Ingenting

Jag bestämde mig för att göra ingenting idag, en kort stund. Att bara sitta och vara uppmärksam, inte förlora mig i tankar, bara lyssna, och se. Inte läsa, inte skriva, inte meditera. Inte prata. Bara vara öppen.

Inte för att jag tror att tankar i sig är något problem. Låt dem komma och gå, jag kan inte stoppa dem. Problem blir de när jag snärjer in mig i dem, förlorar mig i dem, glömmer av mig, "tappar" uppmärksamheten. Det är då jag slutar göra "ingenting" och börjar göra någonting.

Så jag satt och försökte göra ingenting. Vanligtvis fyller jag min dag med aktiviteter, skyndar från det ena till det andra, utan att stanna upp.

Jag tror visdom, insikt och medkänsla, finns där hela tiden, men att vi inte ser dem för att vi alltid är så upptagna med att förlora oss själva i olika sysslor och aktiviteter. Jag tror det är när vi stannar och slutar snärja in oss i än det ena än det andra, och stannar tillräckligt länge, som insikt och medkänsla framträder för oss, kommer ut ur skuggorna så att säga. Jag tror det finns där hela tiden och att vi bara behöver lyssna.

Men för att kunna ha ron att vara stilla och lyssna behöver vi ha en moralisk grund, och för mig består den moraliska grunden av att jag försöker följa de fem träningsreglerna.

När jag satt där och lyssnade kom jag på mig själv med att förlora mig i olika tankar och tolkningar av vad jag såg och hörde. Jag märkte rastlöshet, en känsla av att jag borde gå och göra någonting. Jag tror många idag känner såhär, känner sig onyttiga om de inte alltid gör nånting. Att göra ingenting har inte så hög status. Om nån skulle fråga, "vad gjorde du igår?" och man svarar, "igår gjorde jag ingenting", hur låter det? "Jag lyssnade på trafiken, på vinden som blåste i träden, jag tittade på blommorna vid sidan av vägen." Vad kallas det för idag, med två ord? "Lata sig", vilket har en negativ klang.

Vi har nog en kulturell betingning att göra saker; lyssna på musik, se på teve, jobba, sporta, läsa, tänka, umgås, prata, festa; vi går från aktivitet till aktivitet, hela tiden vill vi hålla oss sysselsatta, hela tiden måste vi ha nåt ljud som... som vad? Håller tystnaden och tristessen borta? Nåt som håller oss sysselsatta hela tiden. Varför? Jag tror det är en kulturell betingning; det är såhär vi gör här - vi gör saker, pratar om saker, tänker - tänker djupa tankar om att göra ingenting, och skriver blogginlägg om att göra ingenting, istället för att faktiskt göra ingenting. Ja, så ser det ut för mig; jag fyller min dag med aktiviteter och tankar. Och pratar, och detta skymmer sikten.

Nu ska jag börja öva ingenting, att göra ingenting, säga ingenting, tänka ingenting. Det bästa vore om jag kunde göra ingenting fast jag gör någonting. Alltså att vara uppmärksam och öppen för nuet, att inte snärja in mig i tankar och känslor, men vara närvarande. Då gör jag ingenting - hela tiden. Som så många buddhister sagt; att vara ingen, på väg ingenstans.