Jag litar inte på glädje. Den är bedräglig och lämnar bara efter sig en känsla av otillfredsställelse och en smak efter mer. Tacka vet jag svårmod! Den kan man lita på, den är rejäl. Mitt i glädjen känner jag oro, hur länge ska den räcka egentligen, när går det över, när kommer svårmodet tillbaka?
Svårmod, det är jag aldrig orolig för att mista. Och jag är aldrig så glad som när en period av svårmod tynar bort, och glädjen kommer fram igen. I svårmodet kan man testa sin filosofi, men i glädjen är man bara orolig att komma åt nåt så den försvinner.
Därför är det ju egentligen perfekt som det är. Glädje är roligt, och svårmod det kan man lita på! Perfekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar