"Delusion is practice"

Zen mind, Beginner's mind av Shunryu Suzuki är en jättebra bok. Det är en underbar bok. Efter att ha läst lite i den, slogs jag av följande tankar.....

För en del buddhister (däribland undertecknad) kan det vara lätt att bli missnöjd med hur man är nu och att sätta sin tilltro till en avlägsen framtid då man, efter att ha praktiserat mycket buddhism, ska ha förändrats, och då vara som man egentligen är, som man egentligen vill vara, inte rädd, inte arg, inte ledsen.... Sedan, i framtiden.

Men är det inte så att man redan är perfekt, med all rädsla, all ilska, all sorg? Är det inte så att man är okej som man är, i detta nu, här... här och nu....? Jo, det tycker jag!

Man behöver inte alls vänta på en osäker och avlägsen framtid för att kunna vara nöjd. Det är redan bra, precis som det är, och det finns inget särskilt att uppnå eller bli, utom att vara precis den jag är här och nu, och vara nöjd med det jag är och har nu, här och nu. Det är redan perfekt!

Om jag är medveten och närvarande och vet att jag är rädd eller arg eller ledsen eller vadsomhelst, och accepterar det, då är målet nått. Målet i vägen. För målet kan bara nås i detta nu, inte sedan. Bara i nuet. Om jag accepterar mörkret i mörkret så är Buddha redan här, så är upplysningen redan här, i detta nu.

Meningen med att praktisera buddhism är inte att bli någon annan utan att lära sig acceptera vad man redan är, i varje ögonblick. Det är syftet, då har man nått målet. Målet tillhör inte framtiden, utan nuet.

Så länge man försöker bli något annat kommer man ingenstans. När man slutar försöka, är man redan framme. Även missnöjet med att jag inte kan acceptera mig själv som jag är, är helt i sin ordning, perfekt. Allt som behövs är det perfekta synsättet, klarsynthet, och det finns alltid tillgängligt, i varje ögonblick.

Jag brukar tänka att "jag ska praktisera uppmärksamhet nu, och sen nån gång i framtiden kommer det verkligen betala sig, nån gång sen, då jag alltid kommer vara glad och naturlig". Men då har jag lagt till något extra. Det enda som behövs är uppmärksamhet i nuet, och det är allt. Då är det klart redan, då är målet nått här och nu. Det finns inget mål i framtiden, målet är här redan i nuet, målet är vägen. Att praktisera uppmärksamhet, att betrakta känslor och tankar utan att dras med, att veta deras förgängliga natur, och då är det färdigt redan. Det är allt. Som det är. Om jag sätter målet i en framtid, förlorar jag målet, för målet är här i nuet.

Min rädsla, min ilska, min sorg osv. kommer inte försvinna, det spelar ingen roll hur länge jag håller på praktisera eller vad jag än gör, rädslan kommer aldrig försvinna. Målet med att praktisera buddhism är inte att förinta något eller bli av med något, eller bli något särskilt. Målet med praktiken är att lära sig acceptera vad som finns, att vara med det som är. Men egentligen kan man inte "lära sig", det är missvisande för det är inte något man lär sig egentligen, det är en insikt, en insikt i praktiken.... Typ.... En insikt som lever. Inte att bli en buddha, det går inte att bli något särskilt, för vi är redan!

Citat ur Zen mind, Beginner's mind: "To have delusion is practice." "Just say, 'Oh, this is just delusion,' and do not be bothered by it." "... that is actually enlightenment itself", "establish your practice in your delusion" "Delusion is practice"

Tänk: "Åh det här är bara tristess efter att ha läst Johans långa tråkiga text". Då är målet redan nått, då är buddha redan där, upplystheten självt, mitt i förvirringen.