Jag fick ett utskick från U.S. Campaign for Burma
Istället för att jag översätter det, klistrar jag helt enkelt in det här bara, det är alltså inte jag som skrivit det:
We typically use this email list to distribute calls for action on how you can help the world's only imprisoned Nobel Peace Prize recipient Aung San Suu Kyi and the people of Burma.However, many of you have been asking us what happened in Burma over the past weekend, so we wanted to send a special note.
Aung San Suu Kyi was seen in public when the United Nations Secretary General's envoy to Burma, Ibrahim Gambari, traveled to Burma.
His trip was the 35th trip by a UN envoy to Burma since 1990, but his mission was the same: to convince Burma's generals to participate in peaceful negotiations with Aung San Suu Kyi and Burma's ethnic groups. In one form or another, 31 consecutive UN resolutions have called for these "talks" to start for nearly two decades. The goal of the "talks" is to create a framework for a transition to democracy.
Like previous trips by UN envoys, the military regime rejected all the UN proposals. The UN trip failed.
Frankly, we expected this to happen. We have watched how the military regime defies the UN at every turn for quite some time, and this trip was no different.
The main reason the regime is able to refuse to honor UN calls for change is that they know there will be no consequences from the UN. The only body at the UN that is capable of enforcing resolutions is the UN Security Council, but China has completely paralyzed the Security Council with its veto power. 10 Nobel Peace Prize recipients have called for the UN Security Council to impose a ban on all arms sales to Burma, but because of China's threat of a veto, the Council has only issued a non-binding, weak statement. Meanwhile, China has provided the military regime with billions of dollars in weapons and hundreds of millions of dollars in aid.
As a result, the UN is making the same mistakes the world made on Rwanda, Darfur, and elsewhere. In the meantime, the regime has carried out awful human rights abuses against the people of Burma, which you know about. It is shameful that in todays' world one single country can hobble the entire United Nations, but that is exactly what is happening.What You Can Do
Clearly, we need to be doing more to focus attention and pressure on China. That is one reason why we are asking Americans to turn off their televisions and not watch the Beijing Olympics. China very much cares about the Olympics and its reputation, and it appears that the only way we can get China's attention is to call for everyday American people (and others throughout the world) to signal our frustration by refusing to watch the Olympics. You can sign up here today to pledge to become one of 1 million people that will turn off your televisions and do something instead of watching the Olympics. We have an easy online tool that allows you to ask your friends and family to refuse to endorse the Beijing Olympics as well.
Feel free to write to us with any questions or ideas you have. We have to do a lot more to convince China to support peace instead of underwriting tyranny in Burma. If we work together, we can make it happen.
Aung Din, Jeremy Woodrum, Jennifer Quigley, Thelma Young
tisdag, mars 11, 2008
fredag, mars 07, 2008
en nobel människa
Den som skadar en levande varelse är inte nobel; endast den som inte utgör någon fara för någon enda varelse är en nobel människa.
Buddha, citerad i De osynliga av Karel Glastra van Loon
onsdag, mars 05, 2008
kapitalismen mot klimatet
Jag har en tendens att missa saker. En av mina ”skills” är ju att sitta en hel lektion och inte ta in ett enda ord läraren säger. Så först igår märkte jag ett ex av tidningen Flamman som låg på mitt bord. Den är från 15 november 2007, och jag har vetat att den funnits här en längre tid men ändå inte, jag har varit medveten om att någon slags tidning från min vän M. befunnit sig här, men inte reflekterat över det. Jag har helt enkelt missat det.
Nåväl, nu började jag läsa i den och i den stod om en annan sak som jag missat, nämligen det faktum att FN:s första alarm om klimatförändringarna faktiskt kom för 20 år sedan – 1987 – i rapporten Our Common Future, framtagen av Brundtlandkommissionen. Det var en sån sak som jag vetat men ändå inte vetat, i periferin av min uppmärksamhet kanske. Men strunt i mig nu.
Länk till rapporten: här och även här.
Den här rapporten varnade för att effekterna av högre koldioxidnivåer skulle leda till en temperaturhöjning på 4,5 grader i mitten av det tjugonde århundradet. Följden av detta skulle bli katastrofala klimatförändringar.
Rapporten påpekade att omedelbar handling måste till: rejäla investeringar i förnyelsebara energikällor, och menade att bördan skulle läggas på världens rika länder. Slutsatsen som drogs var att det som behövdes för att bekämpa klimatkatastrofen var omfattande ”strukturella förändringar i socioekonomiska och institutionella arrangemang” för att bana vägen för ett beslutsfattande som satte mänsklighetens ”allmänna intresse” före ”produktion för marknaden”.
Som jag tolkar det: Kapitalismen är ursprunget till hotet mot hela planeten. Ett nytt samhällssystem krävs för att förhindra klimatkatastrofen. Någon förändring i samhällssystemet har inte skett sen 1987. Vi har ännu inte börjat ta några avgörande steg mot ett bekämpande av katastrofen.
FN:s rapport 20 år senare, från 2007, Global Environment Outlook: environment for development (GEO-4), ger världens regeringar skulden för att så lite har hänt på 20 år. Rapporten konstaterar att ”det inte finns några större frågor som restes i Our Common Future för vilka de överskådliga trenderna är positiva”.
Med andra ord: om kapitalismen får fortsätta härja kommer det gå åt helvete.
Latinamerika
I Latinamerika pågår dock en del ”strukturella förändringar”, där man börjar röra sig från att prioritera storföretagens vansinnesjakt på profit till att istället prioritera människor och miljö.
På ett FN-möte i New York där 150 regeringschefer träffades för att diskutera klimatförändringarna, gav Ecuadors president Rafael Correa ett generöst erbjudande: att Ecuador skulle sluta borra efter olja för mänsklighetens framtids skull. Det skulle röra sig om 920 miljoner fat olja som aldrig exploateras och det skulle även innebära att en av de mest artrika regionerna i världen bevaras.
Det skulle också bespara luften från 111 miljoner ton kol. Samtidigt innebär detta en enorm ekonomisk förlust för Ecuador och dess befolkning (hälften lever i fattigdom): motsvarande 720 miljoner dollar per år. Han bad om finansiell hjälp från de rika länderna för att klara av detta.
Världsnaturfonden har utsett Kuba till det hittills enda land i världen som har hållbar utveckling. Kuba har gjort världens enda övergång till organiskt jordbruk, och medborgarna har fått gratis lågenergilampor som en del av en nationell energisparplan. Kuba hade fram till 2005 sänkt sina växthusutsläpp med 40 % jämfört med 1990.
Och i Venezuela har regeringen lagt ett förbud mot nya kolgruvor. Ett program har startats för att plantera 100 miljoner träd de närmsta fem åren.
Länk till hela artikeln.
Så jag menar att kapitalismen och dess vansinniga profitjakt är kortsiktig och människofientlig. Den hotar allas vår existens här på planeten. Men det finns alternativa samhällsformer. Kapitalism är ingen naturlag.
Nåväl, nu började jag läsa i den och i den stod om en annan sak som jag missat, nämligen det faktum att FN:s första alarm om klimatförändringarna faktiskt kom för 20 år sedan – 1987 – i rapporten Our Common Future, framtagen av Brundtlandkommissionen. Det var en sån sak som jag vetat men ändå inte vetat, i periferin av min uppmärksamhet kanske. Men strunt i mig nu.
Länk till rapporten: här och även här.
Rapporten påpekade att omedelbar handling måste till: rejäla investeringar i förnyelsebara energikällor, och menade att bördan skulle läggas på världens rika länder. Slutsatsen som drogs var att det som behövdes för att bekämpa klimatkatastrofen var omfattande ”strukturella förändringar i socioekonomiska och institutionella arrangemang” för att bana vägen för ett beslutsfattande som satte mänsklighetens ”allmänna intresse” före ”produktion för marknaden”.
Som jag tolkar det: Kapitalismen är ursprunget till hotet mot hela planeten. Ett nytt samhällssystem krävs för att förhindra klimatkatastrofen. Någon förändring i samhällssystemet har inte skett sen 1987. Vi har ännu inte börjat ta några avgörande steg mot ett bekämpande av katastrofen.
I Latinamerika pågår dock en del ”strukturella förändringar”, där man börjar röra sig från att prioritera storföretagens vansinnesjakt på profit till att istället prioritera människor och miljö.
Länk till hela artikeln.
måndag, februari 25, 2008
Bok-tips
Jag vill rekommendera Venerable Father - A Life with Ajahn Chah, som handlar om Ajahn Chah, skriven av Paul Breiter, som levde som munk i Ajahn Chahs tempel.
Kan beställas från adlibris.
"Available until now only in limited editions, "Venerable Father" has become an underground classic among Buddhists, especially those practicing the Thai tradition. It details the joys and struggles of Paul Breiter's years wit PAUL BREITER ordained in the Theravada Buddhist tradition in Thailand in 1970 and soon thereafter met Ajahn Chah. He became one of Ajahn Chah's favorite disciples and his translator, and stayed with him until disrobing in 1977."
Man får verkligen en inblick i dels Ajahn Chah, dels hur det kan vara att leva som munk i ett buddhist-tempel. Dessutom får man såklart buddhistisk visdom till livs.
Den finns så vitt jag vet, inte på svenska.
Burma-rapport
Human Rights Watch har satt ihop en rapport från protesterna i Burma under hösten förra året.
http://hrw.org/reports/2007/burma1207/
Till höger på den sidan ser ni också att man kan ladda ner rapporten som en pdf-fil, samt att det finns ett utdrag ur rapporten, en summering, som är illustrerad med foton från demonstrationerna.
http://hrw.org/reports/2007/burma1207/
Till höger på den sidan ser ni också att man kan ladda ner rapporten som en pdf-fil, samt att det finns ett utdrag ur rapporten, en summering, som är illustrerad med foton från demonstrationerna.
lördag, februari 23, 2008
Buddhist-filmer
Här finns en del buddhistiska filmer, som nog är rätt svåra att få tag på om man inte beställer över Internet.
International Buddhist Film Festival: Festival Media
Ska botanisera bland urvalen :-)
International Buddhist Film Festival: Festival Media
Ska botanisera bland urvalen :-)
The Zen Mind
"This is a clip from The Zen Mind documentary, filmed in Japan. It serves as a nice overview of zen - a topic very few people can fully understand. EmptyMind Films. http://emptymindfilms.com"
onsdag, februari 20, 2008
JAK medlemsbank
Sen igår har jag fått höra att JAK medlemsbank faktiskt kommer att bli som en vanlig bank snart, så att man kommer kunna ha vanligt konto där osv. Det är ju jättebra! Då är det bara för mig att byta bank igen sen då, när de är färdiga.
tisdag, februari 19, 2008
De svenska bankernas fondinnehav i Total
Jag har skrivit om det förut här på bloggen, det att de svenska bankerna äger fonder i Total. Jag kontaktade ju alla de fyra banker som Svenska Burmakommittén nämner. Jag fick svar från två. Däremot fick jag inte svar från min egen bank, Handelsbanken.
Jag kände att jag måste byta bank, eftersom de äger fonder i Total. Jag bytte till Länsförsäkringar, eftersom de sa att de inte kunde se att de hade några stora innehav i Total. Det var dock möjligt att det fanns ett litet innehav i Total, men det kunde hon inte se, hon kunde inte se de små innehaven. Hon kunde alltså inte säga 100% att Länsförsäkringar inte äger fonder i Total, men några stora innehav har de i alla fall inte. Så jag bytte till Länsförsäkringar.
Det där med fonder och bankvärlden är obegripligt för mig, men så mycket förstår jag att det finns en hel del omoraliska fonder, och att Länsförsäkringar äger sådana också. De sa att de förmodligen äger sådana fonder som jag skulle finna omoraliska.
I detta systemet finner man sig hänvisad åt banker som sysslar med omoraliska affärer. I det här fallet verkar det inte finnas så mycket man kan göra, kanske inte förrän JAK medlemsbank blir mer än bara sparbank. Man kan ju också höra av sig till sin bank och påtala dem vad man tycker om barnarbete och vapenhandel osv.
Sen när jag bytt bank (jag håller på byta bank, det är en övergångsperiod, men det mesta är klart), skrev jag såklart till Handelsbanken och berättade varför (för ca 10 minuter sen hehe). Om de inte vet varför jag bytt, blir det inte lika meningsfullt tror jag. Så jag talade om det.
Jag kände att jag måste byta bank, eftersom de äger fonder i Total. Jag bytte till Länsförsäkringar, eftersom de sa att de inte kunde se att de hade några stora innehav i Total. Det var dock möjligt att det fanns ett litet innehav i Total, men det kunde hon inte se, hon kunde inte se de små innehaven. Hon kunde alltså inte säga 100% att Länsförsäkringar inte äger fonder i Total, men några stora innehav har de i alla fall inte. Så jag bytte till Länsförsäkringar.
Det där med fonder och bankvärlden är obegripligt för mig, men så mycket förstår jag att det finns en hel del omoraliska fonder, och att Länsförsäkringar äger sådana också. De sa att de förmodligen äger sådana fonder som jag skulle finna omoraliska.
I detta systemet finner man sig hänvisad åt banker som sysslar med omoraliska affärer. I det här fallet verkar det inte finnas så mycket man kan göra, kanske inte förrän JAK medlemsbank blir mer än bara sparbank. Man kan ju också höra av sig till sin bank och påtala dem vad man tycker om barnarbete och vapenhandel osv.
Sen när jag bytt bank (jag håller på byta bank, det är en övergångsperiod, men det mesta är klart), skrev jag såklart till Handelsbanken och berättade varför (för ca 10 minuter sen hehe). Om de inte vet varför jag bytt, blir det inte lika meningsfullt tror jag. Så jag talade om det.
onsdag, februari 06, 2008
Könsbytet
Nu har jag läst Könsbytet av Johan Ehrenberg, finns att köpa här på Adlibris (som vanlig bok och som e-bok finns nog säkert på ETC.se också.) (Eller förslagsvis: låna den på närmaste bibliotek.) Jag har läst den här boken. Jag ska inte säga så mycket om den utom att jag rekommenderar den. Nu följer några tankar.
Jag funderar mest över det oförsonliga hatet som riktas mot människor som ägnar sig åt "könsöverskridande handlingar". Varför, var kommer den oförställda vreden ifrån?
Är det från rädsla? Vi människor lever nog på många sätt i en symbol-värld och inte i den verkliga världen. Den här symbol-världen består av överenskommelser och kategoriseringar, vi placerar in saker och ting i fack, sätter namn på saker och ting - sätter stämplar. "Det här är en X och en X är såhär och sådär, om den inte är såhär och sådär, så är det ingen X utan en Y."
Men så kommer ett fenomen som inte kan placeras in under varken X eller Y, eller en Y som inte vill vara Y utan en X eller en X som inte riktigt uppträder som en X ska uppträda - "det ser ut som en X men låter inte som en X."
Vi blir rädda. Hela symbol-världen är hotad! Och eftersom vi förväxlat vår rigida och oföränderliga symbol-värld med den verkliga världen, tror vi att hela verkligheten är hotad, vilket ju på ett sätt är lite lustigt för hur skulle verkligheten nånsin kunna vara hotad, det enda som kan vara hotat är vår bild av verkligheten. Verkligheten är ju som den är, varken mer eller mindre. Den bryr sig knappast om vad vi tror.
Symboler kan såklart vara bra, t.ex. för att vi ska kunna kommunicera med varandra, eller ta trafikskyltarna: de betyder ju egentligen ingenting, det är ju bara mönster och färger som satts samman, sen har vi bestämt att "det här betecknar 'parkering förbjuden' det här betecknar..." osv. Och de behövs ju för annars skulle det vara ännu farligare i trafiken.
Men problemet blir när vi tar symbolerna för allvarligt, när vi glömmer att de bara är symboler och inget mer än symboler, när vi tror att symbol-världen och den verkliga världen är samma sak, eller när vi applicerar symboler på människor, levande tänkande kännande människor, och försöker trycka in människor i fack, bilda ramar som människor ska passa in i, trycka in verkligheten i en låda. Kan inte verkligheten få växa och utvecklas, som en urskog t.ex.? Måste allt vara kalt och organiserat, och likadant? Måste allt vara likadant? Vad säger man om en urskog? Den lever. En nyplanterad skog, träden står i exakta rader, kalt, tråkigt, och dött.
Men jag undrar var hatet kommer från? Är det kulturellt betingat?
varför går klockan så fort
Vad är det med klockan, varför är den så stressad? Jag hinner inte mer än kliva upp så försvinner en halvtimme på ett ögonblick. Det är samma sak varje morgon; det ser ut som att jag ska kunna komma i tid, som att jag äntligen ska komma i tid, men på nåt sätt hinner klockan alltid om mig och förbi, långt förbi. Och jag blir sen igen.
Kanske jag fötts i fel land, kanske jag skulle fötts i ett land där man är lite slappare med tiden, ingen kommer tidigare än 30 minuter efter avtalad tid. Men finns det ett sånt land? Det verkar som att kapitalismen, överallt där den slagit sig till ro, tagit med sig klock-hetsen.
Jag undrade igår hur det är att vara en buddha, och leva utanför tid och rum. Jag är så van att relatera allt till tid och rum, jag kan inte föreställa mig hur det kan vara att leva utanför tid och rum. Hmm jag antar att man inte kan föreställa sig det överhuvudtaget, för om man kan föreställa sig det är man en buddha, och då lever man redan utanför tid och rum och vad finns det då för anledning att föreställa sig det?
Förgänglighet, föränderlighet, rörelse hör till tid och rum. Men vad hör till det som är utanför tid och rum?
Kanske jag fötts i fel land, kanske jag skulle fötts i ett land där man är lite slappare med tiden, ingen kommer tidigare än 30 minuter efter avtalad tid. Men finns det ett sånt land? Det verkar som att kapitalismen, överallt där den slagit sig till ro, tagit med sig klock-hetsen.
Jag undrade igår hur det är att vara en buddha, och leva utanför tid och rum. Jag är så van att relatera allt till tid och rum, jag kan inte föreställa mig hur det kan vara att leva utanför tid och rum. Hmm jag antar att man inte kan föreställa sig det överhuvudtaget, för om man kan föreställa sig det är man en buddha, och då lever man redan utanför tid och rum och vad finns det då för anledning att föreställa sig det?
Förgänglighet, föränderlighet, rörelse hör till tid och rum. Men vad hör till det som är utanför tid och rum?
tisdag, februari 05, 2008
En ny blogg...
Lustigt nog så har vi fått i uppgift att göra en blogg i den senaste kursen på universitetet. Och så har skolan betalat en domän var åt oss alla för ett år. Min domän är såklart rymdregn.se! Där kommer jag återanvända inlägg från den här bloggen... för det mesta.
(Rapporten är klar sen länge, och jag fick godkänt också!)
(Rapporten är klar sen länge, och jag fick godkänt också!)
måndag, februari 04, 2008
Lilla te-skolan
Här kommer nu en liten te-skola. Allt som hävdas här, bygger ej på vetenskapliga undersökningar, utan på min egen erfarenhet.
Grönt te i lösvikt
Koka vatten. När vattnet kokat; ta en kopp, och skölj ur den med en skvätt av det heta vattnet. Detta för att dels skölja ur koppen, dels för att värma upp koppen.
Ta sen en nypa grönt te och sätt ner i koppen. Häll sedan på det heta vattnet. Behåll teet kvar i koppen under hela "te-sessionen". Såhär gör man med grönt te bland annat i Kina. (Enligt min erfarenhet funkar det inte med svart te, det blir för starkt och beskt att ha kvar svart te i vattnet längre än 3 - 4 minuter anser jag (hittills).)
Drick inte upp allt te, spara en viss mängd av teet. Och sen kan du använda samma blad igen: häll helt enkelt på nytt hett vatten. Vad jag har upplevt blir teet för svagt andra omgången, om man dricker upp allt te.
De flesta gröna teer kan man använda två gånger på det här sättet. En del t.o.m. tre gånger. De flesta som jag provat har tappat smak efter tre gånger, men en del håller för fyra. Man brukar säga att ju fler gånger gröna te-blad kan användas, desto bättre är deras kvalité. De bästa teer kan man använda upp till 20 gånger har jag hört mig berättas. Jag har dock aldrig stött på ett sånt te hittills.
Jag skulle tro att man kan använda en te-sil till grönt te, precis som med svart te. Om man vill använda dessa te-blad igen, bör man nog dock också här spara en liten mängd te, och inte tömma koppen.
Grönt te i påse
Principen här är samma, men man behåller inte te-påsen i teet hela tiden. Man låter den dra en liten stund (inte så länge i min erfarenhet: pås-te är starkare än lösviktste), sen sparar man lite te, sätter i te-påsen igen, och häller på nytt hett vatten.
Om vattnet
Vattnet bör vara hett, och nykokt. Om vattnet blivit kallare, blir teets smak svagare. Ja, ju kallare vattnet är, desto svagare blir teet. (Jag har dock stött på teer som vill ha lite kallare vatten, hittills, för mig, i minoritet.) För andra och eventuella följande omgångar, bör också användas hett vatten. Trots att det är andra gången, och trots att man har kvar te i koppen, blir teet svagare ju kallare vattnet är, som jag ser det.
Svart te i lösvikt
Svarta te-blad bör inte användas fler än en gång som jag ser det. De är inte behandlade på samma sätt som gröna, och därför bör man avstå från att återvända svarta te-blad. Jag gör det dock ändå ibland, men den andra omgången blir inte lika frisk anser jag, tror jag. Principen här är samma som med grönt te: spara en liten mängd av teet, och häll sedan på nytt hett vatten.
Svarta te-blad bör inte lämnas kvar i teet, sil bör användas. Annars blir teet för starkt och beskt som jag ser det. Låt de svarta te-bladen stå och dra i vattnet omkring 3 minuter (de flesta). Det står oftast på förpackningen hur länge det ska dra.
Svart te i påse
Bör inte heller återanvändas anser jag, men jag gör det ibland ändå. Ibland står det på påsarna att teet ska stå och dra i ca 2 - 3 minuter: som jag ser det är det alldeles för länge. Jag brukar låta den svarta te-påsen vara i högst en minut, kanske 30 - 45 sekunder.
--------------
Allt som jag skrivit här är sånt jag lärt mig i min egen te-praktik. En del saker kanske inte stämmer överens med vad som står i te-teorin. Men man kan testa sig fram.
Grönt te i lösvikt
Koka vatten. När vattnet kokat; ta en kopp, och skölj ur den med en skvätt av det heta vattnet. Detta för att dels skölja ur koppen, dels för att värma upp koppen.
Ta sen en nypa grönt te och sätt ner i koppen. Häll sedan på det heta vattnet. Behåll teet kvar i koppen under hela "te-sessionen". Såhär gör man med grönt te bland annat i Kina. (Enligt min erfarenhet funkar det inte med svart te, det blir för starkt och beskt att ha kvar svart te i vattnet längre än 3 - 4 minuter anser jag (hittills).)
Drick inte upp allt te, spara en viss mängd av teet. Och sen kan du använda samma blad igen: häll helt enkelt på nytt hett vatten. Vad jag har upplevt blir teet för svagt andra omgången, om man dricker upp allt te.
De flesta gröna teer kan man använda två gånger på det här sättet. En del t.o.m. tre gånger. De flesta som jag provat har tappat smak efter tre gånger, men en del håller för fyra. Man brukar säga att ju fler gånger gröna te-blad kan användas, desto bättre är deras kvalité. De bästa teer kan man använda upp till 20 gånger har jag hört mig berättas. Jag har dock aldrig stött på ett sånt te hittills.
Jag skulle tro att man kan använda en te-sil till grönt te, precis som med svart te. Om man vill använda dessa te-blad igen, bör man nog dock också här spara en liten mängd te, och inte tömma koppen.
Grönt te i påse
Principen här är samma, men man behåller inte te-påsen i teet hela tiden. Man låter den dra en liten stund (inte så länge i min erfarenhet: pås-te är starkare än lösviktste), sen sparar man lite te, sätter i te-påsen igen, och häller på nytt hett vatten.
Om vattnet
Vattnet bör vara hett, och nykokt. Om vattnet blivit kallare, blir teets smak svagare. Ja, ju kallare vattnet är, desto svagare blir teet. (Jag har dock stött på teer som vill ha lite kallare vatten, hittills, för mig, i minoritet.) För andra och eventuella följande omgångar, bör också användas hett vatten. Trots att det är andra gången, och trots att man har kvar te i koppen, blir teet svagare ju kallare vattnet är, som jag ser det.
Svart te i lösvikt
Svarta te-blad bör inte användas fler än en gång som jag ser det. De är inte behandlade på samma sätt som gröna, och därför bör man avstå från att återvända svarta te-blad. Jag gör det dock ändå ibland, men den andra omgången blir inte lika frisk anser jag, tror jag. Principen här är samma som med grönt te: spara en liten mängd av teet, och häll sedan på nytt hett vatten.
Svarta te-blad bör inte lämnas kvar i teet, sil bör användas. Annars blir teet för starkt och beskt som jag ser det. Låt de svarta te-bladen stå och dra i vattnet omkring 3 minuter (de flesta). Det står oftast på förpackningen hur länge det ska dra.
Svart te i påse
Bör inte heller återanvändas anser jag, men jag gör det ibland ändå. Ibland står det på påsarna att teet ska stå och dra i ca 2 - 3 minuter: som jag ser det är det alldeles för länge. Jag brukar låta den svarta te-påsen vara i högst en minut, kanske 30 - 45 sekunder.
--------------
Allt som jag skrivit här är sånt jag lärt mig i min egen te-praktik. En del saker kanske inte stämmer överens med vad som står i te-teorin. Men man kan testa sig fram.
måndag, januari 28, 2008
Porten till alla mysterier
Den Tao som kan beträdas
är inte den eviga Tao
Det namn som kan nämnas
är inte det eviga namnet
Det namnlösa är himmelens och jordens begynnelse
Det nämnda är de tiotusen tingens moder
Därför:
Den som är fri från begär ser mysteriet
Den som är fylld av begär ser manifestationerna
Dessa två har samma ursprung men skiljer i namn
Där är hemligheten
hemligheternas hemlighet
porten till alla mysterier.
- första versen i Tao Te Ching, i svensk översättning av Stefan Stenudd
är inte den eviga Tao
Det namn som kan nämnas
är inte det eviga namnet
Det namnlösa är himmelens och jordens begynnelse
Det nämnda är de tiotusen tingens moder
Därför:
Den som är fri från begär ser mysteriet
Den som är fylld av begär ser manifestationerna
Dessa två har samma ursprung men skiljer i namn
Där är hemligheten
hemligheternas hemlighet
porten till alla mysterier.
- första versen i Tao Te Ching, i svensk översättning av Stefan Stenudd
torsdag, januari 24, 2008
Lästips
Här är en länk till en artikel om Thai Forest Tradition, och hur den började.
The Customs of the Noble Ones skriven av Thanissaro Bhikkhu.
The Customs of the Noble Ones skriven av Thanissaro Bhikkhu.
tisdag, januari 22, 2008
bror på besök
I helgen var en av mina bröder på besök. Jag förevigade det sällsynta tillfället med 125 bilder, det är fler bilder på 2,5 dagar än vad jag tog under 3 månader i Taiwan. Jag hade ingen kamera då, det har jag i och för sig inte nu heller, men jag har lånat en av min far. Jag driver den med uppladdningsbara batterier. Det är bra för miljön, men mest av allt är det bra för oss alla varelser som lever i miljön. Som någon sa: miljön klarar sig alltid, det är vi som inte klarar oss.
Men nu kom jag av från ämnet. Min bror var alltså här, och jag tog en massa bilder. Jag lägger upp ett urval här, så ni alla kan få ta del av det speciella tillfället då jag fick fint besök.
(Jag har för mig att du sa att det var okej brorsan, men du får lämna en kommentar om du finner det opassande att vara på bild här på bloggen...)

Men nu kom jag av från ämnet. Min bror var alltså här, och jag tog en massa bilder. Jag lägger upp ett urval här, så ni alla kan få ta del av det speciella tillfället då jag fick fint besök.
(Jag har för mig att du sa att det var okej brorsan, men du får lämna en kommentar om du finner det opassande att vara på bild här på bloggen...)
måndag, januari 21, 2008
var kommer alla bilar från
Om jag går ut och går så ser jag vanligtvis en stor mängd bilar i rörelse. Var kommer alla bilar ifrån? Och visst är det så att de flesta, eller väldigt många, bilresor är korta bilresor, vad som egentligen är promenadavstånd? Vi kan inte ha missat informationen eller hur? Vi är på väg mot en katastrof, och borde det inte vara ganska tomt på bilar på gatorna med tanke på att biltrafiken skyndar på katastrofen ytterligare?
Det ser rätt illa ut också, helst skulle vi ha ändrat vårt beteende typ igår...
En sak man kunde göra om man hade makt, om man tillexempel var en regering, i Sverige tillexempel, är att införa gratis kollektivtrafik, och gratis tåg över hela landet, nu på en gång omedelbart. Det skulle vara en stor insats för miljön och ett bra exempel som andra länder kan ta efter.
Staten har ett överskott på ca 600 miljarder kronor, pengar som bara ligger och samlar damm så att säga. De skulle man kunna använda för att bekosta gratis kollektivtrafik och tåg, och bygga ut det, göra det ännu bättre.
Att använda dem till minskad förmögenhetsskatt skulle inte bara vara orättvist utan ansvarslöst - ja oanständigt! Vilken skam... Men vad kan man vänta sig av en borgerlig regering...? Men om en regering, som ska representera folket, men inte uppträder i folkets intresse (vi har ju alla ett intresse av att planeten ska finnas kvar i beboeligt skick så att säga), ja om den uppträder på ett sätt som tyder på vansinne, har inte då folket en rättighet att avsätta den regeringen? Rätt snabbt också, innan vansinnet gått alldeles för långt.
Rent personligt är jag dock optimistisk beträffande framtiden. Det är ju inte för sent ännu. Det är fortfarande möjligt att det på nåt sätt ordnar sig. Men inte av sig självt. Det hänger på oss, och vad vi tillåter våra regeringar att göra och inte göra.
Det ser rätt illa ut också, helst skulle vi ha ändrat vårt beteende typ igår...
En sak man kunde göra om man hade makt, om man tillexempel var en regering, i Sverige tillexempel, är att införa gratis kollektivtrafik, och gratis tåg över hela landet, nu på en gång omedelbart. Det skulle vara en stor insats för miljön och ett bra exempel som andra länder kan ta efter.
Staten har ett överskott på ca 600 miljarder kronor, pengar som bara ligger och samlar damm så att säga. De skulle man kunna använda för att bekosta gratis kollektivtrafik och tåg, och bygga ut det, göra det ännu bättre.
Att använda dem till minskad förmögenhetsskatt skulle inte bara vara orättvist utan ansvarslöst - ja oanständigt! Vilken skam... Men vad kan man vänta sig av en borgerlig regering...? Men om en regering, som ska representera folket, men inte uppträder i folkets intresse (vi har ju alla ett intresse av att planeten ska finnas kvar i beboeligt skick så att säga), ja om den uppträder på ett sätt som tyder på vansinne, har inte då folket en rättighet att avsätta den regeringen? Rätt snabbt också, innan vansinnet gått alldeles för långt.
Rent personligt är jag dock optimistisk beträffande framtiden. Det är ju inte för sent ännu. Det är fortfarande möjligt att det på nåt sätt ordnar sig. Men inte av sig självt. Det hänger på oss, och vad vi tillåter våra regeringar att göra och inte göra.
lördag, januari 12, 2008
"pluggar"
Här sitter vi och "pluggar", eller ja min käre vän pluggar utan citationstecken, men själv "pluggar" jag. Det är den där rapporten jag nämnde, jag sitter och försöker engagera mig i den, på måndag ska den vara inne och det tror jag inte att jag hinner, men det känns som att jag inte bryr mig längre. I början var jag mer angelägen och stressad om att hinna. Den här gången har jag inte ens varit på föreläsningarna. Jag fann det viktigare att stanna hemma och meditera istället (föreläsningarna var på förmiddagen, och jag brukar meditera då).

Varför är det nu såhär? Jag vet inte... Ja, jag vet att jag är något av en lodis, och det är inget jag är stolt över men jag kan inte påstå att jag skäms heller, eller att det skulle bekymra mig nämnvärt. Dessutom är jag bara lodis i vissa aspekter. I tränandet av Vägen känner jag inte att jag är en lodis.
Nej, "i morse" (läs: förmiddagen) kände jag stor entusiasm över att få läsa i en text (Practical Vipassana Exercises) av Mahasi Sayadaw, den berömde meditationsmästaren från Burma, som jag hittade på Internet igår när jag "pluggade".
Det var heller ingen som behövde tvinga mig att vara nyfiken på om den andra burmesiska meditationsmästaren, Sayādaw U Paṇḍita, (vars bok In this very life jag har beställt över Internet och väntar i brevlådan vilken dag som helst nu) hade någon koppling till Mahasi Sayadaw. Och jomenvisst det visade sig ju att han hade, han var nämligen Mahasis student.
Vidare var det ingen som beordrade mig att fundera över om Dipa Ma (arahanten, meditationsmästaren) som studerade meditation i Burma också hade haft kontakt med Mahasi. Och jo, en titt i boken om Dipa Ma, avslöjade att hon studerat meditation och Vägen på hans meditationscenter i Rangoon, Burma.
Det var helt frivilligt som jag satte mig och mediterade innan jag motvilligt begav mig till universitetet för att skriva på rapporten (behöver Internet för att kunna skriva, men har det inte hemma!).
Så visst, med vissa saker är jag verkligen en riktig lodis, det är jag den förste att erkänna, men med andra är jag det inte. Jag har aldrig varit särskilt driven eller ambitiös i att studera, eller införskaffa pengar och allt det där man behöver för att kunna överleva. På nåt sätt har jag ändå lyckats bli 26 år gammal, och fortsätter...
(Nu vill jag ju inte på något sätt framstå som att jag tränar Vägen målmedvetet och utan pardon, nej jag är ingen meditationsmästare och jag har ju inte blivit buddhistmunk heller, så jag är ju inte helt och håller övertygad eller så.)
För övrigt tog jag med mig vattenkokaren och te till uni. För det behövs ju om man ska kunna arbeta. Teet från min termos smakar konstigt, och tar slut alldeles för fort.

Och det är allt jag har att säga om det...
Varför är det nu såhär? Jag vet inte... Ja, jag vet att jag är något av en lodis, och det är inget jag är stolt över men jag kan inte påstå att jag skäms heller, eller att det skulle bekymra mig nämnvärt. Dessutom är jag bara lodis i vissa aspekter. I tränandet av Vägen känner jag inte att jag är en lodis.
Nej, "i morse" (läs: förmiddagen) kände jag stor entusiasm över att få läsa i en text (Practical Vipassana Exercises) av Mahasi Sayadaw, den berömde meditationsmästaren från Burma, som jag hittade på Internet igår när jag "pluggade".
Det var heller ingen som behövde tvinga mig att vara nyfiken på om den andra burmesiska meditationsmästaren, Sayādaw U Paṇḍita, (vars bok In this very life jag har beställt över Internet och väntar i brevlådan vilken dag som helst nu) hade någon koppling till Mahasi Sayadaw. Och jomenvisst det visade sig ju att han hade, han var nämligen Mahasis student.
Vidare var det ingen som beordrade mig att fundera över om Dipa Ma (arahanten, meditationsmästaren) som studerade meditation i Burma också hade haft kontakt med Mahasi. Och jo, en titt i boken om Dipa Ma, avslöjade att hon studerat meditation och Vägen på hans meditationscenter i Rangoon, Burma.
Det var helt frivilligt som jag satte mig och mediterade innan jag motvilligt begav mig till universitetet för att skriva på rapporten (behöver Internet för att kunna skriva, men har det inte hemma!).
Så visst, med vissa saker är jag verkligen en riktig lodis, det är jag den förste att erkänna, men med andra är jag det inte. Jag har aldrig varit särskilt driven eller ambitiös i att studera, eller införskaffa pengar och allt det där man behöver för att kunna överleva. På nåt sätt har jag ändå lyckats bli 26 år gammal, och fortsätter...
(Nu vill jag ju inte på något sätt framstå som att jag tränar Vägen målmedvetet och utan pardon, nej jag är ingen meditationsmästare och jag har ju inte blivit buddhistmunk heller, så jag är ju inte helt och håller övertygad eller så.)
För övrigt tog jag med mig vattenkokaren och te till uni. För det behövs ju om man ska kunna arbeta. Teet från min termos smakar konstigt, och tar slut alldeles för fort.
Och det är allt jag har att säga om det...
onsdag, januari 09, 2008
havererat rapportskrivande
Jag har en rapport att skriva, till universitetet. Och den ska vara inne snart, och idag skulle jag börja (egentligen igår). Men vad hände när jag satte mig vid Internet? Jag började läsa på buddhistiska sidor istället, och har nu suttit och surfat buddhism i flera timmar...
Imorgon måste jag börja!
Imorgon måste jag börja!
måndag, januari 07, 2008
glömde
Jag har glömt nämna två saker: 1. musiken i videoklippet nedan heter comptine d'un autre ete (apostrofer exkluderade) och är gjord av Yann Tiersen. Bilderna kommer från Planet Earth, Discovery Channel.
2. Mitt nyårslöfte: att jag ska skriva på bloggen minst en gång per vecka. Ni har alltså minst 52 (nu 50) nya inlägg att se framemot under 2008 (om inget oförutsett skulle hända, t.ex. att jag bryter mitt nyårslöfte).
2. Mitt nyårslöfte: att jag ska skriva på bloggen minst en gång per vecka. Ni har alltså minst 52 (nu 50) nya inlägg att se framemot under 2008 (om inget oförutsett skulle hända, t.ex. att jag bryter mitt nyårslöfte).
lördag, januari 05, 2008
Batteriladdarn
Då har man äntligen införskaffat en batteriladdare. Här är en bild på den:

Det tog ett tag det ska erkännas, men efter att ha bearbetats av mycket miljömedvetna samvetskval, kom jag mig för att köpa den. Idag använde jag mig av uppladdningsbara batterier för första gången, till min rakapparat. Det kändes oväntat tillfredsställande och självgott. Jag var glad länge efter det.
Vad vill jag säga med detta då? Ja det är ju bra för miljön, så jag rekommenderar såklart att man slutar använda engångsbatterier (eller vad de nu heter). Och låter bilen stå, och ta en promenad (eller cykeltur, eller lokaltrafik) istället om man har möjlighet. Och så förstås, min stående rekommendation: att övergå till en helt vegansk kost. Bra för miljön och för djuren.
PS. i bakgrunden skymtar Fair Trade-märkt grönt te med citron från Kobbs. Det rekommenderar jag också.
Det tog ett tag det ska erkännas, men efter att ha bearbetats av mycket miljömedvetna samvetskval, kom jag mig för att köpa den. Idag använde jag mig av uppladdningsbara batterier för första gången, till min rakapparat. Det kändes oväntat tillfredsställande och självgott. Jag var glad länge efter det.
Vad vill jag säga med detta då? Ja det är ju bra för miljön, så jag rekommenderar såklart att man slutar använda engångsbatterier (eller vad de nu heter). Och låter bilen stå, och ta en promenad (eller cykeltur, eller lokaltrafik) istället om man har möjlighet. Och så förstås, min stående rekommendation: att övergå till en helt vegansk kost. Bra för miljön och för djuren.
PS. i bakgrunden skymtar Fair Trade-märkt grönt te med citron från Kobbs. Det rekommenderar jag också.
det blev nåt av den här dagen också
Den här dagen (d.v.s. fredag) började inte bra, vaknade halv tolv, fast jag gått och lagt mig tidigare, klockan halv tre. Var trött å seg och ville sova mera. Allt gick sakta och inget var lätt att göra, minsta lilla uppgift (som att duscha) var i det närmaste oöverstiglig.
Sen satt jag och slöbläddrade i Dagens Arbete, utan att orka läsa något, utan att orka sluta. Sen blev det lite bättre med en promenad, men efter den var jag om möjligt ännu tröttare. Men så satte jag mig vid datorn och började skriva nedanstående text om Den Ädla Åttafaldiga Vägen, det tog ca 4 och en halv timme, och nu är det färdigt och det känns jättebra.
Det blev nåt av denna dagen också! :-)
Sen satt jag och slöbläddrade i Dagens Arbete, utan att orka läsa något, utan att orka sluta. Sen blev det lite bättre med en promenad, men efter den var jag om möjligt ännu tröttare. Men så satte jag mig vid datorn och började skriva nedanstående text om Den Ädla Åttafaldiga Vägen, det tog ca 4 och en halv timme, och nu är det färdigt och det känns jättebra.
Det blev nåt av denna dagen också! :-)
fredag, januari 04, 2008
Den Ädla Åttafaldiga Vägen
Den Ädla Åttafaldiga Vägen är Buddhas lära. Det är vägen som praktiserad leder till befrielse från Dukkha, eller lidande. Den Ädla Åttafaldiga Vägen är indelad i tre "sektioner": Visdom, Moral och Koncentration (meditation).
Perfekt förståelse (Perfect Understanding - samma ditthi) - att förstå lagen om orsak och verkan; kamma (eller karma), att förstå att s.k. skickliga handlingar får bra, trevliga, sköna resultat, medan oskickliga handlingar får dåliga, otrevliga, osköna resultat. Skickliga, eller hälsosamma, handlingar leder till lycka och oskickliga handlingar leder till lidande. En oskicklig handling är oskicklig beroende på vad som motiverar den. Om avsikten bakom handlingen är att skada leder den till lidande (för den som utför handlingen).
Och att förstå De Fyra Ädla Sanningarna: dukkha, samudaya, nirodha, magga (hehe jag sitter inte och skriver ner massa krångliga ord för att verka insatt, nej jag slår upp dem just nu medan jag skriver, mest för att jag vill lära mig dem själv); lidande, lidandets orsak, lidandets upphörande och vägen som leder till lidandets upphörande.
Kort sagt: perfekt förståelse är att förstå verkligheten som den faktiskt fungerar. Så länge man inte ser verkligheten som den är lider man av en missuppfattning. Ungefär som om bollen skulle vara röd, men man ser den som blå, man säger "bollen är blå". Men det är alltså fel, även om många andra håller med och säger "ja den är verkligen blå". Det betyder att man inte ser verkligheten som den är.
Perfekt avsikt (Perfect Intention eller Aspiration eller Resolve - samma sankappa) - ibland översätts det till "tänkande" också, att tänka på ett "korrekt" sätt (korrekt i förhållande till vad som leder till lycka och vad som leder till lidande).
Att ha de rätta avsikterna. Rätta avsikter här är att ha avsikter att styra sig bort från lidande, mot befrielse från lidande. Perfekt förståelse griper in här (som jag uppfattar det) eftersom vi alla ju har som avsikt att nå större lycka, och mindre lidande, men utan perfekt förståelse av verkligheten vet man inte hur den fungerar och vet alltså inte vad som faktiskt leder till lycka och vad som leder till lidande.
Man beslutar att inte tänka på sådant sätt som är inriktat mot att straffa eller vara våldsam mot andra, eller på något sätt tänka tankar som är inriktade mot att skapa lidande för andra varelser. Alla sådana tankar skadar oss själva.
Med perfekt avsikt har man som avsikt att befria sig från lidande fullständigt.
Perfekt förståelse och perfekt avsikt klassas som Visdom (pañña).
Perfekt tal (Perfect Speech - samma vaca) - att tala på ett sådant sätt som är i linje med vägen mot befrielse från lidande. Att ta ansvar för vad man säger, man säger inte längre vad som helst som faller en in, man blir mer försiktig, avvaktande, tänker efter före. Ord som skadar och sårar leder till lidande och inte till befrielse från lidande, därför är perfekt tal ett tal som inte är elakt, inte hårt eller strängt, inte förolämpande, inte ryktesspridande (gossip). Och inte lögnaktigt.
Kallprat är heller inte perfekt tal, att pladdra i onödan, eller tala med avsikten att lyssnarna inte ska förstå vad som menas (t.ex. genom att använda svåra ord, ord som inte är till nytta för lyssnarna) är också tal som inte är perfekt, inte i linje med vägen mot befrielse från lidande. Att svänga sig med krångliga uttryck bara för att visa hur välutbildad man är går "fet-bort".
Perfekt tal är vänligt, harmlöst, skönt att höra, fridfullt, glädjande och i enlighet med tid och plats. Med perfekt tal har man inte som avsikt att på något sätt framhäva sig själv utan man talar för att det är nödvändigt att tala, och det man säger är i enlighet med verkligheten. Man tar också hänsyn till åhörarna, tiden, platsen och situationen. Det är tillexempel inte alltid läge att hålla utläggningar om Buddhas lära, verkligen inte. Perfekt tal kan vara "operfekt" i en viss situation, även om man menar väl, d.v.s. det man säger skadar åhöraren.
Här finner man en av de fem träningsreglerna: att avstå från falskt tal.
Perfekt handling (Perfect Action - samma kammanta) - att avstå från att skada, trakassera eller döda andra varelser, att avstå från att stjäla, förskingra eller tillskansa sig andras ägodelar, att avstå från skadliga sexuella handlingar såsom våldtäkt och otrohet.
Handlingar avser alla fysiska handlingar man kan ta sig för. Och dessa handlingar ska vara i linje med vägen för att vara "perfekta". Handlingar som skadar andra är inte perfekta. Handlingar ska vara ärliga, medkännande, kärleksfulla för att vara perfekta. Innan man utför en viss handling bör man granska den för att se om den på något sätt kan bringa lidande till en själv eller andra. Man bör bara utföra de handlingar som leder till välbefinnande, bekvämlighet och frid. Det är handlingar som leder till befrielse från lidande och alltså är perfekta.
Här finner man fyra av träningsreglerna: att avstå från att skada, att avstå från att ta det som inte givits, att avstå från felaktigt uppträdande i sinnesnjutningar, att avstå från att berusa sig.
Perfekt försörjning (Perfect Livelihood - samma ajiva) - att inte ha ett yrke som profiterar på andras lidande, att inte tjäna sitt levebröd på sätt som skadar andra varelser. Att undvika yrken som gör så att andra blir beroende av droger eller alkohol, eller sådana yrken som förstör miljön.
Endast sådana yrken som är i linje med "perfekt handling" bringar frid och välbefinnande i vårt sinne.
Och också att använda de pengar vi hederligt förskaffat på ett välgörande vis, t.ex. genom vägörenhet, att skänka bort dem till hälsosamma verksamheter, att hjälpa fattiga, sjuka, gamla. Eller att stödja människor som lever i enlighet med sanningen, med vägen som leder till befrielse från lidande. Det här är saker som ger oss trygghet, lugn, inre frid.
Att skänka bort pengar i syfte att få makt över andra är inte i linje med vägen.
Perfekt tal, perfekt handling och perfekt försörjning faller under kategorin Moral (sila).
Perfekt ansträngning (Perfect Effort - samma vayama) - här finner man fyra steg, "fyra ansträngningar", man vidtar i sin praktik:
1. Förhindra att det ohälsosamma uppstår, förhindra att ohälsosamma sinnestillstånd uppstår, anstränga sig att förhindra sig själv från att utföra ohälsosamma handlingar och tal. Att anstränga sig från att dra förhastade slutsatser, det är en form av bristande insikt och alltså inte i linje med sanningen, att ta det rätta för att vara fel, och det felaktiga för att vara rätt; därmed tar det en bort från befrielse mot mer lidande. Anstränga sig att göra så att det ohälsosamma inte uppstår.
2. Att anstränga sig att överge det ohälsosamma som har uppstått, t.ex. att överge och besegra ohälsosamma sinnestillstånd. Att inte föda dem, att inte förtränga dem. Att sluta med sådana ohälsosamma handlingar man utför.
3. Att kultivera det hälsosamma, att kultivera hälsosamma sinnestillstånd: kärleksfull välvilja, medkänsla, förståelse, förlåtelse av de som bringat oss lidande, att inte älta andras onda handlingar. Att utföra generösa handlingar, leva moraliskt och vänligt. Förmå det hälsosamma att uppstå.
4. Att göra en uthållig ansträngning att bibehålla det hälsosamma som har uppstått, de hälsosamma sinnestillstånd man har, och de hälsosamma handlingar man utför. Fortsätta med det hälsosamma man gör och upprätthålla de fridfulla sinnestillstånd som är en naturlig följd av ett sådant levnadssätt. Gör vad som är hälsosamt, håll fast vid det hälsosamma och använd det hälsosamma på ett sådant sätt att det främjar så många som möjligt.
Perfekt ansträngning är egentligen det element man använder för att följa de övriga delarna av Den Ädla Åttafaldiga Vägen, det är den kontinuerliga insatsen som ligger bakom följandet av vägen. Utan denna ansträngning skulle det inte bli någon buddhistisk praktik. Med perfekt ansträngning aspirerar man mot sanningen, mot befrielse från lidande.
Perfekt uppmärksamhet (Perfect Mindfulness - samma sati) - det här är att vara vaksam, medveten, närvarande, att känna nuet så att säga, framförallt med avseende på att känna, vara närvarande, i sin kropp, känslor, sinne eller tankar/mentala fenomen. Här är man på alerten, utan denna aspekt rycks man med av gamla vanor. Perfekt uppmärksamhet är en slags hågkomst, att komma ihåg att inte glömma.
Med perfekt uppmärksamhet är man närvarande i nuet som det är, utan att bedöma eller kategorisera det (om "bedöma" uppstår i sinnet är man medveten om "bedöma" utan att snärja in sig i det), det är en slags klar vakenhet som inte skjuter bort något eller griper efter något. Det är en uppmärksamhet som är öppen för vad som än kommer, låter det uppstå och förändras och upphöra, vilka sinnestillstånd eller fysiska fenomen det än är. Uppmärksamheten försöker inte bli av med det som ses som "dåligt" och försöker heller inte hålla fast vid det som ses som "bra" och blir heller inte uttråkad av det som ses som "neutralt". Det är en alert, öppen, tyst närvaro/uppmärksamhet/medvetenhet/vaksamhet.
Perfekt koncentration (Perfect Concentration - samma samadhi) - det här är att ta ett objekt och hålla sin koncentration på bara det objektet, det är också en slags uppmärksamhet, men den är inte öppen utan riktad mot enbart ett objekt. Man för sin uppmärksamhet till exempel till andningen och håller den där, så fort man märker att man vandrat iväg från andningen återvänder man mjukt och tålmodigt till andningen, om och om igen med oändligt tålamod. Man kontrollerar inte andningen man bara observerar den. Sinnet blir lugnare, mer stilla, fridfullt.
Med denna koncentration kan man gå djupare och djupare, in i jhana som är olika stadier av "försjunkenhet" eller meditation. Det finns fyra stycken. Men jag ska inte gå närmare in på detta här, jag vet alltför lite.
Perfekt ansträngning, perfekt uppmärksamhet och perfekt koncentration benämns som Koncentration (samadhi).
Stödjer varandra
Detta är Den Ädla Åttafaldiga Vägen. På ett sätt kan man säga att man med denna imiterar en uppvaknad - till man själv vaknat upp. Vägen praktiserad kommer fördjupa ens förståelse av verkligheten och leder i slutändan alltså till fullständig befrielse från allt lidande. Det här den här åttafaldiga vägen som är buddhismen.
Så länge man inte följer Den Ädla Åttafaldiga Vägen, vägen som leder till befrielse från lidande; så följer man "Den Oädla Åttafaldiga Vägen", d.v.s. den väg som leder till fångenskap i lidande, lidande kantar den vägen och det finns inget slut på lidandet längs den vägen. Ingen begär av en att man måste gå Den Ädla Åttafaldiga Vägen, det är upp till var och en vad man vill göra av sitt liv. Vill man fortsätta lida så är det ens frihet att göra så. Buddhor pekar bara ut vägen, man måste gå den själv.
Den Ädla Åttafaldiga Vägen är inte något som sker i ordning så att säga: "först tar man perfekt förståelse sen fortsätter man till nästa nivå som är perfekt avsikt." Nej, alla vägens olika aspekter griper in i varandra, stödjer varandra. Vägen består av flera olika faktorer som är väl integrerade i varandra.
Till exempel förutsätts framgång i meditationen av en moralisk livsföring. Samtidigt är inte verkligheten städad och ordnad på ett fint och prydligt vis, det är omöjligt att på förhand ställa upp rigida formler som alltid ska kunna följas i alla situationer. Ibland ställs man inför svåra moraliska dilemman, där det är svårt att veta vad som är det rätta att göra; det finns inget facit.
Med meditation kan man få insikt om vad situationen kräver, om man sedan tidigare mediterat kan man enkelt bringa stillhet och klarhet i sinnet, man blir mer "snabbtänkt" och intuitivt kan man känna vad som är rätt. Kort sagt: man har skapat sådana förhållanden att visdom blomstrar i ens inre.
På så sätt stödjer inte bara moralen meditationen, utan meditationen stödjer också moralen.
Hinder
Vad är det som hindrar mig från att utöva Den Ädla Åttafaldiga Vägen? Jag tror det största enskilda hindret är bristande hågkomst. Jag glömmer helt enkelt bort vad jag bör göra och vad jag bör avstå från att göra - jag glömmer av mig och sveps därför med av gamla vanor och motvilja.
Med vaksamhet, perfekt vaksamhet, kan jag å andra sidan förhindra mycket skada och lidande. Om jag med vaksamhet känner ett ohälsosamt sinnestillstånd eller känsla, tanke, precis i början är det mycket lättare att överge det (och undgå skada) (perfekt ansträngning) än om det, p.g.a. bristande vaksamhet, redan hunnit växa sig starkt och tungt.
Ett annat hinder (förutom att jag inte exakt vet vad som den åttafaldiga vägen innebär) kan nog vara brist på energi, en slags slapphet, tung, trött. Men energin genereras nog om jag ökar min vaksamhet och på så sätt kan vara medveten om vilka energi-slösande aktiviteter (kanske framförallt mentala) jag utför och med perfekt ansträngning överger dem. Vaksamhet i sin tur, den kan bli bättre om jag fördjupar min koncentration (perfekt koncentration), vilken i sin tur blir bättre av en ökad moral, som ju också förbättras av ökad vaksamhet.
Ytterligare ett hinder är en brist på beslutsamhet, vilket innebär att jag lättare viker mig för begär och motvilja. Och en negativ, kritiserande, dömande, moraliserande attityd som blossar upp ibland och som jag snärjer in mig i.
Ett annat hinder kan vara bristande förmåga att se vad som leder till lidande, vad som är lidandets orsak och vad som leder bort från lidande. Om jag klarare ser vad det är som leder till det jag vill ha - välbefinnande och ro - ökar min motivation. Därmed ökar min energi och min beslutsamhet att följa vägen.
Jag måste lära mig teorin utan och innan, så jag åtminstone vet vad jag borde göra och vad jag borde avstå från att göra. Harmlöshet borde jag vara, alltså: avstå från att skada. Vänlighet och generositet (släppa taget) borde jag ägna mig än mer åt, mentalt och fysiskt.
Lära mig Den Åttafaldiga Vägen, och det jag redan vet: praktisera det.
Att skriva detta inlägg har säkerligen varit mer lärorikt för mig än för den som läser detta, eftersom jag medan jag skrivit, läst mer än vad jag tagit med. Jag ville också skriva denna för att själv få veta mer om Den Ädla Åttafaldiga Vägen.
Källförteckning, och samtidigt tips till vidare läsning:
The Four Noble Truths av Ajahn Sumedho (finns som gratis pdf-fil)
The Path to Peace and Freedom for the Mind av Ajaan Lee Dhammadharo (finns här)
Några fakta om buddhismen av Gunnar Gällmo (finns som gratis pdf-fil)
Eight Mindful Steps To Happiness av Bhante Henepola Gunaratana (kan beställas här)
Wikipedia, länkar finns i texten
Perfekt förståelse (Perfect Understanding - samma ditthi) - att förstå lagen om orsak och verkan; kamma (eller karma), att förstå att s.k. skickliga handlingar får bra, trevliga, sköna resultat, medan oskickliga handlingar får dåliga, otrevliga, osköna resultat. Skickliga, eller hälsosamma, handlingar leder till lycka och oskickliga handlingar leder till lidande. En oskicklig handling är oskicklig beroende på vad som motiverar den. Om avsikten bakom handlingen är att skada leder den till lidande (för den som utför handlingen).
Och att förstå De Fyra Ädla Sanningarna: dukkha, samudaya, nirodha, magga (hehe jag sitter inte och skriver ner massa krångliga ord för att verka insatt, nej jag slår upp dem just nu medan jag skriver, mest för att jag vill lära mig dem själv); lidande, lidandets orsak, lidandets upphörande och vägen som leder till lidandets upphörande.
Kort sagt: perfekt förståelse är att förstå verkligheten som den faktiskt fungerar. Så länge man inte ser verkligheten som den är lider man av en missuppfattning. Ungefär som om bollen skulle vara röd, men man ser den som blå, man säger "bollen är blå". Men det är alltså fel, även om många andra håller med och säger "ja den är verkligen blå". Det betyder att man inte ser verkligheten som den är.
Perfekt avsikt (Perfect Intention eller Aspiration eller Resolve - samma sankappa) - ibland översätts det till "tänkande" också, att tänka på ett "korrekt" sätt (korrekt i förhållande till vad som leder till lycka och vad som leder till lidande).
Att ha de rätta avsikterna. Rätta avsikter här är att ha avsikter att styra sig bort från lidande, mot befrielse från lidande. Perfekt förståelse griper in här (som jag uppfattar det) eftersom vi alla ju har som avsikt att nå större lycka, och mindre lidande, men utan perfekt förståelse av verkligheten vet man inte hur den fungerar och vet alltså inte vad som faktiskt leder till lycka och vad som leder till lidande.
Man beslutar att inte tänka på sådant sätt som är inriktat mot att straffa eller vara våldsam mot andra, eller på något sätt tänka tankar som är inriktade mot att skapa lidande för andra varelser. Alla sådana tankar skadar oss själva.
Med perfekt avsikt har man som avsikt att befria sig från lidande fullständigt.
Perfekt förståelse och perfekt avsikt klassas som Visdom (pañña).
Perfekt tal (Perfect Speech - samma vaca) - att tala på ett sådant sätt som är i linje med vägen mot befrielse från lidande. Att ta ansvar för vad man säger, man säger inte längre vad som helst som faller en in, man blir mer försiktig, avvaktande, tänker efter före. Ord som skadar och sårar leder till lidande och inte till befrielse från lidande, därför är perfekt tal ett tal som inte är elakt, inte hårt eller strängt, inte förolämpande, inte ryktesspridande (gossip). Och inte lögnaktigt.
Kallprat är heller inte perfekt tal, att pladdra i onödan, eller tala med avsikten att lyssnarna inte ska förstå vad som menas (t.ex. genom att använda svåra ord, ord som inte är till nytta för lyssnarna) är också tal som inte är perfekt, inte i linje med vägen mot befrielse från lidande. Att svänga sig med krångliga uttryck bara för att visa hur välutbildad man är går "fet-bort".
Perfekt tal är vänligt, harmlöst, skönt att höra, fridfullt, glädjande och i enlighet med tid och plats. Med perfekt tal har man inte som avsikt att på något sätt framhäva sig själv utan man talar för att det är nödvändigt att tala, och det man säger är i enlighet med verkligheten. Man tar också hänsyn till åhörarna, tiden, platsen och situationen. Det är tillexempel inte alltid läge att hålla utläggningar om Buddhas lära, verkligen inte. Perfekt tal kan vara "operfekt" i en viss situation, även om man menar väl, d.v.s. det man säger skadar åhöraren.
Här finner man en av de fem träningsreglerna: att avstå från falskt tal.
Perfekt handling (Perfect Action - samma kammanta) - att avstå från att skada, trakassera eller döda andra varelser, att avstå från att stjäla, förskingra eller tillskansa sig andras ägodelar, att avstå från skadliga sexuella handlingar såsom våldtäkt och otrohet.
Handlingar avser alla fysiska handlingar man kan ta sig för. Och dessa handlingar ska vara i linje med vägen för att vara "perfekta". Handlingar som skadar andra är inte perfekta. Handlingar ska vara ärliga, medkännande, kärleksfulla för att vara perfekta. Innan man utför en viss handling bör man granska den för att se om den på något sätt kan bringa lidande till en själv eller andra. Man bör bara utföra de handlingar som leder till välbefinnande, bekvämlighet och frid. Det är handlingar som leder till befrielse från lidande och alltså är perfekta.
Här finner man fyra av träningsreglerna: att avstå från att skada, att avstå från att ta det som inte givits, att avstå från felaktigt uppträdande i sinnesnjutningar, att avstå från att berusa sig.
Perfekt försörjning (Perfect Livelihood - samma ajiva) - att inte ha ett yrke som profiterar på andras lidande, att inte tjäna sitt levebröd på sätt som skadar andra varelser. Att undvika yrken som gör så att andra blir beroende av droger eller alkohol, eller sådana yrken som förstör miljön.
Endast sådana yrken som är i linje med "perfekt handling" bringar frid och välbefinnande i vårt sinne.
Och också att använda de pengar vi hederligt förskaffat på ett välgörande vis, t.ex. genom vägörenhet, att skänka bort dem till hälsosamma verksamheter, att hjälpa fattiga, sjuka, gamla. Eller att stödja människor som lever i enlighet med sanningen, med vägen som leder till befrielse från lidande. Det här är saker som ger oss trygghet, lugn, inre frid.
Att skänka bort pengar i syfte att få makt över andra är inte i linje med vägen.
Perfekt tal, perfekt handling och perfekt försörjning faller under kategorin Moral (sila).
Perfekt ansträngning (Perfect Effort - samma vayama) - här finner man fyra steg, "fyra ansträngningar", man vidtar i sin praktik:
1. Förhindra att det ohälsosamma uppstår, förhindra att ohälsosamma sinnestillstånd uppstår, anstränga sig att förhindra sig själv från att utföra ohälsosamma handlingar och tal. Att anstränga sig från att dra förhastade slutsatser, det är en form av bristande insikt och alltså inte i linje med sanningen, att ta det rätta för att vara fel, och det felaktiga för att vara rätt; därmed tar det en bort från befrielse mot mer lidande. Anstränga sig att göra så att det ohälsosamma inte uppstår.
2. Att anstränga sig att överge det ohälsosamma som har uppstått, t.ex. att överge och besegra ohälsosamma sinnestillstånd. Att inte föda dem, att inte förtränga dem. Att sluta med sådana ohälsosamma handlingar man utför.
3. Att kultivera det hälsosamma, att kultivera hälsosamma sinnestillstånd: kärleksfull välvilja, medkänsla, förståelse, förlåtelse av de som bringat oss lidande, att inte älta andras onda handlingar. Att utföra generösa handlingar, leva moraliskt och vänligt. Förmå det hälsosamma att uppstå.
4. Att göra en uthållig ansträngning att bibehålla det hälsosamma som har uppstått, de hälsosamma sinnestillstånd man har, och de hälsosamma handlingar man utför. Fortsätta med det hälsosamma man gör och upprätthålla de fridfulla sinnestillstånd som är en naturlig följd av ett sådant levnadssätt. Gör vad som är hälsosamt, håll fast vid det hälsosamma och använd det hälsosamma på ett sådant sätt att det främjar så många som möjligt.
Perfekt ansträngning är egentligen det element man använder för att följa de övriga delarna av Den Ädla Åttafaldiga Vägen, det är den kontinuerliga insatsen som ligger bakom följandet av vägen. Utan denna ansträngning skulle det inte bli någon buddhistisk praktik. Med perfekt ansträngning aspirerar man mot sanningen, mot befrielse från lidande.
Perfekt uppmärksamhet (Perfect Mindfulness - samma sati) - det här är att vara vaksam, medveten, närvarande, att känna nuet så att säga, framförallt med avseende på att känna, vara närvarande, i sin kropp, känslor, sinne eller tankar/mentala fenomen. Här är man på alerten, utan denna aspekt rycks man med av gamla vanor. Perfekt uppmärksamhet är en slags hågkomst, att komma ihåg att inte glömma.
Med perfekt uppmärksamhet är man närvarande i nuet som det är, utan att bedöma eller kategorisera det (om "bedöma" uppstår i sinnet är man medveten om "bedöma" utan att snärja in sig i det), det är en slags klar vakenhet som inte skjuter bort något eller griper efter något. Det är en uppmärksamhet som är öppen för vad som än kommer, låter det uppstå och förändras och upphöra, vilka sinnestillstånd eller fysiska fenomen det än är. Uppmärksamheten försöker inte bli av med det som ses som "dåligt" och försöker heller inte hålla fast vid det som ses som "bra" och blir heller inte uttråkad av det som ses som "neutralt". Det är en alert, öppen, tyst närvaro/uppmärksamhet/medvetenhet/vaksamhet.
Perfekt koncentration (Perfect Concentration - samma samadhi) - det här är att ta ett objekt och hålla sin koncentration på bara det objektet, det är också en slags uppmärksamhet, men den är inte öppen utan riktad mot enbart ett objekt. Man för sin uppmärksamhet till exempel till andningen och håller den där, så fort man märker att man vandrat iväg från andningen återvänder man mjukt och tålmodigt till andningen, om och om igen med oändligt tålamod. Man kontrollerar inte andningen man bara observerar den. Sinnet blir lugnare, mer stilla, fridfullt.
Med denna koncentration kan man gå djupare och djupare, in i jhana som är olika stadier av "försjunkenhet" eller meditation. Det finns fyra stycken. Men jag ska inte gå närmare in på detta här, jag vet alltför lite.
Perfekt ansträngning, perfekt uppmärksamhet och perfekt koncentration benämns som Koncentration (samadhi).
Stödjer varandra
Detta är Den Ädla Åttafaldiga Vägen. På ett sätt kan man säga att man med denna imiterar en uppvaknad - till man själv vaknat upp. Vägen praktiserad kommer fördjupa ens förståelse av verkligheten och leder i slutändan alltså till fullständig befrielse från allt lidande. Det här den här åttafaldiga vägen som är buddhismen.
Så länge man inte följer Den Ädla Åttafaldiga Vägen, vägen som leder till befrielse från lidande; så följer man "Den Oädla Åttafaldiga Vägen", d.v.s. den väg som leder till fångenskap i lidande, lidande kantar den vägen och det finns inget slut på lidandet längs den vägen. Ingen begär av en att man måste gå Den Ädla Åttafaldiga Vägen, det är upp till var och en vad man vill göra av sitt liv. Vill man fortsätta lida så är det ens frihet att göra så. Buddhor pekar bara ut vägen, man måste gå den själv.
Den Ädla Åttafaldiga Vägen är inte något som sker i ordning så att säga: "först tar man perfekt förståelse sen fortsätter man till nästa nivå som är perfekt avsikt." Nej, alla vägens olika aspekter griper in i varandra, stödjer varandra. Vägen består av flera olika faktorer som är väl integrerade i varandra.
Till exempel förutsätts framgång i meditationen av en moralisk livsföring. Samtidigt är inte verkligheten städad och ordnad på ett fint och prydligt vis, det är omöjligt att på förhand ställa upp rigida formler som alltid ska kunna följas i alla situationer. Ibland ställs man inför svåra moraliska dilemman, där det är svårt att veta vad som är det rätta att göra; det finns inget facit.
Med meditation kan man få insikt om vad situationen kräver, om man sedan tidigare mediterat kan man enkelt bringa stillhet och klarhet i sinnet, man blir mer "snabbtänkt" och intuitivt kan man känna vad som är rätt. Kort sagt: man har skapat sådana förhållanden att visdom blomstrar i ens inre.
På så sätt stödjer inte bara moralen meditationen, utan meditationen stödjer också moralen.
Hinder
Vad är det som hindrar mig från att utöva Den Ädla Åttafaldiga Vägen? Jag tror det största enskilda hindret är bristande hågkomst. Jag glömmer helt enkelt bort vad jag bör göra och vad jag bör avstå från att göra - jag glömmer av mig och sveps därför med av gamla vanor och motvilja.
Med vaksamhet, perfekt vaksamhet, kan jag å andra sidan förhindra mycket skada och lidande. Om jag med vaksamhet känner ett ohälsosamt sinnestillstånd eller känsla, tanke, precis i början är det mycket lättare att överge det (och undgå skada) (perfekt ansträngning) än om det, p.g.a. bristande vaksamhet, redan hunnit växa sig starkt och tungt.
Ett annat hinder (förutom att jag inte exakt vet vad som den åttafaldiga vägen innebär) kan nog vara brist på energi, en slags slapphet, tung, trött. Men energin genereras nog om jag ökar min vaksamhet och på så sätt kan vara medveten om vilka energi-slösande aktiviteter (kanske framförallt mentala) jag utför och med perfekt ansträngning överger dem. Vaksamhet i sin tur, den kan bli bättre om jag fördjupar min koncentration (perfekt koncentration), vilken i sin tur blir bättre av en ökad moral, som ju också förbättras av ökad vaksamhet.
Ytterligare ett hinder är en brist på beslutsamhet, vilket innebär att jag lättare viker mig för begär och motvilja. Och en negativ, kritiserande, dömande, moraliserande attityd som blossar upp ibland och som jag snärjer in mig i.
Ett annat hinder kan vara bristande förmåga att se vad som leder till lidande, vad som är lidandets orsak och vad som leder bort från lidande. Om jag klarare ser vad det är som leder till det jag vill ha - välbefinnande och ro - ökar min motivation. Därmed ökar min energi och min beslutsamhet att följa vägen.
Jag måste lära mig teorin utan och innan, så jag åtminstone vet vad jag borde göra och vad jag borde avstå från att göra. Harmlöshet borde jag vara, alltså: avstå från att skada. Vänlighet och generositet (släppa taget) borde jag ägna mig än mer åt, mentalt och fysiskt.
Lära mig Den Åttafaldiga Vägen, och det jag redan vet: praktisera det.
Att skriva detta inlägg har säkerligen varit mer lärorikt för mig än för den som läser detta, eftersom jag medan jag skrivit, läst mer än vad jag tagit med. Jag ville också skriva denna för att själv få veta mer om Den Ädla Åttafaldiga Vägen.
Källförteckning, och samtidigt tips till vidare läsning:
The Four Noble Truths av Ajahn Sumedho (finns som gratis pdf-fil)
The Path to Peace and Freedom for the Mind av Ajaan Lee Dhammadharo (finns här)
Några fakta om buddhismen av Gunnar Gällmo (finns som gratis pdf-fil)
Eight Mindful Steps To Happiness av Bhante Henepola Gunaratana (kan beställas här)
Wikipedia, länkar finns i texten
tisdag, januari 01, 2008
anteckningar vid årets början
Att inte kunna skilja antaganden från verklighet är ett problem för mig, och skapar rädsla och dåligt självförtroende. Ofta gör jag snabba antaganden om vad andra människor tycker om mig. Och antagandena är ofta negativa, de säger mig att människor uppfattar mig på ett negativt sätt.
Om jag är närvarande i nuet, och skiljer antaganden från verklighet, och vet att antaganden bara är antaganden, behöver inte rädsla uppstå.
Ja det var vad jag funderade på när jag gick hit.
Men det är svårt och det känns som jag skrivit det här förut dessutom, och att jag kommer på det här med jämna mellanrum och sen glömmer bort det och sen kommer på det igen, och aldrig händer det riktigt något.
Jag får lära mig ha tålamod med mig själv...
Om jag är närvarande i nuet, och skiljer antaganden från verklighet, och vet att antaganden bara är antaganden, behöver inte rädsla uppstå.
Ja det var vad jag funderade på när jag gick hit.
Men det är svårt och det känns som jag skrivit det här förut dessutom, och att jag kommer på det här med jämna mellanrum och sen glömmer bort det och sen kommer på det igen, och aldrig händer det riktigt något.
Jag får lära mig ha tålamod med mig själv...
måndag, december 31, 2007
anteckningar vid årets slut
Såhär de sista timmarna av 2007 kunde jag inte hålla pennan från skrivboken eller fingrarna från tangentbordet.
Ibland är man så stressad över ett problem, att man bara vill få det ur vägen så fort som möjligt (jag kan ju förstås bara tala för mig själv), så man kan kanske inte tänka på annat.
Jag antar att man med vissa problem måste låta de få vara problem ett tag och se vad som händer, sitta ner och dricka lite te i väntan på att se hur de förändras och om det överhuvudtaget behövs göras något alls. Oftare än man kanske tror löser sig problem av sig själva, är jag säker på. Vissa problem är kanske inte ens problem, de bara verkar så.
Kanske man inte har tillräcklig kunskap eller bara på dåligt humör. Att sitta ner, slappna av å ta en kopp te är sällan fel... Avslappning och te löser många problem. Jag har suttit å druckit te i snart 27 år nu och jag har klarat mig rätt bra... jag behöver bara utöka det ytterligare lite mer... hehe
Lugn, avslappning, nedtoning, inaktivitet...
Vissa situationer är så laddade att laddningen tar över och förvärrar allt. Då är det till nytta att slappna av, ta det lugnt dricka lite te.
Två nyckelord inför 2008: närvaro och generositet.
Generositet kan vara så mycket. Framförallt är det nog närvaro och tid, att vara närvarande i mötet med andra. Närvaro kan vara den mest generösa gåvan.
Om generositet kan vara närvaro, så kan närvaro vara generositet: att ge sig själv fullständigt till nuet.
Gott nytt år! :-)
Ibland är man så stressad över ett problem, att man bara vill få det ur vägen så fort som möjligt (jag kan ju förstås bara tala för mig själv), så man kan kanske inte tänka på annat.
Jag antar att man med vissa problem måste låta de få vara problem ett tag och se vad som händer, sitta ner och dricka lite te i väntan på att se hur de förändras och om det överhuvudtaget behövs göras något alls. Oftare än man kanske tror löser sig problem av sig själva, är jag säker på. Vissa problem är kanske inte ens problem, de bara verkar så.
Kanske man inte har tillräcklig kunskap eller bara på dåligt humör. Att sitta ner, slappna av å ta en kopp te är sällan fel... Avslappning och te löser många problem. Jag har suttit å druckit te i snart 27 år nu och jag har klarat mig rätt bra... jag behöver bara utöka det ytterligare lite mer... hehe
Lugn, avslappning, nedtoning, inaktivitet...
Vissa situationer är så laddade att laddningen tar över och förvärrar allt. Då är det till nytta att slappna av, ta det lugnt dricka lite te.
Två nyckelord inför 2008: närvaro och generositet.
Generositet kan vara så mycket. Framförallt är det nog närvaro och tid, att vara närvarande i mötet med andra. Närvaro kan vara den mest generösa gåvan.
Om generositet kan vara närvaro, så kan närvaro vara generositet: att ge sig själv fullständigt till nuet.
Gott nytt år! :-)
att dö
Jag måste öva mig att vara beredd att dö - i varje ögonblick.
"Att dö" kan vara den faktiska, fysiska döden, men det kan också (och mer vanligt) vara allt det som jag inte tycker om, allt det där i livet som jag inte vill ha, inte vill vara med om.
Att göra bort sig kan vara en slags död, att tappa något man tycker om kan vara en slags död. Att möta någon man har svårt för, att bli arg fast man inte vill, att bli störd när man mediterar - är en slags död.
Jag behöver inse att livet inte bara är en rad födelser utan också död. Och dessa dödsupplevelser kan komma närsomhelst, och det är därför jag behöver öva mig att vara beredd att dö i varje ögonblick. Att släppa taget och leva i nuet som det är.
Lidande skapas när jag stretar emot den oundvikliga döden, oftast (eller alltid?) blir dödsupplevelsen värre när jag snärjer in mig i "motstretning". Om jag tappat min mobiltelefon får jag den knappast tillbaka av att jag inte accepterar att jag tappat den.
För att låna ett uttryck från Shunryu Suzuki: jag behöver öva mig att hoppa från den 100 fot höga stolpen. Om jag mediterar och någon ropar att teet är klart, kan jag genast släppa taget och säga tack? Eller snärjer jag in mig i tankar om att "varför måste de komma med teet nu, jag vill meditera nu, jag vill inte ha te"?
Är jag beredd att dö i varje ögonblick? Nej, verkligen inte. Kan jag släppa taget när det är dags att släppa taget? Kan jag leva i frid med döden ständigt hängande över mig, som ständigt återkommande upplevelser jag inte vill ha? Kan jag leva i nuet utan att snärja in mig i förhoppningar, farhågor, antaganden och slutsatser om den okända framtiden? Kan jag leva och vara vän med det faktum att jag inte vet, att jag inte vet hur det ska sluta, vad som ska hända, vad som ska komma?
Kan jag leva med det okända, det jag inte känner, hela tiden närvarande? Vadsomhelst kan hända, närsomhelst, och jag har ingen aning, verkligen ingen aning. Det enda jag verkligen kan veta, känna, är nuet. Allt annat är minnen av det förflutna eller föreställningar om framtiden - och det sker i nuet.
Kan jag släppa taget och acceptera att det är såhär livet är, fyllt med både födelse och död?
Svaret på alla frågor är nej - åtminstone som det ser ut nu. Hur det blir sen, det vet jag inte. Och det får jag lära mig att leva med...
Denna artikel är mitt lästips:
Ajahn Munindo - Living with dying
"Att dö" kan vara den faktiska, fysiska döden, men det kan också (och mer vanligt) vara allt det som jag inte tycker om, allt det där i livet som jag inte vill ha, inte vill vara med om.
Att göra bort sig kan vara en slags död, att tappa något man tycker om kan vara en slags död. Att möta någon man har svårt för, att bli arg fast man inte vill, att bli störd när man mediterar - är en slags död.
Jag behöver inse att livet inte bara är en rad födelser utan också död. Och dessa dödsupplevelser kan komma närsomhelst, och det är därför jag behöver öva mig att vara beredd att dö i varje ögonblick. Att släppa taget och leva i nuet som det är.
Lidande skapas när jag stretar emot den oundvikliga döden, oftast (eller alltid?) blir dödsupplevelsen värre när jag snärjer in mig i "motstretning". Om jag tappat min mobiltelefon får jag den knappast tillbaka av att jag inte accepterar att jag tappat den.
För att låna ett uttryck från Shunryu Suzuki: jag behöver öva mig att hoppa från den 100 fot höga stolpen. Om jag mediterar och någon ropar att teet är klart, kan jag genast släppa taget och säga tack? Eller snärjer jag in mig i tankar om att "varför måste de komma med teet nu, jag vill meditera nu, jag vill inte ha te"?
Är jag beredd att dö i varje ögonblick? Nej, verkligen inte. Kan jag släppa taget när det är dags att släppa taget? Kan jag leva i frid med döden ständigt hängande över mig, som ständigt återkommande upplevelser jag inte vill ha? Kan jag leva i nuet utan att snärja in mig i förhoppningar, farhågor, antaganden och slutsatser om den okända framtiden? Kan jag leva och vara vän med det faktum att jag inte vet, att jag inte vet hur det ska sluta, vad som ska hända, vad som ska komma?
Kan jag leva med det okända, det jag inte känner, hela tiden närvarande? Vadsomhelst kan hända, närsomhelst, och jag har ingen aning, verkligen ingen aning. Det enda jag verkligen kan veta, känna, är nuet. Allt annat är minnen av det förflutna eller föreställningar om framtiden - och det sker i nuet.
Kan jag släppa taget och acceptera att det är såhär livet är, fyllt med både födelse och död?
Svaret på alla frågor är nej - åtminstone som det ser ut nu. Hur det blir sen, det vet jag inte. Och det får jag lära mig att leva med...
Denna artikel är mitt lästips:
Ajahn Munindo - Living with dying
söndag, december 30, 2007
meditation
Ajahn Chah ska ha sagt att många människor tror att det att sitta på kudden och meditera är den buddhistiska praktiken. Det är helt fel menade han, att sitta på kudden är förberedelse och det är viktigt och vi behöver det men det är förberedelse för praktik, inte praktiken själv. Praktiken sker när "the passions impact on the heart", är man där då det behövs?
Vad jag själv lagt märke till med min meditation och praktik är att när jag har sittandet som högsta prioritet, som det viktigaste att göra, drabbas jag lätt av frustration. Frustrationen kommer av att sittandet är beroende av en massa utomstående faktorer över vilka jag inte har någon makt. Jag behöver tid och det kan ju hända ibland att saker och ting hopar sig och att jag vissa dagar (även om det inte är ofta) inte har tid att sitta. Jag behöver lugn och ro, någorlunda tyst, och det kan jag ju inte heller alltid råda över.
Att vara vaksam, närvarande, att vara där då det behövs, kräver ju inga utomstående faktorer alls. Vad som än sker och händer, kan man vara medveten om det. Det leder inte till frustration för det är inget som ska kontrolleras, det är inte beroende av något. Bara håll mig vaken, granska sinnet, "känn mig själv". Det är inget som ska rensas bort eller blis av med, det ska bara kännas, vetas, och jag ska inte snärja in mig i det.
När sittandet är prioriterat kan det också bli så att jag inte praktiserar alls resten av dagen, för i bakhuvudet ligger tanken att "idag har jag mediterat och varit duktig så nu kan jag vila", vilket leder till ouppmärksamhet och stor risk för att jag snärjer in mig i vanor och tankar och fantasier och irritation och självförakt och allt möjligt som drar genom sinnet.
Det finns inget tillfälle då jag inte kan praktisera närvaro och vaksamhet. Jag kan inte vara ouppmärksam för då är det lätt att trampa fel och ramla och slå sig. Man balanserar hela tiden på en tunn lina, så håll koll, somna inte. Vet, vet vad som försiggår. Det är mycket svårt, men man lär sig och det är inte bråttom. Ta det lugnt ta det med ro, jag måste slappna av. En avslappnad närvaro och vaksamhet.
Vad jag själv lagt märke till med min meditation och praktik är att när jag har sittandet som högsta prioritet, som det viktigaste att göra, drabbas jag lätt av frustration. Frustrationen kommer av att sittandet är beroende av en massa utomstående faktorer över vilka jag inte har någon makt. Jag behöver tid och det kan ju hända ibland att saker och ting hopar sig och att jag vissa dagar (även om det inte är ofta) inte har tid att sitta. Jag behöver lugn och ro, någorlunda tyst, och det kan jag ju inte heller alltid råda över.
Att vara vaksam, närvarande, att vara där då det behövs, kräver ju inga utomstående faktorer alls. Vad som än sker och händer, kan man vara medveten om det. Det leder inte till frustration för det är inget som ska kontrolleras, det är inte beroende av något. Bara håll mig vaken, granska sinnet, "känn mig själv". Det är inget som ska rensas bort eller blis av med, det ska bara kännas, vetas, och jag ska inte snärja in mig i det.
När sittandet är prioriterat kan det också bli så att jag inte praktiserar alls resten av dagen, för i bakhuvudet ligger tanken att "idag har jag mediterat och varit duktig så nu kan jag vila", vilket leder till ouppmärksamhet och stor risk för att jag snärjer in mig i vanor och tankar och fantasier och irritation och självförakt och allt möjligt som drar genom sinnet.
Det finns inget tillfälle då jag inte kan praktisera närvaro och vaksamhet. Jag kan inte vara ouppmärksam för då är det lätt att trampa fel och ramla och slå sig. Man balanserar hela tiden på en tunn lina, så håll koll, somna inte. Vet, vet vad som försiggår. Det är mycket svårt, men man lär sig och det är inte bråttom. Ta det lugnt ta det med ro, jag måste slappna av. En avslappnad närvaro och vaksamhet.
lördag, december 29, 2007
Black Island
Varför inte titta på de här bilderna från Svartöstaden i Luleå?
Och när ni gör det, varför inte spela denna musik i bakgrunden samtidigt?
Och när ni gör det, varför inte spela denna musik i bakgrunden samtidigt?
söndag, december 23, 2007
God jul!
Mammas minimalistiska och allergi-vänliga julgran.

Vilken på sätt och vis illustrerar hur julen blir här för oss; enkel och nyskapande. Mycket vegetarisk mat, få klappar, mycket te (som alla dagar). Och kanske en film? Men framförallt: vilosam. I alla fall för mig... hmm... jag ska ju bara steka lite falafel, i princip... nåväl... nu är det inte länge kvar till det är Julafton.
God Jul! :-)
Vilken på sätt och vis illustrerar hur julen blir här för oss; enkel och nyskapande. Mycket vegetarisk mat, få klappar, mycket te (som alla dagar). Och kanske en film? Men framförallt: vilosam. I alla fall för mig... hmm... jag ska ju bara steka lite falafel, i princip... nåväl... nu är det inte länge kvar till det är Julafton.
God Jul! :-)
vänlighet mot andra och mot sig själv
Nästa gång någon gör en arg och man vill säga något otrevligt, något som sårar och svider kan man prova att säga något precis motsatt. Åtminstone då man känner att ens ilska är onödig, och är inte det ganska ofta? Någon glömmer stänga dörren och det drar in kallt, eller någon råkar spilla ut te.
Så nästa gång någon häller te över din mattebok, säg något i stil med: "det är något jag alltid velat säga dig: jag tycker mycket om dig." Prova och se vad som händer. Ilska kan framstå som väldigt solid och kraftfull, men prova detta och se vad som händer. Ilska är ganska falsk och flyktig. Den kan blåsa bort väldigt hastigt och försvinna utan ett spår.
Så nästa gång du blir ilsken på dig själv för att du blir arg över att någon glömt stänga dörren ("jag borde inte bli arg över en sån sak"), säg till dig själv, något i stil med: "det är något jag alltid velat säga mig: jag tycker mycket om mig."
Det här ska jag själv prova.
Det är en metod som kan fungera för en del i vissa situationer, men inte för alla och inte i alla situationer. I slutändan finns det nog bara en väg ut ur otillfredsställelse och ilska, och det är att vara vaken i nuet och välkomna det som det är. Att vara "buddho", den som vet, den som känner fenomenen - de fysiska och de psykiska - som förgängliga och utan kärna. Att vara Buddha som ser Dhamma.
Så nästa gång någon häller te över din mattebok, säg något i stil med: "det är något jag alltid velat säga dig: jag tycker mycket om dig." Prova och se vad som händer. Ilska kan framstå som väldigt solid och kraftfull, men prova detta och se vad som händer. Ilska är ganska falsk och flyktig. Den kan blåsa bort väldigt hastigt och försvinna utan ett spår.
Så nästa gång du blir ilsken på dig själv för att du blir arg över att någon glömt stänga dörren ("jag borde inte bli arg över en sån sak"), säg till dig själv, något i stil med: "det är något jag alltid velat säga mig: jag tycker mycket om mig."
Det här ska jag själv prova.
Det är en metod som kan fungera för en del i vissa situationer, men inte för alla och inte i alla situationer. I slutändan finns det nog bara en väg ut ur otillfredsställelse och ilska, och det är att vara vaken i nuet och välkomna det som det är. Att vara "buddho", den som vet, den som känner fenomenen - de fysiska och de psykiska - som förgängliga och utan kärna. Att vara Buddha som ser Dhamma.
fredag, december 21, 2007
att göra det rätta
att göra det rätta är inte alltid lätt. ibland går det inte att se klart vad som är det rätta. man väger två alternativ mot varandra och båda verkar lika fel/lika rätt. ibland vet man vad som är rätt men man luras av känslor eller begär som är starka och drar åt ett håll som i slutändan bara leder till lidande. Det är svårt att gå emot sådana begär. Ibland kanske det inte ens är begär men bara vanor, som man aldrig ifrågasatt utan bara följer för att man alltid gjort så. Man kanske aldrig provat göra det annorlunda, man kanske aldrig har slagits av tanken att det finns andra sätt, ett annat sätt att vara, ett alternativ. Man bara följer sin vana, och så stärks den, och så följer man den ännu mer, och så stärks den ännu mer och det blir svårare och svårare att gå emot vanorna.
Men sen om man gör det, vad väntar? Större frihet, frihet från vanor, en större frihet än friheten att följa vanor. Frihet från vanor. Var kommer lidande ifrån? Vad är lidandets ursprung?
Den inre kampen är större och svårare än den yttre. Det är svårare att besegra sig själv, än att besegra andra. Att vara sig själv, men också fri från sig själv. En frihet att välja om man vill följa sina vanor eller avstå.
jag kanske bara svammlar
Men sen om man gör det, vad väntar? Större frihet, frihet från vanor, en större frihet än friheten att följa vanor. Frihet från vanor. Var kommer lidande ifrån? Vad är lidandets ursprung?
Den inre kampen är större och svårare än den yttre. Det är svårare att besegra sig själv, än att besegra andra. Att vara sig själv, men också fri från sig själv. En frihet att välja om man vill följa sina vanor eller avstå.
jag kanske bara svammlar
onsdag, december 19, 2007
som tai-chi
Utan att göra, att låta det ske naturligt, av sig självt - utan att manipulera. Inte göra ingenting, men inte heller "över-göra". Lugnt, och avslappnat, inte forcerat, bara naturligt, som ett flöde, som tai-chi. Så vill jag leva.
måndag, december 17, 2007
lunch-sittning på universitetet
Idag började vi tidigt så jag hann ej vara min vana trogen och förmiddags-meditera. Då är det ju jättebra att några fina människor ordnat så man kan meditera på lunchen här på universitetet. Tack!
Det var första gången jag mediterade på skolan. Till en början var sinnet rastlöst, och ivrigt att komma till datasalen... Men sen blev det alltmer avslappnat och slog sig till ro, en aning alltså. Någon djup koncentration uppnår jag inte. Jag kan verkligen inte ersätta 8 timmars sömn, med tio minuters meditation - som jag förstått att en meditationsmästare kan göra.
Det hade varit praktiskt om jag kunnat det, för jag sov inget bra i natt. Jag var en aning uppskrämd, inbillade mig att övernaturliga fenomen skulle manifestera sig. Nog för att jag tror på såna, och det var väl därför jag var uppskrämd. Vi hade pratat om dem igår, och de var i färskt minne. För övrigt sover jag nästan aldrig bra när jag ska upp tidigt nästa morgon.
Senare kollade jag upp Anagarika Dharmapala, som jag läst om i Gunnar Gällmos böcker (Praktisk buddhism, och Några fakta om buddhismen - denna kan laddas ner gratis från Dhamma.se. Två uppfriskande böcker som rekommenderas!).
Förutom mycket annat bra om Anagarika Dharmapala så:
"He strongly protested against the killing of cattle and eating of beef." källa: wikipedia
Han lyfte också fram den sanna buddhismens jämlikhet:
"The Blessed One made no distinction of Bhikkhus and Bhikkhunis, upasakas and upasikas. They were all to learn the Pali Dhamma and study it and proclaim it for the welfare of others. The consummation of the Brahmachariya life was not only for the Bhikkhus and the Bhikkhunis, but also for upasakas and upasikas. The door to Nibbana is open to all."
källa: Vipassana Fellowship
Bhikkhus = munkar; Bhikkhunis = nunnor; upasakas = buddhistiska lekmän; upasikas = buddhistiska lekkvinnor
Vid första anblicken, en inspirerande man. Jag kommer läsa vidare.
Det var första gången jag mediterade på skolan. Till en början var sinnet rastlöst, och ivrigt att komma till datasalen... Men sen blev det alltmer avslappnat och slog sig till ro, en aning alltså. Någon djup koncentration uppnår jag inte. Jag kan verkligen inte ersätta 8 timmars sömn, med tio minuters meditation - som jag förstått att en meditationsmästare kan göra.
Det hade varit praktiskt om jag kunnat det, för jag sov inget bra i natt. Jag var en aning uppskrämd, inbillade mig att övernaturliga fenomen skulle manifestera sig. Nog för att jag tror på såna, och det var väl därför jag var uppskrämd. Vi hade pratat om dem igår, och de var i färskt minne. För övrigt sover jag nästan aldrig bra när jag ska upp tidigt nästa morgon.
Senare kollade jag upp Anagarika Dharmapala, som jag läst om i Gunnar Gällmos böcker (Praktisk buddhism, och Några fakta om buddhismen - denna kan laddas ner gratis från Dhamma.se. Två uppfriskande böcker som rekommenderas!).
Förutom mycket annat bra om Anagarika Dharmapala så:
"He strongly protested against the killing of cattle and eating of beef." källa: wikipedia
Han lyfte också fram den sanna buddhismens jämlikhet:
"The Blessed One made no distinction of Bhikkhus and Bhikkhunis, upasakas and upasikas. They were all to learn the Pali Dhamma and study it and proclaim it for the welfare of others. The consummation of the Brahmachariya life was not only for the Bhikkhus and the Bhikkhunis, but also for upasakas and upasikas. The door to Nibbana is open to all."
källa: Vipassana Fellowship
Bhikkhus = munkar; Bhikkhunis = nunnor; upasakas = buddhistiska lekmän; upasikas = buddhistiska lekkvinnor
Vid första anblicken, en inspirerande man. Jag kommer läsa vidare.
måndag, december 10, 2007
Dipa Ma
Jag vet inte varför jag inte tidigare rekommenderat denna bok, för jag tycker verkligen att den är jättebra och belysande. Den handlar om en nutida uppvaknad kvinna, en arahant, en buddha. Hon heter Dipa Ma.
Här finns mer info om boken: länk
Här kan den beställas: en annan länk
Här finns mer info om boken: länk
Här kan den beställas: en annan länk
tisdag, oktober 16, 2007
bok-rekommendationer
Jag skulle vilja rekommendera en bok som heter Food for the Heart, som är en samling texter baserade på tal av den store mästaren, den uppvaknade, Buddhan Ajahn Chah. Den finns på Adlibris, länk.
Om man kanske aldrig läst något liknande, kan man ju börja med den lite tunnare boken A Still Forest Pool, med samme mästare. Den finns också på Adlibris: länk. En bra bok att börja sin bekantskap med Ajahn Chah. :-)
Och dessutom finns på Internet texter med Ajahn Chah, klicka här.
Och om man vill kan man stifta bekantskap med en av Ajahn Chahs "studenter" (nu själv en lärare, en Ajahn), Ajahn Sumedho, i t.ex. boken som heter Teachings of a Buddhist Monk, som finns här.
inbjuden
Jag blev inbjuden att bidra till denna blogg http://laryt.blogspot.com
Där kan ni titta på bidrag från runtom i världen :-)
Där kan ni titta på bidrag från runtom i världen :-)
torsdag, oktober 11, 2007
jag instämmer
"As long as the brutal Burmese regime remains in power, we will not cease from publishing the continued struggle of the Burmese Sangha and her people. Let this be heard: Their walk of peace is our walk as well. Buddhists of the world will continue to support their cause until Freedom and Peace is achieved."
- The Buddhist Channel
- The Buddhist Channel
outnumbered...
Jag lyssnade på Ajahn Brahm tala om "what to do with suffering" (lyssna gärna på denna, det är ca 1 timme långt, så koka te och sätt er bekvämt tillrätta, slå sedan på...), och följande reflektion tog sedan form i skrivboken. (Ajahn Brahm tillhör alltså Ajahn Chah Forest Sangha, en buddhistisk inriktning jag till min stora glädje finner mig mer hemma i än någon annan.)
Denna symbol är välbekant och kommer från taoismen. Jag vet inte exakt vad den står för, men jag tror att den kan "appliceras" på buddhismen också.
Världen är en helhet bestående av motsatser; glad ledsen; elak snäll; fint fult... osv. Det går inte att ha den ena utan den andra. Med glädje kommer sorg på köpet, med sorg kommer glädje på köpet; vad som går upp måste komma ner - det finns inget som kan fortsätta uppåt, eller neråt, i all evighet. Med födelse kommer död. Med död kommer födelse. Det går inte att bara plocka ut det ena och lämna det andra. Glädje är bara glädje i jämförelse med det lidande man haft, och lidande är bara lidande i jämförelse med den glädje man haft. Ju mer och starkare glädje - desto större sorg när den försvinner och ju större sorg desto större glädje när den försvinner.
Det här är problemet med "världen". Den vägrar helt enkelt att inordna sig på det sätt jag vill att den ska inordna sig. Den lyssnar inte, den oresonliga djävulen... Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger åt den "gör inte såhär, var inte såhär", eller "var snäll och låt detta som är nu vara för evigt". Jag tjatar och tjatar, men den rusar ändå iväg och gör precis som den vill. "It won't budge" för att citera spelet Outlaws... Jag är "outnumbered" och världen älskar att tala om det för mig innan den återigen kör över mig för femtioelfte gången. I Outlaws kan man åtminstone vinna... Det kan man inte i världen...
Det trevliga är att även om man inte kan vinna i världen, så kan man vinna över världen, besegra den skadeglada djävulen; genom att överge både sorg och glädje, smärta och njutning... Då kommer man känna en annan sorts glädje, en glädje som inte "världen" kan komma åt, nämligen "Buddhas glädje".
Den här glädjen är inte baserad på någonting, den är helt fristående från världen, från orsaker och villkor. Eftersom den inte är baserad på någonting kan den aldrig försvinna. Hur kan "ingenting" förändras?
Man har övergett alla "plattformar", man står inte längre någonstans, och världen kan inte längre hitta en. Inget kan komma åt en, man är helt fri. Hur kan man hitta den som inte är någonstans? För att bli hittad måste man vara någonstans. Nu spelar det ingen roll att man är "outnumbered", man vinner ändå. Faktum är att man vinner utan att man behöver vinna. Man vinner fast man förlorar, man vinner hela tiden. Det är äkta glädje.
Det kan inte förstås fullt ut med endast intellektet. Det finns något som aldrig fötts och därför aldrig kan dö, något som är utanför (eller i?) världen, som den ser ut i den taoistiska symbolen. Och detta kan man uppnå, genom det som kallas "buddhistisk praktik". Denna praktik kan sammanfattas i moral, meditation, visdom.
Men "uppnå" är bara ett ord, i själva verket finns inget att uppnå, inget att bli. Det som kan uppnås måste också möta sin död, det man kan bli kan man också "obli". Det ofödda, det gränslösa, är här hela tiden, "buddha" är alltid här. Det går inte att uppnå för vi är det redan.
onsdag, oktober 10, 2007
tunga torsdagar blev inte speciellt tunga
nej det gick ju "inge bra" på de "tunga torsdagarna". Den första torsdagen gick det bra, men i torsdags var jag sjuk och då var jag ju nästan tvungen att äta, så jag åt två gånger. Jag vet inte hur det blir framöver. Jag rapporterar igen!
torsdag, oktober 04, 2007
Påminnelse: Demonstration i Umeå
På lördag 6 oktober klockan 12.00 är det demonstration i Umeå, för demokrati i Burma. Demonstrationen börjar på Mimerskolan.
Stöd demokratikampen i Burma, skriv till svenska banker
Jag hittade bland annat följande information på Svenska Burmakommitténs hemsida:
"En kartläggning visar att svenska banker genom sina fonder placerar pengar i det franska företaget Total. Total är en viktig inkomstkälla för den brutala burmesiska militärregimen genom ett gigantiskt gasledningsprojekt. Gasledningsprojektet är också förknippat med grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Burma.
Svenska Burmakommittén har gått igenom fyra svenska bankers fonder – Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank, och funnit att de placerar pengar i det franska gas- och oljebolaget Total. En genomgång av de senaste halvårsrapporterna (de fonder som listas på bankernas hemsidor) visar att bankerna tillsammans har 80 fonder med placeringar i Total."
länk
Jag ber er: ring eller skriv till dessa banker och be dem sluta placera pengar i Total. På bankernas hemsidor hittar ni t.ex. ett e-post-formulär man lätt kan fylla i och sedan skicka. Jag skickade till avdelningar för Placeringar och sparande, eller för Fonder. På handelsbanken måste man välja ett kontor, ta bara nåt kontor tycker jag, kanske ett som ligger nära, eller ett i Stockholm?
Mer man kan göra:
Detta kan du göra (Svenska Burmakommitténs hemsida)
"En kartläggning visar att svenska banker genom sina fonder placerar pengar i det franska företaget Total. Total är en viktig inkomstkälla för den brutala burmesiska militärregimen genom ett gigantiskt gasledningsprojekt. Gasledningsprojektet är också förknippat med grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Burma.
Svenska Burmakommittén har gått igenom fyra svenska bankers fonder – Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank, och funnit att de placerar pengar i det franska gas- och oljebolaget Total. En genomgång av de senaste halvårsrapporterna (de fonder som listas på bankernas hemsidor) visar att bankerna tillsammans har 80 fonder med placeringar i Total."
länk
Jag ber er: ring eller skriv till dessa banker och be dem sluta placera pengar i Total. På bankernas hemsidor hittar ni t.ex. ett e-post-formulär man lätt kan fylla i och sedan skicka. Jag skickade till avdelningar för Placeringar och sparande, eller för Fonder. På handelsbanken måste man välja ett kontor, ta bara nåt kontor tycker jag, kanske ett som ligger nära, eller ett i Stockholm?
Mer man kan göra:
Detta kan du göra (Svenska Burmakommitténs hemsida)
Demonstration i Umeå
På lördag 6 oktober klockan 12.00 är det demonstration i Umeå, för demokrati i Burma. Demonstrationen börjar på Mimerskolan.
torsdag, september 27, 2007
Bär rött imorgon!
Bär något rött klädesplagg eller liknande i morgon, fredag 28 september, för att visa ert stöd och solidaritet med de som kämpar för demokrati i Burma!
Och skriv på namnlistan: Avaaz.org
Och skriv på namnlistan: Avaaz.org
tunga torsdagar
Som ett led i min buddhistiska träning kommer jag att försöka att på torsdagarna bara äta ett mål mat, och det innan klockan 12 på dagen. Idag är den första torsdagen jag provar detta.
Må vilken merit jag än samlar tillägnas demokrati-kampen i Burma!
Må diktaturen falla, må fred, demokrati och rättvisa råda i Burma!
Buddhistmunk intervjuas i SVT Klicka här för Windows Media Player eller här för Realplayer
Se fler klipp på SVT
Nyheter från Buddhistchannel.tv
Artikel i Offensiv
Må vilken merit jag än samlar tillägnas demokrati-kampen i Burma!
Må diktaturen falla, må fred, demokrati och rättvisa råda i Burma!
Buddhistmunk intervjuas i SVT Klicka här för Windows Media Player eller här för Realplayer
Se fler klipp på SVT
Nyheter från Buddhistchannel.tv
Artikel i Offensiv
fredag, september 21, 2007
onsdag, september 19, 2007
det har klarnat
Nu förstår jag varför jag haft en del bekymmer den senaste tiden.
Jag studerar ju till bibliotekarie nu. Det som hänt är att jag börjat ta studierna för allvarligt, för seriöst. Jag har snärjt in mig i allvar över att studera, med någon slags skuldkänsla som grund, en känsla av att jag borde studera hårt, borde kunna allt, läsa allt.
Nu förstår jag att detta varit orsak till oro, stress, tungsinne.
Dessa studier är inte särskilt viktiga, inget att ta särskilt allvarligt, eller lägga ner alltför mycket energi och tid på. Det viktigaste av allt är att praktisera buddhism, det är det enda som verkligen är värt att göra. Studier av annat slag kan bara komma i andra, eller kanske tredje, hand.
Jag ställer mig själv frågan: varför studerar jag? För att kunna få jobb. Varför jobba? För att få pengar. Vad ska jag med pengar till? Så att jag kan överleva. Varför ska jag överleva? För att kunna praktisera buddhism.
Alltså är studier bara ett medel för att jag ska kunna praktisera buddhismen. Jag satte medlet högre än ändamålet, och då blev jag förstås drabbad av allehanda bekymmer.
Nu har jag förstått saken, och kommer återigen, precis som vanligt, ta studierna med ro. Jag kommer inte "övergöra" det om man säger så. Betyget godkänt är nog för mig. Jag kommer tillägna mig vad som behövs, men inte mer. Jag kommer studera med minsta möjliga ansträngning, bara precis vad som behövs, precis på gränsen mellan att klara det och inte klara det. Jag måste ju ha tid till vila och rekreation också!
Det enda värt något, det enda som betyder något, som har någon verklig mening; är att praktisera buddhismen.
I världen blir sånt som inte alls är särskilt viktigt, stämplat som oändligt viktigt och seriöst och allvarligt. I själva verket har det bara en sekundär betydelse, inte mer än bokstäver skrivna i sanden.
De kommer och de går, men Buddha-Dhamma består!
Look within.
Be still.
Free from fear and attachment,
Know the sweet joy of living in the way.
- ur Dhammapada
källa: Spiritwalk Teachers: Buddha
Jag studerar ju till bibliotekarie nu. Det som hänt är att jag börjat ta studierna för allvarligt, för seriöst. Jag har snärjt in mig i allvar över att studera, med någon slags skuldkänsla som grund, en känsla av att jag borde studera hårt, borde kunna allt, läsa allt.
Nu förstår jag att detta varit orsak till oro, stress, tungsinne.
Dessa studier är inte särskilt viktiga, inget att ta särskilt allvarligt, eller lägga ner alltför mycket energi och tid på. Det viktigaste av allt är att praktisera buddhism, det är det enda som verkligen är värt att göra. Studier av annat slag kan bara komma i andra, eller kanske tredje, hand.
Jag ställer mig själv frågan: varför studerar jag? För att kunna få jobb. Varför jobba? För att få pengar. Vad ska jag med pengar till? Så att jag kan överleva. Varför ska jag överleva? För att kunna praktisera buddhism.
Alltså är studier bara ett medel för att jag ska kunna praktisera buddhismen. Jag satte medlet högre än ändamålet, och då blev jag förstås drabbad av allehanda bekymmer.
Nu har jag förstått saken, och kommer återigen, precis som vanligt, ta studierna med ro. Jag kommer inte "övergöra" det om man säger så. Betyget godkänt är nog för mig. Jag kommer tillägna mig vad som behövs, men inte mer. Jag kommer studera med minsta möjliga ansträngning, bara precis vad som behövs, precis på gränsen mellan att klara det och inte klara det. Jag måste ju ha tid till vila och rekreation också!
Det enda värt något, det enda som betyder något, som har någon verklig mening; är att praktisera buddhismen.
I världen blir sånt som inte alls är särskilt viktigt, stämplat som oändligt viktigt och seriöst och allvarligt. I själva verket har det bara en sekundär betydelse, inte mer än bokstäver skrivna i sanden.
De kommer och de går, men Buddha-Dhamma består!
Look within.
Be still.
Free from fear and attachment,
Know the sweet joy of living in the way.
- ur Dhammapada
källa: Spiritwalk Teachers: Buddha
onsdag, september 12, 2007
den oändliga tystnaden
Om man går ute och lyssnar på ljuden en helt vanlig dag, verkar det som att en oändlig tystnad framträder, och som finns bakom ljuden. Och ljuden uppstår ur denna oändliga tystnad och återvänder tillbaka till tystnaden. En allomfattande, oändlig och fridfull tystnad.
torsdag, augusti 23, 2007
en anstalt
Mina vänner tyckte att jag borde starta en anstalt för olydiga barn, och det tyckte jag lät som en bra idé. Jag har redan spånat på ett schema:
Nångång mellan 9.00 - 10.00 väckning (om jag är vaken då)
därefter frukost, havregryn, russin, äpple och te och smörgås (om det inte är slut)
läsning fram till klockan 13.00 - 14.00 nånting sånt, sedan blir det dusch osv. tandborstning, om vi orkar
(lunch serveras inte)
ca 15.00 läsa text-tv
sedan promenad
nångång mellan 18.00 - 20.00 äter vi ris och bönor, och dricker te.
därefter tar vi det lite lugnt
vid 22.00 serveras havregryn russin och te
ca 01.00 - 02.00 sovdags, om det inte är nån bra film på teve (men det är det ju nästan aldrig)
Nångång mellan 9.00 - 10.00 väckning (om jag är vaken då)
därefter frukost, havregryn, russin, äpple och te och smörgås (om det inte är slut)
läsning fram till klockan 13.00 - 14.00 nånting sånt, sedan blir det dusch osv. tandborstning, om vi orkar
(lunch serveras inte)
ca 15.00 läsa text-tv
sedan promenad
nångång mellan 18.00 - 20.00 äter vi ris och bönor, och dricker te.
därefter tar vi det lite lugnt
vid 22.00 serveras havregryn russin och te
ca 01.00 - 02.00 sovdags, om det inte är nån bra film på teve (men det är det ju nästan aldrig)
onsdag, augusti 15, 2007
Min bild av utövaren
Utövaren är "gentle" i tanke, ord och handling. "Soft-spoken." Tystlåten. Hon/han har ett lugnt, nedtonat sätt i tanke, tal och handling. De hänger ihop och påverkar varandra. Hon är försiktig, varsam, "gentle", harmlös. Utövaren är mjuk och medveten.
Hon forcerar inte, är inte aggressiv eller påträngande. Han har inte bråttom, är eftertänksam, långsam. Stressar inte. Utövaren pladdrar inte, pratar inte i onödan, ljuger inte, gör det hon sagt att hon ska göra.
Utövaren skryter inte, försöker inte påtvinga andra sina åsikter, har inte många åsikter, är öppensinnad och förnöjsam. Är inte överdrivet kritisk, är inte negativ. Är lätt att ha att göra med, är inte kräsen, är inte dogmatisk eller fördömande. Utövaren håller hårt på sina träningsregler men moraliserar inte över andras beteende.
Han lever enkelt, nöjer sig med litet, och är ej rigid eller stolt. Utövaren tar emot och använder sig av lärdomar var de än kommer från så länge de är välgörande. Han tar därför gärna emot råd av barn och är inte sen att ändra sig om något skulle visa sig inte stämma överens med sanningen.
Hon agerar snabbt när situationen så kräver, men låter sig ej hetsas varken av andra eller av egna känslor. Det finns ett lugn och en ro, det finns vakenhet och klarhet. Utövaren har ofta humor. Hon har tålamod.
Hon forcerar inte, är inte aggressiv eller påträngande. Han har inte bråttom, är eftertänksam, långsam. Stressar inte. Utövaren pladdrar inte, pratar inte i onödan, ljuger inte, gör det hon sagt att hon ska göra.
Utövaren skryter inte, försöker inte påtvinga andra sina åsikter, har inte många åsikter, är öppensinnad och förnöjsam. Är inte överdrivet kritisk, är inte negativ. Är lätt att ha att göra med, är inte kräsen, är inte dogmatisk eller fördömande. Utövaren håller hårt på sina träningsregler men moraliserar inte över andras beteende.
Han lever enkelt, nöjer sig med litet, och är ej rigid eller stolt. Utövaren tar emot och använder sig av lärdomar var de än kommer från så länge de är välgörande. Han tar därför gärna emot råd av barn och är inte sen att ändra sig om något skulle visa sig inte stämma överens med sanningen.
Hon agerar snabbt när situationen så kräver, men låter sig ej hetsas varken av andra eller av egna känslor. Det finns ett lugn och en ro, det finns vakenhet och klarhet. Utövaren har ofta humor. Hon har tålamod.
söndag, augusti 12, 2007
att notera är att praktisera
Kom ihåg att vakna till den tidlösa sanningen: Vad som än händer omkring mig och inom mig är inte mitt problem – vad jag gör av det och hur jag agerar: det är mitt problem.
Vad som än händer: praktisera. Vilken situation jag än hamnar i kan jag alltid och bör jag alltid praktisera. Det finns ingen situation som inte kan användas som ett medel för att nå djupare insikt, praktisera vaksamhet och moral, öva generositet.
Kom ihåg att ett sinnestillstånd, en känsla, inte är solid utan bara en temporär "flux" av förgänglig karaktär. Bara notera; notera och praktisera. Att notera är att praktisera. "Jaha hon pratar för högt – noterat. Jaha här kommer irritation för att hon pratar för högt – noterat."
Det är allt förgängligt. Bara praktisera, slösa inte en enda sekund!
Vad som än händer: praktisera. Vilken situation jag än hamnar i kan jag alltid och bör jag alltid praktisera. Det finns ingen situation som inte kan användas som ett medel för att nå djupare insikt, praktisera vaksamhet och moral, öva generositet.
Kom ihåg att ett sinnestillstånd, en känsla, inte är solid utan bara en temporär "flux" av förgänglig karaktär. Bara notera; notera och praktisera. Att notera är att praktisera. "Jaha hon pratar för högt – noterat. Jaha här kommer irritation för att hon pratar för högt – noterat."
Det är allt förgängligt. Bara praktisera, slösa inte en enda sekund!
ur dagboken
Idag har jag inte varit någon utövare... Jag har inte varit vaksam. Jag måste vara väldigt vaksam, lyssna inåt - det finns mycket negativitet där, kritisk negativism. Det behöver inte vara så, det är inte sinnet självt, bara fragment som flyter genom sinnet, med sinnet som bakgrund.
Förlora mig inte i denna negativism! Var mycket vaksam! Oj oj oj, jag har ju glömt hur vaksam jag måste vara. Jag har blivit lat med praktiken. Jag har inte övat närvaro i nuet, hela tiden bråttom - gör vad jag än gör helhjärtat och medvetet. Varför denna brådska?
Kom tillbaka till nuet, samla mig, var tyst, öva närvaro - var vaksam! Förnya mig i varje ögonblick, samla mig i varje ögonblick. Vet vad som flyter genom sinnet, följ inte med, var bara medveten.
Vaksam, vaksam, vaksam, vaksam, vaksam, hela dagen!
Förlora mig inte i denna negativism! Var mycket vaksam! Oj oj oj, jag har ju glömt hur vaksam jag måste vara. Jag har blivit lat med praktiken. Jag har inte övat närvaro i nuet, hela tiden bråttom - gör vad jag än gör helhjärtat och medvetet. Varför denna brådska?
Kom tillbaka till nuet, samla mig, var tyst, öva närvaro - var vaksam! Förnya mig i varje ögonblick, samla mig i varje ögonblick. Vet vad som flyter genom sinnet, följ inte med, var bara medveten.
Vaksam, vaksam, vaksam, vaksam, vaksam, hela dagen!
ett klibbigt nät
Världen är ett klibbigt nät, en stickig röra av smärtor, njutningar och det som är varken eller. Det verkar som att det är allt vad världen består av. Vid varje ögonblick upplever vi någon av dessa aspekter, ibland flera på samma gång.
Man måste nog överge denna röra för att finna frid. Men var försiktig, dra inte förhastade slutsatser; vägen till frid finns mitt i detta kaos. Man måste överge med visdom, om man överger med förakt för världen är det inget verkligt övergivande - det är bara ännu en världslig väg och inte vägen till frid.
Man måste nog överge denna röra för att finna frid. Men var försiktig, dra inte förhastade slutsatser; vägen till frid finns mitt i detta kaos. Man måste överge med visdom, om man överger med förakt för världen är det inget verkligt övergivande - det är bara ännu en världslig väg och inte vägen till frid.
tisdag, juli 24, 2007
Tar det lugnt, tar det med ro
Man behöver egentligen inte göra så mycket av det som samhället på sätt och vis uppmanar oss att göra, tror jag. Faktum är att jag tror det är ganska meningslöst att göra det mesta. Man får höra att man måste ligga i, ligga på, inte vila, göra göra göra, för att få allt det där man vill ha. Samhället förespråkar inte direkt att vi ska sitta ner och göra ingenting.
Hmm jag tror inte det är sant. Jag tror man kan få slita på och göra göra göra, och det kanske inte händer något alls. Varför? Karman (eller kamman) finns inte, orsakerna finns inte och därför finns inte resultaten.
Jag tror jag bara behöver praktisera väl, så kommer det mesta att ordna sig. Jag behöver inte göra så mycket mer än det. En partner kommer komma, ett jobb kommer komma, allt kommer falla på plats, bara jag praktiserar buddhismen väl, gör mitt bästa för att följa de fem träningsreglerna.
Jag kan nog inte sitta med armarna i kors hela dagarna, men jag behöver inte göra för mycket, bara precis lagom. Det viktigaste är att praktisera väl, och dyka upp på rätt plats vid rätt tid. Och det som får mig att dyka upp på rätt plats vid rätt tid? Buddhistisk praktik.
Så det kommer ordna sig, bara jag praktiserar. Jag behöver inte vara orolig för mat och pengar, "everything belongs". Jag är här, precis här, med allt, hela tiden. Jag ser det förstås inte, inte just nu, men en dag ska jag se allt och då kommer jag inte längre vara rädd för döden. Då kommer jag inte vara rädd för något.
Det är här nu redan, jag ser det inte just nu, att det är bra som det är, att jag inte behöver bli något, att jag redan är. Det ser jag inte, jag ser inte att jag inte behöver göra något alls, ingenting. Jag ser det inte. Jag förstår det inte. Men jag har en del förtroende för vägen.
Så jag tror jag kan ta det rätt lugnt, bara vara mån om att följa de fem träningsreglerna och så vara närvarande och vaksam. Det är allt. Då kommer det ordna sig. Ok, man kanske inte kan göra ingenting, inte precis ingenting, men man behöver inte göra mycket, och framförallt inte det som samhället tror att man måste göra. Och man kan ta det lugnt medan man gör det man gör; den buddhistiska praktiken.
Samhället är ganska specialinriktat, och ser bara till en liten punkt av tillvaron. Med buddhistisk praktik får vi större perspektiv, en helhetsbild. Vi får större ro och tolerans. Tror du på mig? Tror du på dig själv, på din egen förmåga? Tror du på vägen? Tror du på karma? Kan du ta det lugnt, stressa av, sitta ner emellanåt och göra ingenting? Tror du att du kan vara lycklig om du slutar slå ihjäl insekter, slutar dricka alkohol? Litar du på vägen?
Om jag gör det, så kan jag hoppa när det är dags att hoppa, när det inte längre finns något annat val än att hoppa. För då ser jag att det är ingen fara, att "jag" redan är allt, att jag är med allt överallt och att det inte finns någonstans jag inte är med allt. Då kan jag dö och det är ingen fara, då kan jag leva och det är ingen fara. Det är inget som slutar med döden, inget som börjar med födelsen, det bara fortsätter, hela tiden i förändring, från ett ögonblick till nästa.
Men än så länge är jag rädd, eller snarare; insnärjd i rädsla. Men jag har en del förtroende, tillräckligt för att bemöda mig om att följa de fem träningsreglerna.
Hmm jag tror inte det är sant. Jag tror man kan få slita på och göra göra göra, och det kanske inte händer något alls. Varför? Karman (eller kamman) finns inte, orsakerna finns inte och därför finns inte resultaten.
Jag tror jag bara behöver praktisera väl, så kommer det mesta att ordna sig. Jag behöver inte göra så mycket mer än det. En partner kommer komma, ett jobb kommer komma, allt kommer falla på plats, bara jag praktiserar buddhismen väl, gör mitt bästa för att följa de fem träningsreglerna.
Jag kan nog inte sitta med armarna i kors hela dagarna, men jag behöver inte göra för mycket, bara precis lagom. Det viktigaste är att praktisera väl, och dyka upp på rätt plats vid rätt tid. Och det som får mig att dyka upp på rätt plats vid rätt tid? Buddhistisk praktik.
Så det kommer ordna sig, bara jag praktiserar. Jag behöver inte vara orolig för mat och pengar, "everything belongs". Jag är här, precis här, med allt, hela tiden. Jag ser det förstås inte, inte just nu, men en dag ska jag se allt och då kommer jag inte längre vara rädd för döden. Då kommer jag inte vara rädd för något.
Det är här nu redan, jag ser det inte just nu, att det är bra som det är, att jag inte behöver bli något, att jag redan är. Det ser jag inte, jag ser inte att jag inte behöver göra något alls, ingenting. Jag ser det inte. Jag förstår det inte. Men jag har en del förtroende för vägen.
Så jag tror jag kan ta det rätt lugnt, bara vara mån om att följa de fem träningsreglerna och så vara närvarande och vaksam. Det är allt. Då kommer det ordna sig. Ok, man kanske inte kan göra ingenting, inte precis ingenting, men man behöver inte göra mycket, och framförallt inte det som samhället tror att man måste göra. Och man kan ta det lugnt medan man gör det man gör; den buddhistiska praktiken.
Samhället är ganska specialinriktat, och ser bara till en liten punkt av tillvaron. Med buddhistisk praktik får vi större perspektiv, en helhetsbild. Vi får större ro och tolerans. Tror du på mig? Tror du på dig själv, på din egen förmåga? Tror du på vägen? Tror du på karma? Kan du ta det lugnt, stressa av, sitta ner emellanåt och göra ingenting? Tror du att du kan vara lycklig om du slutar slå ihjäl insekter, slutar dricka alkohol? Litar du på vägen?
Om jag gör det, så kan jag hoppa när det är dags att hoppa, när det inte längre finns något annat val än att hoppa. För då ser jag att det är ingen fara, att "jag" redan är allt, att jag är med allt överallt och att det inte finns någonstans jag inte är med allt. Då kan jag dö och det är ingen fara, då kan jag leva och det är ingen fara. Det är inget som slutar med döden, inget som börjar med födelsen, det bara fortsätter, hela tiden i förändring, från ett ögonblick till nästa.
Men än så länge är jag rädd, eller snarare; insnärjd i rädsla. Men jag har en del förtroende, tillräckligt för att bemöda mig om att följa de fem träningsreglerna.
the fault finding mind
Mer än en gång har jag hört Ajahn Brahm prata om "the fault finding mind". The fault finding mind ger oss en del problem, det är när man söker fel hela tiden; vad som är fel med det här, fel med det där, fel med honom, med henne, med den religionen, det landet, fel fel fel. Vad som är fel med mig, vad jag borde vara men inte är, "jag borde inte söka fel, det är fel att söka fel", vad jag är men inte borde vara; ett slags kritiskt felfinneri, en slags oförmåga att vara nöjd.
Men är det inte så att det där gäckande nuet återkommer här? Pekar inte felfinneri bort från nuet? Är det inte så att felfinneri stänger en för nuet, att man söker sig bort från nuet, från det "som det är"? Är det inte så att förnöjsamhet öppnar en för nuet, gör en mottaglig för den sanning som bara finns i nuet? Blir det inte lättare att vara närvarande i här och nu om man är nöjd med det man har?
Jag tror det största problemet med felfinneri är att det lurar bort en från nuet, lurar en att tro att det är något annat än det man är och har som man behöver för att vara lycklig. Tänk om det är sant att evig frid finns här rakt framför oss, inom oss, just nu hela tiden, att vi inget behöver, att vi redan har allt, att evigt välbefinnande är möjligt att nå nu, här och nu.
Men är det inte så att det där gäckande nuet återkommer här? Pekar inte felfinneri bort från nuet? Är det inte så att felfinneri stänger en för nuet, att man söker sig bort från nuet, från det "som det är"? Är det inte så att förnöjsamhet öppnar en för nuet, gör en mottaglig för den sanning som bara finns i nuet? Blir det inte lättare att vara närvarande i här och nu om man är nöjd med det man har?
Jag tror det största problemet med felfinneri är att det lurar bort en från nuet, lurar en att tro att det är något annat än det man är och har som man behöver för att vara lycklig. Tänk om det är sant att evig frid finns här rakt framför oss, inom oss, just nu hela tiden, att vi inget behöver, att vi redan har allt, att evigt välbefinnande är möjligt att nå nu, här och nu.
Ingenting
Jag bestämde mig för att göra ingenting idag, en kort stund. Att bara sitta och vara uppmärksam, inte förlora mig i tankar, bara lyssna, och se. Inte läsa, inte skriva, inte meditera. Inte prata. Bara vara öppen.
Inte för att jag tror att tankar i sig är något problem. Låt dem komma och gå, jag kan inte stoppa dem. Problem blir de när jag snärjer in mig i dem, förlorar mig i dem, glömmer av mig, "tappar" uppmärksamheten. Det är då jag slutar göra "ingenting" och börjar göra någonting.
Så jag satt och försökte göra ingenting. Vanligtvis fyller jag min dag med aktiviteter, skyndar från det ena till det andra, utan att stanna upp.
Jag tror visdom, insikt och medkänsla, finns där hela tiden, men att vi inte ser dem för att vi alltid är så upptagna med att förlora oss själva i olika sysslor och aktiviteter. Jag tror det är när vi stannar och slutar snärja in oss i än det ena än det andra, och stannar tillräckligt länge, som insikt och medkänsla framträder för oss, kommer ut ur skuggorna så att säga. Jag tror det finns där hela tiden och att vi bara behöver lyssna.
Men för att kunna ha ron att vara stilla och lyssna behöver vi ha en moralisk grund, och för mig består den moraliska grunden av att jag försöker följa de fem träningsreglerna.
När jag satt där och lyssnade kom jag på mig själv med att förlora mig i olika tankar och tolkningar av vad jag såg och hörde. Jag märkte rastlöshet, en känsla av att jag borde gå och göra någonting. Jag tror många idag känner såhär, känner sig onyttiga om de inte alltid gör nånting. Att göra ingenting har inte så hög status. Om nån skulle fråga, "vad gjorde du igår?" och man svarar, "igår gjorde jag ingenting", hur låter det? "Jag lyssnade på trafiken, på vinden som blåste i träden, jag tittade på blommorna vid sidan av vägen." Vad kallas det för idag, med två ord? "Lata sig", vilket har en negativ klang.
Vi har nog en kulturell betingning att göra saker; lyssna på musik, se på teve, jobba, sporta, läsa, tänka, umgås, prata, festa; vi går från aktivitet till aktivitet, hela tiden vill vi hålla oss sysselsatta, hela tiden måste vi ha nåt ljud som... som vad? Håller tystnaden och tristessen borta? Nåt som håller oss sysselsatta hela tiden. Varför? Jag tror det är en kulturell betingning; det är såhär vi gör här - vi gör saker, pratar om saker, tänker - tänker djupa tankar om att göra ingenting, och skriver blogginlägg om att göra ingenting, istället för att faktiskt göra ingenting. Ja, så ser det ut för mig; jag fyller min dag med aktiviteter och tankar. Och pratar, och detta skymmer sikten.
Nu ska jag börja öva ingenting, att göra ingenting, säga ingenting, tänka ingenting. Det bästa vore om jag kunde göra ingenting fast jag gör någonting. Alltså att vara uppmärksam och öppen för nuet, att inte snärja in mig i tankar och känslor, men vara närvarande. Då gör jag ingenting - hela tiden. Som så många buddhister sagt; att vara ingen, på väg ingenstans.
Inte för att jag tror att tankar i sig är något problem. Låt dem komma och gå, jag kan inte stoppa dem. Problem blir de när jag snärjer in mig i dem, förlorar mig i dem, glömmer av mig, "tappar" uppmärksamheten. Det är då jag slutar göra "ingenting" och börjar göra någonting.
Så jag satt och försökte göra ingenting. Vanligtvis fyller jag min dag med aktiviteter, skyndar från det ena till det andra, utan att stanna upp.
Jag tror visdom, insikt och medkänsla, finns där hela tiden, men att vi inte ser dem för att vi alltid är så upptagna med att förlora oss själva i olika sysslor och aktiviteter. Jag tror det är när vi stannar och slutar snärja in oss i än det ena än det andra, och stannar tillräckligt länge, som insikt och medkänsla framträder för oss, kommer ut ur skuggorna så att säga. Jag tror det finns där hela tiden och att vi bara behöver lyssna.
Men för att kunna ha ron att vara stilla och lyssna behöver vi ha en moralisk grund, och för mig består den moraliska grunden av att jag försöker följa de fem träningsreglerna.
När jag satt där och lyssnade kom jag på mig själv med att förlora mig i olika tankar och tolkningar av vad jag såg och hörde. Jag märkte rastlöshet, en känsla av att jag borde gå och göra någonting. Jag tror många idag känner såhär, känner sig onyttiga om de inte alltid gör nånting. Att göra ingenting har inte så hög status. Om nån skulle fråga, "vad gjorde du igår?" och man svarar, "igår gjorde jag ingenting", hur låter det? "Jag lyssnade på trafiken, på vinden som blåste i träden, jag tittade på blommorna vid sidan av vägen." Vad kallas det för idag, med två ord? "Lata sig", vilket har en negativ klang.
Vi har nog en kulturell betingning att göra saker; lyssna på musik, se på teve, jobba, sporta, läsa, tänka, umgås, prata, festa; vi går från aktivitet till aktivitet, hela tiden vill vi hålla oss sysselsatta, hela tiden måste vi ha nåt ljud som... som vad? Håller tystnaden och tristessen borta? Nåt som håller oss sysselsatta hela tiden. Varför? Jag tror det är en kulturell betingning; det är såhär vi gör här - vi gör saker, pratar om saker, tänker - tänker djupa tankar om att göra ingenting, och skriver blogginlägg om att göra ingenting, istället för att faktiskt göra ingenting. Ja, så ser det ut för mig; jag fyller min dag med aktiviteter och tankar. Och pratar, och detta skymmer sikten.
Nu ska jag börja öva ingenting, att göra ingenting, säga ingenting, tänka ingenting. Det bästa vore om jag kunde göra ingenting fast jag gör någonting. Alltså att vara uppmärksam och öppen för nuet, att inte snärja in mig i tankar och känslor, men vara närvarande. Då gör jag ingenting - hela tiden. Som så många buddhister sagt; att vara ingen, på väg ingenstans.
Inte min blogg
Det här är inte min blogg. Det är inte jag som skriver den här bloggen. Vem är det som skriver den här bloggen? Det är en vilja att skriva den här bloggen som skriver, det är känslor som skriver, det är minnen, hågkomster, funderingar, undersökande, det är händer, det är en kropp, ett huvud, en hjärna - helt enkelt en samling olika komponenter som skriver den här bloggen.
Bloggen är beroende av den här samlingen komponenter, de här komponenterna i sin tur är beroende av böcker, mat, sömn, språk, vänner, familj, omgivning, Sverige och kungen, Norge, Europa, världen, solen, stjärnorna, universum - allt! Det finns inget jag här nånstans, neej jag måste gå ur vägen för att den här bloggen ska bli skriven. Jag vill bara lata mig, jag vill bara ha allt bra, och inget dåligt, jag vill bara ha mycket men göra litet. Nej det är inte jag som skriver den här bloggen. Det gör vi allihop. Tack till oss!
Allt gott till oss som skriver den här bloggen!
Bloggen är beroende av den här samlingen komponenter, de här komponenterna i sin tur är beroende av böcker, mat, sömn, språk, vänner, familj, omgivning, Sverige och kungen, Norge, Europa, världen, solen, stjärnorna, universum - allt! Det finns inget jag här nånstans, neej jag måste gå ur vägen för att den här bloggen ska bli skriven. Jag vill bara lata mig, jag vill bara ha allt bra, och inget dåligt, jag vill bara ha mycket men göra litet. Nej det är inte jag som skriver den här bloggen. Det gör vi allihop. Tack till oss!
Allt gott till oss som skriver den här bloggen!
nåt slags spel
Många människor, exempelvis jag, har dramer och historier vi hittar på där vi själva spelar huvudrollen. Men det är inte på riktigt, det är nåt slags spel där vi blir viktigare än vi är, för vi tror att vi måste vara viktiga för att duga, för att vara "värd" nåt.
Vi tror att om vi inte är perfekta, starka, kloka, smarta, snygga, så är vi dåliga. Så vi måste hitta på en massa historier för att vi är så hårda mot oss själva, för att vi tror att det inte är okej att vara otillräcklig, att vara mänsklig. Men det är okej, det är helt okej.
Vi tror att om vi inte är perfekta, starka, kloka, smarta, snygga, så är vi dåliga. Så vi måste hitta på en massa historier för att vi är så hårda mot oss själva, för att vi tror att det inte är okej att vara otillräcklig, att vara mänsklig. Men det är okej, det är helt okej.
måndag, juli 23, 2007
Vägen och samhället
Buddhismen är, vad jag tror, en systematisering och kategorisering av en väg som finns tillgänglig, för alla, alltid. Jag börjar bli allt mer säker på att taoismen är en annan kulturs systematisering och kategorisering av samma väg. Alltså, samma väg fast beskriven med olika språk. Jag kan tycka att buddhismen är denna världs bästa och klaraste beskrivning av denna väg. Så jag håller mig till buddhismen, även om jag kan finna inspiration i taoismen.
Sanningen som den här vägen leder till är dold bakom våra "insnärjningars" slöjor, lager på lager av täckande slöjor. När man vandrar vägen går man framåt, genom dessa lager, vidare inåt mot sanningens "realisation", insikten, "uppvaknandet", då man skådar sanningen och erfar den största friden och välbefinnandet.
Den här vägen finns möjlighet att vandra för oss, om vi vill. Den tycks dock gå på tvärs med vårt konsumtionssamhälle, där det förespråkas samlande, köpande, konsumerande, använd släng - köp nytt. Det fortsätter i en allt snabbare takt; skaffa, ta i besittning, äg, bli, gör, ge efter för och hänge sig åt alla begär även om någon annan kommer i kläm. När något eller någon inte längre ger en kickar av tillfredsställelse, skyndar man vidare. Skaffa så mycket som möjligt. Likt skator som slåss över en död råtta bråkar vi med varandra om pengar och status.
Mjölka ut så mycket vinst och njutning som möjligt och skynda sedan vidare, snabba snabba, skynda skynda innan någon annan hinner före, girigt neurotiskt gripande efter mer, större, bättre... När får vi tid att stanna? När ska vi släppa taget och genomskåda illusionen?
Vi skyndar vidare, oroligt sökande och jämförande, var ligger vi på skalan...? Rastlösa, uttråkade, likgiltiga, disträ, söker oss mot stort ljud och blinkande ljus...
Men vägen lämnar allt det där på sätt och vis, vägen förespråkar återhållsamhet, ödmjukhet, nedtoning, tystnad, stillhet, att stanna, att släppa taget, att vara nöjd med det man har. Att leva enkelt. Släpp taget, mer och mer, vara i samklang med det som är oundvikligt, göra vad som kan och bör göras, men inte mer och utan att lämna ett enda spår, att brinna upp i varje ögonblick som en ordentlig brasa!
Att se sin samhörighet med allt och därför vara inget. Engagemang och medkänsla kommer ur det här.
Konsumtionssamhället förespråkar att samla på sig och förinta, distraktion, och att göra sig av med. Vägen förespråkar, kräver, att släppa taget med visdom, närvaro, låta det som inte kan ändras vara. Där ur kommer sann frid, kärlek, koncentration. Tror jag.
Det är när man övergett allt, övergett också övergivandet, och därför "hamnar" i nuet, i "här:et", som man skådar sanningen i vitögat, är sanningen. Man ser att man är ett med allt, att man redan och alltid hela tiden haft allt, att inget någonsin saknades. Att det inte finns "ett med allt", utan bara "allt". Allt allt allt, nån gör nåt, nåt nåt nåt.... Det är väl kanske det som är Nibbana/Nirvana.
Jag vet inte själv riktigt vad jag pratar om...
Sanningen som den här vägen leder till är dold bakom våra "insnärjningars" slöjor, lager på lager av täckande slöjor. När man vandrar vägen går man framåt, genom dessa lager, vidare inåt mot sanningens "realisation", insikten, "uppvaknandet", då man skådar sanningen och erfar den största friden och välbefinnandet.
Den här vägen finns möjlighet att vandra för oss, om vi vill. Den tycks dock gå på tvärs med vårt konsumtionssamhälle, där det förespråkas samlande, köpande, konsumerande, använd släng - köp nytt. Det fortsätter i en allt snabbare takt; skaffa, ta i besittning, äg, bli, gör, ge efter för och hänge sig åt alla begär även om någon annan kommer i kläm. När något eller någon inte längre ger en kickar av tillfredsställelse, skyndar man vidare. Skaffa så mycket som möjligt. Likt skator som slåss över en död råtta bråkar vi med varandra om pengar och status.
Mjölka ut så mycket vinst och njutning som möjligt och skynda sedan vidare, snabba snabba, skynda skynda innan någon annan hinner före, girigt neurotiskt gripande efter mer, större, bättre... När får vi tid att stanna? När ska vi släppa taget och genomskåda illusionen?
Vi skyndar vidare, oroligt sökande och jämförande, var ligger vi på skalan...? Rastlösa, uttråkade, likgiltiga, disträ, söker oss mot stort ljud och blinkande ljus...
Men vägen lämnar allt det där på sätt och vis, vägen förespråkar återhållsamhet, ödmjukhet, nedtoning, tystnad, stillhet, att stanna, att släppa taget, att vara nöjd med det man har. Att leva enkelt. Släpp taget, mer och mer, vara i samklang med det som är oundvikligt, göra vad som kan och bör göras, men inte mer och utan att lämna ett enda spår, att brinna upp i varje ögonblick som en ordentlig brasa!
Att se sin samhörighet med allt och därför vara inget. Engagemang och medkänsla kommer ur det här.
Konsumtionssamhället förespråkar att samla på sig och förinta, distraktion, och att göra sig av med. Vägen förespråkar, kräver, att släppa taget med visdom, närvaro, låta det som inte kan ändras vara. Där ur kommer sann frid, kärlek, koncentration. Tror jag.
Det är när man övergett allt, övergett också övergivandet, och därför "hamnar" i nuet, i "här:et", som man skådar sanningen i vitögat, är sanningen. Man ser att man är ett med allt, att man redan och alltid hela tiden haft allt, att inget någonsin saknades. Att det inte finns "ett med allt", utan bara "allt". Allt allt allt, nån gör nåt, nåt nåt nåt.... Det är väl kanske det som är Nibbana/Nirvana.
Jag vet inte själv riktigt vad jag pratar om...
söndag, juli 22, 2007
byter bild igen
Jag måste byta bild, den ser ju för dyster ut den här bilden, tagen ur sitt sammanhang. Det var inte meningen, vi hade kul när vi tog den och vi tyckte den såg rolig ut. Men för sig ser den väldigt dyster ut, och det vill jag inte, för världen är inte dyster. Det finns dysterhet i världen, det kan man knappast förneka, men inte bara. Det finns mycket annat också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
