Chiang Kai-shek Memorial Hall

Been there. Done that.

Drabbades av fientlighet, somnade från min mindfulness så att säga, när jag såg diktatorns minnes-museum. Mot slutet insåg jag att sinnet var indränkt i förakt. Jag var tvungen att påminna mig om att inte falla i sömn, förakt är förakt. Det är ju delvis förakt som gör att någon blir diktator. Vad som behövs är inte mer förakt här i världen. Jag försökte vara "uppmärksamt närvarande" och släppa taget om mitt förakt, låta det vara. En utövare undviker att brottas med eller ta till sig förakt. En utövare ser föraktet som ytterligare en manifestation av verkligheten: förgängligt, icke-jag och otillfredsställande.

I den vackra parken mötte jag två munkar från Tibet. Lustigt att jag minuterna innan gick och funderade över Dalai lama och att jag inte alls var i närheten av att erfara hans oskuldsfullhet och frid.

Min vana trogen gick jag fram till dem och tilltalade dem. Jovisst kom de från Tibet. Vet inte om de förstod att jag är från Sverige. De var försynta och trevliga i alla fall och jag visade dem Being Dharma av Ajahn Chah, som de nyfiket kikade på och bläddrade i. Sen bugade vi och sa adjö.

Förresten tilltalade jag en ung man därinne i museumet också, för han hade en väska med en buddhistisk symbol (som nazisterna sedan tog och spegelvände). Men han kunde ingen engelska. Vi försökte kommunicera så gott det gick, han var buddhist tror jag, han visade en bild på Jesus på sin mobil och undrade alltså om jag var kristen. No no, sa jag... och visade honom boken av Ajahn Chah. Vet inte om han förstod vad jag menade.... Vi bugade och sa "bye bye"...

Han var en man av disciplin i alla fall, den där Chiang Kai-shek. Arbetade hårt, skrev böcker osv. Läste på Socialisterna.org att hans trupper slaktade strejkande arbetare också.... Problemet med förakt är att jag öppnar mig för honom, hans illgärningar kan komma in i mig och skada mig. Om jag däremot inte ägnar mig åt föraktet, finns ingenstans för honom att komma in, jag står obefläckad och fylld av frid.... dessa blodindränkta ledare med deras minneshalllar över hela världen....

Efteråt for jag iväg till en stor bokhandel och hittade ytterligare en bok av Ajahn Chah! :-D (han är en som förtjänar en minneshall... men han dödade ju inga levande varelser överhuvudtaget.... världen tycks inte uppskatta sånt... ? )

Och så köpte jag två små böcker av Sheng Yen, en chan-mästare som ibland bor här på ön. Få se vad han skriver, det är ju roligt att jag kanske kan träffa honom rentav? Troligtvis inte...

Och nu är klockan 0:07 och jag måste börja packa ihop för att sova.

Peace!