Sov för lite i natt, erfor ett uppjagat, agiterat, lättretligt sinnestillstånd och då satte jag det i samband med för sent sänggående (klockan 04:00), men sedan läste jag lite (The Four Noble Truths av Ajahn Sumedho) och funderade lite mer och egentligen är det ju så att det spelar ju ingen roll om jag sover tillräckligt, för lite eller för mycket - disharmoniska sinnestillstånd kommer jag ändå få erfara.
Och det är inget problem, ett problem blir det först när jag gör det till ett problem, alltså när jag skapar "dukkha", av det i huvudet; lättretlighet är bara lättretlighet och ingenting speciellt. Allt som behövs är vaksamhet. "Lättretlighet" är bara ännu ett förgängligt och otillfredsställande fenomen utan något "jag".
Det är om jag snärjer in mig i det eller förtränger det som det blir ett problem, när jag snärjer in mig i missnöje eller skuldkänslor för att det finns lättretlighet, när jag kategoriserar "lättretlighet" som dåligt - det är då som det blir ett problem.
Med vaksamhet som accepterar är det okej som det är, och inget särskilt alls. När jag börjar fundera över "varför åh varför" och tänka "om jag inte sovit för lite..." om om om, när jag skapar förtvivlan - då blir det ett problem. Om jag bara är vaksam och låter lättretligheten vara som den är, då finns inget problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar