Porten till alla mysterier

Den Tao som kan beträdas
är inte den eviga Tao
Det namn som kan nämnas
är inte det eviga namnet
Det namnlösa är himmelens och jordens begynnelse
Det nämnda är de tiotusen tingens moder

Därför:
Den som är fri från begär ser mysteriet
Den som är fylld av begär ser manifestationerna
Dessa två har samma ursprung men skiljer i namn

Där är hemligheten
hemligheternas hemlighet
porten till alla mysterier.


- första versen i Tao Te Ching, i svensk översättning av Stefan Stenudd

Lästips

Här är en länk till en artikel om Thai Forest Tradition, och hur den började.
The Customs of the Noble Ones skriven av Thanissaro Bhikkhu.

bror på besök

I helgen var en av mina bröder på besök. Jag förevigade det sällsynta tillfället med 125 bilder, det är fler bilder på 2,5 dagar än vad jag tog under 3 månader i Taiwan. Jag hade ingen kamera då, det har jag i och för sig inte nu heller, men jag har lånat en av min far. Jag driver den med uppladdningsbara batterier. Det är bra för miljön, men mest av allt är det bra för oss alla varelser som lever i miljön. Som någon sa: miljön klarar sig alltid, det är vi som inte klarar oss.

Men nu kom jag av från ämnet. Min bror var alltså här, och jag tog en massa bilder. Jag lägger upp ett urval här, så ni alla kan få ta del av det speciella tillfället då jag fick fint besök.

(Jag har för mig att du sa att det var okej brorsan, men du får lämna en kommentar om du finner det opassande att vara på bild här på bloggen...)

var kommer alla bilar från

Om jag går ut och går så ser jag vanligtvis en stor mängd bilar i rörelse. Var kommer alla bilar ifrån? Och visst är det så att de flesta, eller väldigt många, bilresor är korta bilresor, vad som egentligen är promenadavstånd? Vi kan inte ha missat informationen eller hur? Vi är på väg mot en katastrof, och borde det inte vara ganska tomt på bilar på gatorna med tanke på att biltrafiken skyndar på katastrofen ytterligare?

Det ser rätt illa ut också, helst skulle vi ha ändrat vårt beteende typ igår...

En sak man kunde göra om man hade makt, om man tillexempel var en regering, i Sverige tillexempel, är att införa gratis kollektivtrafik, och gratis tåg över hela landet, nu på en gång omedelbart. Det skulle vara en stor insats för miljön och ett bra exempel som andra länder kan ta efter.

Staten har ett överskott på ca 600 miljarder kronor, pengar som bara ligger och samlar damm så att säga. De skulle man kunna använda för att bekosta gratis kollektivtrafik och tåg, och bygga ut det, göra det ännu bättre.

Att använda dem till minskad förmögenhetsskatt skulle inte bara vara orättvist utan ansvarslöst - ja oanständigt! Vilken skam... Men vad kan man vänta sig av en borgerlig regering...? Men om en regering, som ska representera folket, men inte uppträder i folkets intresse (vi har ju alla ett intresse av att planeten ska finnas kvar i beboeligt skick så att säga), ja om den uppträder på ett sätt som tyder på vansinne, har inte då folket en rättighet att avsätta den regeringen? Rätt snabbt också, innan vansinnet gått alldeles för långt.

Rent personligt är jag dock optimistisk beträffande framtiden. Det är ju inte för sent ännu. Det är fortfarande möjligt att det på nåt sätt ordnar sig. Men inte av sig självt. Det hänger på oss, och vad vi tillåter våra regeringar att göra och inte göra.

"pluggar"

Här sitter vi och "pluggar", eller ja min käre vän pluggar utan citationstecken, men själv "pluggar" jag. Det är den där rapporten jag nämnde, jag sitter och försöker engagera mig i den, på måndag ska den vara inne och det tror jag inte att jag hinner, men det känns som att jag inte bryr mig längre. I början var jag mer angelägen och stressad om att hinna. Den här gången har jag inte ens varit på föreläsningarna. Jag fann det viktigare att stanna hemma och meditera istället (föreläsningarna var på förmiddagen, och jag brukar meditera då).


Varför är det nu såhär? Jag vet inte... Ja, jag vet att jag är något av en lodis, och det är inget jag är stolt över men jag kan inte påstå att jag skäms heller, eller att det skulle bekymra mig nämnvärt. Dessutom är jag bara lodis i vissa aspekter. I tränandet av Vägen känner jag inte att jag är en lodis.

Nej, "i morse" (läs: förmiddagen) kände jag stor entusiasm över att få läsa i en text (Practical Vipassana Exercises) av Mahasi Sayadaw, den berömde meditationsmästaren från Burma, som jag hittade på Internet igår när jag "pluggade".

Det var heller ingen som behövde tvinga mig att vara nyfiken på om den andra burmesiska meditationsmästaren, Sayādaw U Paṇḍita, (vars bok In this very life jag har beställt över Internet och väntar i brevlådan vilken dag som helst nu) hade någon koppling till Mahasi Sayadaw. Och jomenvisst det visade sig ju att han hade, han var nämligen Mahasis student.

Vidare var det ingen som beordrade mig att fundera över om Dipa Ma (arahanten, meditationsmästaren) som studerade meditation i Burma också hade haft kontakt med Mahasi. Och jo, en titt i boken om Dipa Ma, avslöjade att hon studerat meditation och Vägen på hans meditationscenter i Rangoon, Burma.

Det var helt frivilligt som jag satte mig och mediterade innan jag motvilligt begav mig till universitetet för att skriva på rapporten (behöver Internet för att kunna skriva, men har det inte hemma!).

Så visst, med vissa saker är jag verkligen en riktig lodis, det är jag den förste att erkänna, men med andra är jag det inte. Jag har aldrig varit särskilt driven eller ambitiös i att studera, eller införskaffa pengar och allt det där man behöver för att kunna överleva. På nåt sätt har jag ändå lyckats bli 26 år gammal, och fortsätter...

(Nu vill jag ju inte på något sätt framstå som att jag tränar Vägen målmedvetet och utan pardon, nej jag är ingen meditationsmästare och jag har ju inte blivit buddhistmunk heller, så jag är ju inte helt och håller övertygad eller så.)

För övrigt tog jag med mig vattenkokaren och te till uni. För det behövs ju om man ska kunna arbeta. Teet från min termos smakar konstigt, och tar slut alldeles för fort.


Och det är allt jag har att säga om det...

havererat rapportskrivande

Jag har en rapport att skriva, till universitetet. Och den ska vara inne snart, och idag skulle jag börja (egentligen igår). Men vad hände när jag satte mig vid Internet? Jag började läsa på buddhistiska sidor istället, och har nu suttit och surfat buddhism i flera timmar...

Imorgon måste jag börja!

glömde

Jag har glömt nämna två saker: 1. musiken i videoklippet nedan heter comptine d'un autre ete (apostrofer exkluderade) och är gjord av Yann Tiersen. Bilderna kommer från Planet Earth, Discovery Channel.

2. Mitt nyårslöfte: att jag ska skriva på bloggen minst en gång per vecka. Ni har alltså minst 52 (nu 50) nya inlägg att se framemot under 2008 (om inget oförutsett skulle hända, t.ex. att jag bryter mitt nyårslöfte).

Medan den fortfarande finns kvar

Batteriladdarn

Då har man äntligen införskaffat en batteriladdare. Här är en bild på den:


Det tog ett tag det ska erkännas, men efter att ha bearbetats av mycket miljömedvetna samvetskval, kom jag mig för att köpa den. Idag använde jag mig av uppladdningsbara batterier för första gången, till min rakapparat. Det kändes oväntat tillfredsställande och självgott. Jag var glad länge efter det.

Vad vill jag säga med detta då? Ja det är ju bra för miljön, så jag rekommenderar såklart att man slutar använda engångsbatterier (eller vad de nu heter). Och låter bilen stå, och ta en promenad (eller cykeltur, eller lokaltrafik) istället om man har möjlighet. Och så förstås, min stående rekommendation: att övergå till en helt vegansk kost. Bra för miljön och för djuren.

PS. i bakgrunden skymtar Fair Trade-märkt grönt te med citron från Kobbs. Det rekommenderar jag också.

det blev nåt av den här dagen också

Den här dagen (d.v.s. fredag) började inte bra, vaknade halv tolv, fast jag gått och lagt mig tidigare, klockan halv tre. Var trött å seg och ville sova mera. Allt gick sakta och inget var lätt att göra, minsta lilla uppgift (som att duscha) var i det närmaste oöverstiglig.

Sen satt jag och slöbläddrade i Dagens Arbete, utan att orka läsa något, utan att orka sluta. Sen blev det lite bättre med en promenad, men efter den var jag om möjligt ännu tröttare. Men så satte jag mig vid datorn och började skriva nedanstående text om Den Ädla Åttafaldiga Vägen, det tog ca 4 och en halv timme, och nu är det färdigt och det känns jättebra.

Det blev nåt av denna dagen också! :-)

Den Ädla Åttafaldiga Vägen

Den Ädla Åttafaldiga Vägen är Buddhas lära. Det är vägen som praktiserad leder till befrielse från Dukkha, eller lidande. Den Ädla Åttafaldiga Vägen är indelad i tre "sektioner": Visdom, Moral och Koncentration (meditation).


Perfekt förståelse (Perfect Understanding - samma ditthi) - att förstå lagen om orsak och verkan; kamma (eller karma), att förstå att s.k. skickliga handlingar får bra, trevliga, sköna resultat, medan oskickliga handlingar får dåliga, otrevliga, osköna resultat. Skickliga, eller hälsosamma, handlingar leder till lycka och oskickliga handlingar leder till lidande. En oskicklig handling är oskicklig beroende på vad som motiverar den. Om avsikten bakom handlingen är att skada leder den till lidande (för den som utför handlingen).

Och att förstå De Fyra Ädla Sanningarna: dukkha, samudaya, nirodha, magga (hehe jag sitter inte och skriver ner massa krångliga ord för att verka insatt, nej jag slår upp dem just nu medan jag skriver, mest för att jag vill lära mig dem själv); lidande, lidandets orsak, lidandets upphörande och vägen som leder till lidandets upphörande.

Kort sagt: perfekt förståelse är att förstå verkligheten som den faktiskt fungerar. Så länge man inte ser verkligheten som den är lider man av en missuppfattning. Ungefär som om bollen skulle vara röd, men man ser den som blå, man säger "bollen är blå". Men det är alltså fel, även om många andra håller med och säger "ja den är verkligen blå". Det betyder att man inte ser verkligheten som den är.


Perfekt avsikt (Perfect Intention eller Aspiration eller Resolve - samma sankappa) - ibland översätts det till "tänkande" också, att tänka på ett "korrekt" sätt (korrekt i förhållande till vad som leder till lycka och vad som leder till lidande).

Att ha de rätta avsikterna. Rätta avsikter här är att ha avsikter att styra sig bort från lidande, mot befrielse från lidande. Perfekt förståelse griper in här (som jag uppfattar det) eftersom vi alla ju har som avsikt att nå större lycka, och mindre lidande, men utan perfekt förståelse av verkligheten vet man inte hur den fungerar och vet alltså inte vad som faktiskt leder till lycka och vad som leder till lidande.

Man beslutar att inte tänka på sådant sätt som är inriktat mot att straffa eller vara våldsam mot andra, eller på något sätt tänka tankar som är inriktade mot att skapa lidande för andra varelser. Alla sådana tankar skadar oss själva.

Med perfekt avsikt har man som avsikt att befria sig från lidande fullständigt.


Perfekt förståelse och perfekt avsikt klassas som Visdom (pañña).


Perfekt tal (Perfect Speech - samma vaca) - att tala på ett sådant sätt som är i linje med vägen mot befrielse från lidande. Att ta ansvar för vad man säger, man säger inte längre vad som helst som faller en in, man blir mer försiktig, avvaktande, tänker efter före. Ord som skadar och sårar leder till lidande och inte till befrielse från lidande, därför är perfekt tal ett tal som inte är elakt, inte hårt eller strängt, inte förolämpande, inte ryktesspridande (gossip). Och inte lögnaktigt.

Kallprat är heller inte perfekt tal, att pladdra i onödan, eller tala med avsikten att lyssnarna inte ska förstå vad som menas (t.ex. genom att använda svåra ord, ord som inte är till nytta för lyssnarna) är också tal som inte är perfekt, inte i linje med vägen mot befrielse från lidande. Att svänga sig med krångliga uttryck bara för att visa hur välutbildad man är går "fet-bort".

Perfekt tal är vänligt, harmlöst, skönt att höra, fridfullt, glädjande och i enlighet med tid och plats. Med perfekt tal har man inte som avsikt att på något sätt framhäva sig själv utan man talar för att det är nödvändigt att tala, och det man säger är i enlighet med verkligheten. Man tar också hänsyn till åhörarna, tiden, platsen och situationen. Det är tillexempel inte alltid läge att hålla utläggningar om Buddhas lära, verkligen inte. Perfekt tal kan vara "operfekt" i en viss situation, även om man menar väl, d.v.s. det man säger skadar åhöraren.

Här finner man en av de fem träningsreglerna: att avstå från falskt tal.


Perfekt handling (Perfect Action - samma kammanta) - att avstå från att skada, trakassera eller döda andra varelser, att avstå från att stjäla, förskingra eller tillskansa sig andras ägodelar, att avstå från skadliga sexuella handlingar såsom våldtäkt och otrohet.

Handlingar avser alla fysiska handlingar man kan ta sig för. Och dessa handlingar ska vara i linje med vägen för att vara "perfekta". Handlingar som skadar andra är inte perfekta. Handlingar ska vara ärliga, medkännande, kärleksfulla för att vara perfekta. Innan man utför en viss handling bör man granska den för att se om den på något sätt kan bringa lidande till en själv eller andra. Man bör bara utföra de handlingar som leder till välbefinnande, bekvämlighet och frid. Det är handlingar som leder till befrielse från lidande och alltså är perfekta.

Här finner man fyra av träningsreglerna: att avstå från att skada, att avstå från att ta det som inte givits, att avstå från felaktigt uppträdande i sinnesnjutningar, att avstå från att berusa sig.


Perfekt försörjning (Perfect Livelihood - samma ajiva) - att inte ha ett yrke som profiterar på andras lidande, att inte tjäna sitt levebröd på sätt som skadar andra varelser. Att undvika yrken som gör så att andra blir beroende av droger eller alkohol, eller sådana yrken som förstör miljön.

Endast sådana yrken som är i linje med "perfekt handling" bringar frid och välbefinnande i vårt sinne.

Och också att använda de pengar vi hederligt förskaffat på ett välgörande vis, t.ex. genom vägörenhet, att skänka bort dem till hälsosamma verksamheter, att hjälpa fattiga, sjuka, gamla. Eller att stödja människor som lever i enlighet med sanningen, med vägen som leder till befrielse från lidande. Det här är saker som ger oss trygghet, lugn, inre frid.

Att skänka bort pengar i syfte att få makt över andra är inte i linje med vägen.


Perfekt tal, perfekt handling och perfekt försörjning faller under kategorin Moral (sila).


Perfekt ansträngning (Perfect Effort - samma vayama) - här finner man fyra steg, "fyra ansträngningar", man vidtar i sin praktik:

1. Förhindra att det ohälsosamma uppstår, förhindra att ohälsosamma sinnestillstånd uppstår, anstränga sig att förhindra sig själv från att utföra ohälsosamma handlingar och tal. Att anstränga sig från att dra förhastade slutsatser, det är en form av bristande insikt och alltså inte i linje med sanningen, att ta det rätta för att vara fel, och det felaktiga för att vara rätt; därmed tar det en bort från befrielse mot mer lidande. Anstränga sig att göra så att det ohälsosamma inte uppstår.

2. Att anstränga sig att överge det ohälsosamma som har uppstått, t.ex. att överge och besegra ohälsosamma sinnestillstånd. Att inte föda dem, att inte förtränga dem. Att sluta med sådana ohälsosamma handlingar man utför.

3. Att kultivera det hälsosamma, att kultivera hälsosamma sinnestillstånd: kärleksfull välvilja, medkänsla, förståelse, förlåtelse av de som bringat oss lidande, att inte älta andras onda handlingar. Att utföra generösa handlingar, leva moraliskt och vänligt. Förmå det hälsosamma att uppstå.

4. Att göra en uthållig ansträngning att bibehålla det hälsosamma som har uppstått, de hälsosamma sinnestillstånd man har, och de hälsosamma handlingar man utför. Fortsätta med det hälsosamma man gör och upprätthålla de fridfulla sinnestillstånd som är en naturlig följd av ett sådant levnadssätt. Gör vad som är hälsosamt, håll fast vid det hälsosamma och använd det hälsosamma på ett sådant sätt att det främjar så många som möjligt.

Perfekt ansträngning är egentligen det element man använder för att följa de övriga delarna av Den Ädla Åttafaldiga Vägen, det är den kontinuerliga insatsen som ligger bakom följandet av vägen. Utan denna ansträngning skulle det inte bli någon buddhistisk praktik. Med perfekt ansträngning aspirerar man mot sanningen, mot befrielse från lidande.


Perfekt uppmärksamhet (Perfect Mindfulness - samma sati) - det här är att vara vaksam, medveten, närvarande, att känna nuet så att säga, framförallt med avseende på att känna, vara närvarande, i sin kropp, känslor, sinne eller tankar/mentala fenomen. Här är man på alerten, utan denna aspekt rycks man med av gamla vanor. Perfekt uppmärksamhet är en slags hågkomst, att komma ihåg att inte glömma.

Med perfekt uppmärksamhet är man närvarande i nuet som det är, utan att bedöma eller kategorisera det (om "bedöma" uppstår i sinnet är man medveten om "bedöma" utan att snärja in sig i det), det är en slags klar vakenhet som inte skjuter bort något eller griper efter något. Det är en uppmärksamhet som är öppen för vad som än kommer, låter det uppstå och förändras och upphöra, vilka sinnestillstånd eller fysiska fenomen det än är. Uppmärksamheten försöker inte bli av med det som ses som "dåligt" och försöker heller inte hålla fast vid det som ses som "bra" och blir heller inte uttråkad av det som ses som "neutralt". Det är en alert, öppen, tyst närvaro/uppmärksamhet/medvetenhet/vaksamhet.


Perfekt koncentration (Perfect Concentration - samma samadhi) - det här är att ta ett objekt och hålla sin koncentration på bara det objektet, det är också en slags uppmärksamhet, men den är inte öppen utan riktad mot enbart ett objekt. Man för sin uppmärksamhet till exempel till andningen och håller den där, så fort man märker att man vandrat iväg från andningen återvänder man mjukt och tålmodigt till andningen, om och om igen med oändligt tålamod. Man kontrollerar inte andningen man bara observerar den. Sinnet blir lugnare, mer stilla, fridfullt.

Med denna koncentration kan man gå djupare och djupare, in i jhana som är olika stadier av "försjunkenhet" eller meditation. Det finns fyra stycken. Men jag ska inte gå närmare in på detta här, jag vet alltför lite.


Perfekt ansträngning, perfekt uppmärksamhet och perfekt koncentration benämns som Koncentration (samadhi).


Stödjer varandra
Detta är Den Ädla Åttafaldiga Vägen. På ett sätt kan man säga att man med denna imiterar en uppvaknad - till man själv vaknat upp. Vägen praktiserad kommer fördjupa ens förståelse av verkligheten och leder i slutändan alltså till fullständig befrielse från allt lidande. Det här den här åttafaldiga vägen som är buddhismen.

Så länge man inte följer Den Ädla Åttafaldiga Vägen, vägen som leder till befrielse från lidande; så följer man "Den Oädla Åttafaldiga Vägen", d.v.s. den väg som leder till fångenskap i lidande, lidande kantar den vägen och det finns inget slut på lidandet längs den vägen. Ingen begär av en att man måste gå Den Ädla Åttafaldiga Vägen, det är upp till var och en vad man vill göra av sitt liv. Vill man fortsätta lida så är det ens frihet att göra så. Buddhor pekar bara ut vägen, man måste gå den själv.

Den Ädla Åttafaldiga Vägen är inte något som sker i ordning så att säga: "först tar man perfekt förståelse sen fortsätter man till nästa nivå som är perfekt avsikt." Nej, alla vägens olika aspekter griper in i varandra, stödjer varandra. Vägen består av flera olika faktorer som är väl integrerade i varandra.

Till exempel förutsätts framgång i meditationen av en moralisk livsföring. Samtidigt är inte verkligheten städad och ordnad på ett fint och prydligt vis, det är omöjligt att på förhand ställa upp rigida formler som alltid ska kunna följas i alla situationer. Ibland ställs man inför svåra moraliska dilemman, där det är svårt att veta vad som är det rätta att göra; det finns inget facit.

Med meditation kan man få insikt om vad situationen kräver, om man sedan tidigare mediterat kan man enkelt bringa stillhet och klarhet i sinnet, man blir mer "snabbtänkt" och intuitivt kan man känna vad som är rätt. Kort sagt: man har skapat sådana förhållanden att visdom blomstrar i ens inre.

På så sätt stödjer inte bara moralen meditationen, utan meditationen stödjer också moralen.


Hinder
Vad är det som hindrar mig från att utöva Den Ädla Åttafaldiga Vägen? Jag tror det största enskilda hindret är bristande hågkomst. Jag glömmer helt enkelt bort vad jag bör göra och vad jag bör avstå från att göra - jag glömmer av mig och sveps därför med av gamla vanor och motvilja.

Med vaksamhet, perfekt vaksamhet, kan jag å andra sidan förhindra mycket skada och lidande. Om jag med vaksamhet känner ett ohälsosamt sinnestillstånd eller känsla, tanke, precis i början är det mycket lättare att överge det (och undgå skada) (perfekt ansträngning) än om det, p.g.a. bristande vaksamhet, redan hunnit växa sig starkt och tungt.

Ett annat hinder (förutom att jag inte exakt vet vad som den åttafaldiga vägen innebär) kan nog vara brist på energi, en slags slapphet, tung, trött. Men energin genereras nog om jag ökar min vaksamhet och på så sätt kan vara medveten om vilka energi-slösande aktiviteter (kanske framförallt mentala) jag utför och med perfekt ansträngning överger dem. Vaksamhet i sin tur, den kan bli bättre om jag fördjupar min koncentration (perfekt koncentration), vilken i sin tur blir bättre av en ökad moral, som ju också förbättras av ökad vaksamhet.

Ytterligare ett hinder är en brist på beslutsamhet, vilket innebär att jag lättare viker mig för begär och motvilja. Och en negativ, kritiserande, dömande, moraliserande attityd som blossar upp ibland och som jag snärjer in mig i.

Ett annat hinder kan vara bristande förmåga att se vad som leder till lidande, vad som är lidandets orsak och vad som leder bort från lidande. Om jag klarare ser vad det är som leder till det jag vill ha - välbefinnande och ro - ökar min motivation. Därmed ökar min energi och min beslutsamhet att följa vägen.

Jag måste lära mig teorin utan och innan, så jag åtminstone vet vad jag borde göra och vad jag borde avstå från att göra. Harmlöshet borde jag vara, alltså: avstå från att skada. Vänlighet och generositet (släppa taget) borde jag ägna mig än mer åt, mentalt och fysiskt.

Lära mig Den Åttafaldiga Vägen, och det jag redan vet: praktisera det.

Att skriva detta inlägg har säkerligen varit mer lärorikt för mig än för den som läser detta, eftersom jag medan jag skrivit, läst mer än vad jag tagit med. Jag ville också skriva denna för att själv få veta mer om Den Ädla Åttafaldiga Vägen.


Källförteckning, och samtidigt tips till vidare läsning:

The Four Noble Truths av Ajahn Sumedho (finns som gratis pdf-fil)
The Path to Peace and Freedom for the Mind av Ajaan Lee Dhammadharo (finns här)
Några fakta om buddhismen av Gunnar Gällmo (finns som gratis pdf-fil)
Eight Mindful Steps To Happiness av Bhante Henepola Gunaratana (kan beställas här)
Wikipedia, länkar finns i texten

anteckningar vid årets början

Att inte kunna skilja antaganden från verklighet är ett problem för mig, och skapar rädsla och dåligt självförtroende. Ofta gör jag snabba antaganden om vad andra människor tycker om mig. Och antagandena är ofta negativa, de säger mig att människor uppfattar mig på ett negativt sätt.

Om jag är närvarande i nuet, och skiljer antaganden från verklighet, och vet att antaganden bara är antaganden, behöver inte rädsla uppstå.

Ja det var vad jag funderade på när jag gick hit.

Men det är svårt och det känns som jag skrivit det här förut dessutom, och att jag kommer på det här med jämna mellanrum och sen glömmer bort det och sen kommer på det igen, och aldrig händer det riktigt något.

Jag får lära mig ha tålamod med mig själv...