måndag, maj 28, 2007
onsdag, maj 23, 2007
Finns det några problem
Jag promenerade och försökte vara i nuet. Då funderade jag, varför är jag inte "rädd" eller orolig eller spänd, när jag möter människor, om jag är i nuet? Jo, för att i nuet finns inga problem. De känslor jag har kring att vara spänd, skapar jag själv, i huvudet. Om jag är närvarande i nuet, i verkligheten, istället för i mina fantasier och tankar, finns inga problem, bara vad som bör göras och vad som inte bör göras.
I nuet, i verkligheten, finns egentligen inga problem, bara olika situationer, och lämpliga och olämpliga vis att svara på de situationerna. Inga problem, bara situationer och handlingar. Problem är något jag i huvudet skapar av en situation, när jag ger den en mening och en betydelse den inte har. Egentligen behöver jag bara agera och göra det som bör göras, och avstå från det som inte bör göras.
"[E]very moment is complete in itself. Nothing is missing."
Ajahn Nyanarato
källa: http://www.fsnewsletter.amaravati.org/patience
I nuet, i verkligheten, finns egentligen inga problem, bara olika situationer, och lämpliga och olämpliga vis att svara på de situationerna. Inga problem, bara situationer och handlingar. Problem är något jag i huvudet skapar av en situation, när jag ger den en mening och en betydelse den inte har. Egentligen behöver jag bara agera och göra det som bör göras, och avstå från det som inte bör göras.
"[E]very moment is complete in itself. Nothing is missing."
Ajahn Nyanarato
källa: http://www.fsnewsletter.amaravati.org/patience
Inget jag
Det sägs i buddhismen att det inte finns något jag. Vad betyder det? Vad menas med "jag"? Med ett "jag" avses något som aldrig förändras, något som är oberoende och står fritt från allt annat. Något finns, men det är inte oberoende, och det är inte oföränderligt. Det är beroende och det skiftar form, det förändras, hela tiden i rörelse och påverkas av allt annat. Ja det är egentligen bara en av "allt annats" många olika manifestationer.
Så det är "allt annat", och därför finns inte "det" och "allt annat", det finns bara "allt". Jag begriper det inte. Vem är det som inte begriper? En av havets vågor begriper inte vad vatten är?
Var slutar "det här" och var börjar "allt annat"? Det finns inget slut på "det här", och ingen början på "allt annat", det går inte att skilja dem åt, de är bara "det" eller "det här" men det finns inget "där", det finns bara "allt".
Och vad är "allt"? Det är något som ständigt förändras, och tar sig hela tiden nya uttryck. Här har "det" kommit till uttryck som "mig", "jag" är en manifestation av samma föränderliga verklighet som "allt annat", men det finns inget som är "jag", eller det finns inget som inte är "jag". Det finns bara "allt". Och det är i ständig rörelse, omformas, förändras, skiftar...
Så det är "allt annat", och därför finns inte "det" och "allt annat", det finns bara "allt". Jag begriper det inte. Vem är det som inte begriper? En av havets vågor begriper inte vad vatten är?
Var slutar "det här" och var börjar "allt annat"? Det finns inget slut på "det här", och ingen början på "allt annat", det går inte att skilja dem åt, de är bara "det" eller "det här" men det finns inget "där", det finns bara "allt".
Och vad är "allt"? Det är något som ständigt förändras, och tar sig hela tiden nya uttryck. Här har "det" kommit till uttryck som "mig", "jag" är en manifestation av samma föränderliga verklighet som "allt annat", men det finns inget som är "jag", eller det finns inget som inte är "jag". Det finns bara "allt". Och det är i ständig rörelse, omformas, förändras, skiftar...
Bäst av alla!
Genom åren har jag inte lyckats åstadkomma mycket. Jag har inte byggt upp någon förmögenhet, inte ens tagit körkort har jag kommit mig för. Däremot har jag blivit bättre på att vara jag. Ja, jag vågar rentav påstå att det inte finns någon annan som är så bra på att vara jag, som jag. Jag är helt enkelt bäst av alla på att vara jag.
Jag hoppas snart att ha kunnat utveckla konsten att vara jag intill perfektion. Då ska jag låta höra om mig. Om inget oväntat sker, så lär jag skriva om det här på bloggen.
Jag hoppas snart att ha kunnat utveckla konsten att vara jag intill perfektion. Då ska jag låta höra om mig. Om inget oväntat sker, så lär jag skriva om det här på bloggen.
måndag, maj 21, 2007
Theravada-mästare och vegetarian
Jag fortsätter mitt utforskande av Theravada-buddhismen, och dess värld, och läser Letters from Burma av Aung San Suu Kyi, mottagare av Nobels fredspris 1991.
Hon berättar om när hon träffar en i Burma mycket välkänd mästare inom theravada-traditionen,
Hon berättar om när hon träffar en i Burma mycket välkänd mästare inom theravada-traditionen,
tisdag, maj 15, 2007
magin är aldrig förlorad
Det kan bli så att jag kommer vara glad nu i några dagar framöver. Men många bilder och tankar kommer komma mig till mötes, och jag kommer inte se dem som de är; de kommer vara laddade med mening och fulla av betydelse - som jag har gett dem. Förr eller senare finns det risk för att jag blir nedstämd igen, eller vi säger såhär: känslor av nedstämdhet kommer att manifestera sig igen. Förmodligen kommer jag, åtminstone till en början, ta allvarligt på det. Jag kommer tänka, "åh nej, ledsen igen, vad är det som är fel??" Jag kommer börja tänka alla möjliga sorters, mer eller mindre, panikslagna tankar i stil med, "jag vill vara glad igen, känna livets magi och hur underbart det är att leva, hur ska jag göra, hur ska jag bli av med nedstämdheten??"
Då har jag återigen trampat snett. Så länge jag tror att jag måste bli av med något för att uppleva livet, så kommer jag aldrig få uppleva livet. Nedstämdhet - det är livet, rakt framför mig, inom mig - där har jag det: livet - alltid. Precis alltid. Livet är där hela tiden.
När jag desperat vill bli av med nedstämdheten, är det bara ännu ett begär jag snärjt in mig i. Tro inte att det är något fel eller abnormt med nedstämdhet. Det är en helt naturlig aspekt av livet, livet! Stanna med nedstämdheten, försök inte bli av med den. Bara notera: "nedstämdhet". Den stannar kvar: "fortfarande nedstämdhet". Det är allt som behövs, vara vaksam och notera. Snärj inte in mig varken i nedstämdheten eller i önskan att bli av med den.
Jag har upplevt nedstämdhet förut, har den stannat kvar? Den har kommit och gått, det är allt den gör; uppstår, förändras, försvinner. Det är allt och inget mer. Så var inte rädd eller orolig. Tro inte att jag förlorat något eller att något är fel, att detta är en anomali. Bara fortsätt praktisera. Oavsett vilka känslor: praktisera.
Och det som jag praktiserar är alltså:
Jag upplever att denna vaksamhet fungerar, men jag tror man måste skapa grunderna för att det ska fungera. Och de grunderna är moral. Jag tror man måste ställa ner alkoholen och låta myggorna leva. Jag tror man måste vara vänlig och tala vänligt, inte höja rösten, inte tala vad som faller en in utan sätta vaksamheten på talet och utöva kontroll. Även fast det finns ilska - tala vänligt, tala mjukt och artigt, tala harmlöst. Och håll inte fast vid ilskna tankar.
Man måste träna såhär, tror jag. Jag tror det är den snabbaste och säkraste vägen till "släppa taget". Det plus generositet.
1. Restraint is good in the eye, good is the restraint in the ear; restraint in the nose is good, good is restraint in the tongue.
2. Restraint is good in the body, good is restraint in the speech. Restraint is good in thought, good is restraint in everything. The mendicant restrained in all things is freed from all misery.
3. One whose hands are controlled, whose feet are controlled, whose speech is controlled, who is supremely controlled, one who is inwardly joyful, collected, content alone, is one they call a mendicant.
4. Sweet is the speech of the mendicant who controls his mouth, speaks with consideration, is not proud, and illumines the meaningful and the true.
5. A mendicant whose pleasure is truth, who delights in truth, who contemplates truth, and who follows truth, does not fall away from truth.
ur Dhammapada - The sayings of Buddha översatt av Thomas Cleary
Då har jag återigen trampat snett. Så länge jag tror att jag måste bli av med något för att uppleva livet, så kommer jag aldrig få uppleva livet. Nedstämdhet - det är livet, rakt framför mig, inom mig - där har jag det: livet - alltid. Precis alltid. Livet är där hela tiden.
När jag desperat vill bli av med nedstämdheten, är det bara ännu ett begär jag snärjt in mig i. Tro inte att det är något fel eller abnormt med nedstämdhet. Det är en helt naturlig aspekt av livet, livet! Stanna med nedstämdheten, försök inte bli av med den. Bara notera: "nedstämdhet". Den stannar kvar: "fortfarande nedstämdhet". Det är allt som behövs, vara vaksam och notera. Snärj inte in mig varken i nedstämdheten eller i önskan att bli av med den.
Jag har upplevt nedstämdhet förut, har den stannat kvar? Den har kommit och gått, det är allt den gör; uppstår, förändras, försvinner. Det är allt och inget mer. Så var inte rädd eller orolig. Tro inte att jag förlorat något eller att något är fel, att detta är en anomali. Bara fortsätt praktisera. Oavsett vilka känslor: praktisera.
Och det som jag praktiserar är alltså:
- accepterande, aktiv, vaksamhet
- återkomma till nuet, leva i kroppen, mindre i tankar och fantasier
Jag upplever att denna vaksamhet fungerar, men jag tror man måste skapa grunderna för att det ska fungera. Och de grunderna är moral. Jag tror man måste ställa ner alkoholen och låta myggorna leva. Jag tror man måste vara vänlig och tala vänligt, inte höja rösten, inte tala vad som faller en in utan sätta vaksamheten på talet och utöva kontroll. Även fast det finns ilska - tala vänligt, tala mjukt och artigt, tala harmlöst. Och håll inte fast vid ilskna tankar.
Man måste träna såhär, tror jag. Jag tror det är den snabbaste och säkraste vägen till "släppa taget". Det plus generositet.
1. Restraint is good in the eye, good is the restraint in the ear; restraint in the nose is good, good is restraint in the tongue.
2. Restraint is good in the body, good is restraint in the speech. Restraint is good in thought, good is restraint in everything. The mendicant restrained in all things is freed from all misery.
3. One whose hands are controlled, whose feet are controlled, whose speech is controlled, who is supremely controlled, one who is inwardly joyful, collected, content alone, is one they call a mendicant.
4. Sweet is the speech of the mendicant who controls his mouth, speaks with consideration, is not proud, and illumines the meaningful and the true.
5. A mendicant whose pleasure is truth, who delights in truth, who contemplates truth, and who follows truth, does not fall away from truth.
ur Dhammapada - The sayings of Buddha översatt av Thomas Cleary
en okänds summering
"Why fake feeling good, when all you need is to enjoy feeling bad."
Källa: http://buddhism.kalachakranet.org/self-confidence.html
Källa: http://buddhism.kalachakranet.org/self-confidence.html
måndag, maj 14, 2007
Vad är förgängligt?
Det är inte verkligheten som är förgänglig, det är formerna som är förgängliga. Eller...? Verkligheten manifesterar sig i olika former som alla är förgängliga, men själva verkligheten, själva grunden, finns alltid kvar?
andra teorier
Känslorna involverar sig i olika händelser, är sprungna ur kontakten med dem. Det finns inte så mycket jag kan göra åt det. Däremot kan jag välja om jag ska involvera mig i känslorna eller inte, om jag ska plocka upp dem eller inte. Det är mitt val. Att förtränga känslorna är också att involvera sig i dem. Jag kan välja att låta dem vara som de är.
Det är ju dock också så att om man förändrar sitt synsätt, förändras ju också ens känslor. Känslorna är inte bara beroende av sinnenas kontakt med olika objekt, känslorna är också beroende av ens synsätt, hur man ser på saker och ting, vilken uppfattning man har av verkligheten. Därför, om man ändrar sitt synsätt och lär sig se verkligheten som den är - förgänglig - kommer man också att ha förändrat sina känslor. Men att tvinga fram olika typer av känslor, det fungerar ej.
Det är ett arbete på två fronter. Den ena fronten är medveten om och accepterar de känslor som uppstår, utan att önska bort dem eller klänga fast vid dem. Den andra fronten lägger åt sidan det felaktiga synsättet och försöker se verkligheten som den är.
Det är ju dock också så att om man förändrar sitt synsätt, förändras ju också ens känslor. Känslorna är inte bara beroende av sinnenas kontakt med olika objekt, känslorna är också beroende av ens synsätt, hur man ser på saker och ting, vilken uppfattning man har av verkligheten. Därför, om man ändrar sitt synsätt och lär sig se verkligheten som den är - förgänglig - kommer man också att ha förändrat sina känslor. Men att tvinga fram olika typer av känslor, det fungerar ej.
Det är ett arbete på två fronter. Den ena fronten är medveten om och accepterar de känslor som uppstår, utan att önska bort dem eller klänga fast vid dem. Den andra fronten lägger åt sidan det felaktiga synsättet och försöker se verkligheten som den är.
En paradox
Å ena sidan finns hälsosamma och ohälsosamma tankar, ord och handlingar. Å andra sidan finns ingen skillnad, inget bra, inget dåligt; det är bara tankar, ord och handlingar - varken bra eller dåliga, varken hälsosamma eller ohälsosamma. Bara som de är, utan etikett eller kategorisering.
Å ena sidan strävar man efter att kultivera det hälsosamma och överge det ohälsosamma. Å andra sidan är det redan bra som det är, precis som det är, här i nuet, helt perfekt. Inget att kultivera, inget att överge - bra precis som det är. Perfekt.
Detta måste vara de två sanningsnivåerna: relativ och absolut sanning.
Jag tror jag snärjt in mig i den relativa sanningen och glömt bort den absoluta. Det gäller att hålla balansen. Båda är lika giltiga.
Det krävs en massa för att inse att det faktiskt inte krävs någonting alls. Det behövs en massa arbete och en massa övning för att komma till insikten att det inte behövs något arbete eller någon övning överhuvudtaget - att man redan varit där, hela tiden.
Å ena sidan strävar man efter att kultivera det hälsosamma och överge det ohälsosamma. Å andra sidan är det redan bra som det är, precis som det är, här i nuet, helt perfekt. Inget att kultivera, inget att överge - bra precis som det är. Perfekt.
Detta måste vara de två sanningsnivåerna: relativ och absolut sanning.
Jag tror jag snärjt in mig i den relativa sanningen och glömt bort den absoluta. Det gäller att hålla balansen. Båda är lika giltiga.
Det krävs en massa för att inse att det faktiskt inte krävs någonting alls. Det behövs en massa arbete och en massa övning för att komma till insikten att det inte behövs något arbete eller någon övning överhuvudtaget - att man redan varit där, hela tiden.
Buddha-aspekten
Jag behöver sannerligen öva i att se aspekten av buddha i ilska, buddha-aspekten i nedstämdhet, buddha-aspekten i tristess... Öva att se monstrens buddha-natur, öva att se buddha-aspekten i önskan att se ilskans buddha-aspekt fast jag inte klarar det. Öva att se buddha-naturen i oförmågan att se monstrens buddha-natur.
Ilska och monster osv. är bara olika versioner av livet, eller livet i en version jag stämplat som en dålig version. Jag väljer och vrakar: "den här versionen av livet vill jag ha, den här vill jag inte ha..." Men allt är egentligen bara livet i olika manifestationer, samma liv i olika former. Formerna är förgängliga, men livet är för evigt. Jag laddar formerna med olika innebörd; bra, dåligt, neutralt. Sen väljer jag med mina egna stämplar som grund. Men det är bara stämplar och inte livet självt. Jag missar hela tiden det som finns där under, under former och stämplar - nämligen livet självt, underbart och magiskt.
Det här är så svårt att inse att man kan fundera över det hela livet och ändå missa poängen. Jag kanske har en aning om vad det betyder rent teoretiskt, men inte i praktiken. Det är jättesvårt att släppa taget. Ju mer perfekt ens moral är, desto lättare blir det att släppa taget.
Ilska och monster osv. är bara olika versioner av livet, eller livet i en version jag stämplat som en dålig version. Jag väljer och vrakar: "den här versionen av livet vill jag ha, den här vill jag inte ha..." Men allt är egentligen bara livet i olika manifestationer, samma liv i olika former. Formerna är förgängliga, men livet är för evigt. Jag laddar formerna med olika innebörd; bra, dåligt, neutralt. Sen väljer jag med mina egna stämplar som grund. Men det är bara stämplar och inte livet självt. Jag missar hela tiden det som finns där under, under former och stämplar - nämligen livet självt, underbart och magiskt.
Det här är så svårt att inse att man kan fundera över det hela livet och ändå missa poängen. Jag kanske har en aning om vad det betyder rent teoretiskt, men inte i praktiken. Det är jättesvårt att släppa taget. Ju mer perfekt ens moral är, desto lättare blir det att släppa taget.
Flyr
Jag har återigen kommit på mig själv att vilja fly, den här gången från nedstämdhet och tristess. Jag vill fly bort från besvärliga känslor, mot behagliga känslor. Jag griper efter känslan av att livet är underbart, och vill ha den känslan, jag vill jaga bort eller komma undan de obehagliga känslorna.
Jag fastnar i tankar om att jag vill läsa eller höra buddhism så att jag kan få uppleva livet som underbart. Jag önskar bort en sak, och griper efter en annan. Detta är den andra ädla sanningen om lidandets och otillfredsställelsens ursprung; vill inte ha, vill ha...
Om jag verkligen vill uppleva livet som underbart måste jag släppa taget om önskan att inte vilja ha, och om önskan att ha. Om jag håller fast vid önskan efter känslan av att livet är underbart kommer jag aldrig få uppleva livet som underbart, det kommer aldrig vara bra nog, aldrig duga, alltid något som saknas.
Om jag vill uppleva livet som underbart måste jag omfamna hela livet, alla känslor, och stanna med känslan av nedstämdhet och tristess, och finna det underbara också i det.
Livet är underbart och magiskt! Men jag måste stanna i detta nu, med det som för tillfället råder, utan att klänga fast vid det, utan att snärja in mig i "vill ha" eller "vill inte ha". Då kommer livet alltid vara underbart och magiskt, levande i varje sekund. Pulsera av liv och kärlek. Även om det som för tillfället råder råkar vara fientlighet eller tristess.
"Se blomman i komposten, och komposten i blomman!" Så underbart! Så svårt, så subtilt, så genialiskt - så Buddhadhamma!
Tillägg
Jag kommer aldrig uppleva livet som underbart och magiskt om jag snärjer in mig i rädsla för ogynnsamma sinnestillstånd eller önskan efter gynnsamma sinnestillstånd. Det kommer alltid vara för stort, för litet, för tomt, för mycket...
Om jag verkligen vill se det magiska i livet måste jag sluta fly från livet och istället börja leva det, här och nu - i nuet, med det som för tillfället råder. Och till livet hör faktiskt nedstämdhet och tristess också, det är inte bara solsken och blommor, det är en del annat också. Till jag inser det och slutar kämpa, kommer jag aldrig erfara den här känslan av välbefinnande som kommer när man släpper taget och är med det som är, utan att göra något mer av det än vad det är. Gör vad som behöver göras, utan att göra något mer av det. Smutsig - tvätta mig, hungrig - ät, utan att snärja in sig. Det är så enkelt att det är svårt.
De fem träningsreglerna är viktiga. En förutsättning för att kunna släppa taget är ett fläckfritt moraliskt beteende.
Jag fastnar i tankar om att jag vill läsa eller höra buddhism så att jag kan få uppleva livet som underbart. Jag önskar bort en sak, och griper efter en annan. Detta är den andra ädla sanningen om lidandets och otillfredsställelsens ursprung; vill inte ha, vill ha...
Om jag verkligen vill uppleva livet som underbart måste jag släppa taget om önskan att inte vilja ha, och om önskan att ha. Om jag håller fast vid önskan efter känslan av att livet är underbart kommer jag aldrig få uppleva livet som underbart, det kommer aldrig vara bra nog, aldrig duga, alltid något som saknas.
Om jag vill uppleva livet som underbart måste jag omfamna hela livet, alla känslor, och stanna med känslan av nedstämdhet och tristess, och finna det underbara också i det.
Livet är underbart och magiskt! Men jag måste stanna i detta nu, med det som för tillfället råder, utan att klänga fast vid det, utan att snärja in mig i "vill ha" eller "vill inte ha". Då kommer livet alltid vara underbart och magiskt, levande i varje sekund. Pulsera av liv och kärlek. Även om det som för tillfället råder råkar vara fientlighet eller tristess.
"Se blomman i komposten, och komposten i blomman!" Så underbart! Så svårt, så subtilt, så genialiskt - så Buddhadhamma!
Tillägg
Jag kommer aldrig uppleva livet som underbart och magiskt om jag snärjer in mig i rädsla för ogynnsamma sinnestillstånd eller önskan efter gynnsamma sinnestillstånd. Det kommer alltid vara för stort, för litet, för tomt, för mycket...
Om jag verkligen vill se det magiska i livet måste jag sluta fly från livet och istället börja leva det, här och nu - i nuet, med det som för tillfället råder. Och till livet hör faktiskt nedstämdhet och tristess också, det är inte bara solsken och blommor, det är en del annat också. Till jag inser det och slutar kämpa, kommer jag aldrig erfara den här känslan av välbefinnande som kommer när man släpper taget och är med det som är, utan att göra något mer av det än vad det är. Gör vad som behöver göras, utan att göra något mer av det. Smutsig - tvätta mig, hungrig - ät, utan att snärja in sig. Det är så enkelt att det är svårt.
De fem träningsreglerna är viktiga. En förutsättning för att kunna släppa taget är ett fläckfritt moraliskt beteende.
onsdag, maj 09, 2007
Nu är den här!
premiär! nu ger vi ut den!
(som om bloggen inte räckte...)
exhibitionist, ego-fixerad, storhetsvansinne...? ja vem vet, men här är den nu, för alla er som inte kan få nog; rymdregn - en synnerligen oupplyst buddhists dagbok 2006.
Obs! kommer snart: dagboken 2002 - 2003, 2004, 2005
håll också utkik efter 2007 - en riktig höjdare! full av rätt så vassa formuleringar och ganska knivskarpa insikter! mer extrema åsikter utlovas! (OBS! självironi)
(som om bloggen inte räckte...)
exhibitionist, ego-fixerad, storhetsvansinne...? ja vem vet, men här är den nu, för alla er som inte kan få nog; rymdregn - en synnerligen oupplyst buddhists dagbok 2006.
Obs! kommer snart: dagboken 2002 - 2003, 2004, 2005
håll också utkik efter 2007 - en riktig höjdare! full av rätt så vassa formuleringar och ganska knivskarpa insikter! mer extrema åsikter utlovas! (OBS! självironi)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)