det har klarnat

Nu förstår jag varför jag haft en del bekymmer den senaste tiden.

Jag studerar ju till bibliotekarie nu. Det som hänt är att jag börjat ta studierna för allvarligt, för seriöst. Jag har snärjt in mig i allvar över att studera, med någon slags skuldkänsla som grund, en känsla av att jag borde studera hårt, borde kunna allt, läsa allt.

Nu förstår jag att detta varit orsak till oro, stress, tungsinne.

Dessa studier är inte särskilt viktiga, inget att ta särskilt allvarligt, eller lägga ner alltför mycket energi och tid på. Det viktigaste av allt är att praktisera buddhism, det är det enda som verkligen är värt att göra. Studier av annat slag kan bara komma i andra, eller kanske tredje, hand.

Jag ställer mig själv frågan: varför studerar jag? För att kunna få jobb. Varför jobba? För att få pengar. Vad ska jag med pengar till? Så att jag kan överleva. Varför ska jag överleva? För att kunna praktisera buddhism.

Alltså är studier bara ett medel för att jag ska kunna praktisera buddhismen. Jag satte medlet högre än ändamålet, och då blev jag förstås drabbad av allehanda bekymmer.

Nu har jag förstått saken, och kommer återigen, precis som vanligt, ta studierna med ro. Jag kommer inte "övergöra" det om man säger så. Betyget godkänt är nog för mig. Jag kommer tillägna mig vad som behövs, men inte mer. Jag kommer studera med minsta möjliga ansträngning, bara precis vad som behövs, precis på gränsen mellan att klara det och inte klara det. Jag måste ju ha tid till vila och rekreation också!

Det enda värt något, det enda som betyder något, som har någon verklig mening; är att praktisera buddhismen.

I världen blir sånt som inte alls är särskilt viktigt, stämplat som oändligt viktigt och seriöst och allvarligt. I själva verket har det bara en sekundär betydelse, inte mer än bokstäver skrivna i sanden.

De kommer och de går, men Buddha-Dhamma består!


Look within.
Be still.
Free from fear and attachment,
Know the sweet joy of living in the way.

- ur Dhammapada

källa: Spiritwalk Teachers: Buddha