magin är aldrig förlorad

Det kan bli så att jag kommer vara glad nu i några dagar framöver. Men många bilder och tankar kommer komma mig till mötes, och jag kommer inte se dem som de är; de kommer vara laddade med mening och fulla av betydelse - som jag har gett dem. Förr eller senare finns det risk för att jag blir nedstämd igen, eller vi säger såhär: känslor av nedstämdhet kommer att manifestera sig igen. Förmodligen kommer jag, åtminstone till en början, ta allvarligt på det. Jag kommer tänka, "åh nej, ledsen igen, vad är det som är fel??" Jag kommer börja tänka alla möjliga sorters, mer eller mindre, panikslagna tankar i stil med, "jag vill vara glad igen, känna livets magi och hur underbart det är att leva, hur ska jag göra, hur ska jag bli av med nedstämdheten??"

Då har jag återigen trampat snett. Så länge jag tror att jag måste bli av med något för att uppleva livet, så kommer jag aldrig få uppleva livet. Nedstämdhet - det är livet, rakt framför mig, inom mig - där har jag det: livet - alltid. Precis alltid. Livet är där hela tiden.

När jag desperat vill bli av med nedstämdheten, är det bara ännu ett begär jag snärjt in mig i. Tro inte att det är något fel eller abnormt med nedstämdhet. Det är en helt naturlig aspekt av livet, livet! Stanna med nedstämdheten, försök inte bli av med den. Bara notera: "nedstämdhet". Den stannar kvar: "fortfarande nedstämdhet". Det är allt som behövs, vara vaksam och notera. Snärj inte in mig varken i nedstämdheten eller i önskan att bli av med den.

Jag har upplevt nedstämdhet förut, har den stannat kvar? Den har kommit och gått, det är allt den gör; uppstår, förändras, försvinner. Det är allt och inget mer. Så var inte rädd eller orolig. Tro inte att jag förlorat något eller att något är fel, att detta är en anomali. Bara fortsätt praktisera. Oavsett vilka känslor: praktisera.

Och det som jag praktiserar är alltså:

• accepterande, aktiv, vaksamhet

• återkomma till nuet, leva i kroppen, mindre i tankar och fantasier

Detta är de två viktigaste.

Jag upplever att denna vaksamhet fungerar, men jag tror man måste skapa grunderna för att det ska fungera. Och de grunderna är moral. Jag tror man måste ställa ner alkoholen och låta myggorna leva. Jag tror man måste vara vänlig och tala vänligt, inte höja rösten, inte tala vad som faller en in utan sätta vaksamheten på talet och utöva kontroll. Även fast det finns ilska - tala vänligt, tala mjukt och artigt, tala harmlöst. Och håll inte fast vid ilskna tankar.

Man måste träna såhär, tror jag. Jag tror det är den snabbaste och säkraste vägen till "släppa taget". Det plus generositet.


1. Restraint is good in the eye, good is the restraint in the ear; restraint in the nose is good, good is restraint in the tongue.

2. Restraint is good in the body, good is restraint in the speech. Restraint is good in thought, good is restraint in everything. The mendicant restrained in all things is freed from all misery.

3. One whose hands are controlled, whose feet are controlled, whose speech is controlled, who is supremely controlled, one who is inwardly joyful, collected, content alone, is one they call a mendicant.

4. Sweet is the speech of the mendicant who controls his mouth, speaks with consideration, is not proud, and illumines the meaningful and the true.

5. A mendicant whose pleasure is truth, who delights in truth, who contemplates truth, and who follows truth, does not fall away from truth.

ur Dhammapada - The sayings of Buddha översatt av Thomas Cleary