Respekt

Respekt är ett bra medel för att öka sin närvaro i nuet, sin mindfulness. När man har respekt blir man medveten om sina rörelser. Om man har respekt för maten, slevar man inte bara i sig den, man tar det lugnt och varsamt, tugga för tugga, medveten. När man har respekt för teet slänger man inte bara ner det i koppen. Sakta, medvetet, tar man en nypa teblad och sätter ner. Om man har respekt för tallriken, för besticken, för stolen, slänger man inte omkring dem hursomhelst, omedvetet. Istället hanterar man dem med medvetna rörelser, rörelser man är närvarande i.

Man kanske rentav minns att alla dessa ting egentligen lever, laddade av de människors liv som tillverkat dem. Alla dessa ting är en förlängning av de människor som tillverkat dem, transporterat dem, sålt dem, använt dem. När man minns det och allt det arbete de lagt ner på att tillverka och odla, och att de kunnat leva och få mat på bordet tack vare dessa "ting", vill man inte längre hantera och slänga de omkring hur som helst. Man fylls av respekt och medveten närvaro, och kärlek.

Om man utsträcker sin respekt till att också innefatta den egna kroppen och sinnet, vill man snart inte längre stoppa i sig vad som helst eller delta i vilka samtal som helst, eller se eller läsa vad som helst. Man blir uppmärksam på vad som skadar och vad som bringar hälsa, och utifrån respekt för sin egen kropp, och sitt eget sinne, undviker man det som skadar och söker upp det som bringar hälsa. Man blir medveten, närvarande. Så respekt är ett bra medel för att öka sin närvaro i nuet, sin närvaro i livet, i verkligheten.

Därför vill jag kultivera respekt. Respekt är en av de vägar som leder från avdomnad, från likgiltighet, till uppvaknande, till engagemang, ja från hat, från döden, till kärlek, till livet. Respekt gör en levande, och man ser att alltomkring en också andas och lever. Steg för steg får man respekt för allt, inte för att det råkar fylla något syfte, utan bara för att det finns.