Jag brukar känna så emellanåt; det är som att det finns en ständigt närvarande men ofta slumrande längtan efter att leva det livet - som bland annat väcks till liv av sådana här fina filmer. Om det någonsin blir något av det, vet jag inte. Jag antar att det är min dröm, en sån där dröm som många har, "nån gång i framtiden då ska jag...", en sån där dröm som kanske inte så många tar tag i.
Att få tillbringa en timme med munkar och lekmänniskor på Abhayagiri är verkligen en angenäm upplevelse, och idag känner jag en saknad, filmen färgar hela min tillvaro och kommer väl fortsätta göra så åtminstone idag. Det här är en DVD jag kommer nöta, jag kommer se om den ett flertal gånger, samt spela upp olika favoritscener. Och så fanns det med buddhistisk chanting som man kan slå på när man känner för det.
Här är en trailer för filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar