Bindningar

Jag tror, efter att ha läst några böcker osv, att det inte är begär eller hat eller okunnighet som är problemet, utan att det är bindning till begär, bindning till hat, bindning till okunnighet som är problemet. Närhelst bindningen till dessa upphör, kommer kanske insikt automatiskt. Insikt kan man nog inte tvinga fram, insikt kommer väl när bindningar faller bort.

Varsomhelst det finns bindningar så finns det problem. Jag tror att när bindningar inte finns, finns inga problem. Då bara gör man det som behöver göras, utan att vara bunden till en önskan att det ska gå på ett visst sätt eller inte gå på ett annat sätt. Man bara gör.

Tillexempel om man ser någon bli attackerad på gatan så bara ingriper man, utan bindningar till det ena eller det andra. Om det finns rädsla eller inte är inget problem, om det inte finns någon bindning till rädsla. Rädslan kan komma det spelar ingen roll för det är bindningen som är problemet. Om man är bunden till rädsla kanske man börjar tveka, börjar fundera "ska jag göra si eller ska jag göra så?" Men utan bindning till rädslan så kan man agera, man bara agerar utan att göra något särskilt av det, eller av rädslan. Man bara agerar, det är allt. Bara så.

Om man är hungrig så lagar man mat och äter den, utan att vara bunden till hungern eller till maten. Man bara gör. Man bara gör det som behöver göras. Och då finns frid och välbefinnande, då finns ro och glädje. Utan att vara bunden till det. Man trampar rakt i en vattenpöl och blir blöt ända in till foten. Men utan bindning så är det bara det, bara foten i en vattenpöl och blött, inget mer. Det är bara det.

Bara så, det är allt. Man slår näven i bordet! Bang! Såhär. Bara det, det är allt. Man stampar med foten i backen! Bang! Bara det, bara såhär, inget mer. Det är allt. Utan bindningar. Då är allt perfekt. Bara göra det som behöver göras.

Men jag vet förstås inte om jag har rätt.... :