allt jag har att säga om det...

havererat rapportskrivande

Jag har en rapport att skriva, till universitetet. Och den ska vara inne snart, och idag skulle jag börja (egentligen igår). Men vad hände när jag satte mig vid Internet? Jag började läsa på buddhistiska sidor istället, och har nu suttit och surfat buddhism i flera timmar...

Imorgon måste jag börja!

glömde

Jag har glömt nämna två saker: 1. musiken i videoklippet nedan heter comptine d'un autre ete (apostrofer exkluderade) och är gjord av Yann Tiersen. Bilderna kommer från Planet Earth, Discovery Channel.

2. Mitt nyårslöfte: att jag ska skriva på bloggen minst en gång per vecka. Ni har alltså minst 52 (nu 50) nya inlägg att se framemot under 2008 (om inget oförutsett skulle hända, t.ex. att jag bryter mitt nyårslöfte).

Medan den fortfarande finns kvar

Batteriladdarn

Då har man äntligen införskaffat en batteriladdare. Här är en bild på den:


Det tog ett tag det ska erkännas, men efter att ha bearbetats av mycket miljömedvetna samvetskval, kom jag mig för att köpa den. Idag använde jag mig av uppladdningsbara batterier för första gången, till min rakapparat. Det kändes oväntat tillfredsställande och självgott. Jag var glad länge efter det.

Vad vill jag säga med detta då? Ja det är ju bra för miljön, så jag rekommenderar såklart att man slutar använda engångsbatterier (eller vad de nu heter). Och låter bilen stå, och ta en promenad (eller cykeltur, eller lokaltrafik) istället om man har möjlighet. Och så förstås, min stående rekommendation: att övergå till en helt vegansk kost. Bra för miljön och för djuren.

PS. i bakgrunden skymtar Fair Trade-märkt grönt te med citron från Kobbs. Det rekommenderar jag också.

det blev nåt av den här dagen också

Den här dagen (d.v.s. fredag) började inte bra, vaknade halv tolv, fast jag gått och lagt mig tidigare, klockan halv tre. Var trött å seg och ville sova mera. Allt gick sakta och inget var lätt att göra, minsta lilla uppgift (som att duscha) var i det närmaste oöverstiglig.

Sen satt jag och slöbläddrade i Dagens Arbete, utan att orka läsa något, utan att orka sluta. Sen blev det lite bättre med en promenad, men efter den var jag om möjligt ännu tröttare. Men så satte jag mig vid datorn och började skriva nedanstående text om Den Ädla Åttafaldiga Vägen, det tog ca 4 och en halv timme, och nu är det färdigt och det känns jättebra.

Det blev nåt av denna dagen också! :-)