Jag brukar för det mesta känna välbefinnande tror jag. Om jag tänker tillbaka, så verkar det så i alla fall. Men ibland känner jag mig nere, då undrar jag varför, och om jag verkligen brukar känna välbefinnande för det mesta.
Jag tror jag brukar känna välbefinnande. Men varför? Vad är det som gör att man känner välbefinnande? Är det hopp?
Jag tror välbefinnande kommer från att leva i nuet, att leva i kroppen här och nu, som en insiktsfull person sagt till mig.
Det kommer också från att leva enligt buddhismens fem träningsregler, tror jag. Att avhålla sig från att döda något levande, att avhålla sig från att ta det som inte givits, att avhålla sig från ohälsosamma sexuella handlingar, att avhålla sig från att ljuga, att avhålla sig från berusningsmedel.
Jag gör inte alltid det. Ett exempel: om jag hyser fientliga känslor är det början till att skada något levande och i slutändan att döda. Eller hur? Att medvetet döda en mygga börjar ju som en fientlig tanke eller känsla.
Så då har jag tagit ett steg snett i träningen, och konsekvenserna kommer som ett brev på posten: kanske som huvudvärk, kanske som en känsla av leda eller deppighet.
Lösningen finns i vad jag gör i sinnet, i tankarna. Visst?
söndag, december 17, 2006
söndag, november 19, 2006
Tankar
Jag tror att: Allt börjar med tankarna. Om man vill äta ett äpple börjar det som en tanke, någonstans i sinnet. Om allt börjar med tankarna, börjar livet med tankarna också? Om livet börjar med tankarna, måste man väl förändra sina tankar om man vill förändra sitt liv?
Jag försöker ändra mina tankar, göra de mer konstruktiva. För ärligt talat, jag tänker en massa, massa strunt, tankar som är skadliga, gör mig ledsen, inte är sanna. Tankar som absolut inte behövs.
Kommer mitt liv förändras? Jag återkommer......
Jag försöker ändra mina tankar, göra de mer konstruktiva. För ärligt talat, jag tänker en massa, massa strunt, tankar som är skadliga, gör mig ledsen, inte är sanna. Tankar som absolut inte behövs.
Kommer mitt liv förändras? Jag återkommer......
tisdag, oktober 31, 2006
Kvinnor, män, alla kan bli en buddha
SOMA SUTTA
Samyutta Nikaya V.2
Syster Soma
Det var i Savatthi, tidigt på morgonen. Då tog nunnan Soma på sig nunnedräkten, tog sin skål och ytterklädnad och gick till Savatthi för att få allmosor. När hon hade gått till Savatthi för att få allmosor och återvänt från sin tiggarvandring och efter sin måltid, gick hon till Den Blindes skogsdunge för att tillbringa dagen där. När hon gått långt in i Den Blindes skogsdunge, satte hon sig ner vid foten av ett träd för sin dagliga outtröttliga träning.
Då vände sig Mara, Den Onde, som ville väcka fruktan, skräck och fasa hos henne för att få henne att förlora sin koncentration, till henne och yttrade denna vers:
Detta tillstånd
det som
nås av siare
detta tillstånd så svårt att nå
det kan kvinnor
med deras ringa omdöme
inte nå.
Då kom denna tanke för nunnan Soma: ”Nå, den som reciterade – var det en mänsklig varelse eller en icke-mänsklig?” Då kom det för henne: ”Detta är Mara, Den Onde, som har reciterat denna vers för att väcka fruktan, skräck och fasa hos mig, för att få mig att förlora min koncentration”.
Då, när hon förstått: ”Detta är Mara, Den Onde” svarade hon honom med verser:
Vad är
skillnaden
när det är en kvinna
med väl koncentrerad sinne
med växande kunskap
som ser Dhamma klart, rätt
Var och en som tänker
jag är en kvinna
eller jag är en man
eller jag är inget alls
den passar det Mara
att tala till så
Då – när Mara, den Onde ledsen och nedslagen förstod ”Nunnan Soma känner mig” – försvann han genast.
(Svensk översättning Kerstin Jönhagen. Från engelsk översättning från pali av Soma Thera)
från www.dhamma.se
lördag, oktober 28, 2006
fredag, oktober 13, 2006
:-(
överallt omkring mig, alkohol och droger, hårda ord och osund teve,
överallt omkring mig, levande döda, som inte vill vakna
överallt omkring mig, ingen :-(
överallt omkring mig, levande döda, som inte vill vakna
överallt omkring mig, ingen :-(
fredag, september 22, 2006
onsdag, juli 05, 2006
är kvar är kvar
ja hej jag är kvar här. Går till skolan, pluggar, läser Tintin på engelska, promenerar runt i stan, funderar, skriver osv. Börjar bli trött på värmen i mitt ej luftkonditionerade rum. Men men, andra har det värre, det vet jag.
Ja, jag har det rätt bra, men jag saknar min familj och mina vänner.
Sitter nu på ett trevligt tehus i centrala delarna av Taipei och dricker oolong-te som är jättegott. Ska gå vidare nu.
Vi hörs!
Peace!
Ja, jag har det rätt bra, men jag saknar min familj och mina vänner.
Sitter nu på ett trevligt tehus i centrala delarna av Taipei och dricker oolong-te som är jättegott. Ska gå vidare nu.
Vi hörs!
Peace!
måndag, juni 26, 2006
Taipei: nytt nytt nytt och bra
Skolkade idag. Jag var sen igen. För det mesta är jag alltid sen, men här i Taipei har jag ändå skött mig hyfsat bra tycker jag med att komma i tid. Trots det har jag varit sen kanske 3-4 gånger. Jag ville inte komma sent igen, så på tunnelbanan, på väg till universitetet, beslutade jag mig att inte gå. Jag klev av några stationer tidigare, tog ett annat tåg och klev av en station senare och vandrade omkring, i jakt på ett tehus.
Före det gick jag in i den botaniska trädgården och kikade lite. Jag var så trött. Jag är nästan alltid väldigt seg och trött i kroppen. För lite sömn? För lite mat? Tänker jag för mycket? Är det värmen? Är det alltihop?
Sen lämnade jag trädgården och gick vidare. Gick omkring som vanligt, visste inte riktigt vart jag var, gick lite vilse, men av en slump fick jag syn på: ett tehus!
Det heter Rose Tea House. Men det var västerländskt orienterat och det fanns bara tre gröna te-sorter. Det är alltså inte riktigt vad jag letar efter. Men det var trevligt. Före jag gick dit hade jag lite huvudvärk, men jag drack en kanna te och läste Dhammapada, en klassisk buddhistisk skrift och efter det försvann huvudvärken och jag kände mig lättare till sinnes.
Hursomhelst, sen hittade jag en filmbutik, och därinne hittade jag Martial arts of Shaolin, en film med Jet Li! :-) (som jag gillar)
Sen återvände jag till mina kvarter och där åt jag middag på Tonys, buddhisten, servering. Vi pratade lite och han ska presentera några engelskspråkiga buddhister för mig! :-)
Men jag är lat att praktisera....
Före det gick jag in i den botaniska trädgården och kikade lite. Jag var så trött. Jag är nästan alltid väldigt seg och trött i kroppen. För lite sömn? För lite mat? Tänker jag för mycket? Är det värmen? Är det alltihop?
Sen lämnade jag trädgården och gick vidare. Gick omkring som vanligt, visste inte riktigt vart jag var, gick lite vilse, men av en slump fick jag syn på: ett tehus!
Det heter Rose Tea House. Men det var västerländskt orienterat och det fanns bara tre gröna te-sorter. Det är alltså inte riktigt vad jag letar efter. Men det var trevligt. Före jag gick dit hade jag lite huvudvärk, men jag drack en kanna te och läste Dhammapada, en klassisk buddhistisk skrift och efter det försvann huvudvärken och jag kände mig lättare till sinnes.
Hursomhelst, sen hittade jag en filmbutik, och därinne hittade jag Martial arts of Shaolin, en film med Jet Li! :-) (som jag gillar)
Sen återvände jag till mina kvarter och där åt jag middag på Tonys, buddhisten, servering. Vi pratade lite och han ska presentera några engelskspråkiga buddhister för mig! :-)
Men jag är lat att praktisera....
söndag, juni 25, 2006
buddhism som identitet
En kort reflektion:
När jag var yngre (ca 2 år sen) var jag mycket intresserad av tibetansk buddhism. Men det var något av en identitet, en samling åsikter, och jag använde den inte riktigt som ett medel. (Också nu är det så, men mycket mindre.)
Jag var väldigt mån om att tibetansk buddhism måste vara överensstämmande med Buddhas ord. Annars kan den inte vara sann, tänkte jag.
Så när en man kallade tibetansk buddhism för "uppblandad" blev jag bestört. Den är väl inte uppblandad? Den är väl ren buddhism helt och hållet 100%?
Lite senare träffade jag en man från Tibet, och jag frågade honom: "är tibetansk buddhism uppblandad?"
Han svarade helt lugnt: "ja kanske det."
Efter det insåg jag att jag tog saken på för stort allvar. (Fast det dröjde innan en förändring i min attityd verkligen blev av.) Jag använde buddhismen som en identitet, inte som ett medel.
Buddha själv beskrev sin lära som en flotte och sa att vad behöver man flotten till, när man väl kommit över floden? Numer har jag ingen favorit-tradition överhuvudtaget. Endast Vägen är min favorit.
I have taught a doctrine similar to a raft -
it is for crossing over,
and not for getting hold of.
- Buddha
När jag var yngre (ca 2 år sen) var jag mycket intresserad av tibetansk buddhism. Men det var något av en identitet, en samling åsikter, och jag använde den inte riktigt som ett medel. (Också nu är det så, men mycket mindre.)
Jag var väldigt mån om att tibetansk buddhism måste vara överensstämmande med Buddhas ord. Annars kan den inte vara sann, tänkte jag.
Så när en man kallade tibetansk buddhism för "uppblandad" blev jag bestört. Den är väl inte uppblandad? Den är väl ren buddhism helt och hållet 100%?
Lite senare träffade jag en man från Tibet, och jag frågade honom: "är tibetansk buddhism uppblandad?"
Han svarade helt lugnt: "ja kanske det."
Efter det insåg jag att jag tog saken på för stort allvar. (Fast det dröjde innan en förändring i min attityd verkligen blev av.) Jag använde buddhismen som en identitet, inte som ett medel.
Buddha själv beskrev sin lära som en flotte och sa att vad behöver man flotten till, när man väl kommit över floden? Numer har jag ingen favorit-tradition överhuvudtaget. Endast Vägen är min favorit.
I have taught a doctrine similar to a raft -
it is for crossing over,
and not for getting hold of.
- Buddha
parantes; har funderat mera
(sexualiteten i sig tror jag alltså är endast ute efter att tillfredsställa sig självt, sen tillkommer hos människan andra drag, tror jag, som så att säga förhindrar sexualiteten att blomma ut i sin egoism fullständigt
jag kan inte få det till att sex skulle vara ett uttryck för kärlek... jag kan inte se att sexualiteten skulle vara medkännande
jag kan bara se att sexualiteten vill tillfredsställa sig självt, jag kan inte se att det i denna egenskap skulle finnas någon omtanke eller dylikt. jag ser bara att denna omtanke är något annat som inte tillhör sexualiteten och utan denna omtanke tar "monstret" över...)
jag kan inte få det till att sex skulle vara ett uttryck för kärlek... jag kan inte se att sexualiteten skulle vara medkännande
jag kan bara se att sexualiteten vill tillfredsställa sig självt, jag kan inte se att det i denna egenskap skulle finnas någon omtanke eller dylikt. jag ser bara att denna omtanke är något annat som inte tillhör sexualiteten och utan denna omtanke tar "monstret" över...)
Vandra omkring i Taipei
Idag tjuvstartade jag med min tehus-jakt, men jag hittade inget. Jag vandrade omkring "downtown" (fast för mig känns allt som "downtown" här) och det var kul, gå, titta. Jag hittade en affär som tycktes sälja tibetanska buddhistiska saker, av bilden och namnet att döma, "Mandala Arts"... tyvärr kunde jag inte få saken bekräftad för det var stängt. Jag tror heller inte jag kan hitta tillbaka dit.
Det är inte lätt att gå vilse här på grund av Taipei 101, den omkring 500 meter höga byggnaden som syns nästan över hela stan. Det är bara att gå mot den så hittar man en tunnelbanestation snart, och då är resten lätt.
Så jag har varit och vandrat över halva stan utan att gå vilse, men väl tillbaka i mitt grannskap lyckades jag villa bort mig, i och för sig bara under några minuter.
Värt att notera är att jag idag köpte tre böcker, trots min ansträngda budget. Jag köpte tre böcker med buddhistiska originaltexter, alltså gamla texter med ord från Buddha själv. Hittills har jag haft lite svårt för originaltexterna och föredragit munkar och nunnors "översättningar" (jag har svårt att läsa mellan raderna och texterna kan vara en aning stela), men nu tänker jag ta mig an dem.
För övrigt har jag beslutat att inte köpa fler buddhistiska böcker, åtminstone inte på länge. Jag behöver inte samla på mig en massa böcker, det viktiga är att praktisera. Inga böcker i världen kan i sig själva göra någon till en buddha. Det är bara ens egen praktik som kan göra det. Nu räcker det med de böcker jag har. Jag kan vända mig till dem för inspiration, men det är inget självändamål att samla på sig en massa kunskap, tycker jag. I många hundra år fanns inga buddhistiska böcker alls, folk blev ändå buddhor. I själva verket kan böcker bli ett hinder för upplysningen, om man börjar klänga fast vid buddhismen som en identitet istället för att använda den som ett medel, ett medel för att bli en buddha.
Det är inte lätt att gå vilse här på grund av Taipei 101, den omkring 500 meter höga byggnaden som syns nästan över hela stan. Det är bara att gå mot den så hittar man en tunnelbanestation snart, och då är resten lätt.
Så jag har varit och vandrat över halva stan utan att gå vilse, men väl tillbaka i mitt grannskap lyckades jag villa bort mig, i och för sig bara under några minuter.
Värt att notera är att jag idag köpte tre böcker, trots min ansträngda budget. Jag köpte tre böcker med buddhistiska originaltexter, alltså gamla texter med ord från Buddha själv. Hittills har jag haft lite svårt för originaltexterna och föredragit munkar och nunnors "översättningar" (jag har svårt att läsa mellan raderna och texterna kan vara en aning stela), men nu tänker jag ta mig an dem.
För övrigt har jag beslutat att inte köpa fler buddhistiska böcker, åtminstone inte på länge. Jag behöver inte samla på mig en massa böcker, det viktiga är att praktisera. Inga böcker i världen kan i sig själva göra någon till en buddha. Det är bara ens egen praktik som kan göra det. Nu räcker det med de böcker jag har. Jag kan vända mig till dem för inspiration, men det är inget självändamål att samla på sig en massa kunskap, tycker jag. I många hundra år fanns inga buddhistiska böcker alls, folk blev ändå buddhor. I själva verket kan böcker bli ett hinder för upplysningen, om man börjar klänga fast vid buddhismen som en identitet istället för att använda den som ett medel, ett medel för att bli en buddha.
lördag, juni 24, 2006
Hitta tehus
Jag ska ströva omkring på gatorna och försöka hitta så många tehus som möjligt, under min vistelse här i Taiwan. Inte bara för att hitta tehus, utan också för att bara ströva omkring och komma stan lite närmare, se hur det ser ut. osv. Det blir spännande. Jag börjar på måndag.
Taipei: en till minneshall
Idag har jag gjort en kort besök på landsfaderns minneshall, Sun-Yat Sen Memorial hall. Jag hann inte se så mycket, dels på grund av att de stängde och dels på grund av att jag var vädligt trött och seg i kroppen, kanske beroende på lågt blodsocker eller värmen...?
Jag hann dock se vakternas skiftbyte, och det var en föreställning. Man kan se det som ett slags dansnummer med militärisk koreografi. De marscherade på ett rytmiskt, likadant vis, snurrade gevären, gjorde 90-graders svängningar när de skulle svänga osv. Klädda i vitt. Som vanligt har jag inga foton, för jag har ingen sån kamera, bara en videokamera. Nej jag file it up here...
Såhär ser det ut.
Om Sun-Yat Sen vet jag inte mycket. Han verkade inte gilla korruptionen i alla fall, hos ledarna i Kina så han ville göra en revolt, han åkte omkring i världen för att samla stöd och pengar för sin sak.
Såhär ser vakterna ut, fast de hade vit uniform.
Efter det samtalade jag ett tag med en man, "one of the locals", som han kallade sig. Sedan gick jag vidare, ut "på stan" så att säga. Jag ville hitta något tehus att slå mig ner på och tömma en (eller flera) kanna (kannor) grönt te. Men jag hittade ingen.
Det är intressant att ströva omkring på gatorna. Såhär kan det se ut. Eller såhär. Och bara titta. Igår stannade jag på en övergång över gatan, rusningstrafik. Jag stannade och bara tittade ett tag. Himlen var mörk av ett åskväder som närmade sig. Under mig susade hundratals(?) bilar och mopedister osv. Och så drack jag lite grönt te från en flaska, som säljs i många butiker här.
Jag hann dock se vakternas skiftbyte, och det var en föreställning. Man kan se det som ett slags dansnummer med militärisk koreografi. De marscherade på ett rytmiskt, likadant vis, snurrade gevären, gjorde 90-graders svängningar när de skulle svänga osv. Klädda i vitt. Som vanligt har jag inga foton, för jag har ingen sån kamera, bara en videokamera. Nej jag file it up here...
Såhär ser det ut.
Om Sun-Yat Sen vet jag inte mycket. Han verkade inte gilla korruptionen i alla fall, hos ledarna i Kina så han ville göra en revolt, han åkte omkring i världen för att samla stöd och pengar för sin sak.
Såhär ser vakterna ut, fast de hade vit uniform.
Efter det samtalade jag ett tag med en man, "one of the locals", som han kallade sig. Sedan gick jag vidare, ut "på stan" så att säga. Jag ville hitta något tehus att slå mig ner på och tömma en (eller flera) kanna (kannor) grönt te. Men jag hittade ingen.
Det är intressant att ströva omkring på gatorna. Såhär kan det se ut. Eller såhär. Och bara titta. Igår stannade jag på en övergång över gatan, rusningstrafik. Jag stannade och bara tittade ett tag. Himlen var mörk av ett åskväder som närmade sig. Under mig susade hundratals(?) bilar och mopedister osv. Och så drack jag lite grönt te från en flaska, som säljs i många butiker här.
Celibat
En del tycker sex har med kärlek att göra. Men jag förstår inte hur de får det att gå ihop, jag förstår inte varför man skulle behöva sex för att uttrycka kärlek. Jag har ingen aning. De kanske har rätt, jag vet inte.... Jag förstår det inte. Jag antar att jag aldrig har förstått det.
Straight Edge Forever
Idag läste jag en intervju med Ray Cappo, han var med i straight edge-bandet Youth of Today. Jag blev inspirerad och skrev i min bok, ungefär som följer:
Det finns ett ord jag inte tänkt på på länge, och det är "celibat". Det är i celibat jag vill leva. Sex ger mig ingen ro. Det finns lust kvar i mig, men jag tycker inte om den och den har blivit svagare. Jag är glad att den blivit svagare.
Jag antar att det är mot celibat jag alltid varit på väg, men inte förrän nu, när jag har möjlighet att ha en flickvän, inser jag att mitt liv varit på väg hit.
Efter jag har sett "monstret" som är sexualiteten vill jag inte umgås mera med det. Det verkar som om detta monster har lurat många människor. Det verkar som om detta monster vinner mer och mer makt i samhället. Det verkar inte finns några tyglar längre... Monstret har släppts lös och springer omkring överallt och slår hejvilt omkring sig, men har förblindat folk - de ser inte att det är ett monster, ett egoistiskt monster ute efter att bara tillfredsställa sina egna begär, det spelar ingen roll om någon kommer emellan, nej det är rentav så att hos vissa blir monstret än mer tillfredsställt om det är någon som lider, någon som blir trampad på.
Tänk på våldtäkt tillexempel. En del säger att våldtäkt inte alls handlar om sex utan om makt. Jag tror det kan stämma till viss del, att det handlar om makt, men också om sex. Det hänger ihop. En del behöver utöva makt för att få sexuell tillfredsställelse. Monstret nöjer sig inte med en kroppslig stimulering - det måste förtrycka någon också, för att nå tillfredsställelse.
Jag tror att vanlig sexualitet, som inte kräver makt och förtryck, ändå är samma monster, det har bara inte vuxit ännu. Ju större och starkare det blir, detta monster, ju mer behöver det för att bli tillfredsställt. Titta på folk som använder sex för att göra någon svartsjuk eller ledsen. De vet inte vad för nåt monster de leker med. De har ingen aning. De ser inte sexualiteten som det monster det är. Titta på folk som är ensamma... deras monster får de att göra alla möjliga skadliga saker. De är förblindade av sitt monster så till den milda grad att de köper en kropp för 20 minuter eller en natt och uppfinner alla möjliga absurda teorier om att en del trivs med att sälja sig själva. Det finns knappt någon kontroll av monstret alls. Det härjar fritt. Tillexempel de som för att tillfredsställa monstret (försöka tillfredsställa - det kan aldrig tillfredsställas) sviker sin partner, går till nån annan... lurad av monstret.
Man har hittat på alla möjliga lögner man lurar sig själv med för att slippa se att det är ett monster man har att göra med. Man pratar om att det egentligen är något fint med sexualiteten men att vissa missbrukar den.... Jag tror inte det... jag tror det inte... jag tror inte sexualiteten är något fint, jag tror inte den är missbrukad... jag tror den är sådär - ett monster som växer ju mer man föder det.... Ett monster som måste tyglas, annars kommer det härja fritt och skapa lidande och sorg för alla inblandade.
För sex handlar väl alltid om att man vill ha något? De som har sex som en tjänst de utför och inte för att de själva känner någon sex-lust, hur mår de? Dåligt. Fråga en prostituerad.... Fråga inte monstret. Monstret kommer alltid att säga att prostituerade är lyckliga och nöjda med att sälja sig själva. Alla som inte är förblindade av sitt monster inser ju hur vansinnigt det låter.
Men jag då? Var är jag?
Jag är en som sakta börjat se sexualiteten som ett monster. Jag är inte fri från sex-lust, men som jag skrev är den svag och håller på bli svagare. Jag vill inte döma någon, jag är inte bättre än någon. Det här är bara en text från dåre som försöker förstå världen. Jag vet inte om jag har rätt, men det känns som att jag har det. Hur kan man få sex till att vara ett uttryck för kärlek?
Jag ser inte ner på de som ger utlopp för sin sexualitet. Men jag tror de har illusioner. Även om de har dessa illusioner, håller nog ändå de flesta med om att sexualiteten behöver tyglar, t.ex. om man lever i en relation. Många som lever i en relation kanske inte behöver några tyglar, de kanske känner en så stark attraktionskraft till sin partner att de inte känner någon lust gentemot andra. Men sen finns ju de som känner sådan lust gentemot andra.... de borde kontrollera sig själva, annars kommer lidande att skapas.
Vad kan man göra? Vad gör jag? Jag tror att om man utövar buddhismen från grunden, kommer ens begär sakta men säkert vittra bort. Man behöver inte försöka bli av med det, det försvinner av sig självt bara man fokuserar på att praktisera moral, meditation, visdom. Den urgamla vägen, som alla upplysta vandrat.
Ett monster är ett monster för att det är ensamt, om man tar hand om monstret, sitter ner med det och samtidigt inte låter det styra, så kommer monstret bli ett snällt monster. Energi kan inte förintas, bara omvandlas.......
Vad gäller mitt monster så har jag det "pinned down". Det finns kvar i mig som ett monster, men dessa år av utövande har börjat bära frukt. Monstret är svagt nu, jag börjar få det där jag vill ha det. Nu börjar omvandlandet, energi som kan omvandlas till annat. Till en from buddhist eller en fågel som säger
Straight Edge Forever
onsdag, juni 21, 2006
Te
Idag köpte jag en matnyttig bok om te, teodling, tesorter, te te te osv. Jag och min bror ska ju starta en te-butik med rättvisemärkt och ekologiskt odlat te.
Kackerlacka nr 4... hjälptes ut under stort besvär och en smula rädsla.
Kackerlacka nr 4... hjälptes ut under stort besvär och en smula rädsla.
tisdag, juni 20, 2006
Läste ut boken
Jag läste ut boken idag (Being Dharma av Ajahn Chah). Jag vill gärna läsa den många gånger till.
Det går bra i klassen. Jag trivs mer och mer.
I övrigt inget speciellt att notera.
Det går bra i klassen. Jag trivs mer och mer.
I övrigt inget speciellt att notera.
måndag, juni 19, 2006
Taiwan: förste svensken
Idag träffade jag en svensk för första gången. Det var på Swedish Trade office. Jag åkte dit för att registrera mig som varande här i Taiwan... bara för att upptäcka att det är bättre att göra på internet. Nåå, jag fick en liten utflykt, blöta skor av det plötsliga regnet och försenad till skolan.
söndag, juni 18, 2006
Chiang Kai-shek Memorial Hall
Been there. Done that.
Drabbades av fientlighet, somnade från min mindfulness så att säga, när jag såg diktatorns minnes-museum. Mot slutet insåg jag att sinnet var indränkt i förakt. Jag var tvungen att påminna mig om att inte falla i sömn, förakt är förakt. Det är ju delvis förakt som gör att någon blir diktator. Vad som behövs är inte mer förakt här i världen. Jag försökte vara "uppmärksamt närvarande" och släppa taget om mitt förakt, låta det vara. En utövare undviker att brottas med eller ta till sig förakt. En utövare ser föraktet som ytterligare en manifestation av verkligheten: förgängligt, icke-jag och otillfredsställande.
I den vackra parken mötte jag två munkar från Tibet. Lustigt att jag minuterna innan gick och funderade över Dalai lama och att jag inte alls var i närheten av att erfara hans oskuldsfullhet och frid.
Min vana trogen gick jag fram till dem och tilltalade dem. Jovisst kom de från Tibet. Vet inte om de förstod att jag är från Sverige. De var försynta och trevliga i alla fall och jag visade dem Being Dharma av Ajahn Chah, som de nyfiket kikade på och bläddrade i. Sen bugade vi och sa adjö.
Förresten tilltalade jag en ung man därinne i museumet också, för han hade en väska med en buddhistisk symbol (som nazisterna sedan tog och spegelvände). Men han kunde ingen engelska. Vi försökte kommunicera så gott det gick, han var buddhist tror jag, han visade en bild på Jesus på sin mobil och undrade alltså om jag var kristen. No no, sa jag... och visade honom boken av Ajahn Chah. Vet inte om han förstod vad jag menade.... Vi bugade och sa "bye bye"...
Han var en man av disciplin i alla fall, den där Chiang Kai-shek. Arbetade hårt, skrev böcker osv. Läste på Socialisterna.org att hans trupper slaktade strejkande arbetare också.... Problemet med förakt är att jag öppnar mig för honom, hans illgärningar kan komma in i mig och skada mig. Om jag däremot inte ägnar mig åt föraktet, finns ingenstans för honom att komma in, jag står obefläckad och fylld av frid.... dessa blodindränkta ledare med deras minneshalllar över hela världen....
Efteråt for jag iväg till en stor bokhandel och hittade ytterligare en bok av Ajahn Chah! :-D (han är en som förtjänar en minneshall... men han dödade ju inga levande varelser överhuvudtaget.... världen tycks inte uppskatta sånt... ? )
Och så köpte jag två små böcker av Sheng Yen, en chan-mästare som ibland bor här på ön. Få se vad han skriver, det är ju roligt att jag kanske kan träffa honom rentav? Troligtvis inte...
Och nu är klockan 0:07 och jag måste börja packa ihop för att sova.
Peace!
Drabbades av fientlighet, somnade från min mindfulness så att säga, när jag såg diktatorns minnes-museum. Mot slutet insåg jag att sinnet var indränkt i förakt. Jag var tvungen att påminna mig om att inte falla i sömn, förakt är förakt. Det är ju delvis förakt som gör att någon blir diktator. Vad som behövs är inte mer förakt här i världen. Jag försökte vara "uppmärksamt närvarande" och släppa taget om mitt förakt, låta det vara. En utövare undviker att brottas med eller ta till sig förakt. En utövare ser föraktet som ytterligare en manifestation av verkligheten: förgängligt, icke-jag och otillfredsställande.
I den vackra parken mötte jag två munkar från Tibet. Lustigt att jag minuterna innan gick och funderade över Dalai lama och att jag inte alls var i närheten av att erfara hans oskuldsfullhet och frid.
Min vana trogen gick jag fram till dem och tilltalade dem. Jovisst kom de från Tibet. Vet inte om de förstod att jag är från Sverige. De var försynta och trevliga i alla fall och jag visade dem Being Dharma av Ajahn Chah, som de nyfiket kikade på och bläddrade i. Sen bugade vi och sa adjö.
Förresten tilltalade jag en ung man därinne i museumet också, för han hade en väska med en buddhistisk symbol (som nazisterna sedan tog och spegelvände). Men han kunde ingen engelska. Vi försökte kommunicera så gott det gick, han var buddhist tror jag, han visade en bild på Jesus på sin mobil och undrade alltså om jag var kristen. No no, sa jag... och visade honom boken av Ajahn Chah. Vet inte om han förstod vad jag menade.... Vi bugade och sa "bye bye"...
Han var en man av disciplin i alla fall, den där Chiang Kai-shek. Arbetade hårt, skrev böcker osv. Läste på Socialisterna.org att hans trupper slaktade strejkande arbetare också.... Problemet med förakt är att jag öppnar mig för honom, hans illgärningar kan komma in i mig och skada mig. Om jag däremot inte ägnar mig åt föraktet, finns ingenstans för honom att komma in, jag står obefläckad och fylld av frid.... dessa blodindränkta ledare med deras minneshalllar över hela världen....
Efteråt for jag iväg till en stor bokhandel och hittade ytterligare en bok av Ajahn Chah! :-D (han är en som förtjänar en minneshall... men han dödade ju inga levande varelser överhuvudtaget.... världen tycks inte uppskatta sånt... ? )
Och så köpte jag två små böcker av Sheng Yen, en chan-mästare som ibland bor här på ön. Få se vad han skriver, det är ju roligt att jag kanske kan träffa honom rentav? Troligtvis inte...
Och nu är klockan 0:07 och jag måste börja packa ihop för att sova.
Peace!
lördag, juni 17, 2006
Taiwan: Longshan Temple, Taipei
17:10 På väg mot Longshan temple (skriver detta för hand)
Jag har tagit på mig finskjortan och... på grund av att jag sitter och skriver missade jag precis bussen....
Nu tar jag en annan buss istället. Skriver för hand, detta är live-rapportering direkt från Taiwan. Skakigt skriva på bussen. Svalkande härinne. Trodde aldrig jag skulle sakna kylan och den torra luften i Luleå. Fuktigt och varmt här i Taipei... speciellt på rummet. Hittade en s k silverfisk på toa. Hjälpte henne/honom ut och hoppas de finner buddha.
Väntar på tåget på MRT-stationen. (MRT = typ tunnelbana.) Lite varmt att ha skjortan, men vill ju såklart hålla stilen. När man ska till tempel och allt. Ett plan flyger över, nära.
På tunnelbanan ser jag en ung man hjälpa en blind att gå av, sedan tar städerskan över.
Jag sitter och skriver i min bok om gårdagen och känner mig cool och annorlunda, skrivande, i finskjortan och shorts. En forskare i djungeln sa min lillebror att jag ser ut som. (I dessa kläder.)
På stationen där jag ska av, får jag syn på en nunna. Jag vill tilltala henne och fråga henne om det är möjligt att vara munk för en kort tid här i Taipei. Jag följer efter på kort avstånd, vi kommer ut ur stationen. Jag är precis på väg att gå ikapp och fråga henne, när hon plötsligt skyndar på stegen: en buss svänger in och hon hoppar på. :-/
Ok...
Jag närmar mig templet. Noterar Longshan Temple Shopping center... Jag besöker det aldrig, fortsätter mot templet.
Inne på gården finns ett vattenfall. Vackert, hur vackert som helst, som man brukar säga. Där i dammen simmar färgglada fiskar. En hoppar upp och stänker vatten.
Templet är utsmyckat och färgglatt. Det luktar gott från rökelsen, där är mycket folk som kommer och bugar och ber. Det är en trevlig stämning därinne. Mycket frukt och mat har offrats till Buddha. Men vad jag förstår är det inte bara ett buddhistiskt tempel utan också daoistiskt och/eller konfucianistiskt. Jag är inte säker. Men huvudattraktionen tycks vara Buddha och Guan Yin i alla fall. I mitten är ett hus med Buddhastatyer och altare. Man får inte gå in för dörrarna är blockerade. Det är praktfullt och mycket färger och god lukt från rökelsen. Jag kan inte säga så mycket mer, man får titta på bilder om man vill se hur det ser ut där.
Bilder på Long Shan Temple
Efter detta upplyftande besök finner jag mig vandrande längs en vanlig gata med affär efter affär som säljer buddhistiska föremål, främst statyer på Buddha och Guan Yin. Jag går in i en del och tittar och kikar, men känner tack och lov inget begär. Jag har nog inte så mycket tro på Guan Yin trots allt.... Kanske jag är en theravada-buddhist utan att jag riktigt vet om det?
Snart var jag på en gågata full med folk, upplyst av neonskyltar. I Long Shan Temple hade det luktat gått från all rökelse, men här luktade illa från liken som serverades tillagna.
En man med deformerade ben krälade längs gatan, banade sig väg genom folkträngseln. Han kämpade sig plågat fram, smutsig och sliten släpande på en liten vagn. Jag borde ha gråtit av medkänsla men allt jag kände var lite obehag. Jag försökte föreställa mig hans lidande och då kom jag närmare hans upplevelse. Men jag var jättehungrig och tom tom i magen. Men allt jag såg tycktes vara tillagade kroppar.
Jag fortsatte fram och fann mig stående framför en lång, rak inomhusgata, fylld med små affärer och stånd. Massor av folk, högt ljud, någon pratade i högtalare. Porrbutiker samsades med Buddha-attiraljer, böcker, massage, kläder, skor, likmat osv. m.m.
Två västerlänningar (ett par) hade tidigare, när jag lyckligt ovetande strövade in och ut ur Buddha-affärerna, frågat efter "the snake market" som jag aldrig hört talas om. Nu förstod jag att det var där jag var. På den här marknadsplatsen hölls ormar upp. Först verkade det vara någon slags meningslös föreställning, men när jag fortsatte längs gatan såg jag plötsligt döda ormar hänga från krokar, det rann blod och en man höll på stycka dem (eller vad man gör). Det såg ut som han precis dödat dem.
Jag var redan fylld av olust inför denna marknad, och innan jag ens hunnit halvvägs beslutade jag mig för att gå ut från inomhusgatan, bort från skränet och dödandet. Även om jag hade hittat något jag ville ha där hade jag ändå inte köpt det. Allt var nersolkat av dödande och grymhet kändes det som. Det kändes motbjudande att vara där, hemskt, obehagligt. Desperat försöker man sälja sina varor på marknadsplatsen, sälja, klänga sig fast. Behöver pengar och underhållning, distraktioner... andra kommer emellan i jakten på något att fylla livet med, ormarna, kvinnorna i porren....
Jag beslutade mig för att återvända hem.
Tidigare idag har jag läst på Dagens ETC om sexhandeln i samband med fotbolls-VM i Tyskland och om (framförallt) mäns trångsynthet och inskränkta, ignoranta tänkande och beteende. Besöket på marknaden blev på något sätt en förlängning av detta. Typ. Mer grymheter.
Så om igår var en dag då jag framförallt kände mig nöjd med mig själv över min ensamma tur ut på stan, var idag en dag då världens lidande, egoism och grymhet framträdde.
Det sägs att för att kunna bli en buddha behövs ett avstående sinne utvecklas och just upplevelser av hur världen egentligen är, fylld av egoism och grymhet, upplevelser då vi slutar blunda, slutar förtränga, slutar stänga lidandet ute och öppnar våra ögon för hur nersolkad av blod och tårar som världen är, kan leda till att vi utvecklar ett avstående sinne och fylls av gränslös medkänsla.
Det var just när Siddhatta Gotama ställdes inför lidandet och det otillfredsställande i tillvaron som han fattade beslutet som skulle leda till att han blev en buddha. Hans upplevelser av lidandet gjorde också att han fylldes av olust och avsmak inför tillvaron, men också medkänsla. Det var detta avstående sinne och denna medkänsla som ledde till att han blev en buddha. Han utträdde från världen och vann den.
Därför funderar jag på att återvända dit.
Tillbaka i mitt grannskap, Da Zhi, går jag till Tony. Han är buddhist och har en liten servering tillsammans med sin mor, där de serverar billig jättegod vegetarisk mat. Han har varit till USA och pratar bra engelska. Han följer med i Fotbolls-VM och berättar att Sverige vann igår, mot vem kom han inte ihåg.
Går och lägger mig för sent som vanligt. Imorgon ska jag titta på Chiang Kai Chek memorial hall.... Nya insikter väntar.
Jag har tagit på mig finskjortan och... på grund av att jag sitter och skriver missade jag precis bussen....
Nu tar jag en annan buss istället. Skriver för hand, detta är live-rapportering direkt från Taiwan. Skakigt skriva på bussen. Svalkande härinne. Trodde aldrig jag skulle sakna kylan och den torra luften i Luleå. Fuktigt och varmt här i Taipei... speciellt på rummet. Hittade en s k silverfisk på toa. Hjälpte henne/honom ut och hoppas de finner buddha.
Väntar på tåget på MRT-stationen. (MRT = typ tunnelbana.) Lite varmt att ha skjortan, men vill ju såklart hålla stilen. När man ska till tempel och allt. Ett plan flyger över, nära.
På tunnelbanan ser jag en ung man hjälpa en blind att gå av, sedan tar städerskan över.
Jag sitter och skriver i min bok om gårdagen och känner mig cool och annorlunda, skrivande, i finskjortan och shorts. En forskare i djungeln sa min lillebror att jag ser ut som. (I dessa kläder.)
På stationen där jag ska av, får jag syn på en nunna. Jag vill tilltala henne och fråga henne om det är möjligt att vara munk för en kort tid här i Taipei. Jag följer efter på kort avstånd, vi kommer ut ur stationen. Jag är precis på väg att gå ikapp och fråga henne, när hon plötsligt skyndar på stegen: en buss svänger in och hon hoppar på. :-/
Ok...
Jag närmar mig templet. Noterar Longshan Temple Shopping center... Jag besöker det aldrig, fortsätter mot templet.
Inne på gården finns ett vattenfall. Vackert, hur vackert som helst, som man brukar säga. Där i dammen simmar färgglada fiskar. En hoppar upp och stänker vatten.
Templet är utsmyckat och färgglatt. Det luktar gott från rökelsen, där är mycket folk som kommer och bugar och ber. Det är en trevlig stämning därinne. Mycket frukt och mat har offrats till Buddha. Men vad jag förstår är det inte bara ett buddhistiskt tempel utan också daoistiskt och/eller konfucianistiskt. Jag är inte säker. Men huvudattraktionen tycks vara Buddha och Guan Yin i alla fall. I mitten är ett hus med Buddhastatyer och altare. Man får inte gå in för dörrarna är blockerade. Det är praktfullt och mycket färger och god lukt från rökelsen. Jag kan inte säga så mycket mer, man får titta på bilder om man vill se hur det ser ut där.
Bilder på Long Shan Temple
Efter detta upplyftande besök finner jag mig vandrande längs en vanlig gata med affär efter affär som säljer buddhistiska föremål, främst statyer på Buddha och Guan Yin. Jag går in i en del och tittar och kikar, men känner tack och lov inget begär. Jag har nog inte så mycket tro på Guan Yin trots allt.... Kanske jag är en theravada-buddhist utan att jag riktigt vet om det?
Snart var jag på en gågata full med folk, upplyst av neonskyltar. I Long Shan Temple hade det luktat gått från all rökelse, men här luktade illa från liken som serverades tillagna.
En man med deformerade ben krälade längs gatan, banade sig väg genom folkträngseln. Han kämpade sig plågat fram, smutsig och sliten släpande på en liten vagn. Jag borde ha gråtit av medkänsla men allt jag kände var lite obehag. Jag försökte föreställa mig hans lidande och då kom jag närmare hans upplevelse. Men jag var jättehungrig och tom tom i magen. Men allt jag såg tycktes vara tillagade kroppar.
Jag fortsatte fram och fann mig stående framför en lång, rak inomhusgata, fylld med små affärer och stånd. Massor av folk, högt ljud, någon pratade i högtalare. Porrbutiker samsades med Buddha-attiraljer, böcker, massage, kläder, skor, likmat osv. m.m.
Två västerlänningar (ett par) hade tidigare, när jag lyckligt ovetande strövade in och ut ur Buddha-affärerna, frågat efter "the snake market" som jag aldrig hört talas om. Nu förstod jag att det var där jag var. På den här marknadsplatsen hölls ormar upp. Först verkade det vara någon slags meningslös föreställning, men när jag fortsatte längs gatan såg jag plötsligt döda ormar hänga från krokar, det rann blod och en man höll på stycka dem (eller vad man gör). Det såg ut som han precis dödat dem.
Jag var redan fylld av olust inför denna marknad, och innan jag ens hunnit halvvägs beslutade jag mig för att gå ut från inomhusgatan, bort från skränet och dödandet. Även om jag hade hittat något jag ville ha där hade jag ändå inte köpt det. Allt var nersolkat av dödande och grymhet kändes det som. Det kändes motbjudande att vara där, hemskt, obehagligt. Desperat försöker man sälja sina varor på marknadsplatsen, sälja, klänga sig fast. Behöver pengar och underhållning, distraktioner... andra kommer emellan i jakten på något att fylla livet med, ormarna, kvinnorna i porren....
Jag beslutade mig för att återvända hem.
Tidigare idag har jag läst på Dagens ETC om sexhandeln i samband med fotbolls-VM i Tyskland och om (framförallt) mäns trångsynthet och inskränkta, ignoranta tänkande och beteende. Besöket på marknaden blev på något sätt en förlängning av detta. Typ. Mer grymheter.
Så om igår var en dag då jag framförallt kände mig nöjd med mig själv över min ensamma tur ut på stan, var idag en dag då världens lidande, egoism och grymhet framträdde.
Det sägs att för att kunna bli en buddha behövs ett avstående sinne utvecklas och just upplevelser av hur världen egentligen är, fylld av egoism och grymhet, upplevelser då vi slutar blunda, slutar förtränga, slutar stänga lidandet ute och öppnar våra ögon för hur nersolkad av blod och tårar som världen är, kan leda till att vi utvecklar ett avstående sinne och fylls av gränslös medkänsla.
Det var just när Siddhatta Gotama ställdes inför lidandet och det otillfredsställande i tillvaron som han fattade beslutet som skulle leda till att han blev en buddha. Hans upplevelser av lidandet gjorde också att han fylldes av olust och avsmak inför tillvaron, men också medkänsla. Det var detta avstående sinne och denna medkänsla som ledde till att han blev en buddha. Han utträdde från världen och vann den.
Därför funderar jag på att återvända dit.
Tillbaka i mitt grannskap, Da Zhi, går jag till Tony. Han är buddhist och har en liten servering tillsammans med sin mor, där de serverar billig jättegod vegetarisk mat. Han har varit till USA och pratar bra engelska. Han följer med i Fotbolls-VM och berättar att Sverige vann igår, mot vem kom han inte ihåg.
Går och lägger mig för sent som vanligt. Imorgon ska jag titta på Chiang Kai Chek memorial hall.... Nya insikter väntar.
Taiwan: gårdagen, reflektioner osv.
Igår åkte jag för första gången ensam ut på stan. Upplevelsen är en helt annan när man åker ensam. Bland annat är jag helt utlämnad, det finns ingen som följer med mig och fixar allt. Jag tvingas ta kontakt med folk runtomkring om jag t.ex. inte hittar vägen. Det är intressant och spännande: "var är jag?", "vart ska jag?", "kommer jag nånsin hitta hem igen?".... För att inte tala om hur man finner vegan-mat...
Generellt sett är folk här mycket trevliga och hjälpsamma. Det är en trygg och vänlig stämning. Jag har aldrig känt mig hotad eller rädd för att bli utsatt för brott.
På tåget var det en militär som nyfiket tittade på mig. Vanligtvis uppfattar jag militärer som hotfulla, men inte här, inte honom. När våra blickar slutligen möts där vi står och trängs frågar han mig var jag kommer ifrån. Vi pratar lite kort, han ställer några frågor och jag svarar. Stolt pekar jag på mitt radband kring halsen och säger att jag också är här för buddhism (inte bara för att studera kinesiska). Mycket snyggt, säger han. "Welcome to Taiwan." "Thank you."
Ute på gatan går jag fel, men råkar på en munk. "Excuse me, are you a Buddhist monk?" Han ser inte ut att vara från Taiwan och av hans munkdräkt att döma tillhör han den tibetanska traditionen. Till viss del har jag rätt. Han pratar bra engelska och säger att han kommer från Nepal och alltså inte från Taiwan, men han tillhör faktiskt theravada-traditionen. Han har varit i Taiwan flera år, och är här för att studera mahayana-buddhismen, vad jag kan förstå. Han kan kinesiska flytande och har varit i Sverige två gånger, i Stockholm. Vi pratar inte så länge, jag hinner inte fråga ut honom. Han är vänlig och trevlig. Innan han försvinner hjälper han mig åt rätt håll. Svårt att läsa kartan...
Jag hittar till slut det jag letar efter, med hjälp av vänliga Taipei-bor: Guanghua Market. Det visar sig vara ett hus med massor av elektronik (som väntat), t.ex. datagrejer och sånt, och böcker men också det jag kom för: DVD-filmer.
Jag blev lite besviken dock; de olika stånden har ungefär samma filmer, och så finns det massor av porr här. Jag känner mig lite illa till mods. Det finns också massa japanska serieböcker, manga eller vad det heter. Tur att jag inte läser sånt, då skulle jag bli tokig av allt som finns här. Men det är väl i och för sig på kinesiska.
Jag hittar inte Bruce Lee-filmerna med originaltalet + engelska text, ej heller Jet Li-filmerna. Jag köper således inget. I folkvimlet får jag syn på en munk och överväger om jag ska tilltala honom... men jag imponeras ej av hans kroppsspråk och det är bara kläderna som gör att han ser ut som en munk. Dessutom: vad gör en munk här, tittandes på varorna som vilken spekulant som helst? När jag ser att han har vad som ser ut som en dyr klocka (iofs svårt att veta) får det vara. Jag lämnar Guanghua Market för att förmodligen aldrig mer komma tillbaka. På olika teveapparater är munkar och talar. De har inte munkars tonläge eller kroppsspråk. De ser istället ut som politiker. Jag fylls av olust och inser korruptionens utbreddhet. För en stund känner jag rentav avsmak för all världens förfall och korruption, dess bländverk och droger. Ett dårhus utan tak.... där utvecklingen är i händerna på egoistiska girigbukar...
Men jag samlar mig. Själv är jag ju också en dåre och en utövare faller inte i förakt. Fast det var i och för sig inte förakt jag kände, utan olust.
Jag ger inte upp. Fylld av begär efter Bruce Lee filmer som jag är, fortsätter jag min jakt. Jag går på en av neonskyltar och sånt upplyst gata, massor av affärer, det är elektronik och datorer och sånt som säljs längs denna gata... Jag går in i gränd där andra mindre affärer finns, jag hittar en dvd-affär och smiter in. Jag söker bland titlarna... men hittar inte.... fortsätter ut, hittar en till söker mer, hittar inte vad jag söker. Klockan är närmare 21, men här håller vi öppet, och folk trängs med varandra.
Jag märker hur en desperat hunger sätter in. Blodsockernivån har sjunkit, det brukar betyda hemlängtan. Det gör det också nu. En skylt vittnar om striptease en trappa upp, jag fylls av mer obehag... jag vandrar inåt i en gränd, "här är ingen människovänlig plats", tänkte jag...
Av en slump hittar jag en liten butik just när jag är på väg att ge upp. Missmodig går jag in. Jag söker bland titlarna. Men då hittar jag två filmer med Bruce Lee. Med kantonesiskt tal och engelskt text! :-D En av dem är dessutom min favorit, Way of the Dragon! :-D :-D
Att hitta veganmat blir inget större problem. Jag hör en kvinna tala engelska och hon är väldigt öppenhjärtig och hjälpsam, hon påminner mig om andra vänliga människor med gott självförtroende. Hon visar mig vägen till en vegetarisk servering. Där äter jag nudelsoppa med något gjort från tofu. Gott och starkt! :-) På bordet finns en lista över berömda vegatarianer. Det står visserligen på kinesiska, men jag är ju en smula logisk samt kan min veganism!
Återvänder hem och använder Internet för länge så jag går och lägger mig försent.
Generellt sett är folk här mycket trevliga och hjälpsamma. Det är en trygg och vänlig stämning. Jag har aldrig känt mig hotad eller rädd för att bli utsatt för brott.
På tåget var det en militär som nyfiket tittade på mig. Vanligtvis uppfattar jag militärer som hotfulla, men inte här, inte honom. När våra blickar slutligen möts där vi står och trängs frågar han mig var jag kommer ifrån. Vi pratar lite kort, han ställer några frågor och jag svarar. Stolt pekar jag på mitt radband kring halsen och säger att jag också är här för buddhism (inte bara för att studera kinesiska). Mycket snyggt, säger han. "Welcome to Taiwan." "Thank you."
Ute på gatan går jag fel, men råkar på en munk. "Excuse me, are you a Buddhist monk?" Han ser inte ut att vara från Taiwan och av hans munkdräkt att döma tillhör han den tibetanska traditionen. Till viss del har jag rätt. Han pratar bra engelska och säger att han kommer från Nepal och alltså inte från Taiwan, men han tillhör faktiskt theravada-traditionen. Han har varit i Taiwan flera år, och är här för att studera mahayana-buddhismen, vad jag kan förstå. Han kan kinesiska flytande och har varit i Sverige två gånger, i Stockholm. Vi pratar inte så länge, jag hinner inte fråga ut honom. Han är vänlig och trevlig. Innan han försvinner hjälper han mig åt rätt håll. Svårt att läsa kartan...
Jag hittar till slut det jag letar efter, med hjälp av vänliga Taipei-bor: Guanghua Market. Det visar sig vara ett hus med massor av elektronik (som väntat), t.ex. datagrejer och sånt, och böcker men också det jag kom för: DVD-filmer.
Jag blev lite besviken dock; de olika stånden har ungefär samma filmer, och så finns det massor av porr här. Jag känner mig lite illa till mods. Det finns också massa japanska serieböcker, manga eller vad det heter. Tur att jag inte läser sånt, då skulle jag bli tokig av allt som finns här. Men det är väl i och för sig på kinesiska.
Jag hittar inte Bruce Lee-filmerna med originaltalet + engelska text, ej heller Jet Li-filmerna. Jag köper således inget. I folkvimlet får jag syn på en munk och överväger om jag ska tilltala honom... men jag imponeras ej av hans kroppsspråk och det är bara kläderna som gör att han ser ut som en munk. Dessutom: vad gör en munk här, tittandes på varorna som vilken spekulant som helst? När jag ser att han har vad som ser ut som en dyr klocka (iofs svårt att veta) får det vara. Jag lämnar Guanghua Market för att förmodligen aldrig mer komma tillbaka. På olika teveapparater är munkar och talar. De har inte munkars tonläge eller kroppsspråk. De ser istället ut som politiker. Jag fylls av olust och inser korruptionens utbreddhet. För en stund känner jag rentav avsmak för all världens förfall och korruption, dess bländverk och droger. Ett dårhus utan tak.... där utvecklingen är i händerna på egoistiska girigbukar...
Men jag samlar mig. Själv är jag ju också en dåre och en utövare faller inte i förakt. Fast det var i och för sig inte förakt jag kände, utan olust.
Jag ger inte upp. Fylld av begär efter Bruce Lee filmer som jag är, fortsätter jag min jakt. Jag går på en av neonskyltar och sånt upplyst gata, massor av affärer, det är elektronik och datorer och sånt som säljs längs denna gata... Jag går in i gränd där andra mindre affärer finns, jag hittar en dvd-affär och smiter in. Jag söker bland titlarna... men hittar inte.... fortsätter ut, hittar en till söker mer, hittar inte vad jag söker. Klockan är närmare 21, men här håller vi öppet, och folk trängs med varandra.
Jag märker hur en desperat hunger sätter in. Blodsockernivån har sjunkit, det brukar betyda hemlängtan. Det gör det också nu. En skylt vittnar om striptease en trappa upp, jag fylls av mer obehag... jag vandrar inåt i en gränd, "här är ingen människovänlig plats", tänkte jag...
Av en slump hittar jag en liten butik just när jag är på väg att ge upp. Missmodig går jag in. Jag söker bland titlarna. Men då hittar jag två filmer med Bruce Lee. Med kantonesiskt tal och engelskt text! :-D En av dem är dessutom min favorit, Way of the Dragon! :-D :-D
Att hitta veganmat blir inget större problem. Jag hör en kvinna tala engelska och hon är väldigt öppenhjärtig och hjälpsam, hon påminner mig om andra vänliga människor med gott självförtroende. Hon visar mig vägen till en vegetarisk servering. Där äter jag nudelsoppa med något gjort från tofu. Gott och starkt! :-) På bordet finns en lista över berömda vegatarianer. Det står visserligen på kinesiska, men jag är ju en smula logisk samt kan min veganism!
Återvänder hem och använder Internet för länge så jag går och lägger mig försent.
Taiwan: kackerlackor
Häromnatten när jag kom hem fann jag en kackerlacka på väggen, bakom toadörren. Hoppade till, men fann mig snabbt. På något sätt fick jag ner honom/henne i sophinken och jag bar ut honom/henne. Jag var lite skakis, men jag blir mindre och mindre rädd för dem. Nu är det tre tillfällen som jag fått besök. Min mamma i tidigare liv.
Må de finna buddha! :-)
Må de finna buddha! :-)
fredag, juni 16, 2006
Ajahn Chah
Citerar från BuddhaNet's intervju med Ajahn Chah:
Question: I'm trying very hard in my practice but don't seem to be getting anywhere.
Answer: This is very important. Don't try to get anywhere in the practice. The very desire to be free or to be enlightened will be the desire that prevents your freedom. You can try as hard as you wish, practise ardently night and day, but if it is still with the desire to achieve in mind, you will never find peace. The energy from this desire will be a cause for doubt and restlessness. No matter how long or how hard you practise, wisdom will not arise from desire. So, simply let go. Watch the mind and body mindfully but don't try to achieve anything. Don't cling even to the practice of enlightenment.
Q: Is it advisable to read a lot or study the scriptures as a part of practice?
Answer: The Dhamma of the Buddha is not found in books. If you want to really see for yourself what the Buddha was talking about, you don't need to bother with books. Watch your own mind. Examine to see how feelings come and go, how thoughts come and go. don't be attached to anything. Just be mindful of whatever there is to see. This is the way to the truths of the Buddha. Be natural. Everything you do in your life here is a chance to practise. It is all Dhamma. When you do your chores, try to be mindful. If you are emptying a spittoon or cleaning a toilet, don't feel you are doing it as a favour for anyone else. There is Dhamma in emptying spittoons. Don't feel you are practising only when sitting still, cross-legged. Some of you have complained that there is not enough time to meditate. Is there enough time to breathe? This is your meditation: mindfulness, naturalness in whatever you do.
Läs merVärlden brinner
Idag slog mig två saker (så att säga). Den ena var positiv och den andra negativ.
Den positiva var att det att man tar avstånd från världen, inte innebär att man struntar i den. Jag tror det mer handlar om att man inte själv kan brinna om man vill släcka en eld, världens eld.
Den negativa var att det måste finnas väldigt få människor som verkligen är på väg mot fulländad förståelse, och ännu färre som verkligen är där. Chansen att jag skulle komma i kontakt med någon av dem måste ju vara minimal. Munkar med lyxbilar....? :'(
Men allt jag skriver om buddhismen kommer från böcker jag läst. Någon sanning har jag själv inte erfarit. Jag vet inte ens hur man mediterar.
Det som jag försöker göra varje dag är att
Den positiva var att det att man tar avstånd från världen, inte innebär att man struntar i den. Jag tror det mer handlar om att man inte själv kan brinna om man vill släcka en eld, världens eld.
Den negativa var att det måste finnas väldigt få människor som verkligen är på väg mot fulländad förståelse, och ännu färre som verkligen är där. Chansen att jag skulle komma i kontakt med någon av dem måste ju vara minimal. Munkar med lyxbilar....? :'(
Men allt jag skriver om buddhismen kommer från böcker jag läst. Någon sanning har jag själv inte erfarit. Jag vet inte ens hur man mediterar.
Det som jag försöker göra varje dag är att
- vara medvetet närvarande (mindful) i syfte att leva moraliskt korrekt
- öva mig att släppa taget
- fundera över tillvarons tre kännetecken: förgänglig, icke-jag och otillfredsställande
Fortfarande i Taiwan
Jo jag glömde ju nämna den underbart goda helvegetariska maten som finns här! Och det är nästan överallt! Det är jättelätt att hitta någon buddhistisk vegetarisk restaurang eller servering. Finns nästan i varje gathörn.
Jag tänker försöka få kontakt med något tempel och träffa och prata mer med munkar och nunnor. Jag har fått en idé att, om det är möjligt, vara munk ett par dagar eller veckor. Jag vet dock inte om den möjligheten existerar här i Taiwan.
Vi hörs!
Peace!
PS. Den senaste tiden har jag också fått en stor lust att åka till Indien och dels träffa Dalai lama eller åtminstone se hur det ser ut där han bor, dels se platserna där Buddha t.ex. blev Buddha.
Jag tänker försöka få kontakt med något tempel och träffa och prata mer med munkar och nunnor. Jag har fått en idé att, om det är möjligt, vara munk ett par dagar eller veckor. Jag vet dock inte om den möjligheten existerar här i Taiwan.
Vi hörs!
Peace!
PS. Den senaste tiden har jag också fått en stor lust att åka till Indien och dels träffa Dalai lama eller åtminstone se hur det ser ut där han bor, dels se platserna där Buddha t.ex. blev Buddha.
Lägesrapport, Taipei Taiwan
Klipper och klistrar från vad jag skrev på http://buddhist.se
Nu har jag varit i Taipei, Taiwan i nästan 2 veckor och det är väl på sin plats med en kort lägesrapport.
Jag har bara en ytlig bild av buddhismen här i Taipei. Klart är dock att det är mycket munkar och nunnor som vandrar omkring på gatorna och tar bussen osv. Jag har sett flera munkar och nunnor från olika traditioner. Och jag har ännu inte riktigt vant mig. I Luleå är ju situationen en helt annan. Här kan en munk eller nunna plötsligt dyka upp runt hörnet. Så är det förstås aldrig i Luleå.
Vid ett tillfälle kom en thailändsk munk (i thailändska traditionens kläder) runt ett hörn, ett annat tillfälle steg plötsligt en tibetansk munk in på tunnelbanetåget. Det stod taiwanesiska nunnor och samlade in pengar utanför tunnelbanestationen, en taiwanesisk munk såg jag på universitetet. Ja det är en vanlig syn med munkar och nunnor här och det fascinerar den buddhistiske lulebon...
Jag har varit till ett tempel. Det var en kort besök dock. Det fanns en stor hall med tre stora Buddha-statyer. Några nunnor mässade en sång, måhända var det hjärtsutran?
Jag har också besökt ett thailändskt buddhistcenter och talat med en munk från Thailand där. Ett intressant samtal, jag tänker återvända dit.
Det finns jättemycket buddhistböcker på bokaffärerna. De flesta är på kinesiska men även det engelska bokbeståndet är rikligt. Det finns jättemycket böcker av Dalai lama. Jag har köpt en bok med buddhistiska berättelser från gamla Kina. Intressant även om jag hittills bara skummat igenom den. Jag har också köpt en bok av Ajahn Chah som jag snart inte kan hålla mig från att börja läsa. Ikväll rentav?
Jag ska studera kinesiska här, men det är buddhismen som pockar på uppmärksamheten. Efter jag kom hit har min lust att börja meditera kommit tillbaka. Jag vill läsa mer buddhistiska böcker och få mer tid till buddhistiska studier. Det är lite svårt att kombinera en ny livlig storstad med mandarin-studier och buddhism. Det blir lite svårt att få ron att infinna sig och jag känner mig inte riktigt hemma.
Lusten att studera buddhism har blivit så stark efter jag kom hit, att jag funderar på att avbryta tidigare och åka hem efter 3 månader redan (istället för 6)... åka hem till ron och stillheten och sätta sig och läsa och meditera, ta kontemplativa promenader och dricka grönt te...
Jag kan dock tänka mig att det är utvecklande för min buddhistiska praktik att vistas här, för en tid åtminstone. Att konfrontera min rädsla för kackerlackor och sånt t.ex. Min rädsla har minskat efter att jag fått besök i lägenheten av två kackerlackor. Fortfarande är jag rädd dock. Spindlar däremot fruktar jag numer ännu mindre. Jag till och med låter en av dem bo i ett hörn på toaletten. Jag kallar honom/henne min rumskompis.
Jag skulle mycket gärna uppskatta råd om hur jag kan utöka min buddhistiska praktik. Jag behöver ta mig mer tid förstås, men vilka övningar kan jag ägna mig åt samtidigt som jag studerar mandarin eller är ute bland allt folk på gatorna?
Återkommer...
Nu har jag varit i Taipei, Taiwan i nästan 2 veckor och det är väl på sin plats med en kort lägesrapport.
Jag har bara en ytlig bild av buddhismen här i Taipei. Klart är dock att det är mycket munkar och nunnor som vandrar omkring på gatorna och tar bussen osv. Jag har sett flera munkar och nunnor från olika traditioner. Och jag har ännu inte riktigt vant mig. I Luleå är ju situationen en helt annan. Här kan en munk eller nunna plötsligt dyka upp runt hörnet. Så är det förstås aldrig i Luleå.
Vid ett tillfälle kom en thailändsk munk (i thailändska traditionens kläder) runt ett hörn, ett annat tillfälle steg plötsligt en tibetansk munk in på tunnelbanetåget. Det stod taiwanesiska nunnor och samlade in pengar utanför tunnelbanestationen, en taiwanesisk munk såg jag på universitetet. Ja det är en vanlig syn med munkar och nunnor här och det fascinerar den buddhistiske lulebon...
Jag har varit till ett tempel. Det var en kort besök dock. Det fanns en stor hall med tre stora Buddha-statyer. Några nunnor mässade en sång, måhända var det hjärtsutran?
Jag har också besökt ett thailändskt buddhistcenter och talat med en munk från Thailand där. Ett intressant samtal, jag tänker återvända dit.
Det finns jättemycket buddhistböcker på bokaffärerna. De flesta är på kinesiska men även det engelska bokbeståndet är rikligt. Det finns jättemycket böcker av Dalai lama. Jag har köpt en bok med buddhistiska berättelser från gamla Kina. Intressant även om jag hittills bara skummat igenom den. Jag har också köpt en bok av Ajahn Chah som jag snart inte kan hålla mig från att börja läsa. Ikväll rentav?
Jag ska studera kinesiska här, men det är buddhismen som pockar på uppmärksamheten. Efter jag kom hit har min lust att börja meditera kommit tillbaka. Jag vill läsa mer buddhistiska böcker och få mer tid till buddhistiska studier. Det är lite svårt att kombinera en ny livlig storstad med mandarin-studier och buddhism. Det blir lite svårt att få ron att infinna sig och jag känner mig inte riktigt hemma.
Lusten att studera buddhism har blivit så stark efter jag kom hit, att jag funderar på att avbryta tidigare och åka hem efter 3 månader redan (istället för 6)... åka hem till ron och stillheten och sätta sig och läsa och meditera, ta kontemplativa promenader och dricka grönt te...
Jag kan dock tänka mig att det är utvecklande för min buddhistiska praktik att vistas här, för en tid åtminstone. Att konfrontera min rädsla för kackerlackor och sånt t.ex. Min rädsla har minskat efter att jag fått besök i lägenheten av två kackerlackor. Fortfarande är jag rädd dock. Spindlar däremot fruktar jag numer ännu mindre. Jag till och med låter en av dem bo i ett hörn på toaletten. Jag kallar honom/henne min rumskompis.
Jag skulle mycket gärna uppskatta råd om hur jag kan utöka min buddhistiska praktik. Jag behöver ta mig mer tid förstås, men vilka övningar kan jag ägna mig åt samtidigt som jag studerar mandarin eller är ute bland allt folk på gatorna?
Återkommer...
torsdag, juni 15, 2006
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)