Jag sitter då återigen här å stretar med den där c-uppsatsen. Den vill som inte riktigt släppa taget å gå vidare, utan den kommer tillbaka å vill ha mer.
I alla fall, man hinner tänka mycket medan man sitter med den där uppsatsen, och jag började fundera över min alltmer pessimistiska livsyn. Jag känner att jag börjar bli cynisk, och tappa tron på människan. Det är inget som började idag, utan jag tror jag känt det några månader, kanske nåt år.
Jag misstror människor, och misstänker att de vill det värsta, att många av dem på något sätt hatar mig. Det finns nog ingen myndighet, inrättning, institution, organisation, parti eller dylikt osv. som jag har förtroende för, som jag tror att "de är iaf schysta och inte korrumperade".
När jag tänker på att jag i bakgrunden har denna mörka syn på tillvaron, ständigt ser faror och hot om våld och elakheter överallt, blir förvånad när människor är vänliga osv bla bla bla, då blir jag allt lite dyster.
Jag läste litegrann om cynism på wikipedia. Det betyder alltså att man har en allmän misstro beträffande t.ex. andra människors motiv. Ja, det stämmer på den känsla jag ganska ofta känner inombords, att människor inte är riktigt ärliga, att de har något annat motiv än de utger, för vad de säger och gör.
Inte så att jag automatiskt tror så, men jag märker av begynnande tendenser till att jag ska börja tro så ännu mer.
Men då kommer man att tänka på Ronny Eriksson, och den där låten om att det är lika bra att sluta drömma, för det går åt helvete i alla fall. Jag sökte lite å hittade den på youtube. Den heter "Pessimistkonsulten", ibland går den under titeln "Lika bra att sluta drömma".
I klippet pratar han först lite om det norrländska svårmodet, och ja det är väl ett kulturarv det här då trots allt. Och som ett sådant måste jag värna den begynnande cynismen och pessimismen, för det är ju trots allt en del av det här kärva som jag kommer från. Som han säger: "en norrlänning han ska vara deprimerad och pessimistisk" för i det här svarthålet där vi bor finns det ingen anledning att vara optimist. Nedanför följer texten till låten, som jag hittade här.
Man avlas hit till jämmerdalen. I slutet av augusti föddes jag. Det var det året när det just i slutet på augusti, regnade varenda dag. Sen växte jag upp och blev äldre, ja, man har ju inget annat val, och ända sen den första dan har jag av slentrian släntrat kring här i vår jämmerdal. ref: Det är lika bra att sluta drömma. Det går åt helvete i alla fall. För om man drömmer om Paris hamnar man på något vis likförbannat i Hudiksvall.
I sin ungdom hade man väl fantasier, men de va´ ungdomsynder man begick. Man trodde på jämlikhet och på solidaritet, men nu har man fått en bättre överblick. Det är bäst att ge fan i politiken, och låta folk få tycka vad dom vill. Inte fan är det nån mening med att slåss i nån förening, nej, det tjänar ändå ingenting till. ref:
Så småningom så börja´ saven stiga, och man sökte sig en livskamrat, nån som uppfyllde ens normer, nån med Dolly Partons former och Tore Wretmans kunnande i mat. men inte fasen blev det som man drömde då man var en sjutton - arton år för nu i efterhand så vet man - hon ser ut som Tore Wretman och lagar mat som Dolly Parton gör. ref:
Nu står man mellan vaggan och graven. Medelålders och med övervikt. Visst har man väl planera´ att börja motionera fast givetvis på lite längre sikt. Och man drömmer om en ny och fin Mercedes och ett sommarhus i Portugal, men man får en gammal Skoda med en trasig växellåda och en friggebod i allra bästa fall ref:
Och ni som sitter här ibland publiken, ni tror ni har det trevligt, men ni ska vara måttligt glada ni har säkert vattenskada i kåken när ni kommer hem igen. Och alla ni karlar som sitter här och hoppas och drömmer för öppna spjäll det har ni ingenting för att ni sitter här och gör, för det blir ändå ingenting i kväll Ref: Ref:
Så less på att jag nu måste skriva på det där meningslösa dravlet igen a.k.a. c-uppsatsen. JAg fick nämligen inte godkänt, utan måste göra ändringar.
Det här evinnerliga uppsatsskrivandet är militärens skura toaletten med tandborstar översatt till universitetiska. För det är ju inte som att någon någonstans någonsin kommer att ha någon som helst nytta av den här skiten som jag skriver, inte jag, ingen annan. Förmodligen kommer den inte ens bli läst någonsin igen efter detta är avklarat (om det nu någonsin ens blir avklarat). Och jag kommer inte ha nån nytta av "kunskaperna" i yrkeslivet heller, om det nu blir nåt yrkesliv i den här branschen öht.
Jag kommer kanalisera min vrede genom att hata liberaler å deras regering "Alliansen" ännu lite mera.
Nu har jag mailat in min första version av c-uppsatsen. Nu måste jag bara vänta på att rapporten ska bli godkänd. Tyvärr är jag orolig att det kan bli nånting liknande detta:
Den stora frågan som jag bär med mig under detta uppsatsskrivande är: kommer den här pucken jag slänger iväg på mål verkligen gå in? Vad som helst kan hända, klubban kan gå av, en tackling av handledaren, eller om jag på nåt sätt snurrar förbi honom och får den på mål, kommer målvakten - d.v.s. seminariet - sätta stopp för pucken då? Eller kommer den på nåt sätt leta sig in över mållinjen??? Målvakten kan ju ha en dålig dag och vara lite trött... men försvaret då? Det är en bra back jag ska ta mig förbi... Kommer de läsa mitt spel och stoppa mig långt innan offensiva blå? Den här matchen är på väg mot övertid... Men men ju fler puckar man slänger på mål desto större chans att nån av dem åker in. Man får inte vika ner sig.
Det har varit mycket med c-uppsatsen idag, det går sakta men säkert framåt. Så har det varit en massa hockey också, först över internet på datorn - helt gratis eftersom de hade något betalningsproblem så man fick se gratis. Såg då Luleå - Färjestad, sen eftersom det var gratis såg jag Skellefteå - Frölunda.
Tyvärr förlorade Luleå, men dominerade matchen (eller i alla fall det jag såg, såg inte hela). Skellefteå dominerade också, och vann med 5 - 2.
Under tiden jag såg Skellefteås match höll jag på med c-uppsatsen, och ja det fungerade.
Och nu är det NHL på tv6, då de spelar i Globen, eftersom det är premiär, så nu ser jag också hockey: Detroit - St. Louis. Står 3 - 2 just nu.
Tyvärr har jag inte hunnit skriva nåt på novellen, kanske sen.
I svenska språket skulle utan tvekan behövas ett till ord för "ju". Ibland kan man förstås använda "som bekant" istället för "ju" och vid vissa tillfällen kan man givetvis klämma in "såklart", "förstås", "minsann" osv. istället för "ju" men alldeles för ofta finns sannerligen inget alternativ till "ju". Så det blir allt en hel del "ju" i det jag skriver.
Lägg märke till hur många gånger jag hade kunnat använda "ju" i det här inlägget.
Ja det var ju ett tag sen jag skrev här. Anyways... nu har jag köpt två hantlar (som tillsammans väger 15 kilo = jobbigt att frakta hem från Rusta... men jag tog bussen, tur att de kom i en behändig väska), och så har jag köpt Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto: Så nu ska jag sätta igång på allvar med styrketräningen. Boken visar en massa övningar man kan göra hemma, med bara sin egen kropp som träningsredskap. Enligt Paolo Roberto behöver man inte ödsla tid på att ta sig till gymmet för att träna; man kan lika gärna göra det hemma.
Det ska bli intressant att höra vad Thom har att säga om detta. Jag är en nybörjare i dessa sammanhang, men både Thom och bror J. har lärt mig en del redan.
Jag har fortsatt med löpningen, och joggar/springer varannan dag. Jag körde intervallträning i tisdags, och har varit stel i benen som aldrig förr, sen dess. Så jag har nog haft en lite små-lustig joggingstil de två senaste gångerna.
tisdag, juni 09, 2009
Jag borde verkligen sova nu, men jag ska göra en liten uppdatering som hastigast, det var ju ett tag sen.
Jag har fått en hel del skräppost, och några av dem har lite småroliga rubriker. Här följer några av dem:
"Everything's canceled today" Det är nästan så att man blir lite nyfiken haha, speciellt när man redan inte har något man ska till den dagen.
Sen har jag fått massor av skräppost adresserat från mig själv. Jag vet inte hur de lyckas få det att se ut som att jag själv har skickat det, men sen vad är tanken? Tror de att det är större chans att jag ska öppna mailen om de kommer från mig själv?
Så då var hockey-VM över. Ryssland vann guld, Kanada silver och Sverige brons! :-D Det var verkligen roligt att Tre Kronor lyckades komma tillbaka efter förlusten mot Kanada i semifinalen, och ta bronset.
Sverige spelade alltså mot USA, och låg ett tag under med 0 - 1, men vände till 2 - 1 och vann till slut med 4 - 2.
Bilden: Mårtensson har gjort mål, och gett Sverige ledningen med 2 - 1. Loui Eriksson och Mattias Weinhandl (som valdes till bästa spelare två matcher i rad av tittarna) är glada. I bakgrunden åker den amerikanske spelaren David Backes och deppar - det måste varit extra tungt för honom: varje gång han hade pucken blev han utbuad av publiken eftersom han tidigare i turneringen utdelat en ful tackling mot en schweizisk spelare, som bars ut på bår och opererades i timmar efteråt (men som tydligen ska ha klarat sig utan men).
Sverige har gjort en mycket bra turnering. Vissa sportjournalister har varit ganska negativa, men jag skulle vilja se dem köra en match mot exempelvis Österrike, eller varför inte Kanada, och se hur bra de skulle klara sig.
Slutligen måste jag säga att det kommer allt kännas lite tomt nu när VM är över.
Se på den här intervjun med en nationalekonom, se på den och lyssna på vad det är de egentligen tycker de jävla svinen! Få en skrämmande inblick i den ideologi som vägleder moderaterna, folkpartiet, centern, kristdemokraterna (och även dagens socialdemokrater) men som de inte talar högt om. Lyssna på den här torra, iskalla nationalekonomen som vill tala klarspråk, som jämför strejker med terrorism, och som anser demokratin vara ett problem eftersom den reser hinder för att kunna genomföra de åtgärder han anser att politikerna måste göra för att lösa problemet med arbetslösheten.
Varning för starka scener, det är rena rama skräckfilmen, och efteråt kanske du känner dig tom och illa till mods, du kanske rentav måste göra något annat - lyssna på musik, läsa nåt, ta en promenad osv. - för att kunna skaka av dig den obehagliga känslan du får efter att ha hört en nationalekonom tala klarspråk. Det är från 1997, men tro inte att de ändrat sin ideologi sen dess.
Nu är det hockey-VM, idag börjar kvartsfinalerna, imorgon spelar Sverige. Det måste firas med den här hiten från 1989, 20 år sen alltså! Det blir inte bättre än såhär!
En aning oväntat(?) har en film om en man på en öde ö, kommit att bli en av mina favoritfilmer. Den här låten påminner mig om Taiwan, men vet inte varför.
Jag har nu börjat jogga igen, och jag tänkte redogöra här på bloggen för hur det går osv. Ja, jag vet, säkerligen skittrist att läsa för den som inte är intresserad av löpning och sånt, men jag gör det ändå, med hopp om att åtminstone någon ska finna det lika intressant som jag.
Jag började igen fredag 10 april, alltså för två veckor sen idag. Sen sprang jag igen måndag 13 april, ja ni kan se här på den här kalendern. Jag har ringat in med rött dagar när jag sprang: Jag har gått tillväga så att jag först promenerat snabbt fem minuter för uppvärmning, sen joggat femton minuter, sen promenerat fem minuter snabbt för nedvärmning. Jag vill inte bli skadad i joggningsovana ben, så det är därför jag tar det lugnt. Tanken är att jag ska sakta trappa upp. Jag ska nog jogga igen på söndag förmodligen, och då blir det 20 minuter joggning, och så håller jag mig till 20 minuter kanske två veckor, varefter jag återigen trappar upp med fem minuter.
Jag har insett att detta kommer innebära att jag måste äta lite mer än vad jag gör nu. Vilket i sin tur innebär en ökad påfrestning på ekonomin. Men det måste gå att lösa på nåt sätt, jag måste bli mer ekonomisk. Får t.ex. köpa okokta bönor i påse istället för bönor på burk, undvika färdigmat, och hålla mig till mer grundläggande ingredienser som jag själv får sätta ihop till nåt smarrigt.
Jag får lov att undvika impulsköp, och se till att planera matlagningen lite bättre, kanske laga stora portioner och frysa in osv. Får ständigt ha nån gryta puttrande på spisen, full av bönor och annat smått å gott. Bara i undantagsfall köpa veganbiffar färdiga att steka. Ska söka recept på internet, och laga mat själv. Måste laga ordentlig, fullkornsmat som mättar rejält, så blir det också billigare, för man slipper äta lika ofta.
Nån som har tips på billig rejäl mat?
Ett par bra skor måste jag också köpa, och där går det inte att spara några pengar, utan då blir det omkring 1000 - 1500 som jag kommer få lägga ut, för det är viktigt att ha bra skor. Men det är ju en engångskostnad.
Bahnhof förstör sina personuppgifter, vilket betyder att om Ipred-genomdrivarna vänder sig till en domstol och begär att domstolen ska begära ut personuppgifter från Bahnhof (för att nån med Bahnhof har fildelat) så har inte Bahnhof några uppgifter att lämna ut.
Vilket betyder att Ipred är verkningslös (vad gäller Bahnhofs kunder). Operatörerna är nämligen inte tvingade att spara sina kunders personuppgifter, utan kan radera dem om de vill. Om alla operatörer gör som Bahnhof, är det lång näsa för Ipred.
Bra av Bahnhof tycker jag. Jag tycker inte man ska jaga film- och musiksugna människor med polis, och sätta dem i fängelse, alternativt bötfälla dem. Sänk priserna istället, men det är klart man måste ta ut överpris när de giriga direktörerna ska ha sin stora bit av kakan.
Jag säger inte heller att jag inte förstår de musiker och filmmakare som inte får betalt för sina verk. Men det här med Ipred det är att gå alldeles för långt.
Ni har kanske hört talas om den 15-åriga tjejen som vid flera tillfällen blev våldtagen av en 42-åring? Hon begick självmord för hon var rädd att behöva möta mannen i rättegången, och för att hon var rädd att inte bli trodd. Vi vet ju också hur illa behandlade och förnedrade våldtäktsoffer blir i rättssalen.
Hon mådde dåligt efter hennes far hade begått självmord, mamman bad socialen i Jönköping om hjälp - och socialen gjorde allt värre. Jag vet också av egen erfarenhet att när socialen för får sig att jävlas, då kan de jävlas riktigt ordentligt med människor.
Socialens svar när mamman ville ha stöd och hjälp till dottern blev att ta henne ifrån familjen, till ett behandlingshem, vilket såklart blev ett stort trauma för tjejen. Dåligt blev mycket värre, hon började skära sig själv - och det var på grund av socialen som hon kom i kontakt med den kriminelle knarkaren 42-åringen, som drogade ner henne och våldtog henne vid flera olika tillfällen.
När hon sedan begick självmord beslutade åklagaren lägga ner åtalet mot mannen, som också är misstänkt för att ha drogat och våldtagit en annan tjej. Det är helt sjukt från början till slut.
Ni borde skriva på namninsamlingen för att åklagaren inte ska lägga ner åtalet mot mannen. Här finns namninsamlingen: Namninsamling.
Mamma brukar, en aning cyniskt, säga att man inte ska lita på främlingar som är övertrevliga och perfekta. Det är de som är sura och vresiga som man kan lita på. Det här sa hon ofta när jag var barn.
De som är sura vill inte ha något från en - det enda de begär är att få slippa se dig. De kommer inte länsa ditt konto, eller våldta dig - de vill bara bli av med dig. Men de som är övertrevliga och perfekta vill möjligen ha något av dig, något som du kanske inte vill ge dem.
Jag har börjat tänka på det när jag möter sura och vresiga människor, det betyder bara att de vill vara ifred - och vad är det egentligen för fel med det? Jag brukar tänka på det i efterhand när jag varit en aning vresig också, och då blir det lättare att förlåta sig själv.
Hellre en ärligt sur människa, än en oärligt glad. (Men en ärligt glad är förstås ännu bättre.)
Jag är trött på fundamentalister och fanatiker. Som t.ex. vissa veganer. De kan vara så dömande och elitistiska, och ser ner på alla som inte är veganer. Ja, de som de ser ner mest på är vegetarianer som dricker mjölk och äter ägg. Jag är trött på den attityden. Bättre att man gör något än inget alls. Jag är trött på att man sätter sig till doms över andra, och ser sig som högre stående, mer upplyst än andra.
Uppblåsthet och arrogans, sånt är verkligen tröttande. Sen så umgås de bara med andra "rättänkande" och har sin grupp där de sitter å dömer å hatar alla andra som inte ser det på samma sätt som de gör. Fanatism är det.
Vad som ofta händer sen, med fundamentalister, är att de efter ett par år är alldeles utslitna och trötta av sin attityd, att de helt byter spår och börjar omhulda ideal som är tvärtemot vad de förut trodde. Veganer blir fanatiska köttätare, och så ser de ner på alla veganer för att de dels ska in i en ny grupp och vill visa sig värdig medlemskap i den gruppen, dels tror de att andra veganer tänker lika fundamentalistiskt som de själva.
Jag är vegan själv, men vill inte ha den föraktfulla, högfärdiga attityden. Det här gäller för övrigt inte bara veganer, utan på alla områden. Fundamentalism är sig likt i alla grupper och kulturer.
Dessutom vill jag vara vegan resten av livet - det orkar man inte om man är fundamentalist, för det tär på och motarbetar krafter, motivation, energi och inspiration. Om man ska gå runt å störa sig på, och se ner på alla som inte tänker som en själv, så orkar man mycket snart inte mer.
De så kallade "klimatförnekarna" menar att den globala uppvärmingen antingen inte finns, eller att den inte beror på människan, eller att den inte skulle vara något större problem. De kritiserar forskarnas larm om den globala uppvärmningen - men deras kritik är inte baserat på vetenskaplig fakta utan på rent tyckande.
Dessa klimatförnekare är ofta avlönade av stora miljöförstörande företag som är rädda att förlora pengar om de ska ställa om sig till att bli mer miljövänliga. Det kan säkert vara lockande att börja tro på klimatförnekarna - då slipper man ju vara orolig och ha ångest över att världen kan gå under inom en kort framtid.
Men klimatförnekarna har fel, och får de igenom det de vill ha igenom, så gräver de sin egen och hela planetens grav.
Den globala uppvärmningen är den enskilt viktigaste frågan just nu, för om vi inte har någon planet har vi ingenting.
Det verkar som att forskarna nu drar "outtalade slutsatser" att det är för sent att förhindra en uppvärmning på 2 grader, men att det fortfarande skulle gå att förhindra att det blir 4 grader varmare.
Vad som händer om uppvärmningen stiger över 3 grader är att jordens växtlighet slutar att "suga upp koldioxid [och] bidrar [istället] till ett nettoutsläpp av koldioxid. En återkopplingsmekanism som innebär att uppvärmning triggar fortsatt uppvärmning." - Arbetaren
Det är ju det där med metangasen också, som är en mycket värre växthusgas än koldioxid. Den släpps fri när permafrosten tinar i Sibirien. - Dagens nyheter
Om det sker då kommer marken varje år avge lika mycket växthusgas som idag släpps ut av alla bilar, båtar och flygplan i hela världen. - Dagens nyheter.
Vi människor har trott att världens undergång varit nära förut - men den här gången är det forskare som säger det. Ibland kan det framstå som att det finns en debatt bland forskarna om det verkligen är sant, men det är inte så, inte i den vetenskapliga litteraturen och tidskrifterna. Forskarna är överens, inte om exakt hur det ser ut eller processen, men att det är illa och på väg att bli värre.
Det är många som har ångest och oro över det här, jag också, med jämna mellanrum. Jag drömmer då och då om hur världen går under. Man kan känna som att man egentligen inte har någon framtid, att det är över.
Politikerna gör inte det som måste göras, de bryr sig mer om sina feta löner och att hålla sig väl med roffardirektörerna och storföretagen (länk till en bra artikel av Jan Guillou) - och det hänger mest av allt på dem som har makt. Vi enskilda individer har förstås också vårt ansvar, men det som vi kan och bör göra - det räcker inte. Det som behövs är stora lösningar, sånt som bara de med makt kan genomdriva.
Jag dricker kopiösa mängder te - mer än den liter som nämns i undersökningen. Gissa om jag nu börjat känna efter lite extra i halsen? Just nu har druckit hett te, och det känns lite ont i halsen, eller är jag överkänslig??
Vi som är åt det neurotiska hållet och har hypokondriska drag, vi ska egentligen inte läsa såna här saker. För om en månad kan det komma en ny undersökning som säger "åh förresten, man kan inte få strupcancer av hett te."
Några frågor som infinner sig: i Kina, Japan, England, Australien dricks stora mängder te, även hett sådant, hur ser strupcancer-antalet ut där? Gäller det bara just hett te, eller gäller det alla heta drycker, t.ex. hett kaffe? Om det gäller just bara hett te, vad exakt är det i det heta teet som framkallar strupcancer? Om det gäller alla heta drycker, varför framkallar heta drycker strupcancer? Och hur är det med het mat, framkallar det också strupcancer?
Jag ska berätta en anekdot innan jag går å lägger mig. Det var när jag gick gymnasiet, innan mitt politiska uppvaknande. Vi hade någon skoluppgift, minns inte riktigt vad den gick ut på men det var i samhällskunskap.
Redan på den tiden hade jag insett att man gör bäst i att ta skoluppgifter med en nypa salt, följaktligen letade jag fram nån lämplig text på internet sista dagen eller om det t.o.m. var för sent. Jag plagierade inte rakt av, men använde enbart den texten som källa och min rapport bestod i princip av en omformulering av den texten. Jag läste den inte så noga och insåg inte riktigt vad den handlade om. Lämnade sen in den, och så var det inte mer med det.
Döm om min förvåning när jag några dagar senare får tillbaka texten med mycket gott betyg, högsta eller näst högsta, ja läraren var så imponerad att han även berömde mig - ja han var i det närmaste lyrisk. Som att jag var en länge eftersökt meningsfrände.
Jag fattade ingenting då, jaja kul tänkte jag, men gick han inte in på länken som jag angav som källa? Då hade han ju sett att allt jag gjort var att omformulera en text av någon annan.
I efterhand har jag insett att den där texten som jag lämnade in var djupt förankrad i en nyliberal världssyn, och argumenterade för varför kapitalismen är det bästa samhällssystemet...
Ja det är skämmigt idag, men jag var politiskt obildad på den tiden och dessutom ville jag bara få den där uppgiften gjord. Läraren måste varit moderat eller nåt sånt. Haha episkt!
Jag vill tipsa om en dokumentär som kommer i SVT första gången på söndag, och sen i repris några gånger.
Den heter Tystnadens slut och handlar om "tystnadens pakt" i Spanien, tabut att tala om Franco-regimens terror och brott mot de mänskliga rättigheterna. Ja ni kan läsa mer på den här länken.
Sändningstider: Mari Carmen España - Tystnadens slut SVT2 Söndag 22 mar 2009 kl 20.00 SVT2 Torsdag 26 mar 2009 kl 13.05 SVT2 Lördag 28 mar 2009 kl 13.45 Kunskapskanalen Lördag 28 mar 2009 kl 21.00
Tyvärr tog slutspelet slut för Luleå Hockey på torsdagen. De förlorade med 1 - 0, och kvartsfinalen förlorades med 4 - 1 i matcher.
Det hade lika gärna kunnat bli de som vann denna match med samma siffror, det var till vissa delar en slump att det blev som det blev - eftersom Luleå hade många chanser där pucken inte studsade Luleås väg.
Vi nordbor får trösta oss med att Skellefteå fortfarande har en chans, de vann överraskande mot Linköping borta i onsdags. Däremot vann Linköping under torsdagen. Så det står 3 - 2 i matcher. Men nästa match är i Skellefteå.
Och min familj får trösta sig med att det går väldigt bra för Luleå Hockey i NHL 06, ja alltså dataspelet, där ju vi har familjemedlemmar som spelar till och med och som skapar mest chanser och gör flest mål. Där ligger Luleå etta i serien, och har bara förlorat en match. Det var för övrigt borta mot Södertälje.
Jag har ikväll sett en dokumentär som heter Fräls oss ifrån ondo, i SVT. Jag måste säga att jag är lite chockad. Den handlar om pedofil-präster i katolska kyrkan. Men inte bara det, också om hur katolska kyrkan ända upp till högsta ledningen, den nuvarande påven, aktivt arbetar för att försvåra polisutredningar av pedofil-präster. Hur de skyddar och i princip "levererar" barnen till prästerna. Eller kanske tvärtom; en pedofil-präst som misstänks ha ofredat och våldtagit hundratals barn i Kalifornien - flyttades runt av kyrkan från stad till stad, när han blev upptäckt.
Ja alltså, de gav honom inte sparken, de försökte inte förhindra det. Nej de var medveten om vad som skedde, men betalade de få familjer som upptäckt honom för att de skulle lägga ner anklagelserna - i utbyte mot att pedofilprästen inte skulle få arbeta med barn igen. Familjerna gick märkligt nog med på det, men kyrkan höll inte sin del i avtalet utan lät han få ansvar för hela församlingar i städer som aldrig låg längre än 8 - 9 mil bort. (De flyttade runt han ca 8 mil för varje gång han blev upptäckt.)
Men det är inget enskilt problem. Man tror att det bara i USA finns 1000-tals pedofilpräster, och i hela världen 10 000-tals katolska pedofilpräster. Katolska kyrkan är i det närmaste en världsomspännande pedofilring, där 10 000-tals är pedofiler, och de andra prästerna arbetar för att mörklägga brotten och skydda dessa pedofiler. Ändå upp till högsta ledningen i Vatikanen.
Den nuvarande påven, Ratzinger, uppmanade biskopar till mörkläggning av vad som skett, men kan inte åtalas för brott eftersom Bush har gett honom immunitet. Och när två av offren reste till Italien för att försöka få någon slags upprättelse av katolska kyrkan, kanske få sin tro tillbaka, släpps de inte in. Istället pekas de ut som fiender till kyrkan. De har inte fått någon som helst upprättelse eller ursäkt från katolska kyrkan.
100 000 människor har trätt fram bara i USA och sagt att de blivit utsatta för pedofilpräster, enligt dokumentären. Samtidigt tror experter att så många som 80% av dem som blivit våldtagna inte träder fram.
Pappan till ett av offren vägrar att sätta sin fot i en kyrka nånsin igen, han känner att kyrkan förrått dem, och han har förlorat sin tro på en gud. Han säger att det är allt påhittat av människor.
Katolska kyrkan är en kriminell, totalitär och skamlös organisation som inte skyr några medel för att bevara sin maktposition i världen - samma organisation som den var på medeltiden. Skillnaden är att den inte har lika stor makt nu som då, men om den hade det då skulle den uppträda precis som den gjorde då. Det är så konstigt att den fortfarande finns kvar, att folk tror på den.
Den har ett ohälsosamt inflytande över miljoner människors tankar. T.ex. hur många är det som dör varje år därför att katolska kyrkan lär ut att preventivmedel är fel?
Men jag har inget förtroende eller illusioner om de två andra s.k. abrahamitiska religionerna, islam och judendom. Det intryck jag har fått är att de alla tre liknar varandra; att de är patriarkala, våldsförhärligande, dogmatiska, kvinnofientliga, homofoba, totalitära religioner. De uppmuntrar inte till förnuftigt, rationellt tänkande, de uppmuntrar inte till att ifrågasätta och tänka själv. De uppmuntrar till blind lydnad, att inte tänka själv utan låta ledarna tänka åt en.
I ett sånt klimat trivs pedofiler, våldtäktsmän och andra ljusskygga individer.
Nu är självklart inte alla religiösa så, och för många kan religionerna vara upplyftande och positiva, och en hjälpande kraft. Men som jag ser det har dessa tre religioner gjort större skada än nytta i denna världen.
Jag fattar inte med vilken rätt de spärrar in människor på det här sättet, Amal Khalil Hassan sitter i ett av migrationsverkets fängelser. Hon har varit i Sverige i fem år, och nu har migrationsverket fängslat henne. De kallar henne statslös, ingen stat vill ta emot henne, och i Sverige blir hon fängslad.
Hon har dessutom en svensk man, men det spelar ingen roll - migrationsverkets regler är att man ska söka anhörig-uppehållstillstånd från sitt hemland - men det finns inget land som vill ta emot henne från vilket hon då skulle kunna söka och få uppehållstillstånd här i Sverige, för hon har rätt till det, och kommer få det eftersom hon har en svensk man. Men först måste hon söka upph.tillst. från sitt hemland, så det är bara en formalitet. Så då spärrar man in henne som en brottsling. Det är för jävligt minst sagt.
Man kan få sitta i deras fängelser hela livet i teorin, finns ingen begränsning för hur länge migrationsverket kan spärra in en människa. Det är rena rama Sovjet-staten.
Då var första kvartsfinalen spelad... och Luleå vann med 5 - 1 mot Frölunda! :) Roligt roligt! Jag hade faktiskt velat se den här matchen, och de som kommer.
Nåväl, utöver detta, så vann också Skellefteå med 3 - 2, och det är ju bra.
Ja jag är rätt nöjd med den här dagen. Jag åt mina grönsaker, jag åt mitt protein och mina kolhydrater, jag åt chips (blir nån påse i veckan - nu när OLW använder solrosolja till sina chips är de ju praktiskt taget nyttiga), jag åt smörgås. Jag duschade, jag promenerade, jag vann mot Linköping borta. Ja jag gjorde bra ifrån mig idag. Synd att jag inte pluggade.
Ja det är sent nu, men jag har i princip gett upp mina försök att sova tidigare. Jag är en nattmänniska, och jag ska utnyttja det faktum att jag än så länge faktiskt har möjlighet att vara det. Före tre har jag sagt att jag ska sova. Det brukar bli så men ibland inte, som idag.
Nåväl, imorgon ska jag jobba. Men inte förrän kl 17.00. Så varför stiga upp kl. 8?
Min favoritfilm just nu är Billy Elliot. Det är i England, det är arbetarklass, det är strejk. Billys pappa vill att Billy ska boxas, men Billy är inte så sugen på det. Han vill hellre dansa balett.
Jag har sett den flera gånger, men nu börjar det bli dags att se den igen.
När man spelar NHL 06 så har de massa musik på menyerna, och efter att ha lyssnat på dessa låtar så många gånger börjar flera av dem framstå som bra. Så då har jag sökt lite på youtube och valde ut de här.
Animal Alpha - Bundy. Från Norge.
Mando Diao - Down in the past. Från Sverige.
Beatsteaks - Atomic love. Från Tyskland. Den här låten kan jag inte sluta lyssna på.
Som ni som läser den här s.k. bloggen regelbundet kanske märkt så har det blivit en del förändringar. Jag har tagit bort de buddhistiska länkarna t.ex. Det är för att jag kommit fram till att religion inte passar mig. Jag tar ingen ställning här för huruvida buddhismen är sann eller inte, jag bara säger att det inte passar mig att syssla med sånt.
Ja, jag trodde aldrig jag skulle skriva (eller säga) det, men jag är inte buddhist längre. Jag känner att jag är färdig med buddhism och religion överhuvudtaget. Det var inget som jag plötsligt började känna, utan det är något som vuxit fram sedan snart ett år sen, då en jobbig tid började. Hade jag inte råkat ut för det jobbiga skulle jag inte kommit fram till detta beslut. Det krävdes en slags "livskris" för att jag nu ska kunna känna att jag är färdig med buddhismen.
Under mina år som buddhist, hade jag en del mindre kriser emellanåt. Under de kunde jag känna att jag inte var buddhist, eller att jag behövde en paus. Men de fick aldrig något riktigt fäste, och snart var jag tillbaka i buddhismen.
Den här gången var krisen mer genomgripande, och av en styrka jag nog aldrig tidigare känt. Och orsakerna till den var säkert fler än bara en. Ändå kände jag att kärnan till den var mitt engagemang i buddhismen, och att jag nu känner att jag knappt kan röra i en buddhistisk bok utan att känna mig lite "konstig".
En gång i tiden drogs jag till buddhismen av kanske främst två skäl: 1. Återkommande känslor av deppighet. 2. För att buddhismen innehåller mycket som är vettigt och som jag även nu håller med om.
Om jag börjar med nummer 2, så har jag matat mig själv med för mycket buddhism. Jag läste så mycket, och lyssnade på buddhistiska tal, och tänkte så mycket på buddhismen. Ja, det kanske är så enkelt som att jag blev utbränd.
Vad det nu berodde på blev jag deppigare och deppigare, och allt möjligt. Då skulle jag ta itu med det, och provade massa saker. Jag tog paus från buddhismen, började äta bättre, osv. Och sen verkade det som att jag fann en orsak (eller kanske inte en orsak, men en av förutsättningarna till det hela). Så när jag tog bort förutsättningarna till den tunga deppigheten, råkade jag också ta bort förutsättningarna till den återkommande, mildare, deppighet jag känt under så många år. Så alltså, när jag kom ur krisen, mådde jag plötsligt bättre än jag kan minnas att jag nånsin gjort.
Vad var det jag gjorde då? De som känner mig vet det redan, för jag har tjatat om det så många gånger, och fått en del att själv börja med det. Det jag gjorde var att jag började med D-vitamin-tillskott. Men inte de vanliga som finns på apoteket, för enligt nya upptäckter behöver vi mer D-vitamin att man tidigare trott. Jag hade tur som råkade finna denna information i olika källor på internet.
Det kan synas som hastiga förändringar här på bloggen, från buddhism och nu plötsligt har jag startat en politisk blogg. Men det är inte så plötsligt som det verkar. Som jag nämnde är det något som växt fram under snart ett år. Och politik har jag varit intresserad av sen gymnasiet, men strax därefter (också på gymnasiet) blev jag intresserad av religion och efter det kom politiken att alltid stå i religionens skugga.
Nu har religionen tagit farväl, och solen skiner nu återigen på politiken.
Men överhuvudtaget tror jag att det är bra att pröva och omvärdera sina åsikter och synsätt emellanåt. Och vara beredd att överge dem om de skulle visa sig inte stämma. Eller om de inte gör någon nytta längre, om de inte gör ens liv enklare och gladare.
Jag tror fortfarande på moral, och på att vara vegan och nykterist. Jag förblir en straight edgare. Men inget av det är beroende av religion, man måste t.ex. inte ha religion för att ha moral. Det finns många som tror på moral och att göra det som är rätt, utan att de har någon religon. Ibland får jag för mig att de kanske är de mest moraliska, för deras moral är inte baserad på vissa regler eller läror eller fruktan för helvete eller dylikt, utan på samvetet och medkänslan, på omsorgen om andra, och sig själv. Men jag vet inte.
Nej nu ska jag spela en match i säsongen i NHL 06. Det blir mot Mora. Synd att riktiga Luleå Hockey förlorade igår mot Skellefteå. Men samtidigt kul att två nordliga lag går vidare till slutspel.
Jag har lust att skriva något, men jag vet inte vad. Jag skulle kunna skriva att jag är ur fas, eller kanske att tiden är ur fas, klockan är 22.04 och jag ska äta middag nu. Men vem bryr sig om sånt? Eller att rapporten inte blev klar i tid, men att jag ska skriva klart den imorgon? Fast det var ungefär samma tema.
Så vad ska jag skriva om? Ska jag skriva om hur min bror nästan blev rånad, och att hans kompis fick ett slag mot huvudet; 20 meter bort stod 6 poliser, och rånförsökarna kanske är gripna(?). Sånt är hemskt. Själv hade jag precis gått å lagt mig när det hände, 27 mil bort - eller hur långt exakt det nu är till Luleå härifrån.
Ja nu har jag gjort det, och det andra också som jag inte tänkte skriva om.
Tack vare att jag börjat spela NHL06 har jag också börjat följa hur det går för riktiga Luleå Hockey, och nu går det ju rätt bra. De ligger tvåa i tabellen, och har vunnit fyra matcher i rad, och en plats i slutspelet är säkrad.
Jag minns början på säsongen, då såg det inte lika ljust ut. Jag håller på redigera ihop en Luleå-video, med musik som är med i NHL06, men jag använder det trötta programmet Windows Movie maker plus att jag måste 1. ladda ner Luleå-inslagen som är i formatet FLV; 2. ladda upp dem på Media Convert för att konvertera dem till MPG (så att Movie maker ska acceptera dem); 3. ladda ner dem igen från Media Convert... (då ska man komma ihåg att jag har ett trött mobilt bredband, som blir ÄNNU tröttare efter 5GB på en månad); 4. Movie maker tycker om att ta paus med ganska jämna mellanrum. Så den kanske blir klar nångång efter Luleå vunnit SM-guld... :-)
Mellan matcherna (och farcry) skriver jag en rapport. Jag tänkte ge exempel på hur en sån här rapport kan se ut:
Med sin modell vill Wilson visa vilka områden informationsbeteendet innefattar. Modellen antyder att informationsbeteendet uppstår som en följd av ett informationsbehov och att användaren i syfte att tillfredsställa detta behov vänder sig till informationskällor – detta kan i sin tur vara framgångsrikt eller inte, antingen hittar hon den information hon behöver eller så gör hon det inte. Är användaren framgångsrik, använder hon sig av informationen hon förvärvat och behovet är åtminstone delvis tillfredsställt – om inte helt. Har hon däremot misslyckats måste hon upprepa sökningsprocessen, eller helt enkelt ge upp. Modellen påpekar också att vissa delar av informationsbeteendet inbegriper andra människor genom informationsutbyte och att information som uppfattas som användbar lämnas vidare till andra.
Verkar det intressant? Skriv då en kommentar och berätta på vilket sätt, så att jag förstår vad det är jag missar.
Bilder från NHL 06. Överst till vänster: en tilltufsad bror J. Överst till höger: bror S har gjort mål - jag och Mäntylä är glada. Nere till vänster: jag har gjort mål, och skiner av glädje. Nere till höger: pappa och S. peppar varandra inför matchen mot Djurgården.
Det här spelet är jättekul, speciellt om man kör en säsong, och inte bara enskilda matcher.
Här är en till bild: pappa har blivit utsedda till en av matchens tre viktigaste spelare och glider ut för att ta emot publikens jubel:
Kom över detta spel för 29 kr, begagnat. Nu har jag börjat köra en säsong i elitserien, och spelar som Luleå såklart, och har spelat två matcher. Dessutom har jag värvat mig själv, mina bröder och min pappa till Luleå (man kan skapa egna spelare).
Högerforwarden bror S. är artisten och charmören som kan finta motståndaren upp på läktaren. Bror J., center, är mannen av stål, den aggressive kämpen med stenhårda slagskott från blå linjen, som kommer likt blixtar från en klar himmel. Själv är jag vänsterforward, den snabbe och uthållige slitvargen som levererar assists på löpande band. Pappa är målvakten som stoppar allt, även kallad "muren", den ärrade och rutinerade veteranen.
J. gjorde förövrigt hattrick i matchen mot Timrå, som Luleå vann med 4 - 1. Synd där att pappa inte fick hålla nollan.
Solen lyser idag. Det känns som att jag inte sett solen på flera veckor, kanske månader. Det har varit konstant mulet, och när det inte varit mulet har det varit mörkt. Men idag skiner solen. Det får den gärna fortsätta med.
Nu byter bloggen namn, till - Te, bröd och FarCry! För det är ju det den här bloggen ska komma att handla om: min vardag. Och den ser ju ut såhär just nu, te, bröd och FarCry. Nej det är inte Far Cry 2, det har ju nyss kommit ut och jag har ju inte hunnit spela ettan ännu. Ettan har jag köpt på Coop Forum för 99 kr.
Need for Speed Hot Pursuit 2 spelar jag också, men det har jag snart hunnit spela igenom så det är Far Cry som gäller mest den närmaste tiden skulle jag tro.
Titeln på bloggen är förstås en parafras på en annan bloggs titel, så jag kan inte ta cred för detta egentligen.
Hursomhelst, adressen till bloggen kommer fortfarande vara densamma!
Text: Nu är det tid att vi alla tar strid o förvaltar det vikingaarv som vi fått o gör oss av med varenda jugoslav o skickar hem varenda slem hotten-tott. Kom, låt oss jaga dom, dit därifrån dom kom o sen aldrig släppa nån jävul över bron. Ner med det utländska. Fram för det storsvenska. Fram för det svenska i vår svenska nation.'
Bort med Bernadotte från vårt kungliga slott o bort med hans invandrarkärring, och sen sätter vi Reefat-Al Sayed på en kamel o så skickar vi den hem till öknen igen. O Miro Zalar, honom förklarar vi som en icke längre önskvärd person. Ner med det utländska. Fram för det storsvenska. Fram för det svenska i vår svenska nation.
Bort ävenledes med Ford o Mercedes, kamera o klocka, telefon o kompass. Bort med Jonnie Walker, bingo o poker, fotboll o glass o Dallas o negerjazz. Ner med bananerna o utländska vanerna. Ut med Pekingesern, av med joggingskon. Ner med det utländska. Fram för det storsvenska. Fram för det svenska i vår svenska nation.
Bort med alfabete o sifferhelvete. Bort med alla utländska ord likaså. Tro inte en sekund på att jorden är rund det är det nån svartskalle som har hittat på. Ner med vetenskaperna. Länge leve aperna ty vi är storsvenskar, saliga i tron Ner med det utländska. Fram för det storsvenska. Fram för det svenska i vår svenska nation
Med anledning av att den rasistiska staten Israel återigen massmördat palestinier, och därför att Sverige ska spela tennis mot Israel i mars, har Mikael Wiehe skrivit en ny text till Hoola Bandoolas låt Stoppa matchen - som de gjorde förr i tiden när Sverige skulle spela tennis mot Chile som då styrdes av Pinochet.
Har en tid haft alltfler politiska funderingar i huvudet, och har nu startat en ny uteslutande politisk blogg, där jag ska utbilda mig politiskt: http://vintersken.blogspot.com Inte så politiskt laddat namn precis, men det låter rätt coolt.
Christer Glenning testar en av de allra första miljöbilarna - 1992...! Volvo ECC. Projektet las tyvärr ner. Stadsjeepar sålde bättre. Kapitalismens kortsiktighet.
Symptom på D-vitamin-förgiftning (överdosering av D-vitamin): minskad aptit, illamående, kräkningar. Dessa åtföljs ofta av: ökad urinering, törst, trötthet, svaghet, nervositet, klåda, njursvikt. Så om jag uppvisar dessa symptom, kan ni väl berätta för läkarna att jag kraftigt ökat mitt intag av D-vitamin?
Men risken är inte så stor verkar det som. 2004 rapporterades endast 284 fall av D-vitamin-överdosering i USA. Enligt engelska Wikipedia så har de flesta fall av överdosering skett i samband med produktions- och industri-olyckor. Enligt samma källa så kan ett intag på 2500 mikrogram per dag (100 000 IE) skapa giftiga nivåer av D-vitamin inom ett par månader. Det kosttillskott som innehåller mest per tablett, som jag hittat, innehåller 2000 IE (50 mikrogram) per tablett.
Jag har bara provat några dagar så det är alldeles för tidigt att säga om det alls har någon effekt. JAg vet inte hur länge jag måste prova för att veta vilka resultat det har, men jag kan tänka mig att det åtminstone är några veckor, innan den hypotetiska bristen förbytts i en stabil nivå.
Här följer en kronologisk översikt över min färd genom ångest och oro osv.
