rehabilitering

Det största problemet med nedstämdhet är att jag börjar tycka om att gräva ned mig i den, och älta den. och tycka synd om mig själv, stackars mig. Så det finns något i mig som inte är nedstämt, något som kan observera nedstämdhet och antingen snärja in sig i den, eller försöka bli av med den. Eller bara observera den utan att döma.

Ja, det är åt helvete med världen och allt blir bara värre och det gör mig förtvivlad. Jag kan observera det. Jag behöver inte börja tycka om att världen är som den är, jag behöver heller inte börja tycka om min förtvivlan eller försöka bli av med den; jag kan observera det som det är. Det är så här det är; det är åt helvete, det gör mig förkrossad, det är så det är just nu. Om jag kan göra något, så låt mig göra det, ge det allt jag har, om jag inte kan göra nåt så gör inget. Sitt ner, drick te i väntan på att det oundvikliga sker och allt rasar samman.

Fritt återberättat ur minnet: bror S. berättade mig för mig en historia från Ajahn Chahs tempel (som han hört från Ajahn Brahm). En västerlänning kom dit för att träffa Ajahn Chah, men hittade honom inte någonstans och ingen visste var han var. Västerlänningen såg att det behövdes sopas löv, så han tänkte att "well, I might as well sweep some leaves while I'm waiting". Så han satte igång att sopa löv. Snart kände han att någon knackade honom på axeln, så han vände sig om och såg att det var Ajahn Chah, och han sa "If you're going to sweep, give it all you got."

Vi tar lite mer Allan Edvall: Rehabilitering.