Burma VJ

Jag såg just en oerhört bra och stark dokumentär på SVT play, som heter Burma VJ, den finns kvar på SVT play till 2 februari. Så om man vill se den har man fortfarande några dagar på sig. (Sen kan man även finna den på youtube verkar det som, uppdelad i flera 10 minuter långa avsnitt. Och jag hittade den på Veoh också, men för å få se hela måste man installera veoh-player.)

VJ står för video journalist, och filmen handlar om upproret på hösten 2007, och de reportrar, från Democratic Voice of Burma, som dokumenterade det, och som i princip var den enda kanalen ut till omvärlden.

Det är stundtals jobbigt att se filmen för man vet hur det ska sluta, det fanns så mycket hoppfullhet och glädje i början av upproret, som sen förbyttes i våld och död när regimen svarade. Det är också en inspirerande film, som visar hur modiga munkarna och andra demonstranter, och reportrarna, var som trotsade den våldsamma och farliga maktapparaten.

Tyvärr bryr sig inte de som skulle kunna göra något särskilt mycket, visst kommer en del protester från FN, USA, EU, ASEAN, men de är tämligen lama till intet förpliktigande. De som profiterar på detta är lika skyldiga som generalerna. Som vanligt betyder inte människors liv och frihet så mycket, när storföretagen kan tjäna pengar. Vem säljer t.ex. vapnen till militären - bilarna, utrustningen? Det franska oljebolaget Total och amerikanska Chevron gör affärer med juntan, och kinesiska regimen har också nära band till den burmesiska.

Utan allt det här stödet från omvärldens mäktiga kretsar, hade inte den burmesiska regimen kunnat fortsätta. När allt kommer omkring så bryr sig inte regeringar och storföretag särskilt mycket om mänskliga rättigheter, frihet (för andra än de själva), rättvisa, ja kärlek - allt det där som vi vanliga dödliga håller så högt. De bryr sig inte och ser det inte som deras problem, om ingen tvingar de att bry sig, å gör det till deras problem.

Men i slutändan behövs inte samhällstopparna, de tillför inget. Vi klarar oss mycket bättre utan dem.