fundamentalism

Jag är trött på fundamentalister och fanatiker. Som t.ex. vissa veganer. De kan vara så dömande och elitistiska, och ser ner på alla som inte är veganer. Ja, de som de ser ner mest på är vegetarianer som dricker mjölk och äter ägg. Jag är trött på den attityden. Bättre att man gör något än inget alls. Jag är trött på att man sätter sig till doms över andra, och ser sig som högre stående, mer upplyst än andra.

Uppblåsthet och arrogans, sånt är verkligen tröttande. Sen så umgås de bara med andra "rättänkande" och har sin grupp där de sitter å dömer å hatar alla andra som inte ser det på samma sätt som de gör. Fanatism är det.

Vad som ofta händer sen, med fundamentalister, är att de efter ett par år är alldeles utslitna och trötta av sin attityd, att de helt byter spår och börjar omhulda ideal som är tvärtemot vad de förut trodde. Veganer blir fanatiska köttätare, och så ser de ner på alla veganer för att de dels ska in i en ny grupp och vill visa sig värdig medlemskap i den gruppen, dels tror de att andra veganer tänker lika fundamentalistiskt som de själva.

Jag är vegan själv, men vill inte ha den föraktfulla, högfärdiga attityden. Det här gäller för övrigt inte bara veganer, utan på alla områden. Fundamentalism är sig likt i alla grupper och kulturer.

Dessutom vill jag vara vegan resten av livet - det orkar man inte om man är fundamentalist, för det tär på och motarbetar krafter, motivation, energi och inspiration. Om man ska gå runt å störa sig på, och se ner på alla som inte tänker som en själv, så orkar man mycket snart inte mer.