lördag, maj 31, 2008
torsdag, maj 29, 2008
en andlig väg
Jag vill hitta en andlig väg, ett annat sätt att leva, ett mer fullständigt sätt. Men vad är en andlig väg? Man måste ju fortfarande gå på toaletten, man måste fortfarande tvätta sig, städa, man måste fortfarande handla mat och laga den. Det måste finnas en andlig väg som innefattar allt det, en fullständig väg som inte är beroende av några särskilda, svåruppnåeliga villkor, utan en andlig väg som ligger öppen för alla, överallt i alla tider i alla kulturer. I varje ögonblick.
Vad kan den bestå av, var är den andliga vägen. Jag vet inte, jag har inte funnit den, men jag tror att jag börjat ana dess konturer rent intellektuellt alltså. Känslomässigt har jag inte en aning, den är inte förankrad i mitt hjärta.
Det tycks mig som att en andlig väg måste bestå av harmlöshet. Det verkar som att det inte går att förena andlighet med att man skadar andra levande varelser, hur små de än är. Vilka villkor delar jag med en myra? Vilka erfarenheter har vi gemensamma, vilka gemensamma nämnare har vi alla levande varelser? Vi vill alla leva, vi vill leva lyckligt, allt vad vi gör består av handlingar som är inriktade på att vi ska finna frid och välbefinnande, vi vill vara lyckliga.
En myra föds, växer och dör, precis som jag, en myra vill leva fri från lidande, precis som jag, en myra vill inte bli trampad på, precis som jag.
Det tycks mig som att andlighet på nåt sätt måste ta detta i beaktande. Det känns inte som en andlig väg att trampa på och skada andra varelser, det känns inte som en andlig väg att ta vad man vill ha utan att bry sig om andra, det känns inte som en andlig väg att vara respektlös och girig. Det tycks mig som att andlighet inte kan vara att förhindra andra varelser från att finna sin andlighet - d.v.s. sinnesfrid och frihet från lidande.
Det verkar också som att andlighet inte kan innebära att säga allt som far genom huvudet, det verkar som att självdisciplin och andlighet är två viktiga sammanlänkade fenomen. Andlighet kan inte vara att tro på alla sina begär och motviljor, men andlighet kan inte heller vara ett krig mot begären. Andlighet måste vara en slags acceptans av begären och motviljorna, utan att man följer dem vart dem än leder, utan att man förtränger dem.
Men för allt det här behövs närvaro, medvetenhet, uppmärksamhet - för vanans makt är stor, och som vana har jag att följa det som leder bort från andlighet. Alltså behöver man medvetenhet, vis medvetenhet så att man vet vad man gör och vad konsekvenserna kan bli. Man behöver självinsikt, och pigg vaksamhet.
Men generositet behöver också vara med, att dela med sig, att bjuda. Inte bara andra varelser, utan också sig själv, att förlåta sig själv är ju en slags generositet tycker jag. Att upplåta rum åt alla sina konstiga tankar, känslor, begär, att inte döma dem - är ju också generositet. Att inte följa alla sina konstiga tankar, känslor, begär är ju en slags generositet mot världen och mot sig själv eftersom man slipper uppleva alla negativa konsekvenser som kommer av att leva så. Generositet är en slags öppenhet, luftighet, rymd, att vädra ut ett unket rum.
Harmlöshet, närvaro, generositet det kan man ju träna på. Alltså kan man träna sig att vandra den andliga vägen. Närvarande kan man ju vara när man är på toaletten, städar, handlar osv. Alltså finns den andliga vägen tillgänglig alltid, i alla ögonblick. Ja det finns inte ett enda ögonblick i hela existensen som inte är uppfyllt av andlighet, det bara är så lätt att missa.
Lustigt nog har jag räknat upp buddhismens syn på en andlig väg: moral, generositet, meditation. Moral är harmlöshet, att inte skada. Generositet, ja det är ju generositet. Närvaro, det är meditation. Meditation kan vara det svenska ordet för "bhavana" om jag inte missminner mig (men också för jhana) och bhavana betyder "utveckling", eller som jag läst i engelsk bok "mind cultivation". Närvaro kan också vara "sati".
Hursomhelst, jag kan intellektuellt tänka mig till vad den andliga vägen i stora drag består av. Men känslomässigt är jag vilse, och det som jag förstår intellektuellt är inte förankrat i mitt hjärta. Så jag vill förankra den andliga vägen i mitt hjärta.
Vad kan den bestå av, var är den andliga vägen. Jag vet inte, jag har inte funnit den, men jag tror att jag börjat ana dess konturer rent intellektuellt alltså. Känslomässigt har jag inte en aning, den är inte förankrad i mitt hjärta.
Det tycks mig som att en andlig väg måste bestå av harmlöshet. Det verkar som att det inte går att förena andlighet med att man skadar andra levande varelser, hur små de än är. Vilka villkor delar jag med en myra? Vilka erfarenheter har vi gemensamma, vilka gemensamma nämnare har vi alla levande varelser? Vi vill alla leva, vi vill leva lyckligt, allt vad vi gör består av handlingar som är inriktade på att vi ska finna frid och välbefinnande, vi vill vara lyckliga.
En myra föds, växer och dör, precis som jag, en myra vill leva fri från lidande, precis som jag, en myra vill inte bli trampad på, precis som jag.
Det tycks mig som att andlighet på nåt sätt måste ta detta i beaktande. Det känns inte som en andlig väg att trampa på och skada andra varelser, det känns inte som en andlig väg att ta vad man vill ha utan att bry sig om andra, det känns inte som en andlig väg att vara respektlös och girig. Det tycks mig som att andlighet inte kan vara att förhindra andra varelser från att finna sin andlighet - d.v.s. sinnesfrid och frihet från lidande.
Det verkar också som att andlighet inte kan innebära att säga allt som far genom huvudet, det verkar som att självdisciplin och andlighet är två viktiga sammanlänkade fenomen. Andlighet kan inte vara att tro på alla sina begär och motviljor, men andlighet kan inte heller vara ett krig mot begären. Andlighet måste vara en slags acceptans av begären och motviljorna, utan att man följer dem vart dem än leder, utan att man förtränger dem.
Men för allt det här behövs närvaro, medvetenhet, uppmärksamhet - för vanans makt är stor, och som vana har jag att följa det som leder bort från andlighet. Alltså behöver man medvetenhet, vis medvetenhet så att man vet vad man gör och vad konsekvenserna kan bli. Man behöver självinsikt, och pigg vaksamhet.
Men generositet behöver också vara med, att dela med sig, att bjuda. Inte bara andra varelser, utan också sig själv, att förlåta sig själv är ju en slags generositet tycker jag. Att upplåta rum åt alla sina konstiga tankar, känslor, begär, att inte döma dem - är ju också generositet. Att inte följa alla sina konstiga tankar, känslor, begär är ju en slags generositet mot världen och mot sig själv eftersom man slipper uppleva alla negativa konsekvenser som kommer av att leva så. Generositet är en slags öppenhet, luftighet, rymd, att vädra ut ett unket rum.
Harmlöshet, närvaro, generositet det kan man ju träna på. Alltså kan man träna sig att vandra den andliga vägen. Närvarande kan man ju vara när man är på toaletten, städar, handlar osv. Alltså finns den andliga vägen tillgänglig alltid, i alla ögonblick. Ja det finns inte ett enda ögonblick i hela existensen som inte är uppfyllt av andlighet, det bara är så lätt att missa.
Lustigt nog har jag räknat upp buddhismens syn på en andlig väg: moral, generositet, meditation. Moral är harmlöshet, att inte skada. Generositet, ja det är ju generositet. Närvaro, det är meditation. Meditation kan vara det svenska ordet för "bhavana" om jag inte missminner mig (men också för jhana) och bhavana betyder "utveckling", eller som jag läst i engelsk bok "mind cultivation". Närvaro kan också vara "sati".
Hursomhelst, jag kan intellektuellt tänka mig till vad den andliga vägen i stora drag består av. Men känslomässigt är jag vilse, och det som jag förstår intellektuellt är inte förankrat i mitt hjärta. Så jag vill förankra den andliga vägen i mitt hjärta.
retorik
Imorgon ska vi redovisa en retorik-uppgift i skolan. Den består av att vi ska hålla ett föredrag i 4 minuter framför övriga gruppen, och samtidigt bli filmade. Sen ska vi se på den där filmen av oss själva, och skriva ett omdöme som till minst 80 % måste vara positivt.
Jag har funderat på att kanske inte gå imorgon, och göra uppgiften själv hemma med en kamera och skicka till läraren. Man får göra så. I så fall kan man göra en rolig film av det också, och lägga på youtube. Då blir det än fler som har roligt, ja världen blir en lite roligare plats om jag inte går till skolan imorgon.
Först får jag det lite roligare för jag behöver inte stiga upp och gå till skolan, sen får alla som ser den roliga filmen på youtube också roligt. Alltså ökar den totala lyckan i världen. Så jag har kommit fram till att det är min moraliska skyldighet att inte gå till skolan imorgon.
Jag har funderat på att kanske inte gå imorgon, och göra uppgiften själv hemma med en kamera och skicka till läraren. Man får göra så. I så fall kan man göra en rolig film av det också, och lägga på youtube. Då blir det än fler som har roligt, ja världen blir en lite roligare plats om jag inte går till skolan imorgon.
Först får jag det lite roligare för jag behöver inte stiga upp och gå till skolan, sen får alla som ser den roliga filmen på youtube också roligt. Alltså ökar den totala lyckan i världen. Så jag har kommit fram till att det är min moraliska skyldighet att inte gå till skolan imorgon.
söndag, maj 25, 2008
Inlägg nr. 200
Jag sitter här och äter potatis och bönor. Man kan fundera över potatisen, var kommer den från, vem plockade upp den ur marken. Tänk att just den potatisen kom hit till min tallrik och att jag nu stoppar in den in i kroppen, så att den blir en del av min kropp. Tänk att min kropp här är uppbyggd av all mat och vätska jag tidigare tillfört den. den är summan av en massa människors arbete i sitt anletes svett.
Jag får pengar från CSN som jag sen använder att köpa potatis för, de här pengarna går vidare till de som odlade potatisen och de använder den till att köpa mat som nån annan tillverkat och så vandrar pengarna vidare i kretsloppet, och maten också. Allt vandrar omkring i kretsloppet som vi alla är en del av.
Jorden frambringar mat som sen bygger upp kroppen, så den här kroppen är en förlängning av jorden, och luften som kroppen andas. Och en dag återvänder kroppen till jorden.
Det är aldrig något som egentligen är mitt, jag bara förfogar över det ett tag. T.ex. pengarna, jag förfogar över dem ett tag, till jag byter dem mot potatis och sen är det nån annan som förfogar över dem ett tag. Den här potatisen förfogar jag över ett tag, den tillförs kroppen ja osv. Sen är den inte min längre. Kretsloppet snurrar vidare, och inbegriper hela universum, ständigt i rörelse. Allt det här har jag ständigt framför ögonen, ja det är jag ju en del av. men det är lätt att glömma.
Ja det var inlägg nummer 200. (Försöker tänka mer konstruktivt, det funkar rätt så bra :-)
Jag får pengar från CSN som jag sen använder att köpa potatis för, de här pengarna går vidare till de som odlade potatisen och de använder den till att köpa mat som nån annan tillverkat och så vandrar pengarna vidare i kretsloppet, och maten också. Allt vandrar omkring i kretsloppet som vi alla är en del av.
Jorden frambringar mat som sen bygger upp kroppen, så den här kroppen är en förlängning av jorden, och luften som kroppen andas. Och en dag återvänder kroppen till jorden.
Det är aldrig något som egentligen är mitt, jag bara förfogar över det ett tag. T.ex. pengarna, jag förfogar över dem ett tag, till jag byter dem mot potatis och sen är det nån annan som förfogar över dem ett tag. Den här potatisen förfogar jag över ett tag, den tillförs kroppen ja osv. Sen är den inte min längre. Kretsloppet snurrar vidare, och inbegriper hela universum, ständigt i rörelse. Allt det här har jag ständigt framför ögonen, ja det är jag ju en del av. men det är lätt att glömma.
Ja det var inlägg nummer 200. (Försöker tänka mer konstruktivt, det funkar rätt så bra :-)
lördag, maj 24, 2008
rehabilitering
Det största problemet med nedstämdhet är att jag börjar tycka om att gräva ned mig i den, och älta den. och tycka synd om mig själv, stackars mig. Så det finns något i mig som inte är nedstämt, något som kan observera nedstämdhet och antingen snärja in sig i den, eller försöka bli av med den. Eller bara observera den utan att döma.
Ja, det är åt helvete med världen och allt blir bara värre och det gör mig förtvivlad. Jag kan observera det. Jag behöver inte börja tycka om att världen är som den är, jag behöver heller inte börja tycka om min förtvivlan eller försöka bli av med den; jag kan observera det som det är. Det är så här det är; det är åt helvete, det gör mig förkrossad, det är så det är just nu. Om jag kan göra något, så låt mig göra det, ge det allt jag har, om jag inte kan göra nåt så gör inget. Sitt ner, drick te i väntan på att det oundvikliga sker och allt rasar samman.
Fritt återberättat ur minnet: bror S. berättade mig för mig en historia från Ajahn Chahs tempel (som han hört från Ajahn Brahm). En västerlänning kom dit för att träffa Ajahn Chah, men hittade honom inte någonstans och ingen visste var han var. Västerlänningen såg att det behövdes sopas löv, så han tänkte att "well, I might as well sweep some leaves while I'm waiting". Så han satte igång att sopa löv. Snart kände han att någon knackade honom på axeln, så han vände sig om och såg att det var Ajahn Chah, och han sa "If you're going to sweep, give it all you got."
Vi tar lite mer Allan Edvall: Rehabilitering.
Ja, det är åt helvete med världen och allt blir bara värre och det gör mig förtvivlad. Jag kan observera det. Jag behöver inte börja tycka om att världen är som den är, jag behöver heller inte börja tycka om min förtvivlan eller försöka bli av med den; jag kan observera det som det är. Det är så här det är; det är åt helvete, det gör mig förkrossad, det är så det är just nu. Om jag kan göra något, så låt mig göra det, ge det allt jag har, om jag inte kan göra nåt så gör inget. Sitt ner, drick te i väntan på att det oundvikliga sker och allt rasar samman.
Fritt återberättat ur minnet: bror S. berättade mig för mig en historia från Ajahn Chahs tempel (som han hört från Ajahn Brahm). En västerlänning kom dit för att träffa Ajahn Chah, men hittade honom inte någonstans och ingen visste var han var. Västerlänningen såg att det behövdes sopas löv, så han tänkte att "well, I might as well sweep some leaves while I'm waiting". Så han satte igång att sopa löv. Snart kände han att någon knackade honom på axeln, så han vände sig om och såg att det var Ajahn Chah, och han sa "If you're going to sweep, give it all you got."
Vi tar lite mer Allan Edvall: Rehabilitering.
torsdag, maj 22, 2008
uppdatering
Jag tänkte att jag skulle uppdatera här, vad är situationen, hoppas inte det verkar alltför gnälligt eller dylikt.
Sanningen är den att jag inte precis upplever den bästa tiden i mitt liv just nu rent mentalt. Jag har ju skrivit om mina sömnproblem och nedstämdhet här tidigare, och att jag trodde det berodde på näringsbrist. Även om näringsbrist kan ha spelat sin roll i det hela verkar det istället som att det är meditationen som är orsaken.
Jag har nog inte riktigt velat erkänna att det är så, men det som jag upplever nu är ju samma sak som jag upplevde för ca 4 år sen när jag också mediterade regelbundet. Då slutade jag meditera och problemen upphörde.
Nu har jag tagit paus från min meditation och sömnproblemen verkar försvinna av det. Nu har jag inte mediterat sen i måndags, och igår natt sov jag lite bättre och igår kände jag mig lite muntrare. I natt sov jag väldigt bra. Fast munter känner jag mig inte idag, fast inte så deppig heller.
Mer känner jag mig lite oinspirerad, om jag inte kan meditera, vad har mitt liv för riktning då? Jag känner att om jag inte mediterar och strävar längs Vägen, då vet jag inte alls var jag är på väg.
Det låter allt lite gnälligt det här, men jag bara skriver av mig lite. Det ska nog ordna sig det här, jag håller på göra lite forskning ikring detta, och om det är någon annan som upplevt samma sak av meditation.
Det är bara att: Endure!
Sanningen är den att jag inte precis upplever den bästa tiden i mitt liv just nu rent mentalt. Jag har ju skrivit om mina sömnproblem och nedstämdhet här tidigare, och att jag trodde det berodde på näringsbrist. Även om näringsbrist kan ha spelat sin roll i det hela verkar det istället som att det är meditationen som är orsaken.
Jag har nog inte riktigt velat erkänna att det är så, men det som jag upplever nu är ju samma sak som jag upplevde för ca 4 år sen när jag också mediterade regelbundet. Då slutade jag meditera och problemen upphörde.
Nu har jag tagit paus från min meditation och sömnproblemen verkar försvinna av det. Nu har jag inte mediterat sen i måndags, och igår natt sov jag lite bättre och igår kände jag mig lite muntrare. I natt sov jag väldigt bra. Fast munter känner jag mig inte idag, fast inte så deppig heller.
Mer känner jag mig lite oinspirerad, om jag inte kan meditera, vad har mitt liv för riktning då? Jag känner att om jag inte mediterar och strävar längs Vägen, då vet jag inte alls var jag är på väg.
Det låter allt lite gnälligt det här, men jag bara skriver av mig lite. Det ska nog ordna sig det här, jag håller på göra lite forskning ikring detta, och om det är någon annan som upplevt samma sak av meditation.
Det är bara att: Endure!
fredag, maj 09, 2008
tisdag, maj 06, 2008
Buddhistmunkar i Thailand
Några buddhistmunkar i Thailand intervjuade. Musikvalet kan förefalla egendomligt, men får sin förklaring i slutet.
fredag, maj 02, 2008
torsdag, maj 01, 2008
tryptofan 2
Man kan köpa rent tryptofan på hälsokostaffären här i Sverige. Men i USA är det förbjudet, H. sa att det är många där som tycks ha blivit rejält sjuka av att ha ätit rent tryptofan. Så jag kommer avstå från att köpa någon sådan produkt. Det borde nog ni också göra. Eller kolla upp saken noggrant före. (hehe hur stavas noggrant egentligen, det är ett knepigt ord)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)