fredag, juni 27, 2008
tribute!
När jag skummade igenom marshallakavargens favoriter på youtube, fick jag en ny idol. Det här inlägget är min tribut till den i mitt tycke skönaste nyhetsuppläsaren av de alla: Rikard Palm.
fredag, juni 20, 2008
igår
Igår var en märklig dag av flera roliga och trevliga händelser. Filmen har jag ju nämnt. En annan sak var att A. kom hit igår. Och sen på kvällen satt mor och syster, och lillebror och L. och A. och jag, runt köksbordet och bara pratade en massa. Sånt som inte händer så ofta tråkigt nog. Jag kan inte bli personligare än såhär på en blogg (och knappt i verkligheten heller, man är ju trots allt norrbottning): det var jättekul helt enkelt.
Norrbottniskt:
- hur är det?
- inte är det så dåligt.
(man säger inte "det är jättebra" man säger "inte är det så dåligt")
Och om man haft kul med nån, så säger man inte "va kul vi har det". Om man överhuvudtaget erkänner att man haft kul så säger man nåt i stil med:
- det var ju inte så dåligt det här
- nee
men för det mesta blir det bara ett "jaja vi hörs"
Men nu generaliserar jag en aning förstås.
Norrbottniskt:
- hur är det?
- inte är det så dåligt.
(man säger inte "det är jättebra" man säger "inte är det så dåligt")
Och om man haft kul med nån, så säger man inte "va kul vi har det". Om man överhuvudtaget erkänner att man haft kul så säger man nåt i stil med:
- det var ju inte så dåligt det här
- nee
men för det mesta blir det bara ett "jaja vi hörs"
Men nu generaliserar jag en aning förstås.
Fearless Mountain
Nu har jag beställt och fått och sett Fearless Mountain, en dokumentärfilm om Abhayagiri Buddhist Monastery (på wikipedia) som är ett tempel i Ajahn Chahs tradition. När jag ser den här rogivande och underbara filmen, så känner jag att jag vill åka iväg och bli buddhistmunk.
Jag brukar känna så emellanåt; det är som att det finns en ständigt närvarande men ofta slumrande längtan efter att leva det livet - som bland annat väcks till liv av sådana här fina filmer. Om det någonsin blir något av det, vet jag inte. Jag antar att det är min dröm, en sån där dröm som många har, "nån gång i framtiden då ska jag...", en sån där dröm som kanske inte så många tar tag i.
Att få tillbringa en timme med munkar och lekmänniskor på Abhayagiri är verkligen en angenäm upplevelse, och idag känner jag en saknad, filmen färgar hela min tillvaro och kommer väl fortsätta göra så åtminstone idag. Det här är en DVD jag kommer nöta, jag kommer se om den ett flertal gånger, samt spela upp olika favoritscener. Och så fanns det med buddhistisk chanting som man kan slå på när man känner för det.
Här är en trailer för filmen.
Jag brukar känna så emellanåt; det är som att det finns en ständigt närvarande men ofta slumrande längtan efter att leva det livet - som bland annat väcks till liv av sådana här fina filmer. Om det någonsin blir något av det, vet jag inte. Jag antar att det är min dröm, en sån där dröm som många har, "nån gång i framtiden då ska jag...", en sån där dröm som kanske inte så många tar tag i.
Att få tillbringa en timme med munkar och lekmänniskor på Abhayagiri är verkligen en angenäm upplevelse, och idag känner jag en saknad, filmen färgar hela min tillvaro och kommer väl fortsätta göra så åtminstone idag. Det här är en DVD jag kommer nöta, jag kommer se om den ett flertal gånger, samt spela upp olika favoritscener. Och så fanns det med buddhistisk chanting som man kan slå på när man känner för det.
Här är en trailer för filmen.
torsdag, juni 19, 2008
söndag, juni 15, 2008
Två årsjubileum
Idag firar vi jubileum här på bloggen. Det är nämligen exakt två år sen bloggen startades. Dagen till ära sitter jag ute i trädgården och skriver detta. Det kan jag nog inte göra så länge till dock, eftersom det ser ut att bli regn snart. Eller kanske inte.
Jag minns än i dag det där första, korta, kärnfulla inlägget som rymde så mycket information och förhoppningar. Sedan har det följt andra inlägg, detta är ett av mina favoriter, det ska min bror ha cred för.
Nu är det en mygga som har börjat trakassera mig, så nu ska jag gå in igen. Ojojoj nu bajsade en fågel på hammocken... va ska mamma säga...? Å fågeln tittade på mig när han/hon gjorde det. Det var en slags markering? Vilken fräck fågel när jag tänker på det. Vilket snöpligt slut på jubileumsinlägget.
Jag minns än i dag det där första, korta, kärnfulla inlägget som rymde så mycket information och förhoppningar. Sedan har det följt andra inlägg, detta är ett av mina favoriter, det ska min bror ha cred för.
Nu är det en mygga som har börjat trakassera mig, så nu ska jag gå in igen. Ojojoj nu bajsade en fågel på hammocken... va ska mamma säga...? Å fågeln tittade på mig när han/hon gjorde det. Det var en slags markering? Vilken fräck fågel när jag tänker på det. Vilket snöpligt slut på jubileumsinlägget.
lördag, juni 14, 2008
Hotel Rwanda
Ibland ser man en film som är något mer än bara en film, något som inspirerar och finns kvar långt efteråt. En sån film är för mig Hotel Rwanda. Jag tänker att, även om man inte kan göra allt, även om man inte kan hjälpa alla, så kan man i alla fall göra något. Och ju fler som gör något, så till slut blir det allt.
Här en låt från filmen, A Million Voices, med Wyclef Jean.
Text till låten finns på Youtube.
Här en låt från filmen, A Million Voices, med Wyclef Jean.
Text till låten finns på Youtube.
söndag, juni 08, 2008
fredag, juni 06, 2008
familjen
jag ska berätta något om min familj. om vi ska på något kommer vi sällan i samlad trupp, på samma tid. nej vi kommer i omgångar. först kommer kanske tre i tid (precis i tid, sällan före utsatt tid), sen droppar övriga in kanske en och en, eller två, och sen en och så två.
Om vi nån gång kommer tillsammans kommer vi inte i tid. Då kommer vi istället den tid den siste skulle ha kommit, om vi hade kommit i omgångar.
För att ta ett exempel. Igår tog bror Sebbe studenten. Först på plats var mor, far, och syster K. Därefter kom bror J. Ytterligare lite senare droppade jag in. Sen efter ännu ett tag kom bror J:s käresta.
Jag tycker det är kul och bra! :-) Idag på restaurangen hörde vi: Dion and The Belmonts - I Wonder Why. Gammal klassiker från 50-talet.
Om vi nån gång kommer tillsammans kommer vi inte i tid. Då kommer vi istället den tid den siste skulle ha kommit, om vi hade kommit i omgångar.
För att ta ett exempel. Igår tog bror Sebbe studenten. Först på plats var mor, far, och syster K. Därefter kom bror J. Ytterligare lite senare droppade jag in. Sen efter ännu ett tag kom bror J:s käresta.
Jag tycker det är kul och bra! :-) Idag på restaurangen hörde vi: Dion and The Belmonts - I Wonder Why. Gammal klassiker från 50-talet.
studenten
idag tog bror S. studenten, eller ja tekniskt sett igår, eftersom den är halv tre på natten nu (men det ska jag censurera genom att manipulera i bloggen så det ser ut som jag kommer skriva detta inlägg imorgon ska vi säga kl. 8:00) hahahehehah nu måste jag sova
ja men han tog sutdetnen i alla fall och det var ju jättekul! tyvärr var jag lite försenad så jag missade själva utgången. ni ska få se bilder sen, det har min syster utlovat på sin blogg så ni får hålla utkik där.
sov gott!
eller, hehe godmorgon! uppe med tuppen
ja men han tog sutdetnen i alla fall och det var ju jättekul! tyvärr var jag lite försenad så jag missade själva utgången. ni ska få se bilder sen, det har min syster utlovat på sin blogg så ni får hålla utkik där.
sov gott!
eller, hehe godmorgon! uppe med tuppen
lördag, maj 31, 2008
torsdag, maj 29, 2008
en andlig väg
Jag vill hitta en andlig väg, ett annat sätt att leva, ett mer fullständigt sätt. Men vad är en andlig väg? Man måste ju fortfarande gå på toaletten, man måste fortfarande tvätta sig, städa, man måste fortfarande handla mat och laga den. Det måste finnas en andlig väg som innefattar allt det, en fullständig väg som inte är beroende av några särskilda, svåruppnåeliga villkor, utan en andlig väg som ligger öppen för alla, överallt i alla tider i alla kulturer. I varje ögonblick.
Vad kan den bestå av, var är den andliga vägen. Jag vet inte, jag har inte funnit den, men jag tror att jag börjat ana dess konturer rent intellektuellt alltså. Känslomässigt har jag inte en aning, den är inte förankrad i mitt hjärta.
Det tycks mig som att en andlig väg måste bestå av harmlöshet. Det verkar som att det inte går att förena andlighet med att man skadar andra levande varelser, hur små de än är. Vilka villkor delar jag med en myra? Vilka erfarenheter har vi gemensamma, vilka gemensamma nämnare har vi alla levande varelser? Vi vill alla leva, vi vill leva lyckligt, allt vad vi gör består av handlingar som är inriktade på att vi ska finna frid och välbefinnande, vi vill vara lyckliga.
En myra föds, växer och dör, precis som jag, en myra vill leva fri från lidande, precis som jag, en myra vill inte bli trampad på, precis som jag.
Det tycks mig som att andlighet på nåt sätt måste ta detta i beaktande. Det känns inte som en andlig väg att trampa på och skada andra varelser, det känns inte som en andlig väg att ta vad man vill ha utan att bry sig om andra, det känns inte som en andlig väg att vara respektlös och girig. Det tycks mig som att andlighet inte kan vara att förhindra andra varelser från att finna sin andlighet - d.v.s. sinnesfrid och frihet från lidande.
Det verkar också som att andlighet inte kan innebära att säga allt som far genom huvudet, det verkar som att självdisciplin och andlighet är två viktiga sammanlänkade fenomen. Andlighet kan inte vara att tro på alla sina begär och motviljor, men andlighet kan inte heller vara ett krig mot begären. Andlighet måste vara en slags acceptans av begären och motviljorna, utan att man följer dem vart dem än leder, utan att man förtränger dem.
Men för allt det här behövs närvaro, medvetenhet, uppmärksamhet - för vanans makt är stor, och som vana har jag att följa det som leder bort från andlighet. Alltså behöver man medvetenhet, vis medvetenhet så att man vet vad man gör och vad konsekvenserna kan bli. Man behöver självinsikt, och pigg vaksamhet.
Men generositet behöver också vara med, att dela med sig, att bjuda. Inte bara andra varelser, utan också sig själv, att förlåta sig själv är ju en slags generositet tycker jag. Att upplåta rum åt alla sina konstiga tankar, känslor, begär, att inte döma dem - är ju också generositet. Att inte följa alla sina konstiga tankar, känslor, begär är ju en slags generositet mot världen och mot sig själv eftersom man slipper uppleva alla negativa konsekvenser som kommer av att leva så. Generositet är en slags öppenhet, luftighet, rymd, att vädra ut ett unket rum.
Harmlöshet, närvaro, generositet det kan man ju träna på. Alltså kan man träna sig att vandra den andliga vägen. Närvarande kan man ju vara när man är på toaletten, städar, handlar osv. Alltså finns den andliga vägen tillgänglig alltid, i alla ögonblick. Ja det finns inte ett enda ögonblick i hela existensen som inte är uppfyllt av andlighet, det bara är så lätt att missa.
Lustigt nog har jag räknat upp buddhismens syn på en andlig väg: moral, generositet, meditation. Moral är harmlöshet, att inte skada. Generositet, ja det är ju generositet. Närvaro, det är meditation. Meditation kan vara det svenska ordet för "bhavana" om jag inte missminner mig (men också för jhana) och bhavana betyder "utveckling", eller som jag läst i engelsk bok "mind cultivation". Närvaro kan också vara "sati".
Hursomhelst, jag kan intellektuellt tänka mig till vad den andliga vägen i stora drag består av. Men känslomässigt är jag vilse, och det som jag förstår intellektuellt är inte förankrat i mitt hjärta. Så jag vill förankra den andliga vägen i mitt hjärta.
Vad kan den bestå av, var är den andliga vägen. Jag vet inte, jag har inte funnit den, men jag tror att jag börjat ana dess konturer rent intellektuellt alltså. Känslomässigt har jag inte en aning, den är inte förankrad i mitt hjärta.
Det tycks mig som att en andlig väg måste bestå av harmlöshet. Det verkar som att det inte går att förena andlighet med att man skadar andra levande varelser, hur små de än är. Vilka villkor delar jag med en myra? Vilka erfarenheter har vi gemensamma, vilka gemensamma nämnare har vi alla levande varelser? Vi vill alla leva, vi vill leva lyckligt, allt vad vi gör består av handlingar som är inriktade på att vi ska finna frid och välbefinnande, vi vill vara lyckliga.
En myra föds, växer och dör, precis som jag, en myra vill leva fri från lidande, precis som jag, en myra vill inte bli trampad på, precis som jag.
Det tycks mig som att andlighet på nåt sätt måste ta detta i beaktande. Det känns inte som en andlig väg att trampa på och skada andra varelser, det känns inte som en andlig väg att ta vad man vill ha utan att bry sig om andra, det känns inte som en andlig väg att vara respektlös och girig. Det tycks mig som att andlighet inte kan vara att förhindra andra varelser från att finna sin andlighet - d.v.s. sinnesfrid och frihet från lidande.
Det verkar också som att andlighet inte kan innebära att säga allt som far genom huvudet, det verkar som att självdisciplin och andlighet är två viktiga sammanlänkade fenomen. Andlighet kan inte vara att tro på alla sina begär och motviljor, men andlighet kan inte heller vara ett krig mot begären. Andlighet måste vara en slags acceptans av begären och motviljorna, utan att man följer dem vart dem än leder, utan att man förtränger dem.
Men för allt det här behövs närvaro, medvetenhet, uppmärksamhet - för vanans makt är stor, och som vana har jag att följa det som leder bort från andlighet. Alltså behöver man medvetenhet, vis medvetenhet så att man vet vad man gör och vad konsekvenserna kan bli. Man behöver självinsikt, och pigg vaksamhet.
Men generositet behöver också vara med, att dela med sig, att bjuda. Inte bara andra varelser, utan också sig själv, att förlåta sig själv är ju en slags generositet tycker jag. Att upplåta rum åt alla sina konstiga tankar, känslor, begär, att inte döma dem - är ju också generositet. Att inte följa alla sina konstiga tankar, känslor, begär är ju en slags generositet mot världen och mot sig själv eftersom man slipper uppleva alla negativa konsekvenser som kommer av att leva så. Generositet är en slags öppenhet, luftighet, rymd, att vädra ut ett unket rum.
Harmlöshet, närvaro, generositet det kan man ju träna på. Alltså kan man träna sig att vandra den andliga vägen. Närvarande kan man ju vara när man är på toaletten, städar, handlar osv. Alltså finns den andliga vägen tillgänglig alltid, i alla ögonblick. Ja det finns inte ett enda ögonblick i hela existensen som inte är uppfyllt av andlighet, det bara är så lätt att missa.
Lustigt nog har jag räknat upp buddhismens syn på en andlig väg: moral, generositet, meditation. Moral är harmlöshet, att inte skada. Generositet, ja det är ju generositet. Närvaro, det är meditation. Meditation kan vara det svenska ordet för "bhavana" om jag inte missminner mig (men också för jhana) och bhavana betyder "utveckling", eller som jag läst i engelsk bok "mind cultivation". Närvaro kan också vara "sati".
Hursomhelst, jag kan intellektuellt tänka mig till vad den andliga vägen i stora drag består av. Men känslomässigt är jag vilse, och det som jag förstår intellektuellt är inte förankrat i mitt hjärta. Så jag vill förankra den andliga vägen i mitt hjärta.
retorik
Imorgon ska vi redovisa en retorik-uppgift i skolan. Den består av att vi ska hålla ett föredrag i 4 minuter framför övriga gruppen, och samtidigt bli filmade. Sen ska vi se på den där filmen av oss själva, och skriva ett omdöme som till minst 80 % måste vara positivt.
Jag har funderat på att kanske inte gå imorgon, och göra uppgiften själv hemma med en kamera och skicka till läraren. Man får göra så. I så fall kan man göra en rolig film av det också, och lägga på youtube. Då blir det än fler som har roligt, ja världen blir en lite roligare plats om jag inte går till skolan imorgon.
Först får jag det lite roligare för jag behöver inte stiga upp och gå till skolan, sen får alla som ser den roliga filmen på youtube också roligt. Alltså ökar den totala lyckan i världen. Så jag har kommit fram till att det är min moraliska skyldighet att inte gå till skolan imorgon.
Jag har funderat på att kanske inte gå imorgon, och göra uppgiften själv hemma med en kamera och skicka till läraren. Man får göra så. I så fall kan man göra en rolig film av det också, och lägga på youtube. Då blir det än fler som har roligt, ja världen blir en lite roligare plats om jag inte går till skolan imorgon.
Först får jag det lite roligare för jag behöver inte stiga upp och gå till skolan, sen får alla som ser den roliga filmen på youtube också roligt. Alltså ökar den totala lyckan i världen. Så jag har kommit fram till att det är min moraliska skyldighet att inte gå till skolan imorgon.
söndag, maj 25, 2008
Inlägg nr. 200
Jag sitter här och äter potatis och bönor. Man kan fundera över potatisen, var kommer den från, vem plockade upp den ur marken. Tänk att just den potatisen kom hit till min tallrik och att jag nu stoppar in den in i kroppen, så att den blir en del av min kropp. Tänk att min kropp här är uppbyggd av all mat och vätska jag tidigare tillfört den. den är summan av en massa människors arbete i sitt anletes svett.
Jag får pengar från CSN som jag sen använder att köpa potatis för, de här pengarna går vidare till de som odlade potatisen och de använder den till att köpa mat som nån annan tillverkat och så vandrar pengarna vidare i kretsloppet, och maten också. Allt vandrar omkring i kretsloppet som vi alla är en del av.
Jorden frambringar mat som sen bygger upp kroppen, så den här kroppen är en förlängning av jorden, och luften som kroppen andas. Och en dag återvänder kroppen till jorden.
Det är aldrig något som egentligen är mitt, jag bara förfogar över det ett tag. T.ex. pengarna, jag förfogar över dem ett tag, till jag byter dem mot potatis och sen är det nån annan som förfogar över dem ett tag. Den här potatisen förfogar jag över ett tag, den tillförs kroppen ja osv. Sen är den inte min längre. Kretsloppet snurrar vidare, och inbegriper hela universum, ständigt i rörelse. Allt det här har jag ständigt framför ögonen, ja det är jag ju en del av. men det är lätt att glömma.
Ja det var inlägg nummer 200. (Försöker tänka mer konstruktivt, det funkar rätt så bra :-)
Jag får pengar från CSN som jag sen använder att köpa potatis för, de här pengarna går vidare till de som odlade potatisen och de använder den till att köpa mat som nån annan tillverkat och så vandrar pengarna vidare i kretsloppet, och maten också. Allt vandrar omkring i kretsloppet som vi alla är en del av.
Jorden frambringar mat som sen bygger upp kroppen, så den här kroppen är en förlängning av jorden, och luften som kroppen andas. Och en dag återvänder kroppen till jorden.
Det är aldrig något som egentligen är mitt, jag bara förfogar över det ett tag. T.ex. pengarna, jag förfogar över dem ett tag, till jag byter dem mot potatis och sen är det nån annan som förfogar över dem ett tag. Den här potatisen förfogar jag över ett tag, den tillförs kroppen ja osv. Sen är den inte min längre. Kretsloppet snurrar vidare, och inbegriper hela universum, ständigt i rörelse. Allt det här har jag ständigt framför ögonen, ja det är jag ju en del av. men det är lätt att glömma.
Ja det var inlägg nummer 200. (Försöker tänka mer konstruktivt, det funkar rätt så bra :-)
lördag, maj 24, 2008
rehabilitering
Det största problemet med nedstämdhet är att jag börjar tycka om att gräva ned mig i den, och älta den. och tycka synd om mig själv, stackars mig. Så det finns något i mig som inte är nedstämt, något som kan observera nedstämdhet och antingen snärja in sig i den, eller försöka bli av med den. Eller bara observera den utan att döma.
Ja, det är åt helvete med världen och allt blir bara värre och det gör mig förtvivlad. Jag kan observera det. Jag behöver inte börja tycka om att världen är som den är, jag behöver heller inte börja tycka om min förtvivlan eller försöka bli av med den; jag kan observera det som det är. Det är så här det är; det är åt helvete, det gör mig förkrossad, det är så det är just nu. Om jag kan göra något, så låt mig göra det, ge det allt jag har, om jag inte kan göra nåt så gör inget. Sitt ner, drick te i väntan på att det oundvikliga sker och allt rasar samman.
Fritt återberättat ur minnet: bror S. berättade mig för mig en historia från Ajahn Chahs tempel (som han hört från Ajahn Brahm). En västerlänning kom dit för att träffa Ajahn Chah, men hittade honom inte någonstans och ingen visste var han var. Västerlänningen såg att det behövdes sopas löv, så han tänkte att "well, I might as well sweep some leaves while I'm waiting". Så han satte igång att sopa löv. Snart kände han att någon knackade honom på axeln, så han vände sig om och såg att det var Ajahn Chah, och han sa "If you're going to sweep, give it all you got."
Vi tar lite mer Allan Edvall: Rehabilitering.
Ja, det är åt helvete med världen och allt blir bara värre och det gör mig förtvivlad. Jag kan observera det. Jag behöver inte börja tycka om att världen är som den är, jag behöver heller inte börja tycka om min förtvivlan eller försöka bli av med den; jag kan observera det som det är. Det är så här det är; det är åt helvete, det gör mig förkrossad, det är så det är just nu. Om jag kan göra något, så låt mig göra det, ge det allt jag har, om jag inte kan göra nåt så gör inget. Sitt ner, drick te i väntan på att det oundvikliga sker och allt rasar samman.
Fritt återberättat ur minnet: bror S. berättade mig för mig en historia från Ajahn Chahs tempel (som han hört från Ajahn Brahm). En västerlänning kom dit för att träffa Ajahn Chah, men hittade honom inte någonstans och ingen visste var han var. Västerlänningen såg att det behövdes sopas löv, så han tänkte att "well, I might as well sweep some leaves while I'm waiting". Så han satte igång att sopa löv. Snart kände han att någon knackade honom på axeln, så han vände sig om och såg att det var Ajahn Chah, och han sa "If you're going to sweep, give it all you got."
Vi tar lite mer Allan Edvall: Rehabilitering.
torsdag, maj 22, 2008
uppdatering
Jag tänkte att jag skulle uppdatera här, vad är situationen, hoppas inte det verkar alltför gnälligt eller dylikt.
Sanningen är den att jag inte precis upplever den bästa tiden i mitt liv just nu rent mentalt. Jag har ju skrivit om mina sömnproblem och nedstämdhet här tidigare, och att jag trodde det berodde på näringsbrist. Även om näringsbrist kan ha spelat sin roll i det hela verkar det istället som att det är meditationen som är orsaken.
Jag har nog inte riktigt velat erkänna att det är så, men det som jag upplever nu är ju samma sak som jag upplevde för ca 4 år sen när jag också mediterade regelbundet. Då slutade jag meditera och problemen upphörde.
Nu har jag tagit paus från min meditation och sömnproblemen verkar försvinna av det. Nu har jag inte mediterat sen i måndags, och igår natt sov jag lite bättre och igår kände jag mig lite muntrare. I natt sov jag väldigt bra. Fast munter känner jag mig inte idag, fast inte så deppig heller.
Mer känner jag mig lite oinspirerad, om jag inte kan meditera, vad har mitt liv för riktning då? Jag känner att om jag inte mediterar och strävar längs Vägen, då vet jag inte alls var jag är på väg.
Det låter allt lite gnälligt det här, men jag bara skriver av mig lite. Det ska nog ordna sig det här, jag håller på göra lite forskning ikring detta, och om det är någon annan som upplevt samma sak av meditation.
Det är bara att: Endure!
Sanningen är den att jag inte precis upplever den bästa tiden i mitt liv just nu rent mentalt. Jag har ju skrivit om mina sömnproblem och nedstämdhet här tidigare, och att jag trodde det berodde på näringsbrist. Även om näringsbrist kan ha spelat sin roll i det hela verkar det istället som att det är meditationen som är orsaken.
Jag har nog inte riktigt velat erkänna att det är så, men det som jag upplever nu är ju samma sak som jag upplevde för ca 4 år sen när jag också mediterade regelbundet. Då slutade jag meditera och problemen upphörde.
Nu har jag tagit paus från min meditation och sömnproblemen verkar försvinna av det. Nu har jag inte mediterat sen i måndags, och igår natt sov jag lite bättre och igår kände jag mig lite muntrare. I natt sov jag väldigt bra. Fast munter känner jag mig inte idag, fast inte så deppig heller.
Mer känner jag mig lite oinspirerad, om jag inte kan meditera, vad har mitt liv för riktning då? Jag känner att om jag inte mediterar och strävar längs Vägen, då vet jag inte alls var jag är på väg.
Det låter allt lite gnälligt det här, men jag bara skriver av mig lite. Det ska nog ordna sig det här, jag håller på göra lite forskning ikring detta, och om det är någon annan som upplevt samma sak av meditation.
Det är bara att: Endure!
fredag, maj 09, 2008
tisdag, maj 06, 2008
Buddhistmunkar i Thailand
Några buddhistmunkar i Thailand intervjuade. Musikvalet kan förefalla egendomligt, men får sin förklaring i slutet.
fredag, maj 02, 2008
torsdag, maj 01, 2008
tryptofan 2
Man kan köpa rent tryptofan på hälsokostaffären här i Sverige. Men i USA är det förbjudet, H. sa att det är många där som tycks ha blivit rejält sjuka av att ha ätit rent tryptofan. Så jag kommer avstå från att köpa någon sådan produkt. Det borde nog ni också göra. Eller kolla upp saken noggrant före. (hehe hur stavas noggrant egentligen, det är ett knepigt ord)
tisdag, april 29, 2008
tryptofan
Jag har haft vissa problem den senaste tiden, sömnproblem, oro osv. Jag kom fram till att det kanske berodde på näringsbrist, och jag började äta bättre. Brist på en av de essentiella aminosyrorna (de åtta , eller nio aminosyror som man måste få i sig från kosten) kan leda till depression och sömnproblem. Den aminosyran som det rör sig om är Tryptofan. Den finns mycket av i ko-mjölkprodukter och det är därför man brukar säga att man ska dricka ett glas varm komjölk om man inte kan sova, för i komjölk finns tryptofan.
(Ett lite senare tillägg: i USA är det förbjudet att köpa rent tryptofan, eftersom det visat sig att en del fått svåra skador av att använda rent tryptofan.)
Men om man är vegan som jag, då kan man inte dricka varm komjölk. Men det finns även i solrosfrön så det har jag ätit en del av den senaste veckan.
Vad är då tryptofan? Tryptofan är alltså en aminosyra (protein består av flera hopkopplade aminosyror), ur denna aminosyra bildas serotonin och ju högre serotonin-halt i hjärnan desto större välbefinnande. Liten halt av serotonin och man brukar må dåligt. Ur serotonin bildas på natten melatonin, och melatonin gör så man sover bra. Så utan melatonin sover man inte bra.
Så alltså: tryptofan bildar serotonin som bildar melatonin. Men aminosyrorna samarbetar med varandra, så det räcker inte att bara få i sig en, man måste få i sig alla de essentiella aminosyrorna för en fullgod effekt. Så för en vegan betyder det att hon eller han måste äta från flera olika proteinkällor varje dag.
Till en början verkade det fungera: jag mådde bättre, sov bättre. Men efter en vecka kom sömnbesvär och ångest tillbaka igen. Och nu vet jag inte riktigt vad som är på gång. Så jag fortsätter undersöka saken. En teori jag har är att jag kanske inte skulle börjat jogga på en gång efter att jag precis börjat förbättra min kost. Så nu vilar jag från joggningen så får vi se. Kanske det var näringsbrist trots allt.
Sen när det slutligen är över, för det kommer gå över på ett eller annat sätt (som Ajahn Chah sa till Ajahn Brahm när denne var sjuk i tyfus-feber: "Antingen går det över eller så dör du." Och det är ju helt sant, och det är alltså ingen idé att oroa sig, det kommer inte vara för evigt. Till dess: Endure!) jamen då när det är över, då vill jag utbrista i ett "Men nu är det i alla fall över!"
(Ett lite senare tillägg: i USA är det förbjudet att köpa rent tryptofan, eftersom det visat sig att en del fått svåra skador av att använda rent tryptofan.)
Men om man är vegan som jag, då kan man inte dricka varm komjölk. Men det finns även i solrosfrön så det har jag ätit en del av den senaste veckan.
Vad är då tryptofan? Tryptofan är alltså en aminosyra (protein består av flera hopkopplade aminosyror), ur denna aminosyra bildas serotonin och ju högre serotonin-halt i hjärnan desto större välbefinnande. Liten halt av serotonin och man brukar må dåligt. Ur serotonin bildas på natten melatonin, och melatonin gör så man sover bra. Så utan melatonin sover man inte bra.
Så alltså: tryptofan bildar serotonin som bildar melatonin. Men aminosyrorna samarbetar med varandra, så det räcker inte att bara få i sig en, man måste få i sig alla de essentiella aminosyrorna för en fullgod effekt. Så för en vegan betyder det att hon eller han måste äta från flera olika proteinkällor varje dag.
Till en början verkade det fungera: jag mådde bättre, sov bättre. Men efter en vecka kom sömnbesvär och ångest tillbaka igen. Och nu vet jag inte riktigt vad som är på gång. Så jag fortsätter undersöka saken. En teori jag har är att jag kanske inte skulle börjat jogga på en gång efter att jag precis börjat förbättra min kost. Så nu vilar jag från joggningen så får vi se. Kanske det var näringsbrist trots allt.
Sen när det slutligen är över, för det kommer gå över på ett eller annat sätt (som Ajahn Chah sa till Ajahn Brahm när denne var sjuk i tyfus-feber: "Antingen går det över eller så dör du." Och det är ju helt sant, och det är alltså ingen idé att oroa sig, det kommer inte vara för evigt. Till dess: Endure!) jamen då när det är över, då vill jag utbrista i ett "Men nu är det i alla fall över!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)