I alla fall, man hinner tänka mycket medan man sitter med den där uppsatsen, och jag började fundera över min alltmer pessimistiska livsyn. Jag känner att jag börjar bli cynisk, och tappa tron på människan. Det är inget som började idag, utan jag tror jag känt det några månader, kanske nåt år.
Jag misstror människor, och misstänker att de vill det värsta, att många av dem på något sätt hatar mig. Det finns nog ingen myndighet, inrättning, institution, organisation, parti eller dylikt osv. som jag har förtroende för, som jag tror att "de är iaf schysta och inte korrumperade".
När jag tänker på att jag i bakgrunden har denna mörka syn på tillvaron, ständigt ser faror och hot om våld och elakheter överallt, blir förvånad när människor är vänliga osv bla bla bla, då blir jag allt lite dyster.
Jag läste litegrann om cynism på wikipedia. Det betyder alltså att man har en allmän misstro beträffande t.ex. andra människors motiv. Ja, det stämmer på den känsla jag ganska ofta känner inombords, att människor inte är riktigt ärliga, att de har något annat motiv än de utger, för vad de säger och gör.
Inte så att jag automatiskt tror så, men jag märker av begynnande tendenser till att jag ska börja tro så ännu mer.
Men då kommer man att tänka på Ronny Eriksson, och den där låten om att det är lika bra att sluta drömma, för det går åt helvete i alla fall. Jag sökte lite å hittade den på youtube. Den heter "Pessimistkonsulten", ibland går den under titeln "Lika bra att sluta drömma".
I klippet pratar han först lite om det norrländska svårmodet, och ja det är väl ett kulturarv det här då trots allt. Och som ett sådant måste jag värna den begynnande cynismen och pessimismen, för det är ju trots allt en del av det här kärva som jag kommer från. Som han säger: "en norrlänning han ska vara deprimerad och pessimistisk" för i det här svarthålet där vi bor finns det ingen anledning att vara optimist. Nedanför följer texten till låten, som jag hittade här.
Man avlas hit till jämmerdalen.
I slutet av augusti föddes jag.
Det var det året när det just i slutet på augusti,
regnade varenda dag.
Sen växte jag upp och blev äldre,
ja, man har ju inget annat val,
och ända sen den första dan har jag av slentrian
släntrat kring här i vår jämmerdal.
ref:
Det är lika bra att sluta drömma.
Det går åt helvete i alla fall.
För om man drömmer om Paris
hamnar man på något vis
likförbannat i Hudiksvall.
I sin ungdom hade man väl fantasier,
men de va´ ungdomsynder man begick.
Man trodde på jämlikhet och på solidaritet,
men nu har man fått en bättre överblick.
Det är bäst att ge fan i politiken,
och låta folk få tycka vad dom vill.
Inte fan är det nån mening med att slåss i nån förening,
nej, det tjänar ändå ingenting till.
ref:
Så småningom så börja´ saven stiga,
och man sökte sig en livskamrat,
nån som uppfyllde ens normer, nån med Dolly Partons former
och Tore Wretmans kunnande i mat.
men inte fasen blev det som man drömde
då man var en sjutton - arton år
för nu i efterhand så vet man - hon ser ut som Tore Wretman
och lagar mat som Dolly Parton gör.
ref:
Nu står man mellan vaggan och graven.
Medelålders och med övervikt.
Visst har man väl planera´ att börja motionera
fast givetvis på lite längre sikt.
Och man drömmer om en ny och fin Mercedes
och ett sommarhus i Portugal,
men man får en gammal Skoda med en trasig växellåda
och en friggebod i allra bästa fall
ref:
Och ni som sitter här ibland publiken,
ni tror ni har det trevligt, men ni ska
vara måttligt glada ni har säkert vattenskada
i kåken när ni kommer hem igen.
Och alla ni karlar som sitter här och hoppas
och drömmer för öppna spjäll
det har ni ingenting för att ni sitter här och gör,
för det blir ändå ingenting i kväll
Ref:
Ref:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar