Bär något rött klädesplagg eller liknande i morgon, fredag 28 september, för att visa ert stöd och solidaritet med de som kämpar för demokrati i Burma!
Och skriv på namnlistan: Avaaz.org
torsdag, september 27, 2007
tunga torsdagar
Som ett led i min buddhistiska träning kommer jag att försöka att på torsdagarna bara äta ett mål mat, och det innan klockan 12 på dagen. Idag är den första torsdagen jag provar detta.
Må vilken merit jag än samlar tillägnas demokrati-kampen i Burma!
Må diktaturen falla, må fred, demokrati och rättvisa råda i Burma!
Buddhistmunk intervjuas i SVT Klicka här för Windows Media Player eller här för Realplayer
Se fler klipp på SVT
Nyheter från Buddhistchannel.tv
Artikel i Offensiv
Må vilken merit jag än samlar tillägnas demokrati-kampen i Burma!
Må diktaturen falla, må fred, demokrati och rättvisa råda i Burma!
Buddhistmunk intervjuas i SVT Klicka här för Windows Media Player eller här för Realplayer
Se fler klipp på SVT
Nyheter från Buddhistchannel.tv
Artikel i Offensiv
fredag, september 21, 2007
onsdag, september 19, 2007
det har klarnat
Nu förstår jag varför jag haft en del bekymmer den senaste tiden.
Jag studerar ju till bibliotekarie nu. Det som hänt är att jag börjat ta studierna för allvarligt, för seriöst. Jag har snärjt in mig i allvar över att studera, med någon slags skuldkänsla som grund, en känsla av att jag borde studera hårt, borde kunna allt, läsa allt.
Nu förstår jag att detta varit orsak till oro, stress, tungsinne.
Dessa studier är inte särskilt viktiga, inget att ta särskilt allvarligt, eller lägga ner alltför mycket energi och tid på. Det viktigaste av allt är att praktisera buddhism, det är det enda som verkligen är värt att göra. Studier av annat slag kan bara komma i andra, eller kanske tredje, hand.
Jag ställer mig själv frågan: varför studerar jag? För att kunna få jobb. Varför jobba? För att få pengar. Vad ska jag med pengar till? Så att jag kan överleva. Varför ska jag överleva? För att kunna praktisera buddhism.
Alltså är studier bara ett medel för att jag ska kunna praktisera buddhismen. Jag satte medlet högre än ändamålet, och då blev jag förstås drabbad av allehanda bekymmer.
Nu har jag förstått saken, och kommer återigen, precis som vanligt, ta studierna med ro. Jag kommer inte "övergöra" det om man säger så. Betyget godkänt är nog för mig. Jag kommer tillägna mig vad som behövs, men inte mer. Jag kommer studera med minsta möjliga ansträngning, bara precis vad som behövs, precis på gränsen mellan att klara det och inte klara det. Jag måste ju ha tid till vila och rekreation också!
Det enda värt något, det enda som betyder något, som har någon verklig mening; är att praktisera buddhismen.
I världen blir sånt som inte alls är särskilt viktigt, stämplat som oändligt viktigt och seriöst och allvarligt. I själva verket har det bara en sekundär betydelse, inte mer än bokstäver skrivna i sanden.
De kommer och de går, men Buddha-Dhamma består!
Look within.
Be still.
Free from fear and attachment,
Know the sweet joy of living in the way.
- ur Dhammapada
källa: Spiritwalk Teachers: Buddha
Jag studerar ju till bibliotekarie nu. Det som hänt är att jag börjat ta studierna för allvarligt, för seriöst. Jag har snärjt in mig i allvar över att studera, med någon slags skuldkänsla som grund, en känsla av att jag borde studera hårt, borde kunna allt, läsa allt.
Nu förstår jag att detta varit orsak till oro, stress, tungsinne.
Dessa studier är inte särskilt viktiga, inget att ta särskilt allvarligt, eller lägga ner alltför mycket energi och tid på. Det viktigaste av allt är att praktisera buddhism, det är det enda som verkligen är värt att göra. Studier av annat slag kan bara komma i andra, eller kanske tredje, hand.
Jag ställer mig själv frågan: varför studerar jag? För att kunna få jobb. Varför jobba? För att få pengar. Vad ska jag med pengar till? Så att jag kan överleva. Varför ska jag överleva? För att kunna praktisera buddhism.
Alltså är studier bara ett medel för att jag ska kunna praktisera buddhismen. Jag satte medlet högre än ändamålet, och då blev jag förstås drabbad av allehanda bekymmer.
Nu har jag förstått saken, och kommer återigen, precis som vanligt, ta studierna med ro. Jag kommer inte "övergöra" det om man säger så. Betyget godkänt är nog för mig. Jag kommer tillägna mig vad som behövs, men inte mer. Jag kommer studera med minsta möjliga ansträngning, bara precis vad som behövs, precis på gränsen mellan att klara det och inte klara det. Jag måste ju ha tid till vila och rekreation också!
Det enda värt något, det enda som betyder något, som har någon verklig mening; är att praktisera buddhismen.
I världen blir sånt som inte alls är särskilt viktigt, stämplat som oändligt viktigt och seriöst och allvarligt. I själva verket har det bara en sekundär betydelse, inte mer än bokstäver skrivna i sanden.
De kommer och de går, men Buddha-Dhamma består!
Look within.
Be still.
Free from fear and attachment,
Know the sweet joy of living in the way.
- ur Dhammapada
källa: Spiritwalk Teachers: Buddha
onsdag, september 12, 2007
den oändliga tystnaden
Om man går ute och lyssnar på ljuden en helt vanlig dag, verkar det som att en oändlig tystnad framträder, och som finns bakom ljuden. Och ljuden uppstår ur denna oändliga tystnad och återvänder tillbaka till tystnaden. En allomfattande, oändlig och fridfull tystnad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)