att göra det rätta

att göra det rätta är inte alltid lätt. ibland går det inte att se klart vad som är det rätta. man väger två alternativ mot varandra och båda verkar lika fel/lika rätt. ibland vet man vad som är rätt men man luras av känslor eller begär som är starka och drar åt ett håll som i slutändan bara leder till lidande. Det är svårt att gå emot sådana begär. Ibland kanske det inte ens är begär men bara vanor, som man aldrig ifrågasatt utan bara följer för att man alltid gjort så. Man kanske aldrig provat göra det annorlunda, man kanske aldrig har slagits av tanken att det finns andra sätt, ett annat sätt att vara, ett alternativ. Man bara följer sin vana, och så stärks den, och så följer man den ännu mer, och så stärks den ännu mer och det blir svårare och svårare att gå emot vanorna.

Men sen om man gör det, vad väntar? Större frihet, frihet från vanor, en större frihet än friheten att följa vanor. Frihet från vanor. Var kommer lidande ifrån? Vad är lidandets ursprung?

Den inre kampen är större och svårare än den yttre. Det är svårare att besegra sig själv, än att besegra andra. Att vara sig själv, men också fri från sig själv. En frihet att välja om man vill följa sina vanor eller avstå.

jag kanske bara svammlar