Igår åkte jag för första gången ensam ut på stan. Upplevelsen är en helt annan när man åker ensam. Bland annat är jag helt utlämnad, det finns ingen som följer med mig och fixar allt. Jag tvingas ta kontakt med folk runtomkring om jag t.ex. inte hittar vägen. Det är intressant och spännande: "var är jag?", "vart ska jag?", "kommer jag nånsin hitta hem igen?".... För att inte tala om hur man finner vegan-mat...
Generellt sett är folk här mycket trevliga och hjälpsamma. Det är en trygg och vänlig stämning. Jag har aldrig känt mig hotad eller rädd för att bli utsatt för brott.
På tåget var det en militär som nyfiket tittade på mig. Vanligtvis uppfattar jag militärer som hotfulla, men inte här, inte honom. När våra blickar slutligen möts där vi står och trängs frågar han mig var jag kommer ifrån. Vi pratar lite kort, han ställer några frågor och jag svarar. Stolt pekar jag på mitt radband kring halsen och säger att jag också är här för buddhism (inte bara för att studera kinesiska). Mycket snyggt, säger han. "Welcome to Taiwan." "Thank you."
Ute på gatan går jag fel, men råkar på en munk. "Excuse me, are you a Buddhist monk?" Han ser inte ut att vara från Taiwan och av hans munkdräkt att döma tillhör han den tibetanska traditionen. Till viss del har jag rätt. Han pratar bra engelska och säger att han kommer från Nepal och alltså inte från Taiwan, men han tillhör faktiskt theravada-traditionen. Han har varit i Taiwan flera år, och är här för att studera mahayana-buddhismen, vad jag kan förstå. Han kan kinesiska flytande och har varit i Sverige två gånger, i Stockholm. Vi pratar inte så länge, jag hinner inte fråga ut honom. Han är vänlig och trevlig. Innan han försvinner hjälper han mig åt rätt håll. Svårt att läsa kartan...
Jag hittar till slut det jag letar efter, med hjälp av vänliga Taipei-bor: Guanghua Market. Det visar sig vara ett hus med massor av elektronik (som väntat), t.ex. datagrejer och sånt, och böcker men också det jag kom för: DVD-filmer.
Jag blev lite besviken dock; de olika stånden har ungefär samma filmer, och så finns det massor av porr här. Jag känner mig lite illa till mods. Det finns också massa japanska serieböcker, manga eller vad det heter. Tur att jag inte läser sånt, då skulle jag bli tokig av allt som finns här. Men det är väl i och för sig på kinesiska.
Jag hittar inte Bruce Lee-filmerna med originaltalet + engelska text, ej heller Jet Li-filmerna. Jag köper således inget. I folkvimlet får jag syn på en munk och överväger om jag ska tilltala honom... men jag imponeras ej av hans kroppsspråk och det är bara kläderna som gör att han ser ut som en munk. Dessutom: vad gör en munk här, tittandes på varorna som vilken spekulant som helst? När jag ser att han har vad som ser ut som en dyr klocka (iofs svårt att veta) får det vara. Jag lämnar Guanghua Market för att förmodligen aldrig mer komma tillbaka. På olika teveapparater är munkar och talar. De har inte munkars tonläge eller kroppsspråk. De ser istället ut som politiker. Jag fylls av olust och inser korruptionens utbreddhet. För en stund känner jag rentav avsmak för all världens förfall och korruption, dess bländverk och droger. Ett dårhus utan tak.... där utvecklingen är i händerna på egoistiska girigbukar...
Men jag samlar mig. Själv är jag ju också en dåre och en utövare faller inte i förakt. Fast det var i och för sig inte förakt jag kände, utan olust.
Jag ger inte upp. Fylld av begär efter Bruce Lee filmer som jag är, fortsätter jag min jakt. Jag går på en av neonskyltar och sånt upplyst gata, massor av affärer, det är elektronik och datorer och sånt som säljs längs denna gata... Jag går in i gränd där andra mindre affärer finns, jag hittar en dvd-affär och smiter in. Jag söker bland titlarna... men hittar inte.... fortsätter ut, hittar en till söker mer, hittar inte vad jag söker. Klockan är närmare 21, men här håller vi öppet, och folk trängs med varandra.
Jag märker hur en desperat hunger sätter in. Blodsockernivån har sjunkit, det brukar betyda hemlängtan. Det gör det också nu. En skylt vittnar om striptease en trappa upp, jag fylls av mer obehag... jag vandrar inåt i en gränd, "här är ingen människovänlig plats", tänkte jag...
Av en slump hittar jag en liten butik just när jag är på väg att ge upp. Missmodig går jag in. Jag söker bland titlarna. Men då hittar jag två filmer med Bruce Lee. Med kantonesiskt tal och engelskt text! :-D En av dem är dessutom min favorit, Way of the Dragon! :-D :-D
Att hitta veganmat blir inget större problem. Jag hör en kvinna tala engelska och hon är väldigt öppenhjärtig och hjälpsam, hon påminner mig om andra vänliga människor med gott självförtroende. Hon visar mig vägen till en vegetarisk servering. Där äter jag nudelsoppa med något gjort från tofu. Gott och starkt! :-) På bordet finns en lista över berömda vegatarianer. Det står visserligen på kinesiska, men jag är ju en smula logisk samt kan min veganism!
Återvänder hem och använder Internet för länge så jag går och lägger mig försent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar