tillfrisknar sakta

Jag börjar alltmer känna mig som mitt gamla vanliga välbefinnande jag återigen, och nu när detta välbefinnande sakta återkommer och varar allt längre, inser jag att jag nog egentligen inte mått särskilt bra sen kanske 2006, men att det inte blev riktigt illa förrän december förra året, och sen under den största delen av detta året. Ja jag hade glömt hur bra man faktiskt kan må. Å så äter jag ju bra med mat igen också, det har jag ju heller inte gjort sen 2006. Jag misstänkte inte ens att något var fel förrän jag började få sömnbesvär, jag trodde helt enkelt att det var normalläget att må dåligt.

Jag vågar dock inte säga att jag är helt frisk riktigt ännu. Jag känner även nu emellanåt en ökad känsla av stress, oro och ångest, att jag är på helspänn som om jag stod inför en fara av något slag bara det att någon fara inte syns till - jag känner så ibland. Även i bekanta miljöer bland familj och vänner.

Dessutom har jag blivit förkyld igen för femtioelfte gången i år, men jag tror att min lite bräckliga fysiska hälsa är en del av den större psykiska "sjukdomen". Det positiva är att förkylningen denna gången är relativt mild.

Men hursomhelst, kurvorna pekar åt rätt håll om man säger så. Jag får som sagt återfall ibland, och de kan hålla i sig i några dagar, men dessa återfall tycks bli allt lindrigare, och vara allt kortare.

Jag har till och med börjat äta ägg (visserligen ekologiska ägg). Jag har varit vegan sen 2002, jag tycker inte ens om ägg speciellt mycket, tycker de är ganska äckliga. Då kan ni kanske förstå hur dåligt jag mått, att jag t.o.m. börjat äta ägg. Jag trodde då att jag hade någon näringsbrist, men så verkar det inte vara. (Och jag håller nu på trappa ner på äggätandet för att snart sluta helt, som det ser ut nu, och återigen bli vegan.)

Orsaken till mina besvär tror jag snarare beror på någon slags utbrändhet, att jag ägnat för mycket av mig själv åt buddhismen, åt meditation osv. Jag har nog överansträngt mig, och det kan vara så att det inte är buddhismen i sig som är problemet men att det är hur jag hanterat det. Jag tror jag är en sådan som har tendenser att bränna ut mig själv, på vad det än må vara som för tillfället intresserar mig mest. Men jag antar att det blir extra känsligt med något sådant som meditation och sinnesträning.

Nu har jag en fullständig paus från allt vad andlighet och buddhism heter. Jag vill inte ens prata om det, jag känner hur det kan bränna i huvudet då, jag är överpackad med information. Så det kommer inte bli nån buddhism här de närmaste månaderna. Och nu vill jag inte skriva mer om det, redan för mycket.

Jag har fått möjlighet att utforska andra intressen, jag nästan glömt att jag en gång haft, politik, UFO, löpning, film, och snart kanske författande också, att läsa om sånt och göra sånt lindrar verkligen mina besvär. Jag har lätt att slukas av det, och tar då tankarna bort från buddhismen. Nu har jag läst lite om ryska revolutionen, om Lenin och Trotsky... intressant. Och så har UFO debatterats seriöst (så seriöst det nu kan bli med reklamavbrott var femte minut) på CNN hos Larry King, det trodde man inte.

Mitt nästa projekt är att ta reda på mer om syndikalismen. Det är kanske där jag står politiskt, det är det jag ska ta reda på.

The Clash, Revolution rock