Våren 2006: Jag bestämmer att jag ska äta mindre, mycket mindre. Jag ska äta jättelite, så lite som möjligt. Jag vill bli mager, mycket mager, och jag vill vara asketisk, jag känner att det finns inget jag kan eller orkar bli bra på, men jag kan bli bra på att vara riktigt mager. Jag vill leva enkelt, mat ska bara vara till för att överleva. Gott eller lockande behöver det inte vara. Sagt och gjort. Jag börjar äta mindre, jag blir magrare. Det fungerar. Men det är lite jobbigt också, jag blir trött fort och orkar mindre.
Sommaren 2006: Jag åker till Taiwan. Jag fortsätter min asketiska diet där, men det är svårare att hålla koll. Jag känner alltid att jag ätit för mycket, jag har många tankar om mat. Jag fördjupar mig i buddhismen, men drabbas av något slags andlig kris och beslutar att jag inte är buddhist, bara en slags andlig vandrare.
Hösten 2006: Jag kommer tillbaka från Taiwan. Jag är desillusionerad och besviken. Det är något av en chock att komma tillbaka till västerlandet, det är svårt att stå ut i den annorlunda kulturen. Det är nu jag börjar få problem med nedstämdhet, sämre självförtroende, jag är rädd när jag är ute, det var jag aldrig i Taiwan.
Samtidigt försöker jag hitta tillbaka till den stränga diet jag hade innan jag for till Taiwan, men jag har glömt hur det var jag gjorde. Jag försöker äta liknande mat som jag åt i Taiwan, eftersom jag gått ner flera kilo där borta. Funderingar ikring hur lite man kan äta utan att ämnesomsättningen saktas ner upptar en stor del av min tid: jag vill ligga precis på gränsen. Jag återupptar buddhismen, men läser inte så mycket.
Början av 2007: Jag tror mig hittat nån slags balans för hur lite jag kan äta utan att sakta ner ämnesomsättningen, men det är svårt. Jag försöker hitta nåt sätt att lura kroppen att hålla igång ämnesomsättningen. Jag börjar läsa mer buddhistiska böcker, men samtidigt går jag en skrivkurs och ska skriva en längre historia som ska utspelas i Kina så jag läser en massa böcker om Kina också. Jag börjar få större problem med nedstämdhet, och svårt att umgås med människor. Det är inget som direkt bekymrar mig.
Våren 2007: Jag har blivit klar med berättelsen, och övergår nu till att bara läsa buddhistiska böcker. Ju sämre jag mår, desto mer läser jag. Jag äter lite mat, för lite mat. Fortfarande är jag såklart ute och promenerar överallt, och tröttar ut mig.
Jag börjar se världen på ett ensidigt sätt, jag sviker en vän som har "kniven på strupen" pga. att jag tror att det vore fel moraliskt att hjälpa. Jag är fullständigt okänslig och kan inte se ur vännens perspektiv. Samtidigt får jag information som motstrider vännens berättelse och det bidrar till att jag verkligen inte vet vad som är rätt. Under sommaren ändrar jag mig plötsligt när jag får klart för mig hur illa det är för vännen och jag ställer allt tillrätta just innan det blir för sent. Det är jag glad för, men än idag har jag ibland samvetskval för hur illa det kunde ha gått och hur svårt det måste varit för min vän under den tid då jag sa att jag inte skulle hjälpa denne.
April 2007: Jag är i Borås några dagar, där jag planerar att studera till hösten. Jag har inget att göra, så jag promenerar omkring 5 - 6 timmar per dag. Jag får min första mildare ångestattack, inne på Willys. Senare inser jag att inte kan bo i Borås, och jag väljer lyckligtvis Umeå istället.
Maj 2007: Jag börjar meditera varje dag. Samtidigt läser jag bara buddhistiska böcker och buddhistiska hemsidor. Jag har inte lust att göra något annat. Tycker det är svårt att träffa människor. Jag tänker på buddhismen nästan hela tiden, och på att inte äta för mycket. Världen blir mer svart-vit på sätt och vis. Jag blir mer och mer överkänslig, tål inte skämt, tar saker och ting för allvarligt.
Sommaren 2007: Jag känner att jag behöver paus från den buddhistiska litteraturen, men det struntar jag i, jag matar på med mer böcker.
Hösten 2007: Jag flyttar till Umeå. Jag får svårare problem med nedstämdhet, jag får svårt att sova några nätter per månad. Jag träffar nya vänner, och min värld ljusnar för ett tag. Under tiden fortsätter jag min stränga kost, och äter fortfarande för lite. Jag har såklart yrsel och trötthet ibland. Det är svårt att bry sig om kurslitteraturen, jag bara läser buddhist-böcker och -texter.
December 2007, januari 2008: Min värld blir mörkare igen, jag börjar bli allt mer nedstämd allt oftare. Återigen börjar jag få svårt att umgås med människor, min hjärna fungerar inte riktigt, vet inte vad jag ska säga. Jag är överkänslig, tar för hårt på saker och ting.
Februari, mars 2008: Jag börjar bli nedstämd och deppig i princip varje dag. Jag börjar bli rädd för människor, att vistas ute på stan blir tungt, det känns som att alla tittar på mig och ser ner på mig. Jag mediterar fortfarande varje dag, jag äter för lite mat, och läser jättemycket om buddhismen.
Slutet av mars 2008: Plötsligt får jag allvarligare sömnproblem, jag sover inte bra på flera veckor. Samtidigt blir jag mer nedstämd och deprimerad, och överkänslig och orolig. Jag får mildare ångestattacker och yrsel ibland. Jag tror alltid att det värsta ska hända. Jag är ibland rädd att jag ska bli tokig. Jag börjar nu trappa ned på buddhismen.
April 2008: Det börjar gå upp för mig att kroppen behöver näring, den behöver mat. Jag promenerar alltid så mycket och äter så lite - det kan man inte göra. Jag börjar äta bättre. Det verkar som att jag blir bättre, jag sover bättre, börjar må bättre, men att jag samtidigt inte riktigt är mig själv och att jag får återfall med jämna mellanrum.
Maj 2008: Jag slutar meditera för gott. Jag lägger buddhist-böcker och dylikt på hyllan. Jag tar en paus från buddhism och andlighet. Jag äter rejält med mat.
Sommaren 2008: Jag har stunder då jag mår bättre än jag kan minnas att jag gjort på väldigt länge på 2 år kanske, samtidigt är jag inte riktigt mig själv och jag får återfall emellanåt. Jag äter ordentligt med stabil mat. Tar alltid med mig en matlåda, var jag än går.
Hösten 2008: Det går upp och ner, känner mig inte riktigt stabil men inte lika illa som våren. Får sömnproblem ibland, men inte lika ofta som på våren och sommaren. Jag har helt lagt av med buddhismen, även om jag fortsätter vara buddhist - jag blir mer som en riktigt asiatisk lekmannabuddhist: obekymrad, ser inte saker och ting svart-vit, gladare, tar saker och ting inte lika allvarligt.
Jag kan vara rätt glad, det blir lättare att träffa människor, jag börjar få tillbaka intressen som jag hade tidigare innan jag började att bara läsa buddhistböcker. Samtidigt tillåter jag mig vara ordentligt lat och ser på Seinfeld-DVD ibland hela dagar. De är otroligt roliga, verkligen riktigt roliga. Jag sitter i fåtöljen och skrattar högt. Seinfeld-tv-serien är ju genialisk.
Jag är inte frisk ännu, det verkar som att jag överansträngt mig - säkert både fysiskt och psykiskt. Jag behöver vila, kroppen behöver vila, psyket behöver vila. Inget av dem orkar ta itu med några tyngre saker. Samtidigt får jag ännu återfall, men det verkar som att jag kan ringa in varför nu: det verkar som att det har att göra med hur mycket jag anstränger mig. Om jag anstränger mig för mycket, antingen jättemycket på en enda gång eller lite grann flera dagar i rad, så kommer problemen tillbaka och det verkar som att en slags fysisk utmattning uppträder i samband med dessa återfall av depression, ångest och sömnproblem. Men det är sällan bara en orsak till nedstämdhet och dylikt. Samtidigt kan jag tänka mig att det att jag åt för lite och gjorde för mycket är den största orsaken till mina bryderier + att jag fördjupade mig i religiösa funderingar och mediterade, och flyttade till en ny stad - allt på en å samma gång.
Jag väntar ivrigt på svaren på blodproven jag lämnade till vårdcentralen, om jag har nån näringsbrist. Nån borde jag ha dragit på mig under de där två åren när jag åt för lite.
Det känns som att livet sakta återvänder efter 2 år, som det var innan 2006, och ja kanske egentligen till och med bättre än då på vissa sätt. Jag håller på bli den rätt glada och inte så bekymrade person som jag för det mesta var förut, plus att buddhismen lärt mig att skuldkänslor inte är till någon nytta.
Förra året var det en skola som stoppade nationaldemokraterna från att sprida rasistiskt material i skolan. Nationaldemokraterna vände sig då till JK som menade att skolan gjort fel. Här kan man läsa mer om det.
Jag anser att skolan gjorde helt rätt, och jag hoppas att rektorer osv. även fortsättningsvis stoppar rasister från att sprida sitt material i skolor. Om man låter rasister hållas bidrar detta till att normalisera rasismen. I spåren av detta följer ett ökat hot och våld mot invandrare, flyktingar, homosexuella, vänsteraktivister, antirasister osv. Inte bara rasistgruppen själv, i det här fallet nd, stärks av detta, även andra ännu mer våldsamma grupper får ökat självförtroende. När de får ökat självförtroende kommer hela samhället bli mer otryggt än vad det redan är.
Därför är det viktigt att stoppa och motarbeta rasistpartier som sd och nd. Att de ska få komma till skolorna och sprida sitt material, ser man som att det har med yttrandefriheten att göra, men dessa partier försvarar bara yttrandefriheten så länge som den tjänar dem. Om de kommer till makten kommer de inskränka yttrandefriheten, det här är mörka krafter, inget att leka med. Inte bryr de sig om yttrandefrihet och demokrati, de vill använda sig av den för att komma till makten sen kommer de nedmontera den och då är det för sent.
Det är så här det börjar, risken att det går så långt kanske inte är så stor i sverige, men nånstans börjar det och även innan det gått så långt att de har makten, så har många människor kommit till skada.
Det pågår ett krig mot kvinnor i denna världen. Män slår, våldtar, förtrycker, fängslar, förföljer, trakasserar, hånar, tystar, kontrollerar, förnedrar, misshandlar, dödar kvinnor över hela världen.
Om en kvinna ska gå ut ensam när det är mörkt, är det ett risktagande, det finns alltid ett överhängande hot att hon träffar på någon av de många manliga galningarna som springer omkring och tror att de kan göra vad de önskar med andra människor. Många kvinnor vågar inte gå ut på natten på grund av detta.
Om hon klarar sig från detta finns en ännu större risk att hon blir våldtagen av någon hon känner, eller misshandlad av sin partner.
Vad är det för värld vi lever i? En kvinna kan vara på väg hem och så bara försvinna, därför att en man tar sig rätten att våldta och mörda henne. Hur många män försvinner på grund av att en okänd kvinna på gatan våldtar och mördar honom?
Så fort det verkar som att en kvinna är s k manshatare kommer en massa självömkande män och anklagar henne för att vara "tokfeminist", manshatare osv. Jag tycker inte att det är konstigt att vissa kvinnor hatar män, jag tycker det är mer konstigt att det inte är fler kvinnor som hatar män. Jag är själv manshatare ibland, det är lätt hänt att man blir det. Vem orsakar t.ex. krig, vem ligger bakom finanskrisen, kapitalismen, det mesta våldet och förtrycket, vapenhandeln, pedofili, övergrepp, misshandel, mord, osv. vem är det som bär det största ansvaret till klimatkatastrofen? Det är ju till största del män, och deras filosofi.
Men jag tror inte att män i grunden är onda, det är systemet, det är patriarkatets filosofi. Jag vet att det funnits andra folkgrupper och andra kulturer, som har sett annorlunda ut där det funnits respekt för kvinnor. Nu är systemet uppbyggt på förnedring och mord av kvinnor, där kvinnor inte ses som människor utan som objekt mannen kan göra vad han vill med.
Meditation borde nästan ha en varningstext som snus och cigaretter. Jag känner det som att det idag mediteras alltför lättvindigt utan att man känner till vilka risker meditation kan innebära.
Jag fick en depression och sömnproblem. Jag fick skumma känslor av yrsel och som att jag skulle "flyta iväg", jag blev överkänslig och bräcklig där jag tog alltför allvarligt på saker och ting och blev ledsen av dem, jag blev orolig och ängslig, energilös ibland, ångestattacker, en mörk och dyster syn på tillvaron. Jag fick svårt att träffa människor och drog mig undan (mer än vad jag som redan är lite osocial normalt brukar göra).
Det verkar som att dessa problem kom från meditationen, och problemen uppstod alltså inte medan jag mediterade utan i vardagen. Ännu idag, snart 7 månader efter att problemen förvärrades, och ca 4 månader efter jag slutat meditera, är jag inte helt återställd. (Men mycket bättre.) Fortfarande kan jag ibland känna mig lite konstig, inte riktigt som mig själv.
Det hjälpte att äta ordentlig och stabil mat: fullkornsprodukter. Och att äta rejält så att jag blev riktigt mätt, som att maten skulle komma ut ur öronen på mig. Och att man äter flera gånger om dagen, frukost, lunch, middag. Jag var vegan förut, men började p.g.a. dessa problem att äta (ekologiska) ägg, två om dagen. Nu har jag blivit vegan igen, och jag vet inte om äggen faktiskt var till någon speciell nytta som inte ett veganskt alternativ kunnat vara.
Jag la all andlighet och buddhism på hyllan, och har inte öppnat en buddhistbok på flera månader. Även andra andlighets-inriktade saker, t.ex. filmer, tycks kunna väcka en attack, även filmer och texter om konstiga psykiska tillstånd och övernaturligheter undvek och undviker jag ännu. Dessutom verkar det som att alltför stor fysisk ansträngning kan leda till att känslor av tungsinne och depression dök upp. Min paus från buddhism osv. fortsätter minst några månader till.
Även att skriva denna text är lite jobbigt, och kanske kommer det väcka en attack, men jag känner att den kanske kan hjälpa andra oerfarna meditatörer, och få en del att inse att meditation inte är så harmoniskt och ofarligt som man tror.
Dessutom tycks det som att alltför djupt religiöst grubblande kan vara till skada för den som har ett skört och känsligt psyke som jag. För den som inte är så stabil kan det vara skadligt att vara för sig själv och grubbla på livets djupa saker. Överhuvudtaget, att syssla med sånt som är övernaturligt kan vara skadligt, oavsett om man tror på det eller inte, tror jag det kan vara skadligt för psyket.
Det har hjälpt mig att göra sånt som är konkret, t.ex. läsa om politik. Fundera på andra saker, se komedier, eller politiskt engagerande filmer. Att umgås med människor var inte alltid så lätt. På ett sätt var det som att det hela förstärkte många av mina negativa sidor: blyghet, osocial, osäker, deppig osv.
Jag vill inte skriva nåt mer om det här, det ligger för nära i tiden, och jag vill heller inte prata om det, så fråga inte alltför ingående frågor. De som läser detta och själv har råkat ut för det, just nu kan jag inte hjälpa på något annat sätt än vad som står här, jag är inte återställd själv. Men den som mediterar och börjar känna sig deppig osv. bör sluta meditera. Man ska inte meditera om man mår dåligt, eller är psykiskt skör.
Trots detta är och förblir jag buddhist, men på en betydligt blygsammare nivå. Jag har bestämt att jag aldrig mer ska meditera i mitt liv. Däremot ska jag följa de fem träningsreglerna, så kanske jag har bättre förutsättningar att meditera i nästa liv istället! :-)
Hur tillvaron och pysket fungerar är inte så enkelt som jag i min naivitet trodde. Många av de strategier jag tidigare haft för att hantera tungsinne hjälpte inte mot detta, det var något annat än vanlig deppighet. Det kanske var vanlig deppighet fast mycket tyngre.
Om man är intresserad av buddhism och meditation, kanske man ska gå lite lugnt fram. Man ska ha kontakt med en erfaren lärare, och verkligen kolla upp den läraren. Det är viktigt att man inser att det finns risker med att meditera, och att det kan bli ordentligt jobbigt. Jag visste att det fanns risker men jag tog dem inte riktigt på allvar, det är viktigt att man tar dem på allvar.
Jag har till och med flyttat för att komma undan lägenheten där jag mediterade och grubblade så mycket. Meditation är som eld: den kan vara till nytta om man hanterar den rätt, men om man inte vet vad man gör kan det bli riktigt farligt. Jag lekte med elden utan att veta vilken kraft och potential elden besitter. Jag hade kunnat brinna upp, men jag tror jag klarade mig. Ta i trä!
Om man inte vill ta den risken, kan man ändå ägna sig åt buddhismens grundläggande delar, nämligen moral och generositet. Men man måste gå lugnt fram och inte vara hård mot sig själv.
Högern vill ta bort välfärden, och det är ju ingen nyhet precis. Man säger att välfärden kostar pengar, och att det bara är arbete som genererar pengar, alltså kan man inte ha alltför mycket välfärd för det finns inte pengar till detta.
För det första; vad ska vi ha för slags samhälle egentligen? Ska man ställas på gatan bara för att man råkar bli sjuk? Ska den som har cancer förutom det helvete det är i sig, behöva oroa sig för att förlora sin inkomst och allt, och hamna på gatan? Ska den som blir sjuk behöva lita till små och frivilliga donationer? Det är klart samhället måste gå in och täcka upp för den som är sjuk t.ex.
Sen för det andra så är det en nyliberal doktrin att det hela tiden ska finnas en viss mängd arbetslösa, därför att det är bra för eliten som tjänar pengar på andras arbete. För om det hela tiden finns 1000 andra som kan komma och göra ens jobb, kommer man inte begära högre lön i första taget. Dessutom kommer man inte höja sin röst och vara till besvär när något inte går rätt till. Vad hände t.ex. med killen som påtalade brister och faror i Stockholms tunnelbana? Han fick sparken. Systemet är en fara för allmänheten, det uppmuntrar galenskap och kortsiktig vinst. Pengar sätts före människor.
Högern tycker att det är okej att en liten elit blir allt rikare på den stora majoritetens bekostnad. De bryr sig inte om människor skadas eller t.o.m. dör. Business as usual.
Den stora finanskrisen begriper jag inte hälften av, men så mycket har jag förstått att den beror på en liten klick människors spelande och trixande för att tjäna så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt. De gör groteska vinster, också nu, men lyfter inte ett finger för att ställa till rätta den stora skada de har ställt till med. Vem är det som nu ska komma och fixa allt? Det är skattebetalarna.
Kommer de som tjänar på krisen, kommer de betala tillbaka, kommer de erbjuda sin hjälp? Nej, det är allmänheten som får betala, medan eliten behåller allt de tjänat. De tar alla vinsterna, och skattebetalarna får stå för kalaset. Vad kan man kalla det annat än stöld.
Och säger högern något om detta? Kommer det några upprörda inlägg om lata bidragsberoende som lever på andra? Nej, självklart inte. Det som vanliga människor inte kan göra, kommer inte bara eliten undan med utan hyllas av högern, högern som är korrupt och omoralisk, samtidigt som de utropat sig till moralens väktare.
Nog finns det pengar till välfärd, massor av pengar. Det kommer från det arbete som vanliga människor utför. Problemet är att en liten girig elit roffar åt sig en så stor andel av dessa pengar, och aldrig aldrig blir den nöjd hur mycket pengar den än stjäl. Och inte nog med det; den gör det utan att skämmas ens det minsta lilla, och inte nog med det; den gör det och har ändå så lite skam i kroppen att den kan höja finger åt andra, åt vanliga människor utan vilka den inte skulle klara sig en dag ens.
Det är lätt hänt att man blir cynisk... Men bäst att inte bli det.
Idag hade sverigedemokraterna torgmöte i Luleå igen, första gången sen 2004 (skrev fel i förra inlägget, var inte 2002, var 2004). Och vi hade en protest mot dem, samtidigt. Vi var omkring 100 - 150 pers - bara en handfull var där för att verkligen lyssna på dem. Vi började med att överrösta dem genom burop och annat, och det gicck inte att höra vad rasisterna sa. Men sen ansåg polisen att det att vi visade vårt missnöje var en demonstration utan tillstånd, så de började de plocka bort en del folk, och förde dem längst ut på Hertsön och Bergnäset. Till slut blev det då tyst, men då vände vi ryggen mot rasisterna istället.
Det var verkligen synd att polisen gjorde så som de gjorde. Det var dåligt tycker jag, vi borde ha rätt att visa vårt missnöje med rasism.
Helt klart så visade i alla fall detta att sd inte är välkomna i Luleå. De har inget här att hämta.
Jag börjar alltmer känna mig som mitt gamla vanliga välbefinnande jag återigen, och nu när detta välbefinnande sakta återkommer och varar allt längre, inser jag att jag nog egentligen inte mått särskilt bra sen kanske 2006, men att det inte blev riktigt illa förrän december förra året, och sen under den största delen av detta året. Ja jag hade glömt hur bra man faktiskt kan må. Å så äter jag ju bra med mat igen också, det har jag ju heller inte gjort sen 2006. Jag misstänkte inte ens att något var fel förrän jag började få sömnbesvär, jag trodde helt enkelt att det var normalläget att må dåligt.
Jag vågar dock inte säga att jag är helt frisk riktigt ännu. Jag känner även nu emellanåt en ökad känsla av stress, oro och ångest, att jag är på helspänn som om jag stod inför en fara av något slag bara det att någon fara inte syns till - jag känner så ibland. Även i bekanta miljöer bland familj och vänner.
Dessutom har jag blivit förkyld igen för femtioelfte gången i år, men jag tror att min lite bräckliga fysiska hälsa är en del av den större psykiska "sjukdomen". Det positiva är att förkylningen denna gången är relativt mild.
Men hursomhelst, kurvorna pekar åt rätt håll om man säger så. Jag får som sagt återfall ibland, och de kan hålla i sig i några dagar, men dessa återfall tycks bli allt lindrigare, och vara allt kortare.
Jag har till och med börjat äta ägg (visserligen ekologiska ägg). Jag har varit vegan sen 2002, jag tycker inte ens om ägg speciellt mycket, tycker de är ganska äckliga. Då kan ni kanske förstå hur dåligt jag mått, att jag t.o.m. börjat äta ägg. Jag trodde då att jag hade någon näringsbrist, men så verkar det inte vara. (Och jag håller nu på trappa ner på äggätandet för att snart sluta helt, som det ser ut nu, och återigen bli vegan.)
Orsaken till mina besvär tror jag snarare beror på någon slags utbrändhet, att jag ägnat för mycket av mig själv åt buddhismen, åt meditation osv. Jag har nog överansträngt mig, och det kan vara så att det inte är buddhismen i sig som är problemet men att det är hur jag hanterat det. Jag tror jag är en sådan som har tendenser att bränna ut mig själv, på vad det än må vara som för tillfället intresserar mig mest. Men jag antar att det blir extra känsligt med något sådant som meditation och sinnesträning.
Nu har jag en fullständig paus från allt vad andlighet och buddhism heter. Jag vill inte ens prata om det, jag känner hur det kan bränna i huvudet då, jag är överpackad med information. Så det kommer inte bli nån buddhism här de närmaste månaderna. Och nu vill jag inte skriva mer om det, redan för mycket.
Jag har fått möjlighet att utforska andra intressen, jag nästan glömt att jag en gång haft, politik, UFO, löpning, film, och snart kanske författande också, att läsa om sånt och göra sånt lindrar verkligen mina besvär. Jag har lätt att slukas av det, och tar då tankarna bort från buddhismen. Nu har jag läst lite om ryska revolutionen, om Lenin och Trotsky... intressant. Och så har UFO debatterats seriöst (så seriöst det nu kan bli med reklamavbrott var femte minut) på CNN hos Larry King, det trodde man inte.
Mitt nästa projekt är att ta reda på mer om syndikalismen. Det är kanske där jag står politiskt, det är det jag ska ta reda på.
Jag hade inte tänkt skriva nåt i bloggen, jag har en Internet-paus nu, det behövs, men det har varit en del kring Sverigedemokraterna i teve och tidningar den senaste tiden och nu senast ser jag att det finns en intervju med SD i ETC.
Jag vet inte om det bara är jag, men det vänder sig i magen på mig att se att ETC intervjuar SD, ett rasistparti. Den senaste tiden har jag börjat känna att ETC nog inte är något för mig och att jag inte kommer fortsätta min prenumeration när den snart går ut. Jag kommer gå över till Arbetaren istället, förutom den prenumeration på Offensiv som jag redan har. Det känns som att denna intervju är det som fått bägaren att rinna över.
En del menar att man ska behandla SD som vilket parti som helst, och ta med dem i debatter i media och intervjua dem osv, och sen får folk utifrån detta avgöra om de ska rösta på SD. Jag tror det är helt fel att göra på det viset, det är samma aningslöshet som att innan Hitler kom till makten inte inse faran med rasistiska och nazistiska partier.
Rasistpartier måste man bekämpa och trakassera. När man bjuder upp dem till debatt som vilket annat parti som helst ger man dem legitimitet och självförtroende, följden av detta blir att även andra nazistiska och rasistiska grupper får ökat självförtroende och legitimitet och det kommer leda till att hot och våld mot invandrare, flyktingar, homosexuella, vänsteraktivister kommer öka.
Dessutom, vilka är det som ska debattera med dem? Riksdagspartierna? Som själva övertagit SD:s rasistiska flyktingpolitik? De ställer till mer skada än nytta, och deras främsta drivkraft är dessutom inte att bekämpa rasism utan att vinna över rasistiska väljare genom att visa att de är lika hårda som SD.
Jag kommer ihåg i Luleå förra valet, 2002, när SD hade turné i Norrbotten. Vi fick veta att de skulle komma till Luleå nästa dag, på den korta tiden hann vi samla ihop några hundra som dök upp på SD:s torgmöte i centrum, sen omringade vi talaren och skrek och buade så ingen kunde höra vad rasisten sa, det var inte en enda männska där för att lyssna på dem, de enda som kom var vi antirasister. Det är så man måste behandla rasister, inte intervjua aningslöst och bjuda in till debatter.
Man kan ha debatt med dem - där på gatan där de har sitt torgmöte, man ska störa dem och inte ge dem utrymme. Det hjälper inte att sitta ner med ryggen vänd mot dem, tysta. Det funkar inte. Det går inte att stoppa rasister på det sättet, Hitler skulle inte ha stoppats av det.
Det går inte att resonera logiskt med nazister och rasister, de lyssnar inte på det örat.
