tribute!

När jag skummade igenom marshallakavargens favoriter på youtube, fick jag en ny idol. Det här inlägget är min tribut till den i mitt tycke skönaste nyhetsuppläsaren av de alla: Rikard Palm.

igår

Igår var en märklig dag av flera roliga och trevliga händelser. Filmen har jag ju nämnt. En annan sak var att A. kom hit igår. Och sen på kvällen satt mor och syster, och lillebror och L. och A. och jag, runt köksbordet och bara pratade en massa. Sånt som inte händer så ofta tråkigt nog. Jag kan inte bli personligare än såhär på en blogg (och knappt i verkligheten heller, man är ju trots allt norrbottning): det var jättekul helt enkelt.

Norrbottniskt:
- hur är det?
- inte är det så dåligt.

(man säger inte "det är jättebra" man säger "inte är det så dåligt")

Och om man haft kul med nån, så säger man inte "va kul vi har det". Om man överhuvudtaget erkänner att man haft kul så säger man nåt i stil med:

- det var ju inte så dåligt det här
- nee

men för det mesta blir det bara ett "jaja vi hörs"

Men nu generaliserar jag en aning förstås.

Fearless Mountain

Nu har jag beställt och fått och sett Fearless Mountain, en dokumentärfilm om Abhayagiri Buddhist Monastery (på wikipedia) som är ett tempel i Ajahn Chahs tradition. När jag ser den här rogivande och underbara filmen, så känner jag att jag vill åka iväg och bli buddhistmunk.

Jag brukar känna så emellanåt; det är som att det finns en ständigt närvarande men ofta slumrande längtan efter att leva det livet - som bland annat väcks till liv av sådana här fina filmer. Om det någonsin blir något av det, vet jag inte. Jag antar att det är min dröm, en sån där dröm som många har, "nån gång i framtiden då ska jag...", en sån där dröm som kanske inte så många tar tag i.

Att få tillbringa en timme med munkar och lekmänniskor på Abhayagiri är verkligen en angenäm upplevelse, och idag känner jag en saknad, filmen färgar hela min tillvaro och kommer väl fortsätta göra så åtminstone idag. Det här är en DVD jag kommer nöta, jag kommer se om den ett flertal gånger, samt spela upp olika favoritscener. Och så fanns det med buddhistisk chanting som man kan slå på när man känner för det.

Här är en trailer för filmen.

Coming attraction

En trailer för en film av "award winning makers".

Två årsjubileum

Idag firar vi jubileum här på bloggen. Det är nämligen exakt två år sen bloggen startades. Dagen till ära sitter jag ute i trädgården och skriver detta. Det kan jag nog inte göra så länge till dock, eftersom det ser ut att bli regn snart. Eller kanske inte.

Jag minns än i dag det där första, korta, kärnfulla inlägget som rymde så mycket information och förhoppningar. Sedan har det följt andra inlägg, detta är ett av mina favoriter, det ska min bror ha cred för.

Nu är det en mygga som har börjat trakassera mig, så nu ska jag gå in igen. Ojojoj nu bajsade en fågel på hammocken... va ska mamma säga...? Å fågeln tittade på mig när han/hon gjorde det. Det var en slags markering? Vilken fräck fågel när jag tänker på det. Vilket snöpligt slut på jubileumsinlägget.

Hotel Rwanda

Ibland ser man en film som är något mer än bara en film, något som inspirerar och finns kvar långt efteråt. En sån film är för mig Hotel Rwanda. Jag tänker att, även om man inte kan göra allt, även om man inte kan hjälpa alla, så kan man i alla fall göra något. Och ju fler som gör något, så till slut blir det allt.

Här en låt från filmen, A Million Voices, med Wyclef Jean.


Text till låten finns på Youtube.

retorikern

Då är den utlovade retorik-filmen klar (dock inte retorik-uppgiften). The Orator:

familjen

jag ska berätta något om min familj. om vi ska på något kommer vi sällan i samlad trupp, på samma tid. nej vi kommer i omgångar. först kommer kanske tre i tid (precis i tid, sällan före utsatt tid), sen droppar övriga in kanske en och en, eller två, och sen en och så två.

Om vi nån gång kommer tillsammans kommer vi inte i tid. Då kommer vi istället den tid den siste skulle ha kommit, om vi hade kommit i omgångar.

För att ta ett exempel. Igår tog bror Sebbe studenten. Först på plats var mor, far, och syster K. Därefter kom bror J. Ytterligare lite senare droppade jag in. Sen efter ännu ett tag kom bror J:s käresta.

Jag tycker det är kul och bra! :-) Idag på restaurangen hörde vi: Dion and The Belmonts - I Wonder Why. Gammal klassiker från 50-talet.

studenten

idag tog bror S. studenten, eller ja tekniskt sett igår, eftersom den är halv tre på natten nu (men det ska jag censurera genom att manipulera i bloggen så det ser ut som jag kommer skriva detta inlägg imorgon ska vi säga kl. 8:00) hahahehehah nu måste jag sova

ja men han tog sutdetnen i alla fall och det var ju jättekul! tyvärr var jag lite försenad så jag missade själva utgången. ni ska få se bilder sen, det har min syster utlovat på sin blogg så ni får hålla utkik där.

sov gott!
eller, hehe godmorgon! uppe med tuppen