Meditation borde nästan ha en varningstext som snus och cigaretter. Jag känner det som att det idag mediteras alltför lättvindigt utan att man känner till vilka risker meditation kan innebära.
Jag fick en depression och sömnproblem. Jag fick skumma känslor av yrsel och som att jag skulle "flyta iväg", jag blev överkänslig och bräcklig där jag tog alltför allvarligt på saker och ting och blev ledsen av dem, jag blev orolig och ängslig, energilös ibland, ångestattacker, en mörk och dyster syn på tillvaron. Jag fick svårt att träffa människor och drog mig undan (mer än vad jag som redan är lite osocial normalt brukar göra).
Det verkar som att dessa problem kom från meditationen, och problemen uppstod alltså inte medan jag mediterade utan i vardagen. Ännu idag, snart 7 månader efter att problemen förvärrades, och ca 4 månader efter jag slutat meditera, är jag inte helt återställd. (Men mycket bättre.) Fortfarande kan jag ibland känna mig lite konstig, inte riktigt som mig själv.
Det hjälpte att äta ordentlig och stabil mat: fullkornsprodukter. Och att äta rejält så att jag blev riktigt mätt, som att maten skulle komma ut ur öronen på mig. Och att man äter flera gånger om dagen, frukost, lunch, middag. Jag var vegan förut, men började p.g.a. dessa problem att äta (ekologiska) ägg, två om dagen. Nu har jag blivit vegan igen, och jag vet inte om äggen faktiskt var till någon speciell nytta som inte ett veganskt alternativ kunnat vara.
Jag la all andlighet och buddhism på hyllan, och har inte öppnat en buddhistbok på flera månader. Även andra andlighets-inriktade saker, t.ex. filmer, tycks kunna väcka en attack, även filmer och texter om konstiga psykiska tillstånd och övernaturligheter undvek och undviker jag ännu. Dessutom verkar det som att alltför stor fysisk ansträngning kan leda till att känslor av tungsinne och depression dök upp. Min paus från buddhism osv. fortsätter minst några månader till.
Även att skriva denna text är lite jobbigt, och kanske kommer det väcka en attack, men jag känner att den kanske kan hjälpa andra oerfarna meditatörer, och få en del att inse att meditation inte är så harmoniskt och ofarligt som man tror.
Dessutom tycks det som att alltför djupt religiöst grubblande kan vara till skada för den som har ett skört och känsligt psyke som jag. För den som inte är så stabil kan det vara skadligt att vara för sig själv och grubbla på livets djupa saker. Överhuvudtaget, att syssla med sånt som är övernaturligt kan vara skadligt, oavsett om man tror på det eller inte, tror jag det kan vara skadligt för psyket.
Det har hjälpt mig att göra sånt som är konkret, t.ex. läsa om politik. Fundera på andra saker, se komedier, eller politiskt engagerande filmer. Att umgås med människor var inte alltid så lätt. På ett sätt var det som att det hela förstärkte många av mina negativa sidor: blyghet, osocial, osäker, deppig osv.
Jag vill inte skriva nåt mer om det här, det ligger för nära i tiden, och jag vill heller inte prata om det, så fråga inte alltför ingående frågor. De som läser detta och själv har råkat ut för det, just nu kan jag inte hjälpa på något annat sätt än vad som står här, jag är inte återställd själv. Men den som mediterar och börjar känna sig deppig osv. bör sluta meditera. Man ska inte meditera om man mår dåligt, eller är psykiskt skör.
Trots detta är och förblir jag buddhist, men på en betydligt blygsammare nivå. Jag har bestämt att jag aldrig mer ska meditera i mitt liv. Däremot ska jag följa de fem träningsreglerna, så kanske jag har bättre förutsättningar att meditera i nästa liv istället! :-)
Hur tillvaron och pysket fungerar är inte så enkelt som jag i min naivitet trodde. Många av de strategier jag tidigare haft för att hantera tungsinne hjälpte inte mot detta, det var något annat än vanlig deppighet. Det kanske var vanlig deppighet fast mycket tyngre.
Om man är intresserad av buddhism och meditation, kanske man ska gå lite lugnt fram. Man ska ha kontakt med en erfaren lärare, och verkligen kolla upp den läraren. Det är viktigt att man inser att det finns risker med att meditera, och att det kan bli ordentligt jobbigt. Jag visste att det fanns risker men jag tog dem inte riktigt på allvar, det är viktigt att man tar dem på allvar.
Jag har till och med flyttat för att komma undan lägenheten där jag mediterade och grubblade så mycket. Meditation är som eld: den kan vara till nytta om man hanterar den rätt, men om man inte vet vad man gör kan det bli riktigt farligt. Jag lekte med elden utan att veta vilken kraft och potential elden besitter. Jag hade kunnat brinna upp, men jag tror jag klarade mig. Ta i trä!
Om man inte vill ta den risken, kan man ändå ägna sig åt buddhismens grundläggande delar, nämligen moral och generositet. Men man måste gå lugnt fram och inte vara hård mot sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar