När jag läste lite om samurajernas moralkod tänkte jag att jag skulle göra en egen moralkod.
Om jag gör en sådan och följer den och gör det jag tror är rätt behöver jag inte oroa mig för tillexempel vad andra tycker. Jag vet att jag gjort mitt bästa. Om de hånar mig spelar ingen roll.
Ur detta kommer ett gott självförtroende. Man blir sin egen tillflykt, sitt eget stöd. Den enda jag har att svara inför är mig själv. Jag måste lära känna mig själv, jag måste tro på mig själv, jag måste gilla mig själv. Jag måste ta hand om mig själv. Jag kan inte räkna med att någon annan ska göra det.
Jag ska inte se ner på mig själv eller förakta mig själv. Jag måste inse att jag duger som jag är. Det jag gör betyder något, det jag säger betyder något. Det jag tänker betyder något.
Det finns ingen anledning att ge upp. Om man ger upp kan man aldrig lyckas. Ibland försöker man och det går inte, då försöker man något annat. Man kan inte ge upp. Det finns alltid hopp. Hur mörk situationen än är.
Mest handlar det om en sinnets inställning. Att inte ge upp i tankarna. Att inte överge kärlek och hopp, aldrig aldrig. Försöka och försöka, igen och igen så lyckas man, och gör man inte det har man i alla fall gjort sitt bästa. Man kan vara lugn. Alltid har man lärt sig något.
"Om ett problem kan lösas, varför bekymra sig? Om ett problem inte kan lösas, vad hjälper det då att bekymra sig?"
Ge aldrig upp, var aldrig föraktfull, tänk aldrig aldrig en aktiv negativ tanke, förträng inte ohälsosamma sinnestillstånd eller betrakta dem som ett misslyckande. Låt dem komma, låt dem gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar