Te är inte bara te

Te är inte bara te. För någon är te ett exempel på något äckligt och frånstötande, förknippat med olustfyllda känslor och obehag. För någon är te ett exempel på något gott och tilldragande, förknippat med lustfyllda känslor och behag. Så te är inte bara te. Det är inte mer med det.

Te är bara te

Jag sitter och tittar på teet medan jag häller ur kannan ner i koppen. Det är bara te. Inget annat än te. Det spelar ingen roll vilken tradition eller skola jag kommer från, det spelar ingen roll vilket land eller vilket språk jag talar. Jag kan till och med komma från rymden och te är ändå bara te. Det spelar ingen roll om jag är mahayana-buddhist eller theravada-buddhist. Te är ändå bara te. Det är inte mer med det.

Förtroende

Jag är 99% övertygad om att man kan bli en buddha, en upplyst, och att det finns en väg som leder dit för alla som vandrar den. Jag är 99% övertygad om att karma-lagen finns, att hälsosamma handlingar leder till hälsosamma resultat, och att ohälsosamma handlingar leder till ohälsosamma resultat.

Jag är 99% övertygad, men inte 100% övertygad. Eftersom jag inte vet, så skulle det röra sig om blind tro om jag var 100% övertygad. Blind tro är ohälsosamt. Det finns alltid en möjlighet att man har fel. 99% övertygad = mycket högt förtroende, 100% övertygad utan att veta = blind tro..... (Och vad kan man egentligen veta? Är inte allt mer eller mindre gissningar?)

Ibland är skillnaden mellan hälsosamt och ohälsosamt endast 1 % ;-)

(OBS! denna artikel är byggd på ovetenskapliga metoder.......)

En kartong bananer.... (The Movie)

En kartong bananer......

jamen...

jamen det finns ju de som inte är buddhister och ändå känner välbefinnande. Ja så är det förstås. Det finns väl många vägar till välbefinnande.

Välbefinnande

Jag brukar för det mesta känna välbefinnande tror jag. Om jag tänker tillbaka, så verkar det så i alla fall. Men ibland känner jag mig nere, då undrar jag varför, och om jag verkligen brukar känna välbefinnande för det mesta.

Jag tror jag brukar känna välbefinnande. Men varför? Vad är det som gör att man känner välbefinnande? Är det hopp?

Jag tror välbefinnande kommer från att leva i nuet, att leva i kroppen här och nu, som en insiktsfull person sagt till mig.

Det kommer också från att leva enligt buddhismens fem träningsregler, tror jag. Att avhålla sig från att döda något levande, att avhålla sig från att ta det som inte givits, att avhålla sig från ohälsosamma sexuella handlingar, att avhålla sig från att ljuga, att avhålla sig från berusningsmedel.

Jag gör inte alltid det. Ett exempel: om jag hyser fientliga känslor är det början till att skada något levande och i slutändan att döda. Eller hur? Att medvetet döda en mygga börjar ju som en fientlig tanke eller känsla.

Så då har jag tagit ett steg snett i träningen, och konsekvenserna kommer som ett brev på posten: kanske som huvudvärk, kanske som en känsla av leda eller deppighet.

Lösningen finns i vad jag gör i sinnet, i tankarna. Visst?

Tankar

Jag tror att: Allt börjar med tankarna. Om man vill äta ett äpple börjar det som en tanke, någonstans i sinnet. Om allt börjar med tankarna, börjar livet med tankarna också? Om livet börjar med tankarna, måste man väl förändra sina tankar om man vill förändra sitt liv?

Jag försöker ändra mina tankar, göra de mer konstruktiva. För ärligt talat, jag tänker en massa, massa strunt, tankar som är skadliga, gör mig ledsen, inte är sanna. Tankar som absolut inte behövs.

Kommer mitt liv förändras? Jag återkommer......

Kvinnor, män, alla kan bli en buddha

SOMA SUTTA
Samyutta Nikaya V.2

Syster Soma

Det var i Savatthi, tidigt på morgonen. Då tog nunnan Soma på sig nunnedräkten, tog sin skål och ytterklädnad och gick till Savatthi för att få allmosor. När hon hade gått till Savatthi för att få allmosor och återvänt från sin tiggarvandring och efter sin måltid, gick hon till Den Blindes skogsdunge för att tillbringa dagen där. När hon gått långt in i Den Blindes skogsdunge, satte hon sig ner vid foten av ett träd för sin dagliga outtröttliga träning.

Då vände sig Mara, Den Onde, som ville väcka fruktan, skräck och fasa hos henne för att få henne att förlora sin koncentration, till henne och yttrade denna vers:

Detta tillstånd
det som
nås av siare
detta tillstånd så svårt att nå
det kan kvinnor
med deras ringa omdöme
inte nå.

Då kom denna tanke för nunnan Soma: ”Nå, den som reciterade – var det en mänsklig varelse eller en icke-mänsklig?” Då kom det för henne: ”Detta är Mara, Den Onde, som har reciterat denna vers för att väcka fruktan, skräck och fasa hos mig, för att få mig att förlora min koncentration”.

Då, när hon förstått: ”Detta är Mara, Den Onde” svarade hon honom med verser:

Vad är
skillnaden
när det är en kvinna
med väl koncentrerad sinne
med växande kunskap
som ser Dhamma klart, rätt

Var och en som tänker
jag är en kvinna
eller jag är en man
eller jag är inget alls
den passar det Mara
att tala till så

Då – när Mara, den Onde ledsen och nedslagen förstod ”Nunnan Soma känner mig” – försvann han genast.

(Svensk översättning Kerstin Jönhagen. Från engelsk översättning från pali av Soma Thera)

från www.dhamma.se

Nu mår jag bättre

For the record: jag mår bättre.

:'-(

på insidan gråter jag

det var bättre förr

ja minsann det var det

:-(

överallt omkring mig, alkohol och droger, hårda ord och osund teve,
överallt omkring mig, levande döda, som inte vill vakna
överallt omkring mig, ingen :-(

Skrivkramp

men jag har skrivkramp och sörjer alliansens vinst i valet

Tillbaka

Tillbaka i Sverige, i Luleå, ska skriva en roman. :-)

är kvar är kvar

ja hej jag är kvar här. Går till skolan, pluggar, läser Tintin på engelska, promenerar runt i stan, funderar, skriver osv. Börjar bli trött på värmen i mitt ej luftkonditionerade rum. Men men, andra har det värre, det vet jag.

Ja, jag har det rätt bra, men jag saknar min familj och mina vänner.

Sitter nu på ett trevligt tehus i centrala delarna av Taipei och dricker oolong-te som är jättegott. Ska gå vidare nu.

Vi hörs!
Peace!

Taipei: nytt nytt nytt och bra

Skolkade idag. Jag var sen igen. För det mesta är jag alltid sen, men här i Taipei har jag ändå skött mig hyfsat bra tycker jag med att komma i tid. Trots det har jag varit sen kanske 3-4 gånger. Jag ville inte komma sent igen, så på tunnelbanan, på väg till universitetet, beslutade jag mig att inte gå. Jag klev av några stationer tidigare, tog ett annat tåg och klev av en station senare och vandrade omkring, i jakt på ett tehus.

Före det gick jag in i den botaniska trädgården och kikade lite. Jag var så trött. Jag är nästan alltid väldigt seg och trött i kroppen. För lite sömn? För lite mat? Tänker jag för mycket? Är det värmen? Är det alltihop?

Sen lämnade jag trädgården och gick vidare. Gick omkring som vanligt, visste inte riktigt vart jag var, gick lite vilse, men av en slump fick jag syn på: ett tehus!

Det heter Rose Tea House. Men det var västerländskt orienterat och det fanns bara tre gröna te-sorter. Det är alltså inte riktigt vad jag letar efter. Men det var trevligt. Före jag gick dit hade jag lite huvudvärk, men jag drack en kanna te och läste Dhammapada, en klassisk buddhistisk skrift och efter det försvann huvudvärken och jag kände mig lättare till sinnes.

Hursomhelst, sen hittade jag en filmbutik, och därinne hittade jag Martial arts of Shaolin, en film med Jet Li! :-) (som jag gillar)

Sen återvände jag till mina kvarter och där åt jag middag på Tonys, buddhisten, servering. Vi pratade lite och han ska presentera några engelskspråkiga buddhister för mig! :-)

Men jag är lat att praktisera....

buddhism som identitet

En kort reflektion:

När jag var yngre (ca 2 år sen) var jag mycket intresserad av tibetansk buddhism. Men det var något av en identitet, en samling åsikter, och jag använde den inte riktigt som ett medel. (Också nu är det så, men mycket mindre.)

Jag var väldigt mån om att tibetansk buddhism måste vara överensstämmande med Buddhas ord. Annars kan den inte vara sann, tänkte jag.

Så när en man kallade tibetansk buddhism för "uppblandad" blev jag bestört. Den är väl inte uppblandad? Den är väl ren buddhism helt och hållet 100%?

Lite senare träffade jag en man från Tibet, och jag frågade honom: "är tibetansk buddhism uppblandad?"
Han svarade helt lugnt: "ja kanske det."

Efter det insåg jag att jag tog saken på för stort allvar. (Fast det dröjde innan en förändring i min attityd verkligen blev av.) Jag använde buddhismen som en identitet, inte som ett medel.

Buddha själv beskrev sin lära som en flotte och sa att vad behöver man flotten till, när man väl kommit över floden? Numer har jag ingen favorit-tradition överhuvudtaget. Endast Vägen är min favorit.

I have taught a doctrine similar to a raft -
it is for crossing over,
and not for getting hold of.
- Buddha

parantes; har funderat mera

(sexualiteten i sig tror jag alltså är endast ute efter att tillfredsställa sig självt, sen tillkommer hos människan andra drag, tror jag, som så att säga förhindrar sexualiteten att blomma ut i sin egoism fullständigt
jag kan inte få det till att sex skulle vara ett uttryck för kärlek... jag kan inte se att sexualiteten skulle vara medkännande
jag kan bara se att sexualiteten vill tillfredsställa sig självt, jag kan inte se att det i denna egenskap skulle finnas någon omtanke eller dylikt. jag ser bara att denna omtanke är något annat som inte tillhör sexualiteten och utan denna omtanke tar "monstret" över...)

Vandra omkring i Taipei

Idag tjuvstartade jag med min tehus-jakt, men jag hittade inget. Jag vandrade omkring "downtown" (fast för mig känns allt som "downtown" här) och det var kul, gå, titta. Jag hittade en affär som tycktes sälja tibetanska buddhistiska saker, av bilden och namnet att döma, "Mandala Arts"... tyvärr kunde jag inte få saken bekräftad för det var stängt. Jag tror heller inte jag kan hitta tillbaka dit.

Det är inte lätt att gå vilse här på grund av Taipei 101, den omkring 500 meter höga byggnaden som syns nästan över hela stan. Det är bara att gå mot den så hittar man en tunnelbanestation snart, och då är resten lätt.

Så jag har varit och vandrat över halva stan utan att gå vilse, men väl tillbaka i mitt grannskap lyckades jag villa bort mig, i och för sig bara under några minuter.

Värt att notera är att jag idag köpte tre böcker, trots min ansträngda budget. Jag köpte tre böcker med buddhistiska originaltexter, alltså gamla texter med ord från Buddha själv. Hittills har jag haft lite svårt för originaltexterna och föredragit munkar och nunnors "översättningar" (jag har svårt att läsa mellan raderna och texterna kan vara en aning stela), men nu tänker jag ta mig an dem.

För övrigt har jag beslutat att inte köpa fler buddhistiska böcker, åtminstone inte på länge. Jag behöver inte samla på mig en massa böcker, det viktiga är att praktisera. Inga böcker i världen kan i sig själva göra någon till en buddha. Det är bara ens egen praktik som kan göra det. Nu räcker det med de böcker jag har. Jag kan vända mig till dem för inspiration, men det är inget självändamål att samla på sig en massa kunskap, tycker jag. I många hundra år fanns inga buddhistiska böcker alls, folk blev ändå buddhor. I själva verket kan böcker bli ett hinder för upplysningen, om man börjar klänga fast vid buddhismen som en identitet istället för att använda den som ett medel, ett medel för att bli en buddha.

Hitta tehus

Jag ska ströva omkring på gatorna och försöka hitta så många tehus som möjligt, under min vistelse här i Taiwan. Inte bara för att hitta tehus, utan också för att bara ströva omkring och komma stan lite närmare, se hur det ser ut. osv. Det blir spännande. Jag börjar på måndag.